VÄSTER

Hebréerna angav riktningen så som den uppfattades om man stod vänd mot öster. Väster var således bakom dem och betecknades med det hebreiska ordet ’achọ̄r, som betyder ”bakom”. (Jes 9:12)

Den vanligaste benämningen för ”väster” (el. ”västerut”) är det hebreiska ordet jam (som betyder ”hav”; jfr Jos 1:4), uppenbarligen därför att Medelhavet, eller Stora havet, låg väster om det utlovade landet. (1Mo 28:14; 2Mo 10:19; 38:12; 4Mo 34:6; Sak 14:4) Om jam betyder ”hav” eller ”väster” måste i varje enskilt fall avgöras med hjälp av sammanhanget. (Jos 15:8–12; 2Kr 4:2–4, 15)

Ett annat hebreiskt ord, ma‛arạv, betecknar antingen solnedgången (Jes 43:5; 59:19) eller väster (1Kr 26:30; 2Kr 32:30). I det trösterika uttalandet om Jehovas barmhärtighet mot ofullkomliga människor används det för att förmedla tanken på ett mycket stort avstånd: ”Så långt som soluppgången är från solnedgången, så långt från oss avlägsnar han våra överträdelser.” (Ps 103:12)

I Matteus 8:11, där Jesus säger att många skulle komma ”från östliga trakter och västliga trakter” för att lägga sig till bords med Abraham, Isak och Jakob i himlarnas kungarike, står det ordagrant ”från uppgångar och nedgångar” i den grekiska texten. Här betecknar det grekiska ordet dysmẹ̄ det väderstreck där solen går ner, dvs. väster. (Int) Detta grekiska ord används också på andra ställen som en beteckning för väster. (Mt 24:27; Lu 12:54; 13:29; Upp 21:13)