”En enda mycket värdefull pärla”

”Himlarnas kungarike [är] det mål som folk tränger sig fram emot, och de som tränger sig fram griper det.” (MATTEUS 11:12)

1, 2. a) Vilket ovanligt drag belyser Jesus i en av sina liknelser om Guds kungarike? b) Vad sade Jesus i liknelsen om den värdefulla pärlan?

FINNS det något som du sätter så stort värde på att du skulle ge allt du äger och har för att få det? Människor talar om engagemang när de försöker nå ett mål – det kan gälla pengar, berömmelse, makt eller ställning – men det är sällan någon finner något som är så eftersträvansvärt att han är villig att offra allt för det. Jesus Kristus talade om detta ovanliga men önskvärda drag i en av sina många tankeväckande liknelser om Guds kungarike.

² Det gäller en liknelse som Jesus berättade enbart för sina lärjungar och som kan kallas liknelsen om den värdefulla pärlan. Så här sade Jesus: ”Himlarnas kungarike är också likt en resande köpman som sökte efter fina pärlor. Sedan han hade funnit en enda mycket värdefull pärla, gick han bort och sålde utan dröjsmål allt han hade och köpte den.” (Matteus 13:36, 45, 46) Vad ville Jesus att hans åhörare skulle lära sig av den här liknelsen? Och hur kan vi ha nytta av Jesu ord?

Pärlors stora värde

3. Varför var fina pärlor så värdefulla i forna tider?

³ Sedan urminnes tider har pärlor värderats högt för sin skönhet. En källa uppger att pärlor, enligt den romerske författaren Plinius den äldre, intog ”första platsen bland allt som var värdefullt”. Till skillnad från guld, silver och många ädelstenar görs pärlor av något som lever. Det är väl känt att vissa sorters musslor kan förvandla små partiklar som irriterar – till exempel sandkorn – till skimrande pärlor genom att omge dem med flera lager av pärlemor. I forna tider fick man de finaste pärlorna huvudsakligen från Röda havet, Persiska viken och Indiska oceanen – långt borta från Israel. Detta är säkert orsaken till att Jesus talar om ”en resande köpman som sökte efter fina pärlor”. Det krävdes stor ansträngning att hitta verkligt värdefulla pärlor.

4. Vad är den viktigaste lärdomen i Jesu liknelse om den resande köpmannen?

⁴ Även om fina pärlor i långa tider har betingat ett högt pris, var det tydligen inte deras värde i pengar som utgjorde den viktigaste lärdomen i Jesu liknelse. Han liknade inte rätt och slätt Guds kungarike vid en mycket värdefull pärla, utan han riktade uppmärksamheten på ”en resande köpman som sökte efter fina pärlor” och vad han gjorde när han hade funnit en. Till skillnad från en vanlig butiksinnehavare var en resande köpman som sålde pärlor vad man skulle kunna kalla expert i yrket, en som hade öga och känsla för de estetiska egenskaper som gör en pärla till något alldeles extra. Han skulle känna igen en äkta pärla när han såg den och skulle inte låta sig luras av pärlor av sämre kvalitet eller av oäkta pärlor.

5, 6. a) Vad är särskilt anmärkningsvärt med köpmannen i Jesu liknelse? b) Vad uppenbarar liknelsen om den gömda skatten om den resande köpmannen?

⁵ Det är värt att lägga märke till en annan sak när det gäller den här specielle köpmannen. En vanlig köpman skulle först ta reda på marknadsvärdet på pärlan, så att han kunde avgöra hur mycket han skulle betala för den för att tjäna på affären. Han skulle också tänka på om det fanns någon marknad för en sådan pärla, så att han snabbt skulle kunna sälja den. Han skulle med andra ord vara intresserad av att snabbt tjäna pengar på sin investering, inte av att ha pärlan i sin ägo. Men så var det inte med köpmannen i Jesu liknelse. Han var inte intresserad av att tjäna pengar eller få några konkreta fördelar. Han var faktiskt villig att offra ”allt han hade” – kanske hela sin förmögenhet – för att kunna skaffa sig det som han hade sökt efter.

