Jehovas välsignelse gör rik
”Jehovas välsignelse — det är den som gör rik,och han lägger ingen smärta därtill.” — ORDSPRÅKEN 10:22.
1—3. Många är intresserade av materiella ting, men vilket faktum om materiell rikedom bör alla inse?
SOMLIGA människor talar jämt och ständigt om pengar — eller om sin brist på dem. På senare år har de dessvärre haft mycket att diskutera. År 1992 upplevde även den rika västvärlden en konjunkturnedgång, och både företagsledare och anställda befann sig vara utan arbete. Många undrade om de någonsin mer skulle få uppleva en tid av stabilt välstånd igen.
2 Är det då fel att vara intresserad av sin materiella välfärd? Nej, det är i viss mån bara naturligt. Men samtidigt finns det en grundläggande sanning om rikedom som vi måste vara på det klara med. Det är att alla materiella ting ytterst kommer från Skaparen. Han är ”den sanne Guden, Jehova, ... Han som utbreder jorden och dess avkastning, Han som ger andedräkt åt folket på den och ande åt dem som vandrar på den”. — Jesaja 42:5.
3 Jehova förutbestämmer inte vem som skall bli rik och vem som skall bli fattig, men vi är dock alla ansvariga för det sätt varpå vi använder den andel vi kan ha fått av ”jorden och dess avkastning”. Om vi använder vår rikedom till att spela herrar över andra, kommer Jehova att ställa oss till svars för detta. Och alla som är slavar åt rikedomen i stället för åt Jehova kommer att upptäcka att ”den som förtröstar på sin rikedom — han själv kommer att falla”. (Ordspråken 11:28; Matteus 6:24; 1 Timoteus 6:9) Materiellt välstånd, som inte åtföljs av ett hjärta som lyder Jehova, är till sist inte av något värde. — Predikaren 2:3—11, 18, 19; Lukas 16:9.
Det viktigaste välståndet
4. Varför är andligt välstånd bättre än materiellt överflöd?
4 Förutom materiellt välstånd talar Bibeln också om ett andligt välstånd, och det är tydligt att detta är det bättre slaget. (Matteus 6:19—21) Andligt välstånd medför ett tillfredsställande förhållande till Jehova, vilket kan vara för evigt. (Predikaren 7:12) Andligen rika Guds tjänare går inte heller miste om sunda materiella välsignelser. I den nya världen kommer andlig rikedom att vara förenad med materiellt välstånd. Trogna personer kommer att få åtnjuta en materiell trygghet som inte har vunnits genom hård konkurrens eller genom att man offrar hälsa och lycka, vilket så ofta är fallet i våra dagar. (Psalm 72:16; Ordspråken 10:28; Jesaja 25:6—8) De kommer att upptäcka att det i varje avseende är ”Jehovas välsignelse ... som gör rik” och att han inte lägger någon ”smärta därtill”. — Ordspråken 10:22.
5. Vad lovade Jesus när det gäller materiella ting?
5 Redan nu känner de som uppskattar andliga ting ett visst lugn, när det gäller materiella ting. Det är sant att de arbetar för att betala sina räkningar och dra försorg om sina familjer. Och på grund av lågkonjunktur kanske somliga rentav förlorar sitt arbete. Men de blir inte nertyngda av sådana bekymmer. De litar i stället på det Jesus lovade, när han sade: ”Var ... aldrig bekymrade och säg: ’Vad skall vi äta?’ eller: ’Vad skall vi dricka?’ eller: ’Vad skall vi sätta på oss?’ ... Er himmelske Fader vet ju att ni behöver alla dessa ting. Fortsätt därför med att först söka kungariket och hans rättfärdighet, så skall också alla dessa andra ting tilldelas er.” — Matteus 6:31—33.
Andlig rikedom i våra dagar
6, 7. a) Beskriv några sidor av Guds folks andliga välstånd. b) Vilken profetia uppfylls i våra dagar, och vilka frågor väcker detta?
6 Jehovas folk har därför valt att sätta Guds kungarike främst i sitt liv, och de blir verkligen välsignade! De har stor framgång i sitt arbete med att göra lärjungar. (Jesaja 60:22) De blir lärda av Jehova och åtnjuter en aldrig sinande ström av andligt goda ting genom ”den trogne och omdömesgille slaven”. (Matteus 24:45—47; Jesaja 54:13) Dessutom är Jehovas ande över dem och formar dem till ett underbart internationellt brödraskap. — Psalm 133:1; Markus 10:29, 30.
