Jesus — Vem är han?
DEN forntida profanhistorien innehåller inte många omnämnanden om Jesus. Det finns emellertid några få, och om dessa källor sägs det i The Encyclopædia Britannica: ”Dessa oberoende skildringar bevisar att det i forntiden var så att inte ens kristendomens motståndare någonsin betvivlade att Jesus var en historisk person, vilket för första gången och på bristfälliga grunder ifrågasattes av flera författare i slutet av 1700-talet, under 1800-talet och i början av 1900-talet.”
Fråga nu dig själv: Om Jesu liv bara var en myt, är det då troligt att man inte skulle ha upptäckt detta förrän på 1700-talet? Tänk också på att det nu finns över en miljard människor som menar sig vara Jesu efterföljare. Det inflytande som hans läror har haft med avseende på kultur, bildning och statskonst — ja, på världshistoriens hela förlopp — kan inte förnekas. Verkar det rimligt att allt detta är resultatet av något som blott och bart är en myt?
Om islams grundare, den arabiske profeten Muhammed, var en verklig person, har vi då välgrundade skäl att tro att Jesus Kristus, kristendomens grundare, inte var det? Det är sant att han levde omkring 600 år före Muhammed, men lägg märke till att buddismens grundare, Siddharta Gautama — Buddha eller ”Den upplyste” — levde ännu tidigare, mer än 500 år före Jesus. Om nu Buddha var en verklig person, vilka skäl har vi då att tro att Jesus inte var det?
Den tyske historikern och arkeologen Hans Einsle skriver att den judiske historieskrivaren Flavius Josephus, de romerska skriftställarna Suetonius och Plinius den yngre och i synnerhet den romerske historikern Tacitus ”alla bekräftar Jesu historiska existens och de viktigaste uppgifterna om hans liv”.
Mer än en vanlig människa?
Jesus har alltså existerat — men som vad? Somliga människor menar att han bara var en vanlig människa, även om de medger att han måste ha varit en mycket vis man, benägen att tala sanning. Även hans fiender i det första århundradet erkände detta och sade: ”Lärare, vi vet att du ... inte [ger] akt på människors yttre, utan du lär Guds väg i överensstämmelse med sanningen.” — Markus 12:13, 14.
Andra drar emellertid den slutsatsen att Jesus måste ha varit något mer än en vanlig människa. Varför det? För det första därför att han kunde göra sådant som vanliga människor inte kan. Har du till exempel någonsin träffat en människa som kan gå på vattnet, förvandla vatten till vin, mätta omkring 5.000 personer med två små fiskar och fem kornbröd, bota blinda eller uppväcka döda? — Matteus 14:25, 26; Markus 8:22—25; Johannes 2:1—11; 6:1—13; 11:30—44.
Jesus hade också kännedom om saker och ting som vanliga människor inte kan veta något om. När en kvinna berättade för honom att hon inte hade någon man, svarade Jesus: ”Du sade rätt: ’Någon man har jag inte.’ För du har haft fem män, och den man du nu har är inte din man.” Den förvånade kvinnan sade då: ”Herre, jag inser att du är en profet.” (Johannes 4:16—19) Ett exempel på Jesu förutseende förmåga är skildringen av hur Petrus förnekade honom, den som vi finner i Lukas 22:31—34, 54—62.
Jesus hade ovanlig myndighet. Människorna ”blev häpna över hans sätt att undervisa; han undervisade dem nämligen såsom en som hade myndighet och inte såsom de skriftlärda”. (Markus 1:22) Han kunde också ge ”sina tolv lärjungar ... myndighet över orena andar, till att driva ut dem och att bota varje slags sjukdom och varje slags skröplighet”. — Matteus 10:1.
Kan vi lita på redogörelserna?
”Men vänta lite”, kanske du säger. ”Skulle det inte kunna vara så att skildringarna av vad Jesus gjorde är överdrivna?” Inte enligt F. F. Bruce, professor emeritus i bibelkritik och exegetik vid University of Manchester, som skriver: ”Det är vanligtvis inte möjligt att med historiska bevis styrka varje detalj i forntida skrifter, vare sig i bibliska eller icke-bibliska sammanhang. Det räcker om man i rimlig grad kan lita på författarens allmänna vederhäftighet; om denna väl är fastslagen, är sannolikheten a priori att hans uppgifter är korrekta. ... Den historiska exaktheten i Nya testamentet blir inte mindre sannolik bara därför att de kristna betraktar det som ’helig’ litteratur.”