⁶ De flesta köpmän skulle antagligen tycka att det mannen i Jesu liknelse gjorde var oförståndigt. En smart köpman skulle inte ge sig in i ett så riskfyllt företag. Men köpmannen i Jesu liknelse hade en annan uppfattning om vad som var värdefullt. Belöningen för honom bestod inte i några ekonomiska fördelar utan i glädjen och tillfredsställelsen av att äga något som hade ett överlägset värde. Det framgår tydligt av en parallell liknelse som Jesus berättade. Han sade: ”Himlarnas kungarike är likt en skatt som gömts i åkern och som en man fann och i sin tur gömde; och i sin glädje går han bort och säljer vad han har och köper den åkern.” (Matteus 13:44) Ja, den glädje som kommer av att upptäcka och äga skatten var tillräcklig för att få mannen att sälja allt han hade. Finns det några som liknar honom i våra dagar? Finns det en skatt som är värd en sådan uppoffring?

De som insåg det stora värdet

7. Hur visade Jesus att han tydligt insåg Guds kungarikes stora värde?

⁷ När Jesus framställde sin liknelse talade han om ”himlarnas kungarike”. Han insåg säkert själv Rikets stora värde. Evangelieskildringarna ger ett kraftigt vittnesbörd om det. Sedan Jesus hade blivit döpt år 29 v.t. ”började ... [han] predika och säga: ’Ändra sinne, för himlarnas kungarike har kommit nära.’” I tre och ett halvt år undervisade han stora folkskaror om Guds kungarike. Han färdades kors och tvärs genom landet ”från stad till stad och från by till by och predikade och förkunnade de goda nyheterna om Guds kungarike”. (Matteus 4:17; Lukas 8:1)

8. Vad gjorde Jesus för att visa vad Guds kungarike skall åstadkomma?

⁸ Genom att göra många underverk överallt i landet – bota sjuka, ge mat åt hungrande, behärska naturkrafterna och till och med uppväcka döda – visade Jesus också vad Guds kungarike skall åstadkomma. (Matteus 14:14–21; Markus 4:37–39; Lukas 7:11–17) Slutligen visade han sin lojalitet mot Gud och mot Guds kungarike genom att ge sitt liv, dö martyrdöden på en tortyrpåle. Precis som den resande köpmannen villigt gav allt han hade för den ”mycket värdefulla pärlan”, så levde och dog Jesus för Guds kungarike. (Johannes 18:37)

9. Vilken fin egenskap hade Jesu första lärjungar?

⁹ Jesus inriktade inte bara sitt eget liv på Guds kungarike, utan han samlade också en liten grupp efterföljare. De visade också uppskattning av Guds kungarike och insåg dess stora värde. Bland dem var Andreas, som från början var en lärjunge till Johannes döparen. När Andreas hörde Johannes intyga att Jesus var ”Guds Lamm”, slöt sig han och en annan av Johannes lärjungar, förmodligen en av Sebedeus söner som också hette Johannes, omedelbart till Jesus och blev troende. Men det slutade inte med det. Andreas gick genast till sin bror Simon och sade till honom: ”Vi har funnit Messias.” Simon (som blev känd som Kefas, eller Petrus) och även Filippus och dennes vän Natanael insåg snabbt att Jesus var Messias. Ja, Natanael kände sig manad att säga till Jesus: ”Du är Guds Son, du är Israels kung.” (Johannes 1:35–49)

De drevs att handla

10. Hur reagerade lärjungarna när Jesus kom och kallade dem någon tid efter det att han hade träffat dem första gången?

¹⁰ Den begeistring som Andreas, Petrus, Johannes och de övriga kände när de förstod att Jesus var Messias kan jämföras med den begeistring som den resande köpmannen kände när han fann den värdefulla pärlan. Vad skulle de göra nu? I evangelierna nämns inte så mycket om vad de gjorde direkt efter det att de först hade träffat Jesus. Förmodligen gick de flesta av dem tillbaka till sitt vanliga liv. Men mellan sex månader och ett år senare träffade Jesus återigen på Andreas, Petrus, Johannes och dennes bror Jakob när de höll på att fiska i Galileiska sjön.a När Jesus fick se dem sade han: ”Kom, följ mig, så skall jag göra er till människofiskare.” Hur reagerade de? Matteus redogörelse säger så här om Petrus och Andreas: ”Genast övergav de näten och följde honom.” Och om Jakob och Johannes läser vi: ”Genast lämnade de båten och sin far och följde honom.” Lukas berättelse tillägger att de ”övergav allt och följde honom”. (Matteus 4:18–22; Lukas 5:1–11)