7 Detta är verkligen ett andligt välstånd, något som inte kan köpas för pengar. Det är en slående uppfyllelse av Jehovas löfte: ”’För in alla tiondelarna i förrådshuset, för att det må visa sig vara mat i mitt hus; och pröva mig i detta avseende, det ber jag er’, har härars Jehova sagt, ’om jag inte kommer att öppna för er himlarnas dammluckor och verkligen tömma ut över er en välsignelse, tills det inte mer är någon brist.’” (Malaki 3:10) I våra dagar har vi sett detta löfte uppfyllas. Men varför ber då Jehova, som är källan till all rikedom, sina tjänare att föra in en tiondel, tionde? Vem får gagn av det tiondet? Låt oss, för att få svar på dessa frågor, se varför Jehova yttrade dessa ord genom Malaki på 400-talet f.v.t.
Tionde och offergåvor
8. På vad skulle Israels materiella välstånd bero enligt lagförbundet?
8 Det gick dåligt för Guds folk på Malakis tid. Varför det? Det hade delvis med offergåvor och tionde att göra. På den tiden stod Israel under det mosaiska lagförbundet. När Jehova slöt det förbundet med israeliterna, lovade han dem att om de höll sin del av det, skulle han välsigna dem både andligen och materiellt. Israeliternas välstånd var faktiskt beroende av deras trohet. — 5 Moseboken 28:1—19.
9. Varför krävde Jehova av de forntida israeliterna att de skulle betala tionde och komma med offergåvor?
9 Under Lagen var israeliterna bland annat förpliktade att föra offergåvor till templet och att betala tionde. Vissa offer brändes upp helt och hållet på Jehovas altare, medan andra delades upp mellan prästerna och dem som frambar offret under det att vissa andelar av dem offrades åt Jehova. (3 Moseboken 1:3—9; 7:1—15) Så här sade Mose till israeliterna om tiondet: ”Varje tiondel av landet, av landets säd och trädets frukt, tillhör Jehova. Det är något heligt som tillhör Jehova.” (3 Moseboken 27:30) Tiondet gavs åt de leviter som arbetade vid tältboningen och senare vid templet. De leviter som inte var präster skulle i sin tur ge en tiondel av det de fick till de aronitiska prästerna. (4 Moseboken 18:21—29) Varför krävde Jehova då att israeliterna skulle betala tionde? För det första för att de på ett konkret sätt skulle kunna visa att de uppskattade Jehovas godhet. Och för det andra för att de skulle kunna bidra till leviternas uppehälle, så att dessa sedan skulle kunna koncentrera sig på sina plikter, inbegripet att undervisa om Lagen. (2 Krönikeboken 17:7—9) Därigenom stöddes också ren tillbedjan, och det var till nytta för alla.
10. Vad hände när israeliterna underlät att komma med tionde och offergåvor?
10 Även om tiondet och offergåvorna senare användes av leviterna, var de egentligen gåvor till Jehova och skulle därför vara av god kvalitet, värdiga honom. (3 Moseboken 22:21—25) Vad hände, när israeliterna underlät att komma med sitt tionde eller när de kom med undermåliga offergåvor? Lagen föreskrev inget straff för detta, men det fick dock följder. Jehova gav dem då inte längre sin välsignelse, och leviterna som hade berövats sitt materiella understöd lämnade sina tempelplikter för att försörja sig. Därigenom blev hela Israel lidande.
”Rikta ert hjärta mot era vägar”
11, 12. a) Vad blev resultatet, när israeliterna underlät att hålla Lagen? b) Vad gav Jehova israeliterna i uppdrag att göra, när han förde dem tillbaka från Babylon?
11 Under hela Israels historia fanns det israeliter som på ett föredömligt sätt försökte hålla Lagen och då också betala tionde. (2 Krönikeboken 31:2—16) Men som regel var nationen försumlig. Israeliterna bröt gång på gång sitt förbund med Jehova, tills han slutligen lät dem bli erövrade och år 607 f.v.t. bortförda till Babylon. — 2 Krönikeboken 36:15—21.
12 Detta var en svår tuktan för Jehovas folks medlemmar, men efter 70 år återförde Jehova dem till deras hemland. Många av Jesajas profetior om paradiset skulle få sin första uppfyllelse efter den återkomsten. (Jesaja 35:1, 2; 52:1—9; 65:17—19) Den förnämsta orsaken till att Jehova förde tillbaka sitt folk var dock inte att de skulle bygga ett jordiskt paradis, utan att de skulle återuppbygga templet och återställa den sanna tillbedjan. (Esra 1:2, 3) Om israeliterna lydde Jehova, skulle de som ett resultat av detta få många materiella fördelar, och Jehovas välsignelse skulle göra dem både andligt och materiellt rika. Så snart judarna år 537 f.v.t. hade kommit tillbaka till sitt hemland, byggde de följaktligen ett altare i Jerusalem och började arbeta på templet. Men de fick röna starkt motstånd och upphörde med att bygga. (Esra 4:1—4, 23) Och som en följd av detta fick israeliterna inte Jehovas välsignelse.
