Jehova vill att människor skall få leva – Vill du det?

1, 2. a) Vad kan vi lära oss av Jonas reaktion när Jehova beslöt att skona nineviterna? b) Varför bör vi sätta oss in i vad Jehovas barmhärtighet innebär och hur han betraktar livet?

JEHOVA var glad. Profeten Jona däremot var dyster. Jehova hade varit barmhärtig och skonat tusentals människors liv. Jona skulle ha låtit dem förgås! Jehova hade valt att förlåta och bevara dem som hade varit hans folks fiender.

² Som vi ser av fallet med Jona kan det ibland vara svårt för oss människor att riktigt förstå vidden av Guds tålamod och att vara lika angelägna som han om att människor skall få leva. Jehovas beslut att skona nineviterna ”misshagade Jona mycket, och han upptändes av vrede”. Var Jona möjligen mer intresserad av sina egna känslor än av att andra visades barmhärtighet och blev räddade? Han kanske trodde att han skulle förlora sitt anseende om nineviterna skonades. (Jona 4:1, 10, 11) Hur är det då i vår tid, när Jehovas domsdag snabbt närmar sig? Du kan fråga dig: Hur kan jag få en djupare förståelse av Guds förlåtelse, och hur kan jag hjälpa sådana som handlat orätt, men som ångrar sig, att få del av hans kärlek helt och fullt? Ja, hur kan jag efterlikna Gud som vill att människor skall få leva?

 3. Är Guds rättvisa och hans barmhärtighet oförenliga? Förklara.

³ Somliga tycker att de 12 profeternas böcker inte talar om annat än Guds vrede och om hur han straffar människor och genomdriver rättvisa. De frågar kanske: Var är Jehovas barmhärtighet? Är han intresserad av att rädda liv? Jehovas rättvisa och hans barmhärtighet är inte oförenliga. I själva verket samverkar de och bidrar till att rädda liv. Rättvisa och barmhärtighet är två sidor av hans fullkomligt balanserade personlighet. (Psalm 103:6; 112:4; 116:5) Genom att råda bot på all den skada som de onda har vållat visar Gud barmhärtighet mot de rättrådiga. Det vittnar om hans fullkomliga rättvisa. Men samtidigt som han är alltigenom rättvis tar han i sin barmhärtighet hänsyn till ofullkomliga människors begränsningar. Man kan uttrycka det så här: straff när det är nödvändigt, barmhärtighet när det är möjligt. I profeternas budskap hittar du många uttalanden som vittnar om denna fullkomliga balans och som visar att Gud vill att människor skall få leva. Vi skall undersöka det här närmare och se hur vi kan tillämpa lärdomarna i vårt dagliga liv.

 4. Vad visar att Gud vill att människor skall få leva?

⁴ Profeten Joel framförde ett domsbudskap, men han intygade också att Gud ”är nådig och barmhärtig, sen till vrede och rik på kärleksfull omtanke”. (Joel 2:13) Omkring hundra år senare, på 700-talet f.v.t., framhöll Mika hur innerligt väl vi behöver Jehovas förlåtelse. Sedan han hade frågat: ”Vem är en Gud som du?” sade han om Jehova: ”Han håller inte fast vid sin vrede för evigt, ty han finner behag i kärleksfull omtanke. Han skall åter visa oss barmhärtighet.” (Mika 7:18, 19) Som vi kan se av Jonas berättelse om nineviterna är Gud villig att ompröva sitt beslut att straffa människor som väckt hans vrede om de ångrar sig och visar sin ånger i gärningar.

 5. Vad är det i samband med Guds barmhärtighet och hans önskan att rädda liv som du tycker är mest hjärtevärmande? (Se också ”De ställde sig till förfogande”.)

⁵ Vi lever visserligen i en annan tid än de 12 profeterna, men vi kan ändå vara tacksamma för de bevis vi får på att Jehova är barmhärtig och intresserad av att rädda liv. Det kan stärka vår tillgivenhet för Gud och göra oss ännu mer intresserade av att hjälpa andra att få leva. Även om de flesta i vår tid följer en fördärvlig kurs, försäkras vi om att Gud ”inte vill att någon skall drabbas av förintelse utan att alla skall nå fram till sinnesändring”. (2 Petrus 3:9) Denna önskan från Jehovas sida blir belyst genom det kärleksfulla sätt som Hosea talade till sin otrogna hustru på när han tog henne tillbaka. Jehova talade till sitt folks ”hjärta”. Han var inte tvungen att förlåta. Han gjorde det ”av egen fri vilja”. (Hosea 1:2; 2:13, 14; 3:1–5; 14:4) Vet du varför Guds inställning och hans handlingar i det här sammanhanget är så viktiga? Därför att liv är inbegripna. Du kan se fler bevis för att Gud är barmhärtig och att han vill att människor skall få leva, när du betraktar den kristna församlingen som utför ett arbete som du är inbegripen i.