11. Vad var förmodligen orsaken till lärjungarnas snabba gensvar på Jesu kallelse?

¹¹ Var lärjungarnas snabba gensvar en stundens ingivelse? Knappast! Även om de faktiskt gick tillbaka till sina familjers fiskeriverksamhet efter den första kontakten med Jesus, råder det inget tvivel om att det de sett och hört vid det tillfället hade gjort ett djupt intryck på deras hjärta och sinne. Det gick sedan nästan ett år, och det gav dem gott om tid att tänka efter. Men nu måste de fatta ett beslut. Skulle de göra som den resande köpmannen som blev så begeistrad över att ha funnit den värdefulla pärlan att han, som Jesus sade, ”gick ... bort och ... utan dröjsmål” gjorde vad han måste göra för att köpa pärlan? Ja. Det de hade sett och hört hade rört vid deras hjärta. De förstod att det nu var tid att handla. Berättelsen säger därför att de utan att tveka övergav allt och blev Jesu efterföljare.

12, 13. a) Hur reagerade många som hörde Jesus? b) Vad sade Jesus om sina trogna lärjungar, och vad antyder hans ord?

¹² Dessa trogna lärjungar skilde sig verkligen från vissa andra som omtalas längre fram i evangelierna! Det var många som blev botade eller mättade av Jesus men som helt enkelt fortsatte med sina dagliga sysslor. (Lukas 17:17, 18; Johannes 6:26) Somliga av dem kom rentav med ursäkter när Jesus inbjöd dem att bli hans efterföljare. (Lukas 9:59–62) I skarp kontrast till detta sade Jesus längre fram om sina trogna lärjungar: ”Från Johannes döparens dagar intill den här stunden är himlarnas kungarike det mål som folk tränger sig fram emot, och de som tränger sig fram griper det.” (Matteus 11:12)

¹³ Vad ligger i uttrycket ”tränga sig fram”? I en biblisk ordbok (Vine’s Expository Dictionary of Old and New Testament Words) sägs det om det grekiska verb som förekommer här: ”Verbet innehåller tanken på kraftig ansträngning.” Och bibelkännaren Heinrich Meyer säger om den här versen: ”På detta sätt beskrivs bildligt ivern, den oemotståndliga längtan och strävan efter det kommande messianska riket. ... Så ivrigt och energiskt (inte längre stilla och avvaktande) är intresset för riket.” Likt den resande köpmannen förstod dessa få individer vad som var verkligt värdefullt, och de gav villigt upp allt de hade för Rikets sak. (Matteus 19:27, 28; Filipperna 3:8)

Andra förenade sig i sökandet

14. Hur förberedde Jesus sina apostlar för arbetet med att predika om Guds kungarike, och vad blev följden?

¹⁴ När Jesus fortsatte sin tjänst övade och hjälpte han andra att sträva efter Guds kungarike. Först valde han ut 12 av sina lärjungar och förordnade dem som apostlar, sådana som sänts ut av honom. Jesus gav dem detaljerade anvisningar om hur de skulle utföra sin tjänst och varnade dem också för de utmaningar och svårigheter som väntade dem. (Matteus 10:1–42; Lukas 6:12–16) Under de följande två åren följde de med Jesus på hans predikofärder genom landet och hade då nära gemenskap med honom. De hörde hans ord, bevittnade hans kraftgärningar och såg hans eget exempel. (Matteus 13:16, 17) Allt detta gjorde utan tvivel så stort intryck på dem att de, likt den resande köpmannen, var nitiska och helhjärtade i att söka Guds kungarike.