13, 14. a) Hur gick det när israeliterna underlät att återuppbygga templet? b) Hur återuppbyggdes templet slutligen, men vilka ytterligare försyndelser av israeliterna kan vi läsa om?
13 År 520 f.v.t. uppreste Jehova profeterna Haggaj och Sakarja till att uppmana israeliterna att återgå till arbetet med att bygga templet. Haggaj visade att de materiella umbäranden nationen fick utstå hade samband med deras brist på nitälskan för Jehovas hus. Han sade: ”Detta är vad härars Jehova har sagt: ’Rikta ert hjärta mot era vägar. Ni har sått mycket, men man för in litet. Man äter, men inte nog för att bli mätt. Man dricker, men inte nog för att bli berusad. Man tar på sig kläder, men inte nog för att man skall bli varm; och den som låter leja sig, han låter leja sig för en pung som har hål.’ Detta är vad härars Jehova har sagt: ’Rikta ert hjärta mot era vägar.’ ’Gå upp till berget, och ni skall hämta timmer. Och bygg huset, för att jag må finna välbehag i det och bli förhärligad.’” — Haggaj 1:5—8.
14 Uppmuntrade av Haggaj och Sakarja riktade israeliterna sitt hjärta mot sina vägar, och templet blev byggt. Men omkring 60 år senare besökte Nehemja Jerusalem och fann då att israeliterna återigen hade blivit försumliga mot Jehovas lag. Han rättade till detta. Men vid ett andra besök fann han att saker och ting återigen hade urartat. Han berättar: ”Jag fick veta att de andelar som tillkom leviterna, de hade inte blivit givna åt dem, så att leviterna och sångarna som utförde arbetet flydde i väg, var och en till sitt eget fält.” (Nehemja 13:10) Dessa missförhållanden rättades till, och ”hela Juda för sin del förde in tiondelen av brödsäden och av det nya vinet och av oljan till förråden”. — Nehemja 13:12.
Att röva från Jehova
15, 16. För vilka försummelser å israeliternas sida tillrättavisar Jehova dem genom Malaki?
15 Det var antagligen under ungefär samma tidsperiod som profeten Malaki profeterade, och han berättar mer för oss om israeliternas otrohet. Han har tecknat ner Jehovas ord till israeliterna: ”’Om jag ... är en far, var är då den ära som tillkommer mig? Och om jag är en stor herre, var är då fruktan för mig?’ har härars Jehova sagt till er, o ni präster som föraktar mitt namn.” Och vad var det som var fel? Jehova förklarar att de, när de frambar ett blint, ett halt eller ett sjukt djur till att offras, sade: ”Det är inget uselt.” — Malaki 1:6—8.
16 På det här målande sättet visar Malaki att trots att israeliterna kom med offergåvor, förrådde offergåvornas dåliga kvalitet israeliternas stora ringaktning. Malaki skrev också: ”’Från era förfäders dagar har ni vikit av från mina förordningar och har inte hållit dem. Vänd tillbaka till mig, och jag skall vända tillbaka till er’, har härars Jehova sagt.” Israeliterna ville då veta exakt vad de skulle göra och frågade därför: ”På vilket sätt skall vi vända tillbaka?” Jehova svarade: ”Skall jordemänniskan röva från Gud? Men ni rövar från mig.” Hur kunde då israeliterna röva från Jehova, som är upphovet till all rikedom? Jehova svarade: ”I förbindelse med tiondelarna och bidragen.” (Malaki 3:7, 8) Ja, genom att inte föra in sitt tionde och sina offergåvor rövade israeliterna från Jehova!
17. Vilket syfte tjänade tiondet och offergåvorna i Israel, och vad lovade Jehova angående tiondet?
17 Denna historiska bakgrund visar vikten av tionde och offergåvor i Israel. De var ett bevis på uppskattning från givarens sida, och de bidrog till att i materiellt avseende underhålla den sanna tillbedjan. Därför övergick Jehova till att uppmana israeliterna: ”För in alla tiondelarna i förrådshuset.” Jehova visade vad som skulle bli resultatet av att de gjorde detta, när han lovade: ”Jag ... kommer att ... tömma ut över er en välsignelse, tills det inte mer är någon brist.” (Malaki 3:10) Jehovas välsignelse skulle göra dem rika.