Allting talar för att evangelieskildringarna är mycket tillförlitliga. Även om de ibland skiljer sig åt när det gäller detaljer, så är de inte motsägande, precis som två ögonvittnen till en trafikolycka inte motsäger varandra om den ene säger att en röd bil som kom från vänster körde på en grön bil som kom från höger, medan den andre säger att en Mercedes som kom körande söderut kolliderade med en Renault som var på väg norrut. Att evangelieskildringarna skiljer sig åt i fråga om mindre detaljer är en tydlig fingervisning om att de är sanna. Om skribenterna hade velat lura människor att tro på en myt, skulle de säkert ha samordnat sina skildringar mycket noga.
Jesu fiender bekräftade faktiskt själva att berättelserna om honom var sanna. Vi läser: ”Då förde man till honom en stum man, besatt av en demon; och sedan demonen hade drivits ut, talade den stumme. ... Men fariséerna började säga: ’Det är med demonernas härskare som han driver ut demonerna.’” (Matteus 9:32—34) Lägg märke till att fariséerna inte förnekade att Jesus hade utfört ett underverk. Men de vägrade att erkänna att han gjorde detta med hjälp av Guds heliga ande.
Något mer som tyder på att berättelserna om Jesus är sanna är att de principer som hans läror bygger på verkligen fungerar, om man tillämpar dem. De leder till ett framgångsrikt och lyckligt liv. Dessutom har många av de långsiktiga profetior som Jesus uttalade, till exempel de som finns återgivna i Matteus, kapitel 24, Markus, kapitel 13, och Lukas, kapitel 21, gått i uppfyllelse i våra dagar.
Är Jesus densamme som ”Gamla testamentets Jehova”?
Det är uppenbart att Jesus inte var en vanlig människa. Han var unik därför att han, som bibeln förklarar för oss, hade levt i himmelen innan han kom till jorden. (Johannes 6:38, 62) Han hade således kunskaper och förmågor som vanliga människor inte har. Detta är förklaringen till att han kunde utföra underverk och att han var så vis.
Är det då så att Jesu föremänskliga tillvaro bevisar att han var Gud? I en lärarhandledning hävdas detta genom följande påstående: ”Närhelst Jesus hänsyftade på sig själv som ’jag är’ ..., identifierade han sig själv som Gamla testamentets Jehova.” Är detta sant?
I Andra Moseboken 3:13, 14 (1982 års svenska översättning) ställer Mose följande fråga: ”’När jag nu kommer till Israels barn och säger till dem: ”Era fäders Gud har sänt mig till er”, och de frågar mig: ”Vad är hans namn?”, vad skall jag då svara dem?’ Gud sade till Mose: ’Jag är den jag är.’ Och han sade vidare: ’Så skall du säga till Israels barn: ”Jag är” har sänt mig till er.’” Beträffande denna text förklarar Pentateuch and Haftorahs (en hebreisk text med engelsk översättning och förklaringar, redigerad av dr J. H. Hertz) att i uttrycket ”Jag är den jag är ... läggs tonvikten vid det aktiva manifesterandet av Guds existens”. Det var därför tillbörligt att använda det som en titel eller ett namn på Gud, eftersom han genom att befria sitt folk från slaveriet i Egypten på ett framträdande sätt skulle manifestera sin existens för deras skull. Doktor Hertz förklarar: ”De flesta i vår tid följer Rashi [en berömd medeltida fransk bibel- och Talmudkommentator] och gör översättningen ’Jag skall vara vad jag skall vara’.” Detta stämmer överens med ordalydelsen i Nya Världens översättning, där det sägs: ”JAG SKALL BEVISA MIG VARA VAD JAG SKALL BEVISA MIG VARA.”
I Johannes 8:58 används uttrycket ”Jag är” i 1981 års svenska översättning, denna gång i förbindelse med Jesus själv, som säger: ”Jag är och jag var innan Abraham blev till.” Men här används detta uttryck på ett helt annat sätt än i 2 Moseboken 3:14. Jesus använde det inte som ett namn eller en titel, utan endast som en förklaring till sin föremänskliga tillvaro. Nya Världens översättning är därför mera korrekt när den återger orden i Johannes 8:58 på detta sätt: ”Innan Abraham blev till, har jag varit till.”
Det är således tydligt att det inte finns någon skriftenlig grund för påståendet att Jesus är densamme som Jehova i de hebreiska skrifterna. Till och med den tidigare citerade lärarhandledningen erkänner detta: ”Att Kristus existerade före sin födelse i Betlehem bevisar inte i sig själv att han var Gud (han kunde ha funnits till som en ängel).” Detta är faktiskt vad bibeln lär. I sin föremänskliga tillvaro var Jesus ”en gud” eller en gudomlig person, men han var inte Gud själv, den allsmäktige Guden Jehova. — Johannes 1:1—3; 1 Tessalonikerna 4:16.
Vem är då Jesus, eftersom han inte är Gud?
[Bilder på sidan 5]
Jesu underverk bevisade att han inte bara var en vanlig människa