 6. På vilket viktigt sätt visar Gud att han vill att människor skall få leva?

⁶ Varför tar du del i förkunnararbetet? Bland annat för att kunna hjälpa andra att lära känna den sanne Guden. En viktig sak som vi bör känna till om Jehova är att han ger tydliga varningar innan han utdelar straff. Det visar att han är barmhärtig. Han vill att människor skall få leva – inte att de skall behöva dö. De 12 profeterna lät överträdare veta att Gud gav dem möjlighet att rätta till sina vägar och undgå hans rättfärdiga vrede. Vi är inbegripna i ett liknande arbete nu. Som kristen har du förmånen att tillkännage varningen om Guds kommande dag av hämnd. När du gör det, var då inte hämndlysten och tänk att oemottagliga människor bara kommer att ”få vad de förtjänar”. Påminn dig själv om att du till stor del predikar för att några skall kunna slå in på vägen till liv. (Joel 3:9–12; Sefanja 2:3; Matteus 7:13, 14)

 7. a) Varför är det så viktigt att vi förkunnar för andra? b) Om vi möts av likgiltighet, hur kan vi då ha hjälp av att tänka på Jehovas inställning?

⁷ Varje gång du talar med någon om Bibelns sanningar – i tjänsten från dörr till dörr, i skolan, på arbetsplatsen eller någon annanstans – erbjuder du hjälp åt en person som är i stort behov av Guds barmhärtighet och förlåtelse. (Hosea 11:3, 4) Du kanske möts av likgiltighet, men genom att du ändå håller ut efterliknar du vår barmhärtige Gud som genom Sakarja sade till sitt egensinniga folk: ”Vänd tillbaka, det ber jag er, från era onda vägar och från era onda gärningar.” (Sakarja 1:4) Vem vet hur många som kan komma att reagera positivt när du berättar för dem om Guds barmhärtighet och visar dem vägen till liv? Återigen, kom ihåg att du förkunnar därför att Jehova vill att människor skall få leva, och det vill du också.

 8. Varför är det uppmuntrande att tänka på hur somliga har reagerat på Guds barmhärtighet?

⁸ Du kan också känna dig uppmuntrad av att tänka på att det nästan alltid har funnits människor som har tagit Guds budskap till hjärtat. Profeten Hosea kunde därför tala om dem som insåg att ”Jehovas vägar är rätta”. Han tillade: ”Det är de rättfärdiga som skall vandra på dem.” (Hosea 14:9) Århundradena igenom har många följt Guds uppmaning: ”Kom tillbaka till mig av hela ert hjärta.” (Joel 2:12) Detta sades till ett folk som hade känt Jehova länge, men han visar också intresse för dem som nyligen har börjat lära känna honom. Jehova har inte förlorat tilliten till människors förmåga att känna sig bedrövade över sin felaktiga kurs i livet, att ångra sig och sedan göra det som är rätt. När de gör det får de möjlighet att vinna livet. (1 Timoteus 4:16)

 9. Vad är nödvändigt enligt vad som visas i fallet med nineviterna?

⁹ När Jehova förlät nineviterna var en annan faktor med i bilden. Vi läser om att folket tog budskapet om Guds förestående dom på allvar, och de ”satte tro till Gud”. (Jona 3:5) Tro, inte bara fruktan för domen, var nödvändig för att de skulle få leva. Eftersom Jehova verkligen vill se människor ångra sig och handla i tro, låter han oss predika och hjälpa dem att göra ett val. Vad blir resultatet? I berättelsen om nineviterna läser vi: ”Den sanne Guden fick se deras gärningar, att de hade vänt om från sin onda väg; och därför kände den sanne Guden ånger över den olycka som han hade talat om att vålla dem; och han lät den inte ske.” (Jona 3:10) Jehova låter sig inte luras av enbart ord eller halvhjärtade gärningar. Nineviterna måste ha ångrat sig uppriktigt och visat det genom sina gärningar. Gud kunde se att de verkligen ändrade sig. De visade äkta ånger i kombination med tro.

