SAKARJAS BOK

Den här boken i de hebreiska skrifterna anger själv att skribenten är ”profeten Sakarja, son till Berekja, son till Iddo”. (Sak 1:1) Innehållet gör det också möjligt att bestämma vilken tidsperiod den omfattar och ungefär när den skrevs. Den sista tidsangivelsen i Sakarjas bok är fjärde dagen i månaden Kislev i kung Darius fjärde regeringsår (omkring 1 december 518 f.v.t.). (7:1) Boken kan alltså inte ha skrivits förrän i slutet av 518 f.v.t. Eftersom det var i ”åttonde månaden av Darius andra år” (oktober/november 520 f.v.t.) som Jehovas ord kom till Sakarja (1:1), omfattar boken en period på minst två år.

Från kapitel 9 och framåt tycks innehållet i boken ändra karaktär. Det talas inte mer om änglar och syner eller om ståthållaren Serubbabel och översteprästen Josua. Tempelbygget nämns inte, och namnet Sakarja förekommer inte ens. Med tanke på detta och det slag av profetior som bokens senare kapitel innehåller menar en del kritiker att den här delen inte kan vara skriven av Sakarja. Men det bör framhållas att Sakarja liksom andra profeter skrev under gudomlig inspiration och inte fick alla uppenbarelser vid samma tid eller på samma sätt. (2Pe 1:20, 21) Dessutom behöver inte alla profetior återspegla några speciella förhållanden eller omständigheter och innehålla namnet på profeten eller på några av hans samtida för att hela boken skall vara profetens verk. Tankarna i Sakarjas bok visar att den utgör en harmonisk helhet och inte består av separata delar som saknar samband och som har skrivits av olika skribenter. Genom hela boken framhålls det att Jerusalem skall återställas och att Jehova skall försvara staden. (Sak 1:13–21; 2:4, 5; 8:14–23; 9:11–17; 12:2–6; 14:3–21)

Historisk bakgrund. Omkring den 9 februari 519 f.v.t. hörde profeten Sakarja orden: ”Hela jorden är stilla och har ro.” (Sak 1:7, 11) Vid den här tiden skapade Jerusalem ingen oro hos nationerna, utan det såg ut som om Jehova hade övergett staden. Templets grund hade lagts 536 f.v.t., men motstånd från fiender gjorde att återuppbyggnadsarbetet gick långsamt, och till sist, år 522, blev det officiellt förbjudet. (Esr 4:4, 5, 24) Eftersom de hemvändande judarna hade försummat tempelbygget, drabbades de av torka och missväxt, och de befann sig därför i en mycket svår situation. (Hag 1:6, 10, 11) De behövde få uppmuntran att fortsätta byggnadsarbetet trots de enorma hinder som fanns.

Jehovas ord genom Sakarja måste därför verkligen ha tröstat och inspirerat dem. De syner Sakarja fick visade tydligt att det var Guds vilja att Jerusalem och templet återuppbyggdes. (Sak 1:16; kap. 2) De nationer som hade skingrat Juda skulle få sin makt krossad. (1:18–21) Översteprästen Josua skulle träda fram inför Jehova på ett godtagbart sätt (3:3–7), och ståthållaren Serubbabel skulle med Guds andes hjälp fullborda återuppbyggandet av templet. (4:6–9)

I harmoni med andra bibelböcker. Sakarjas bok är i fullständig harmoni med resten av Bibeln när den beskriver Jehova som den som beskyddar sitt folk. (Sak 2:5; jfr 5Mo 33:27; Ps 46:11; 125:2.) Han belönar eller straffar individer och nationer efter deras gärningar, och han vänder tillbaka till dem som ångerfullt vänder tillbaka till honom. (Sak 1:2–6; 7:11–14; jfr Jes 55:6, 7; Jer 25:4–11; Hes 33:11; Mal 3:7; 2Pe 3:9.) Jehova kräver att de som vill ha hans godkännande talar sanning och visar lydnad, rättvisa, kärleksfull omtanke och barmhärtighet. (Sak 7:7–10; 8:16, 17; jfr 5Mo 24:17; Ps 15:1, 2; 82:3, 4; Ord 12:19; Jer 7:5, 6; Ef 4:25.) Han svarar inte när de som inte lyder honom ropar på hjälp. (Sak 7:13; jfr Jes 1:15; Klag 3:42–44.)

