15, 16. Nämn två händelser som visar hur Jesus betraktade de människor han predikade för.

¹⁵ År 31 v.t., efter omkring två års intensivt predikande, utökade Jesus sin verksamhet ytterligare och ”begav sig ut för att gå runt till alla städerna och byarna” i Galileen. Det han såg påverkade honom djupt. Aposteln Matteus skriver: ”När han såg folkskarorna kände han medlidande med dem, därför att de var skinnade och skuffade hit och dit som får utan herde.” (Matteus 9:35, 36) Jesus hade medkänsla med vanliga enkla människor. Han var väl medveten om deras eländiga andliga tillstånd. Han visste att de blev försummade och illa behandlade av just dem som skulle vara herdar för dem – de religiösa ledarna. Jesu djupa medkänsla fick honom att arbeta hårt för att nå folket med ett budskap om hopp. Det fanns inget som de var i större behov av än de goda nyheterna om Guds kungarike.

¹⁸ Vi måste se människor så som Jesus såg dem, som ”skinnade och skuffade hit och dit som får utan herde”. Tänk dig att du skulle hitta ett vilsegånget lamm. Utan en herde som ledde det till en plats där det fanns grönt gräs och vatten skulle det stackars djuret vara utsvultet och törstigt. Skulle du inte tycka synd om det? Skulle du inte göra allt du kunde för att ge det mat och vatten? Många människor som ännu inte har fått höra de goda nyheterna befinner sig i en liknande situation. Försummade av falska religiösa herdar svälter och törstar de andligen och har inget verkligt hopp för framtiden. Vi har det de behöver – den närande andliga mat och det uppfriskande sanningsvatten som finns i Guds ord. (Jesaja 55:1, 2) När vi tänker på det andliga behov som människor omkring oss har, känner vi verkligen med dem. Om vi, precis som Jesus, har djup medkänsla med människor, kommer vi att göra allt vi kan för att tala med dem om hoppet om Guds kungarike.