10. Nämn några situationer där Jehova har sörjt för att människor blivit räddade.

¹⁰ Vi bör inte dra slutsatsen att Jehovas intresse för att rädda liv gynnade enbart nineviterna. När Jerusalem ödelades 607 f.v.t. – efter Obadjas, Nahums och Habackuks tjänst – såg Jehova till att den lojale Jeremia och en grupp trogna vänner till honom blev räddade. (Jeremia 39:16–18) Och Guds profeter förutsade att en ångerfull kvarleva skulle återvända från Babylon och återställa den rena tillbedjan. (Mika 7:8–10; Sefanja 3:10–20) De här profetiorna har fått en storslagen uppfyllelse i modern tid. Efter första världskriget blev de smorda kristna, av vilka många hade blivit försumliga när det gällde den sanna tillbedjan, återförda till nitisk verksamhet och till Jehovas ynnest med utsikt att vinna livet. Också nu kommer människor från ”många nationer” och ”sluter sig till Jehova”. (Sakarja 2:11) De har möjlighet att få överleva när den nuvarande världsordningen snart når sitt slut. Vår förkunnartjänst är alltså inte bara en lydnadshandling som vi utför därför att de kristna har blivit befallda att förkunna, och inte heller går vi i tjänsten bara för att uppfylla profetiorna, utan vi förkunnar också för att hjälpa människor att lära känna Jehova, att utöva tro och att få leva. (Matteus 24:14; 28:19, 20)

11, 12. Hur kan de som en gång har tjänat Gud bli föremål för hans barmhärtighet?

¹¹ Jehova är intresserad av de nya och vill att de skall få leva, men han glömmer inte dem som tidigare har tjänat honom. Vi bör också vara intresserade av dem och av att de skall fortsätta på livets väg. Hur kan vi visa vårt intresse rent praktiskt?

¹² Du känner kanske någon som har kunskap om Jehova och som en gång utövade tro på honom och tog del i den sanna tillbedjan men som inte tjänar honom för närvarande. De budskap som Jehova sände genom de 12 profeterna visar att han var villig att visa barmhärtighet mot dem som en gång hade varit hans tjänare men som inte hade hållit fast vid den sanna tillbedjan. Så är det också i vår tid, antingen de här personerna har ”glidit bort” eller har ”dragit sig bort” eller har begått något fel och behöver ångra sig. (Hebréerna 2:1; 3:12) Även om de inte känner sig lyckliga nu när de har kommit bort från Jehova, kan de tycka att det är svårt att komma tillbaka. Jehova vädjar till dem genom sin profet: ”Detta är vad härarnas Jehova har sagt: ’Vänd tillbaka till mig’, lyder härarnas Jehovas uttalande, ’så skall jag vända tillbaka till er.’” (Sakarja 1:3) Och Hoseas ord är verkligen uppmuntrande: ”Kom tillbaka, Israel, till Jehova, din Gud, ty du har snavat genom din missgärning. Ta med er ord och kom tillbaka till Jehova. Säg till honom, ni alla: ’Förlåt missgärning, och ta emot det som är gott.’” Ja, också de som hade begått grova synder men som sedan vände tillbaka till Gud i sann ånger kunde få förlåtelse som ledde till att de återfick sin andliga hälsa. (Hosea 6:1; 14:1, 2; Psalm 103:8–10) Så var det på profeternas tid, och så är det i vår tid.

13. Vilka skäl har vi att visa barmhärtighet mot dem som Gud har förlåtit?

¹³ Men vad betyder det här för kristna som är kvar på livets väg? Hur kan vi visa att vi har samma syn på andra människor som Jehova har? Jehova förväntar att vi skall visa barmhärtighet, både mot dem som är nya och mot dem som kan ha slutat tjäna honom. Genom Hosea talar han om vad han önskar av oss: ”I kärleksfull omtanke finner jag behag och inte i slaktoffer.” Jesus Kristus anknöt till de här orden när han sade: ”Så gå och lär er vad det här betyder: ’Barmhärtighet vill jag ha och inte slaktoffer.’” (Hosea 6:6; Matteus 9:13) Att vi visar barmhärtighet är helt avgörande för om vi skall kunna bevara vårt eget förhållande till Gud. Aposteln Paulus uppmanade oss att vara förlåtande, och lägg märke till hur han förband detta med att vi skall efterlikna Gud: ”Bli omtänksamma mot varandra, ömt medlidsamma, och förlåt varandra villigt, alldeles som Gud också genom Kristus villigt har förlåtit er. Bli därför Guds efterliknare, som älskade barn, och fortsätt att vandra i kärlek.” (Efesierna 4:32–5:2) Hur framgångsrik är du när det gäller att efterlikna Gud i det här avseendet?

