Meroë — ett vittnesbörd om fornstora dar
Från Vakna!:s korrespondent i Kenya
VÄRLDEN har nästan glömt den forntida staden Meroë. Den låg på Nilens östra strand cirka 200 kilometer nordöst om Khartoum i Sudan. Meroë var en gång det etiopiska väldets stolta huvudstad. Men nu är den endast en studie i förfall. Dess vittrande tempel, tomma palats och sönderfallande konstverk är bara ett svagt eko från en svunnen glanstid. Låt oss ta en titt på några av de forntida ruinerna.
På den här platsen låg Amons tempel. Det var på sin tid ungefär 140 meter långt. Än i dag sticker rester av det fram ur ökensanden. Granitstatyer av baggar, av vilka man fortfarande kan se en del, kantade en gång den breda processionsvägen till templets ingång.
I templets omedelbara närhet kan man fortfarande se några av de statyer, inskrifter och målningar som så rikt prydde de kungliga palatsen. Men du vill kanske beundra de vackert graverade pelarna som omger en simbassäng i närheten. De vattenledningssystem som en gång ledde vatten ner i bassängen genom det öppna gapet på små, lejonhövdade statyer är genialiska även med våra mått mätt nu på 1900-talet. Tidens, solens och ökensandens härjningar har inte helt och hållet blekt bort de livliga färger som pryder pelarna som omger bassängen.
I östra kanten av Meroë står Soltemplet, som en gång var mycket framträdande i stadsbornas gudsdyrkan. Även om det inte är lika stort och ståtligt som Amons tempel, är det ändå rikt prytt med blå och gula kakelplattor på golv och väggar säväl som med reliefer som avbildar militära triumfer.
Ett betydelsefullt vittnesbörd om Meroës glansdagar är begravningsplatsen. På andra sidan om ett plant, ökenliknande område, fast relativt nära staden, ligger ett antal olika pyramider. Fastän dessa gravmonument saknar de egyptiska pyramidernas majestätiska storslagenhet, är de i alla fall imponerande. Här finns rikliga vittnesbörd om en glömd kunglig livsstil. Under sin storhetstid var Meroë en stad av rang — ett forntida Paris, Washington eller Moskva.
Men vilka levde och arbetade här? Och vad var det som ledde till att staden upphörde att finnas till?
Folket och dess historia
Meroës grundare var kusiter, dvs. etiopier. Väggmålningar och sniderier visar tydligt deras afrikanska anletsdrag. Den egyptiska kulturen satte sin prägel på Meroë, men på 1100-talet f.v.t. frigjorde Etiopien sig från Egyptens herravälde.
Under senare delen av 700-talet f.v.t. erövrade Etiopien faktiskt Egypten och härskade över det i ungefär 60 år. Många föreställer sig att Egypten var det enda stormaktsvälde som uppstod i Afrika, men så förhåller det sig alltså inte. En av Etiopiens härskare under 700-talet f.v.t., kung Tirhaka, är till och med omnämnd i bibeln.
Enligt bibelns redogörelse belägrade den assyriske kungen Sanherib Libna, medan han samtidigt förberedde ett angrepp mot Jerusalem. Plötsligt kom det bud om att kung Tirhaka var på väg för att strida mot assyrierna. (2 Kungaboken 19:8, 9; Jesaja 37:8, 9) Assyriska inskrifter säger emellertid att Tirhaka blev besegrad vid Elteke. Ett halvsekel senare upphörde det etiopiska herraväldet över Nildalen, då Assyrien fullständigt underkuvade Egypten. — Nahum 3:8—10; Jesaja 20:3—6.
Under denna period hade staden Napata tjänat som Etiopiens huvudstad. Men år 540 f.v.t. började Meroë sitt 800-åriga styre som väldets huvudstad. Och även om riket försvagades i makt och inflytande, var Meroë fortfarande i stånd att utöva makt i viss utsträckning.
Under tiden för romarrikets maktutövning fick en etiopisk eunuck hjälp av evangelisten Filippus att bli kristen. (Apostlagärningarna 8:26—29, 38) Bibeln säger att denne man var skattmästare under Kandace, etiopiernas drottning. Namnet Kandace förefaller ha varit en titel som syftade på drottningar som härskade från Meroë. Meroë kan alltså ha haft ett visst inflytande till och med på den kristna församlingen.
Skymningen sänker sig över väldet
Varför sjönk då Meroë ner i glömska? Vi har inte många upplysningar att gå efter. Någonting som ytterligare komplicerar saken är att det forntida kusitiska språket ännu väntar på att bli dechiffrerat. Den meroitiska skrivstilen, som man ser vid ingångarna till tempel, palats och andra stenbyggnader som ligger utspridda bland ruinerna, är unik, även om man under en tidigare period använde en modifierad variant av egyptiska hieroglyfer. Meroitiska ord kan läsas och uttalas men dessvärre inte förstås. Vi måste därför i viss mån förlita oss på gissningar för att avgöra vad som egentligen ägde rum.
Kanske det uppstigande riket Aksum berövade Meroë dess handelsövertag, vilket i sin tur ledde till väldets nergång. Hur som helst angrep Aksum slutligen Meroë och förstörde det omkring år 350 v.t. Meroë, dess systerstäder, dess civilisation och dess kultur tonade på så sätt bort från historien, tills nyligen företagna arkeologiska utgrävningar bringade deras gångna glansdagar i ljuset.
Väldiga slagghögar ligger utspridda över landskapet nära det forntida Meroë och vittnar om att folket där kände till hemligheten med att smälta järnmalm, och detta i mycket stor skala. Bland Meroës ruiner finner man jordbruks- och krigsredskap av järn. Meroës läge vid en stor handelsväg mellan Öst och Väst drog många köpmän och karavaner till dess bygder. Eftersom det var möjligt att komma till Indiska oceanen genom etiopiska höglandet och västerut till de delar av Afrika som ligger söder om Sahara, kunde Meroë med lätthet sprida sin kunskap och sitt inflytande till andra delar av Afrika.
Men nu har Meroë sällat sig till de otaliga andra riken som under en kort tid fått smaka på bemärkthet och makt och därpå försvunnit. Trots all sin forna rikedom och alla sina konstverk är staden i dag föga mer än en ruinhög. Likväl har denna etiopiska stad, vars storslagenhet sedan länge är bortglömd, otvivelaktigt satt sina djupa spår i civilisationens tillväxt och spridning överallt i Afrika.
[Bild på sidan 24]
Relief på pyramidgrav
[Karta/Bilder på sidan 25]
Högst upp: Tempelruiner i Meroë
Nedtill: Pyramidgravar i Meroë
[Karta]
(För formaterad text, se publikationen)
SUDAN
Meroë
Röda havet
EGYPTEN
SAUDIARABIEN