HABACKUKS BOK

En bok i de hebreiska skrifterna. I den hebreiska texten, i den grekiska Septuaginta och i svenska biblar är den placerad som nummer åtta bland de så kallade mindre profeterna. Den består av två delar: 1) en dialog mellan skribenten och Jehova (kap. 1, 2) och 2) en bön i form av klagosånger (kap. 3).

Skribent. Boken anger själv vem som har skrivit den. Båda avsnitten tillskrivs ”profeten Habackuk”. (1:1; 3:1; se HABACKUK.)

Kanonisk. Gamla förteckningar över de hebreiska skrifterna bekräftar att Habackuks bok är kanonisk. De nämner visserligen inte boken vid namn, men när de hänvisar till de ”tolv mindre profeterna” är den uppenbarligen medräknad, för utan Habackuk skulle det inte vara 12. Ett obestridligt vittnesbörd om att boken är kanonisk är att den citeras i de kristna grekiska skrifterna. Paulus nämner visserligen inte Habackuk vid namn, men han citerar från Habackuk 1:5 (LXX) när han talar till några judar som saknar tro. (Apg 13:40, 41) Han citerar från Habackuk 2:4 (”Men den rättfärdige skall leva genom sin trofasthet”) i samband med att han uppmanar de kristna att visa tro. (Rom 1:16, 17; Gal 3:11; Heb 10:38, 39)

Bland Dödahavsrullarna finns en handskrift med en förmasoretisk hebreisk text till Habackuks bok (kap. 1, 2) och en tillhörande kommentar. Det är värt att lägga märke till att Jehovas namn är skrivet med gammalhebreiska bokstäver i texten, medan man i kommentaren har undvikit namnet och i stället använt det hebreiska ordet ’El, som betyder ”Gud”.

Forskare menar att skriftrullen är skriven mot slutet av det första århundradet f.v.t. Detta betyder att det är den äldsta existerande handskriften till Habackuks bok. I Habackuk 1:6 står det ”kaldéerna” i den här handskriften, vilket bekräftar ordalydelsen i den masoretiska texten, som säger att det var kaldéerna (babylonierna) Jehova skulle resa upp som sitt redskap.

Tidpunkt och bakgrund. Uttalandet ”Jehova är i sitt heliga tempel” (Hab 2:20) och bokens efterskrift (”Till ledaren, på mina stränginstrument”) tyder på att Habackuk profeterade innan Salomos tempel i Jerusalem ödelades 607 f.v.t. Även Jehovas ord om att han ”reser upp kaldéerna” (1:6) och profetians innehåll i stort visar att kaldéerna (babylonierna) ännu inte hade ödelagt Jerusalem. Men Habackuk 1:17 visar möjligen att de redan hade besegrat en del nationer. Under den tid då den gode kung Josia regerade i Juda (659–629 f.v.t.) intog kaldéerna och mederna Nineve (detta skedde 632), och Babylon var då på god väg att bli ett världsvälde. (Nah 3:7)

Med stöd av den rabbinska traditionen menar en del att Habackuk profeterade tidigare, närmare bestämt när Manasse var kung i Juda. De anser att Habackuk var en av de profeter som omtalas eller åsyftas i 2 Kungaboken 21:10 och 2 Krönikeboken 33:10. De hävdar att babylonierna ännu inte hade blivit något hot och att detta bidrog till att Habackuks profetia verkade osannolik för invånarna i Juda. (Se Hab 1:5, 6.)

Å andra sidan befann sig Juda inom Egyptens inflytelsesfär under den första delen av Jehojakims regering (2Ku 23:34, 35), så även detta skulle kunna vara en tid då det var svårt för de trotsiga invånarna i Juda att tro att Gud skulle resa upp kaldéerna för att straffa dem. (Hab 1:5, 6) Den babyloniske kungen Nebukadnessar besegrade farao Neko vid Karkemish 625 f.v.t., i det fjärde året av kung Jehojakims regering. (Jer 46:2) Det är alltså möjligt att Habackuk både framförde och nedtecknade profetian före den händelsen och att han fullbordade nedtecknandet i Juda omkring 628 f.v.t. Att det kaldeiska hotet omtalas som något som gäller framtiden tyder på att profetian skrevs ner innan Jehojakim blev vasall under Babylons kung (620–618 f.v.t.). (2Ku 24:1)

Stil. Boken är skriven i en kraftfull och medryckande stil. Den innehåller träffande liknelser och jämförelser. (Hab 1:8, 11, 14, 15; 2:5, 11, 14, 16, 17; 3:6, 8–11) Professor S. R. Driver kommenterar Habackuks stil och skriver: ”Habackuk är en mycket god skribent. Även om boken är kort är den full av kraft; hans skildringar är målande och starka; både tankarna och uttrycken är poetiska.” Dessa drag är naturligtvis först och främst en följd av att boken är inspirerad av Gud.

Habackuks bok framhåller Jehovas överhöghet över alla nationerna (Hab 2:20; 3:6, 12) och framhäver således hans universella suveränitet. Den betonar också att den rättfärdige lever genom tro. (2:4) Den skapar förtröstan på Jehova genom att den visar att han inte dör (1:12), att han i rättfärdighet tröskar nationerna och att han drar ut till sitt folks räddning (3:12, 13). Om dem som jublar i Jehova sägs det att han är deras räddnings Gud och källan till deras handlingskraft. (3:18, 19)

[Ruta på sidan 884]

HUVUDPUNKTER I HABACKUKS BOK

Ett svar på frågan: Kommer Gud att utrota de ondskefulla?

Uppenbarligen skriven omkring 628 f.v.t., när kaldéernas rike var på uppgång men innan Jehojakim blev vasall under dem

Habackuk ropar på hjälp och frågar hur länge Gud skall låta de ondskefulla leva (1:1–2:1)

När Jehova svarar att han skall resa upp kaldéerna som sitt redskap för att verkställa straff, kan Habackuk inte förstå hur den Helige kan använda en så förrädisk nation, en nation som upphöjer sin krigsmaskin till en gud, samlar människor som fisk i ett dragnät och skoningslöst dräper nationer

Profeten väntar på Jehovas svar och förstår att han kommer att bli tillrättavisad

Jehova svarar att han har en fastställd tid och uttalar verop över sitt redskap, kaldéerna (2:2–20)

Jehova försäkrar att synen är ”för den fastställda tiden”. Även om synen kan tyckas dröja ”ilar [den] flämtande i väg mot slutet” genom att den hastigt rör sig fram mot sin uppfyllelse

Ett antal verop visar att kaldéerna, även om de är Guds redskap, inte skall undgå att bli straffade för att de plundrar andra nationer, utrotar många folk, bygger städer med blodsutgjutelse, får andra att dricka det vanärande nederlagets bägare och dyrkar avgudar

Profeten vädjar till Jehova att han skall gripa in men ändå vara barmhärtig på den kommande nödens dag (3:1–19)

Vid tanken på tidigare manifestationer av Jehovas makt grips profeten av fruktan och bävan, men han är fast besluten att i stillhet vänta på nödens dag och att jubla i sin räddnings Gud

Även om Habackuk skulle mista livets nödtorft, är han fast besluten att glädja sig i Jehova och förtrösta på honom som räddningens Gud, den som ger honom styrka