14, 15. När kan vår inställning till Jehovas förlåtelse sättas på prov?

¹⁴ Anta att en broder som har begått en allvarlig synd inte ångrar sig, utan måste bli utesluten ur församlingen. Sådant inträffade under det första århundradet. Kristna som syndade och inte ångrade sig måste bli uteslutna. Om sådant kunde hända på apostlarnas tid är det inte förvånande att det då och då händer också i vår tid. När det inträffar följer de lojala i församlingen Bibelns anvisningar och umgås inte längre med den som har blivit utesluten. Deras lojalitet mot Jehova kan hjälpa den som handlat orätt att se det allvarliga i det han har gjort, och det kanske kan få honom att ångra sig. Vi läser i Bibeln om en man i Korinth som blev utesluten men som senare ångrade sig och vände om och blev återupptagen. (1 Korinthierna 5:11–13; 2 Korinthierna 2:5–8) Hur känner du det när sådant händer i vår tid, och hur kan du visa att du är intresserad av att andra skall få leva?

¹⁵ En som handlat orätt och ångrar sig känner sig kanske skamsen och förtvivlad och behöver försäkras om att både Gud och hans bröder älskar honom och vill att han skall få leva. Se hur kärleksfullt Gud uppmuntrade sitt forntida folk som visade ånger: ”Jag skall trolova dig med mig i trofasthet; och du skall känna Jehova.” (Hosea 2:20) Vi bör reagera på samma sätt. Gud säger genom Sakarja att han skall ”visa” barmhärtighet. Det bör också vi göra. (Sakarja 10:6)

16. Hur bör vi reagera när någon blir återupptagen?

¹⁶ Gud vill att människor skall få leva, och han gläder sig därför när en syndare ångrar sig eller när någon som har varit overksam börjar tjäna honom igen.a (Lukas 5:32) När det gällde den återupptagne mannen i Korinth som nämndes tidigare uppmanade Paulus församlingen att förlåta och uppmuntra honom och låta honom förstå att de verkligen älskade honom: ”Denna kraftiga förebråelse från flertalet är tillräcklig för en sådan man, så att ni nu ... skall välvilligt förlåta och trösta honom, för att han inte på ett eller annat sätt skall bli uppslukad av sin alltför stora bedrövelse. Därför uppmanar jag er att bekräfta er kärlek till honom.” (2 Korinthierna 2:6–8) Kom ihåg vad Jehova sade genom Hosea angående sådana som tidigare syndat: ”Jag skall läka deras trolöshet. Jag skall älska dem av egen fri vilja.” (Hosea 14:4) Kommer vi att efterlikna Jehova och vara glada över att vi kan bidra till att sådana människor blir läkta och kan få evigt liv?

17, 18. Hur kan vi kärleksfullt hjälpa dem som har vänt tillbaka till Jehova eller familjemedlemmar till någon som blivit utesluten?

¹⁷ Jehova förklarar att han behandlar dem med värdighet som vänder tillbaka till honom. Han låter dem på nytt få del av hans kärlek helt och fullt, precis som Hosea villigt tog tillbaka sin hustru som varit otrogen. Jehova talar om hur han behandlade sina tjänare: ”Jag blev för dem som de som lyfter undan ett ok över deras käkar, och varsamt gav jag var och en något att äta.” (Hosea 11:4) Det är verkligen hjärtevärmande att se med vilken tillgivenhet Jehova varsamt drar till sig dem som vänder tillbaka! Vi kan efterlikna honom genom att inte vara hårda och kallsinniga mot dem som visat sann ånger och det rätta slaget av bedrövelse. När de har blivit återupptagna i församlingen bör vi inte hysa motvilja eller agg mot dem på grund av deras tidigare felsteg, utan tala tröstande till dem när de har behov av det. (1 Thessalonikerna 5:14)

¹⁸ Kan du komma på några andra sätt som vi kan efterlikna Jehova på i samband med att någon har blivit utesluten? Kan vi hjälpa lojala medlemmar i hans eller hennes familj, till exempel äktenskapspartnern och barnen? De kämpar kanske för att kunna fortsätta att gå på mötena och ta del i tjänsten. Kommer vi att ge dem det särskilda stöd de kan behöva? Ett annat sätt att visa kärleksfull barmhärtighet mot sådana trogna är att använda ”goda ord, tröstande ord” och ta initiativet till uppmuntrande samtal. (Sakarja 1:13) Vi har många tillfällen att göra det före och efter mötena, när vi samarbetar i förkunnartjänsten eller i andra sammanhang. De är våra medarbetare, kära medlemmar av vår församling som inte skall behöva känna sig utanför eller isolerade. I vissa fall är det bara barnen till en utesluten förälder som tjänar Jehova. Vi vill verkligen att de skall få leva. Hur kan vi visa det?

