ASHDOD

[Ạshdod]

En av filistéernas fem viktigaste städer, som styrdes av ”axelfurstar”. Staden var tydligen Filisteens religiösa centrum, och här dyrkades den falske guden Dagon. De fyra andra städerna var Gat, Gaza, Ashkelon och Ekron. (Jos 13:3) Ashdod identifieras med Esdud (Tel Ashdod) som ligger 6 km sydsydöst om och längre in i landet än dagens Ashdod, som ligger vid kusten.

Staden Ashdod omtalas första gången i Josua 11:22, där den tillsammans med Gaza och Gat nämns som en av de städer där återstoden av de storväxta anakiterna bodde. Eftersom den var byggd på en höjd och låg vid den härväg som gick längs kusten från Egypten genom Palestina, hade den ett strategiskt läge. Vid tiden för israeliternas erövring gavs den tillsammans med de kringliggande byarna åt Judas stam. (Jos 15:46, 47) Men invånarna hörde tydligtvis till ”dem som bodde på lågslätten” och som israeliterna inte kunde driva bort, ”eftersom de hade stridsvagnar med järnliar”. (Dom 1:19)

De filisteiska städerna tycks ha stått på höjden av sin makt på kung Sauls tid. Innan Saul blev kung vann filistéerna en stor seger över israeliterna vid Eben-Eser och erövrade förbundsarken, som de förde till Ashdod och ställde vid sidan av avgudabilden i Dagons tempel. Sedan Dagon blivit förödmjukad två gånger på mirakulös väg drabbades ashdoditerna av hemorrojder. Plågan var så svår att de greps av panik. Filistéernas axelfurstar höll då rådslag, och man flyttade sedan arken till Gat, vilket ledde till att även invånarna där drabbades av hemorrojder. Efter sju månader sände man tillbaka arken till Israel tillsammans med en offergåva av guld. (1Sa 5:1–6:18; se FILISTEEN, FILISTÉER.)

Trots att kung David tillfogade filistéerna flera nederlag tycks deras viktigaste städer ha förblivit självständiga fram till kung Ussias regering (829–778 f.v.t.). Ussia byggde ”krigsmaskiner” (2Kr 26:15), och i 2 Krönikeboken 26:6 berättas det att han ”drog ... ut och stred mot filistéerna och bröt igenom Gats mur och Jabnes mur och Ashdods mur, och han byggde städer i Ashdodområdet och bland filistéerna”.

Ashdodområdet förblev tydligen inte under judeiskt herravälde, för senare inskrifter visar att den assyriske kungen Sargon II avsatte den ashdoditiske kungen, Azuri, och insatte Ahimiti i hans ställe. På grund av ett uppror drog Sargon ut mot filistéerna och erövrade Gat, ”Asdudu” (Ashdod) och ”Asdudimmu” (Ashdod vid havet, tydligen en särskild plats ute vid kusten). Detta kan vara samma fälttåg som nämns i Jesaja 20:1 och en del av uppfyllelsen av Amos 1:8. Herodotos (II, 157) berättar att Ashdod (Azotos) under det följande århundradet blev belägrat i 29 år av farao Psammetichos (Psammetik).

Den assyriske kungen Sanherib nämner på ett stenprisma att ”Mitinti från Ashdod” kom med överdådiga gåvor och kysste hans fötter, och han säger om den judeiske kungen Hiskia (745–717 f.v.t.): ”Hans städer som jag hade plundrat skar jag av från hans territorium och gav dem till Mitinti, kung av Ashdod.” (Ancient Near Eastern Texts, utgiven av J. B. Pritchard, 1974, sid. 287, 288) På Jeremias tid (efter 647 f.v.t.) tycks Ashdod ha varit försvagat, eftersom profeten talar om ”Ashdods kvarleva”. (Jer 25:20) Nebukadnessar, som började regera 624 f.v.t., nämner att Ashdods kung var en av fångarna vid det babyloniska hovet. (Jfr Sef 2:4.)

Under tiden efter landsflykten var Ashdod fortfarande ett centrum för motstånd mot israeliterna (Neh 4:7), och Nehemja tillrättavisade kraftfullt de judar som hade gift sig med ashdoditiska kvinnor, vilket hade lett till att deras söner ”talade ... ashdoditiska – det var ingen av dem som kunde tala judiska”. (Neh 13:23, 24) Under mackabéertiden blev det avgudadyrkande Ashdod angripet av Judas Mackabaios (Mackabeus) omkring 163 f.v.t. och senare av hans bror Jonatan omkring 148 f.v.t. Under det andra angreppet blev Dagons tempel nerbränt. (1 Mackabéerboken 5:68; 10:84)

Det är värt att lägga märke till att Sakarjas profetia pekade fram emot en tid då Ashdod skulle bli erövrat av utlänningar. Stadens filisteiska befolkning och härskare skulle tydligen inte finnas längre, för profetian löd: ”En oäkta son skall slå sig ner i Ashdod.” (Sak 9:6)

Staden blev återuppbyggd av romarna omkring 55 f.v.t. och blev allmänt känd under sitt grekiska namn, Asotus. Evangelieförkunnaren Filippus passerade genom Ashdod under sitt predikoarbete, som det framgår av Apostlagärningarna 8:40.