Dessutom är det lätt att hitta många tydliga likheter mellan avsnitt i Sakarjas bok och andra bibelställen. (Jfr Sak 3:2 med Jud 9; Sak 4:3, 11–14 med Upp 11:4; Sak 4:10 med Upp 5:6; Sak 8:8 med Upp 21:3; Sak 14:5 med Jud 14; Sak 14:7 med Upp 21:25; Sak 14:8 med Upp 22:1, 17.)

Profetiornas uppfyllelse. Uppfyllelsen av profetiorna i Sakarjas bok vittnar om dess äkthet. Det man vet om Alexander den stores fälttåg i Syrien, Fenicien och Filisteen, däribland erövringen av Tyros och Gaza, stämmer med orden i Sakarja 9:1–8 och kan därför betraktas som en uppfyllelse av den här profetian. En rad andra profetior i Sakarjas bok uppfylldes på Kristus Jesus – att han kom till Jerusalem som kung ”ödmjuk och ridande på en åsna” (Sak 9:9; Mt 21:5; Joh 12:15), att han blev förrådd för ”trettio silverstycken” (Sak 11:12, 13; Mt 26:15; 27:9), att hans lärjungar därefter skingrades (Sak 13:7; Mt 26:31; Mk 14:27), att han genomborrades med ett spjut när han hängde på pålen (Sak 12:10; Joh 19:34, 37) och att han skulle vara både kung och präst (Sak 6:12, 13; Heb 6:20; 8:1; 10:21).

[Ruta på sidan 763]

HUVUDPUNKTER I SAKARJAS BOK

Profetiska budskap som uppmuntrade judarna att återuppta arbetet med att bygga upp templet; dessutom förutsägelser om Messias ankomst och hans styre som kung och präst

Skriven av Sakarja under perserkungen Darius I:s regering, omkring 19 år efter det att de första judarna hade vänt tillbaka från Babylon 537 f.v.t.

En uppmaning att vända om och ändra sinne; därefter åtta syner och en profetia om ”Telningen” (1:1–6:15)

Första synen: En ryttare på en röd häst står tillsammans med tre andra ryttare bland myrtenträden; synen avslutas med en försäkran om att Jerusalem skall visas barmhärtighet och att templet skall återuppbyggas

Andra synen: De fyra horn som skingrade Juda störtas ner av fyra hantverkare

Tredje synen: En ung man med ett mätsnöre gör sig redo att mäta Jerusalem, men en ängel förutsäger att det skall bli ytterligare tillväxt och att Jehova skall skydda staden

Fjärde synen: Översteprästen Josuas nersmutsade kläder tas av honom och ersätts med långa högtidskläder

Femte synen: Sakarja ser ett lampställ av guld med sju lampor som får olja från två olivträd; Serubbabel skall fullborda tempelbygget med Guds andes hjälp

Sjätte synen: En flygande skriftrulle representerar den förbannelse som går ut över jorden på grund av alla som stjäl och svär falskt i Jehovas namn

Sjunde synen: En kvinna som kallas Ondskan förs i ett efamått till Shinar

Åttonde synen: Fyra vagnar kommer fram mellan två berg av koppar för att dra omkring på jorden

Mannen vars namn är Telningen skall bygga Jehovas tempel och tjäna som kung och präst

En fråga om de fastor som man håller till minne av olyckorna som drabbade Jerusalem (7:1–8:23)

Olyckorna kom som ett straff för olydnad; när folket fastade till minne av dessa gjorde de det i själva verket inte för Jehova

Jerusalem skall få uppleva Guds ynnest; de tidigare fastedagarna skall bli ”till jubel och till glädje och till goda högtider”; många från nationerna skall komma till Jerusalem och söka Jehovas ynnest

Dom över nationerna, messianska profetior och återställelsen av Guds folk (9:1–14:21)

Många städer och nationer skall få erfara Jehovas ogynnsamma dom

Sions rättfärdige, ödmjuke kung skall rida in i staden på en åsna

Jehova uttrycker sin vrede över de falska herdarna

Guds utspridda folk skall föras tillbaka från Egypten och Assyrien

Sakarja kallas till att vara herde; folket får möjlighet att betala honom för hans arbete, och de värderar det till 30 silverstycken

Jerusalem skall bli en tung sten som man river sig sårig på om man försöker lyfta den

En brunn skall öppnas till rening från synd; herden skall bli slagen och fåren skingras

Jerusalem skall angripas, men Jehova skall föra krig mot angriparna

De som blir kvar ur alla de angripande nationerna skall fira lövhyddohögtiden varje år och böja sig ner för Jehova som Kungen