Lärdomar från Skrifterna: Malaki 1:1—4:6
Den sanne Herren kommer för att hålla dom
”DET är fåfängt att tjäna Gud.” (Malaki 3:14) En sådan skeptisk inställning kom till uttryck bland Guds eget folk, när Malaki profeterade på 400-talet f.v.t. Varför det? Därför att det rådde ett bedrövligt tillstånd i Juda, i synnerhet bland prästerna. Deras främsta mål var självisk vinning. På ett rättframt och kraftfullt sätt avslöjade Malaki dessa skrymtaktiga religiösa ledare och varnade för att ”den sanne Herren” (NW) skulle komma för att hålla dom. — Malaki 1:6—8; 2:6—9; 3:1.
Malakis profetia får en uppfyllelse i vår egen tid. Därför gör vi väl i att begrunda de lärdomar boken innehåller.
Guds namn föraktas
Jehova förväntar att hans folk skall offra det bästa åt honom. Gud ger först uttryck åt sin kärlek till sitt folk. Trots detta föraktar prästerna hans namn genom att godta att folket bär fram blinda, sjuka och lytta djur som offer. Jehova finner inget behag i de egoistiska prästerna eller i de undermåliga offren från deras hand. Men oavsett vad de gör kommer Jehovas namn att ”inge fruktan bland nationerna” (NW). — 1:1—14.
De som är lärare har ett tungt ansvar. (Jakob 3:1) Prästerna har genom sin undervisning ”förmått många att snava” (NW). Hur då? Genom att inte undervisa folket i Guds lag och genom att visa partiskhet. Jehova är med rätta vred på dem, för ”prästens läppar skall förvara kunskap, och undervisning skall man hämta ur hans mun”. — 2:1—9.
Jehova ser allvarligt på sådana som visar ringaktning för äktenskapet. Tvärtemot Guds lag har männen i Juda tagit sig utländska hustrur. (5 Moseboken 7:3, 4) De har handlat trolöst mot sin ungdoms hustru genom att skilja sig. Jehova ”hatar äktenskapsskillnad”, säger Malaki varnande. — 2:10—17.
Dom och luttring
Jehova tolererar inte onda gärningar i all evighet. ”Den sanne Herren” (NW) skall komma till sitt tempel, åtföljd av ”förbundets budbärare” (NW). Han kommer att luttra och rena Levi söner. Jehova kommer att bli ett ivrigt, ”snabbt” (NW), vittne mot trollkarlar, äktenskapsbrytare, menedare, bedragare och förtryckare. — 3:1—5.
De som undanhåller Jehova sina offer gör sig fattiga. Jehova förändras inte. Om det egensinniga folket vänder om till honom, kommer han barmhärtigt att vända om till dem. De har rövat från Gud genom att undanhålla tionden och offergåvor. Men om de för in tionden, så lovar Jehova att välsigna dem ”tills det inte är någon mer brist” (NW). De kommer att få del av aldrig sinande frukt. — 3:6—12.
Jehova har ögonen på sitt folk. Gud går till rätta med dem som har uttalat hårda ord mot honom. Han ägnar däremot stor uppmärksamhet åt dem som fruktar honom. ”En minnesbok” kommer att skrivas för deras skull som ”tänker på hans namn”. Hans folk kommer att se skillnaden mellan den rättfärdige och den ogudaktige. — 3:13—18.
Jehovas dag kommer
Jehovas dag kommer att innebära fullständig tillintetgörelse för de onda. Jehovas dag kommer, och de onda kommer att förtäras som strå i en brinnande ugn. De kommer att förbrännas så att ”varken rot eller krona lämnas kvar”. De som fruktar Jehovas namn kommer att få del av den läkande inverkan från ”rättfärdighetens sol”. Innan ”Jehovas stora dag som inger fruktan kommer” (NW) skall han sända profeten Elia för att utföra ett återställelseverk. — 4:1—6.
Lärdom för vår tid: När det gäller tillbedjan kräver Jehova att hans folk ger honom sitt bästa. (Jämför Matteus 22:37, 38.) Lärare i Guds ord har ansvaret att undervisa korrekt och leda andra i sann tillbedjan. Vi gör väl i att komma ihåg att rättvisans Gud har ögonen på dem som inte visar tillbörlig respekt för äktenskapet och dem som tar del i ett orätt handlingssätt. Må vi ödmjukt underkasta oss den sanne Herrens luttrings- och reningsprocess, medan vi ivrigt väntar på att ”Jehovas stora dag som inger fruktan” (NW) skall komma.
[Ruta på sidan 30]
GRANSKADE SKRIFTSTÄLLEN
o 1:10 — De själviska, penninghungriga prästerna tjänade för egen vinning. De krävde avgift för de enklaste tempeltjänster, som att stänga dörrarna eller tända eld på altaret. Inte undra på att Jehova inte fann behag i offergåvor av deras hand.
o 1:13 — De trolösa prästerna hade kommit att betrakta offren som en tröttsam ceremoni, som en ”möda” (NW). De behandlade Jehovas heliga ting vanvördigt, fnös åt dem. Vi får aldrig låta ”våra läppars offer” frambäras som enbart en formalitet. — Hosea 14:3; Hebréerna 13:15.
o 2:13 — Många judiska äkta män skilde sig från sin ungdoms hustru, kanhända för att gifta sig med yngre hedniska kvinnor. Jehovas altare blev höljt med tårar — av allt att döma de försmådda hustrurnas, när dessa kom till helgedomen för att utgjuta sin sorg inför Gud. — Malaki 2:11, 14, 16.
o 3:1 — ”Den Herre som ni längtar efter”, ”den sanne Herren” (NW), är Jehova Gud, och ”förbundets ängel”, ”budbärare” (NW), är Jesus Kristus. Den första uppfyllelsen av profetian ägde rum när Jesus renade templet. (Markus 11:15—17) Det skedde tre och ett halvt år efter det att han blivit smord som den blivande kungen. Tre och ett halvt år efter det att Jesus blivit uppsatt på tronen som kung på hösten 1914 åtföljde han Jehova till det andliga templet och fann Guds folk vara i behov av luttring och rening.
o 3:2, 3 — Den forntida luttringsprocessen tog tid. Därför brukade luttraren ofta sitta, medan han väntade tills den flytande metallen glänste som en polerad spegel och han kunde se sin egen spegelbild i den. På liknande sätt har Jehova fortsatt att luttra sitt folk i vår tid och avlägsnat orena läror och sedvänjor. Detta har hjälpt dem att mer exakt återspegla hans avbild. — Efesierna 5:1.
o 4:2 — Detta är en beskrivning av de framtida välsignelser som skall åtnjutas av dem som fruktar Jehovas namn. De har framtidsutsikten att få sola sig i Guds ynnest, när de fysiska, mentala och känslomässiga krämpor som har plågat den mänskliga familjen har läkts. — Uppenbarelseboken 21:3, 4.
o 4:5 — Profeten Elia levde omkring 500 år före uttalandet av denna profetia. I det första århundradet v.t. identifierade Jesus Kristus Johannes döparen som den förutsagda motbilden till Elia. (Matteus 11:12—14; Markus 9:11—13) ”Elia” skulle emellertid vara en förelöpare till ”Jehovas stora dag” (NW), vilket tyder på ytterligare en uppfyllelse i vår tid under Kristi ”närvaro”. — 2 Tessalonikerna 2:1, 2.
[Bild på sidan 31]
Under sin jordiska tjänst renade Jesus templet. År 1918 åtföljde han Jehova till det andliga templet för att rena Guds folk