19. Vilken andlig hjälp gav Sefanja en ”faderlös pojke”?

¹⁹ Ett exempel på hur vi kan ge hjälp har vi i Sefanja, som tjänade i mitten av 600-talet f.v.t. Det är möjligt att han tillhörde Judas kungliga familj och var en avlägsen släkting till kung Josia. Kungens far hade blivit lönnmördad, vilket gjorde att den åttaårige Josia tvingades upp på tronen. Han ställdes inför en överväldigande uppgift: Nationen var genomsyrad av avgudadyrkan och avskyvärda sedvänjor. (Sefanja 3:1–7) Den unge, faderlöse Josia behövde skicklig vägledning och pålitliga råd för att kunna styra den egensinniga nationen. Som nämndes i tidigare kapitel i den här boken såg Jehova till att han fick det genom Sefanja och andra profeter. Det är intressant att lägga märke till att Jehova inte riktade någon kritik mot kungen själv, när han genom sin profet fördömde ”furstarna” i Juda. (Sefanja 1:8; 3:3) Det kan tyda på att den unge kung Josia redan hade visat rätt inställning till den rena tillbedjan. Profetens ord stärkte utan tvivel Josia i hans beslut att rensa ut oren tillbedjan ur Juda.

20. Hur kan de ”faderlösa” i församlingen få andlig hjälp och vägledning?

²⁰ Sefanjas intresse för Josia belyser det intresse Jehova har för sårbara unga människor som behöver hjälp, till exempel barn som har en utesluten förälder. Hosea sade om Gud: ”Hos dig finner den faderlöse barmhärtighet.” (Hosea 14:3) Vet du några andra ”faderlösa” pojkar och flickor som behöver någon som kan ge dem andlig och praktisk vägledning? Det kan vara barn som är föräldralösa i andlig bemärkelse, barn i enföräldersfamiljer eller ungdomar som tjänar Jehova utan stöd från sin familj. Om sådana barn skall kunna hålla sig nära församlingen och bli andligt mogna behöver de för det mesta någon i församlingen som ger dem hjälp och vägledning. Många ”faderlösa pojkar” har blivit balanserade, andligt sinnade vuxna tack vare att mogna kristna i församlingen kärleksfullt har intresserat sig för dem. (Psalm 82:3)

21. Hur kan mogna kristna hjälpa barn och ungdomar?

²¹ En ensamstående mamma kan få hjälp genom att mogna kristna intresserar sig för hennes barn. (Jakob 1:27) Tillsyningsmän och andra kan hjälpa individer i familjer som behöver stöd. De som ger hjälp måste naturligtvis visa tillbörlig respekt för familjens överhuvud och ta hänsyn till vad som är passande. Kanske du och din äktenskapspartner eller familj kan umgås med en faderlös pojke eller flicka. Kan du visa omtanke om barn och ungdomar som känner sig ensamma? De kan behöva få tala förtroligt med någon som visar empati, och sådana samtal kan det bli tillfälle till när man samarbetar i förkunnartjänsten. Du har säkert mycket att göra, och att regelbundet ge en ung människa hjälp under en tid kan sätta ”äktheten i ... [din] kärlek” på prov. (2 Korinthierna 8:8) De ansträngningar du gör vittnar om att du är intresserad av att andra skall få leva.

22. Hur påverkas du av att Jehova är intresserad av att människor skall få leva?

²² Det är verkligen uppmuntrande att tänka på att Gud är intresserad av människor och vill att de skall få evigt liv! Han vill mycket hellre visa sin tillgivenhet mot de rättfärdiga som älskar honom och ge dem liv än låta sitt ogillande komma till uttryck mot dem som inte vill ändra sig och därför inte är värdiga att få evigt liv. Låt oss efterlikna Jehova när det gäller att hjälpa andra att slå in på livets väg medan vi ivrigt väntar på hans dag.