Jesu liv och tjänst

Vägen till liv

VÄGEN till liv är att hålla fast vid Jesu läror. Men detta är inte lätt. Fariséerna, till exempel, har en benägenhet att vara stränga i sin bedömning av andra, och troligen är det många som efterliknar dem. När Jesus fortsätter sin bergspredikan, ger han därför denna förmaning: ”Sluta upp med att döma för att ni inte skall bli dömda; med den dom som ni dömer med skall ni nämligen bli dömda.”

Det är farligt att följa de överdrivet kritiska fariséernas ledning. Enligt Lukas’ skildring illustrerar Jesus denna fara genom att säga: ”Inte kan väl en blind vägleda en blind? Kommer de då inte båda att störta i en grop?”

Att vara alltför kritisk mot andra och förstora deras fel och anmärka på dem är en allvarlig förbrytelse. Jesus frågar därför: ”Hur kan du säga till din broder: ’Låt mig dra ut strået ur ditt öga’; när, titta! det är en bjälke i ditt eget öga? Skrymtare! Dra först ut bjälken ur ditt eget öga, och därpå skall du tydligt se att dra ut strået ur din broders öga.”

Detta innebär inte att Jesu lärjungar inte skall bruka någon urskillning i sitt umgänge med andra människor, för han säger: ”Ge inte det som är heligt åt hundar, kasta inte heller era pärlor för svin.” Sanningarna från Guds ord är heliga. De är bildligt talat som pärlor. Men om vissa personer, som är som hundar eller svin, inte visar någon uppskattning av dessa dyrbara sanningar, bör Jesu lärjungar lämna dessa människor och söka efter sådana som har hörande öron.

Visserligen har Jesus talat om bön tidigare i sin predikan, men nu betonar han behovet av att vara uthållig i den. ”Fortsätt med att be”, uppmanar han, ”så skall det ges åt er.” För att illustrera Guds villighet att besvara böner frågar Jesus: ”Vilken är den man bland er, vars son ber om bröd — inte skulle han väl då räcka honom en sten? ... Om alltså ni, fastän ni är onda, förstår att ge goda gåvor åt era barn, hur mycket mer skall då inte er Fader som är i himlarna ge goda ting åt dem som ber honom?”

Därefter fastställer Jesus något som har kommit att bli en berömd levnadsregel, det som vanligen brukar kallas den gyllene regeln. Han säger: ”Därför, allt vad ni vill att människorna skall göra mot er, så skall också ni göra mot dem.” Att leva efter denna regel inbegriper positiva åtgärder, att göra gott mot andra och att behandla dem som man själv vill bli behandlad.

Att vägen till liv inte är lätt visas av Jesu uppmaning: ”Gå in genom den trånga porten; därför att bred och rymlig är den väg som leder till tillintetgörelse, och många är de som går in genom den; men trång är den port och smal den väg som leder till liv, och få är de som finner den.”

Risken att bli vilseledd är stor, och därför säger Jesus varnande: ”Se upp för de falska profeterna, som kommer till er i fårakläder men invärtes är rovlystna vargar.” Precis som man kan känna igen goda träd och dåliga träd genom deras frukter, konstaterar Jesus, kan man känna igen falska profeter genom deras uppträdande och läror.

Jesus fortsätter nu med att förklara att det inte bara är vad en person säger som gör honom till en Jesu lärjunge, utan vad han gör. Vissa människor kan hävda att Jesus är deras Herre, men om de inte gör hans himmelske Faders vilja, säger han: ”Jag [skall] då bekänna för dem: Jag har aldrig känt er! Gå bort ifrån mig, ni som övar laglöshet.”

Till sist framför Jesus den minnesvärda avslutningen på sin predikan. Han säger: ”Var och en som hör dessa mina ord och gör dem [skall] liknas vid en förtänksam man, som byggde sitt hus på klippan. Och regnet strömmade ner, och störtfloderna kom, och vindarna blåste och piskade mot det huset; men det störtade inte in, för det hade grundats på klippan.”

Å andra sidan förklarar Jesus: ”Vidare skall var och en som hör dessa mina ord och inte gör dem liknas vid en dåraktig man, som byggde sitt hus på sanden. Och regnet strömmade ner, och störtfloderna kom, och vindarna blåste och slog mot det huset, och det störtade in; och dess fall var stort.”

När Jesus avslutat sin predikan, är folkskarorna häpna över hans sätt att undervisa, för han undervisar dem såsom en som har myndighet och inte som deras religiösa ledare. Matteus 7:1—29; Lukas 6:27—49.

◆ Vad säger Jesus om att döma andra; men hur visar han ändå att hans lärjungar behöver bruka urskillning i sitt umgänge med människor?

◆ Vad säger Jesus vidare beträffande bön, och vilken levnadsregel ger han?

◆ Hur visar Jesus att vägen till liv inte skulle vara lätt och att det finns en risk att bli vilseledd?

◆ Hur avslutar Jesus sin predikan? Och vilken verkan får den?