15. Vad gav Jesu efterföljare verklig orsak att glädja sig, enligt vad Jesus sade?

¹⁵ Utöver de 12 apostlarna ”utsåg ... [Jesus] sjuttio andra och sände ut dem två och två framför sig till varje stad och ort dit han själv stod i begrepp att gå”. Han berättade också för dem om de prövningar och svårigheter som väntade dem och sade att de skulle säga till människor: ”Guds kungarike har kommit er nära.” (Lukas 10:1–12) När de 70 återvände var de utom sig av glädje och avgav följande rapport till Jesus: ”Herre, till och med demonerna underordnar sig oss när vi använder ditt namn.” Men de kanske blev förvånade när Jesus talade om att de skulle få uppleva en ännu större glädje tack vare sitt nit för Guds kungarike. Han sade: ”Gläd er ändå inte över detta, att andarna underordnar sig er, utan gläd er därför att era namn har blivit inskrivna i himlarna.” (Lukas 10:17, 20)

16, 17. a) Vad sade Jesus till sina trogna apostlar den sista kvällen han var tillsammans med dem? b) Vilken glädje och försäkran fick apostlarna genom Jesu ord?

¹⁶ Den sista kvällen Jesus var tillsammans med apostlarna, den 14 nisan år 33, instiftade han slutligen vad som kom att bli känt som Herrens kvällsmåltid och befallde dem att minnas denna händelse. Under kvällen sade Jesus till de 11 kvarvarande apostlarna: ”Ni är ... de som har stannat kvar hos mig under mina prövningar; och jag sluter ett förbund med er, alldeles som min Fader har slutit ett förbund med mig, om ett kungarike, för att ni skall äta och dricka vid mitt bord i mitt kungarike och sitta på troner för att döma Israels tolv stammar.” (Lukas 22:19, 20, 28–30)

¹⁷ Vilken glädje och tillfredsställelse apostlarna måste ha känt när de hörde dessa Jesu ord! De blev lovade den största ära och förmån som en människa kan få. (Matteus 7:13, 14; 1 Petrus 2:9) De hade gett upp mycket för att kunna följa Jesus och söka Guds kungarike, precis som den resande köpmannen hade gett upp mycket i sitt sökande. Nu blev de försäkrade om att deras uppoffringar så här långt inte hade varit förgäves.

18. Vilka, utöver de 11 apostlarna, skulle slutligen få nytta och glädje av Guds kungarike?

¹⁸ Apostlarna som var tillsammans med Jesus den kvällen var inte de enda som skulle få nytta och glädje av Guds kungarike. Det var Jehovas vilja att sammanlagt 144 000 skulle föras in i förbundet om Riket som medregenter till Jesus Kristus i det härliga himmelska kungariket. Aposteln Johannes fick också i en syn se hur ”en stor skara, som ingen kunde räkna, ... stod inför tronen och inför Lammet”, och de sade: ”Räddningen har vi vår Gud att tacka för, honom som sitter på tronen, och Lammet.” Dessa är de jordiska undersåtarna till Guds kungarike.b (Uppenbarelseboken 7:9, 10; 14:1, 4)

19, 20. a) Vilken möjlighet står öppen för människor av alla nationer? b) Vilken fråga kommer att behandlas i nästa artikel?

¹⁹ Strax innan Jesus for upp till himlen befallde han sina trogna efterföljare: ”Gå därför och gör lärjungar av människor av alla nationerna, döp dem i Faderns och Sonens och den heliga andens namn och lär dem att hålla allt som jag har befallt er. Och se, jag är med er alla dagar intill avslutningen på tingens ordning.” (Matteus 28:19, 20) På så sätt skulle människor av alla nationer bli Jesu Kristi lärjungar. Dessa skulle också göra allt för att söka Guds kungarike – antingen för att få en himmelsk eller en jordisk belöning – alldeles som den resande köpmannen gjorde när det gällde den fina pärlan.

²⁰ Jesu ord visar att arbetet med att göra lärjungar skulle pågå ända fram till ”avslutningen på tingens ordning”. Finns det fortfarande människor som liknar den resande köpmannen på så sätt att de är villiga att ge allt de har för Guds kungarike? Den frågan kommer att behandlas i nästa artikel.

[Fotnoter]

Kan du förklara?

• Vad är den viktigaste lärdomen i liknelsen om den resande köpmannen?

• Hur visade Jesus att han verkligen insåg Guds kungarikes stora värde?

• Vad fick Andreas, Petrus, Johannes och andra att omedelbart följa Jesus när han kallade dem?

• Vilken enastående möjlighet står öppen för människor av alla nationer?

[Bild på sidan 10]

De övergav allt och följde Jesus

[Bild på sidan 12]

Innan Jesus for upp till himlen befallde han sina efterföljare att göra lärjungar