Dömda av ”den sanne Herren”
18. a) För vems ankomst varnar Jehova? b) När var det en ankomst till templet, vem var inbegripen, och vad blev följden för israeliterna?
18 Genom Malaki varnade Jehova också för att han skulle komma för att döma sitt folk. ”Se! Jag sänder min budbärare, och han skall röja en väg framför mig. Och plötsligt skall Han komma till Sitt tempel, den sanne Herren, som ni söker, och förbundets budbärare, som ni finner behag i. Se! Han skall sannerligen komma.” (Malaki 3:1) När ägde denna utlovade ankomst till templet rum? I Matteus 11:10 citerade Jesus Malakis profetia om en budbärare som skulle bereda vägen och tillämpade den på Johannes döparen. (Malaki 4:5; Matteus 11:14) År 29 v.t. var således tiden för dom inne! Vem var då den andre budbäraren, den förbundets budbärare som skulle åtfölja Jehova, ”den sanne Herren”, till templet? Jesus själv, och vid två tillfällen kom han till templet i Jerusalem och renade det på ett dramatiskt sätt genom att kasta ut de oärliga penningväxlarna. (Markus 11:15—17; Johannes 2:14—17) Om denna tid av dom under det första århundradet frågar Jehova profetiskt följande: ”Vem kommer att uthärda hans ankomsts dag, och vem kommer att bestå när han visar sig?” (Malaki 3:2) Israeliterna bestod faktiskt inte provet. De blev inspekterade och befunna bristfälliga, och år 33 v.t. blev de förkastade som Jehovas utvalda nation. — Matteus 23:37—39.
19. Hur vände en kvarleva tillbaka till Jehova under det första århundradet, och vilken välsignelse fick den?
19 Men Malaki skrev också: ”Han [Jehova] skall sitta som en smältare och renare av silver och skall rena Levis söner; och han skall luttra dem som guld och som silver, och de kommer sannerligen att för Jehova bli sådana som frambär en offergåva i rättfärdighet.” (Malaki 3:3) Även om flertalet av dem som under det första århundradet påstod sig tjäna Jehova blev förkastade, blev i överensstämmelse med detta några renade och kom till Jehova och frambar godtagbara offergåvor. Vilka då? De som hade lyssnat till Jesus, förbundets budbärare. Vid pingsten år 33 v.t. var 120 av dessa mottagliga personer församlade i ett rum i en övervåning i Jerusalem. Styrkta av helig ande började de frambära en offergåva i rättfärdighet, och deras antal växte snabbt. De spred sig snart utöver det romerska imperiet. (Apostlagärningarna 2:41; 4:4; 5:14) En kvarleva hade således vänt tillbaka till Jehova. — Malaki 3:7.
20. Vad hände med Guds nya Israel, när Jerusalem och templet förstördes?
20 Denna kvarleva av israeliter, som också kom att inbegripa icke-judar, vilka så att säga hade ympats in i Israels rotstock, blev ett nytt ”Guds Israel”, en nation som utgjordes av med anden smorda kristna. (Galaterna 6:16; Romarna 11:17) År 70 v.t. kom en dag ”brinnande som ugnen” över det köttsliga Israel, när Jerusalem och dess tempel förstördes av romerska härar. (Malaki 4:1; Lukas 19:41—44) Men vad hände då med medlemmarna av Guds andliga Israel? Jehova visade ”medömkan med dem, alldeles som en man visar medömkan med sin son som tjänar honom”. (Malaki 3:17) Den smorda kristna församlingen hade lyssnat till Jesu profetiska varning. (Matteus 24:15, 16) Den överlevde, och Jehovas välsignelse fortsatte att göra den andligen rik.
21. Vilka frågor återstår angående Malaki 3:1 och 3:10?
21 Vilket hävdande av Jehova! Men hur uppfylls då Malaki 3:1 i våra dagar? Och hur bör en kristen reagera för den uppmaning som ges i Malaki 3:10 om att föra hela tiondet in i förrådshuset? Detta skall vi behandla i följande artikel.
Kan du förklara?
◻ Vem är ytterst upphovet till all rikedom?
◻ Varför är andligt välstånd bättre än materiell rikedom?
◻ Vilket syfte tjänade tiondet och offergåvorna i Israel?
◻ När kom Jehova, ”den sanne Herren”, till templet för att döma Israel, och med vilket resultat?
◻ Vilka vände tillbaka till Jehova efter det att han hade kommit till sitt tempel under det första århundradet v.t.?
[Bild på sidan 10]
Förbundets budbärare, Jesus, som representerade Jehova, kom till templet för att döma under det första århundradet v.t.