² När Johannes ödmjukt hade lytt och Jesus kom upp ur vattnet, öppnades himlarna, ”och han såg Guds ande sänka sig ner lik en duva och komma över honom”. Och dessutom var det ”en röst från himlarna som sade: ’Denne är min Son, den älskade, som jag har godkänt.’” (Matteus 3:16, 17; Markus 1:11) Vilket tillkännagivande! Vi tycker alla om att behaga någon som vi respekterar. (Apostlagärningarna 6:3—6; 16:1, 2; Filipperna 2:19—22; Matteus 25:21) Föreställ dig därför hur du skulle känna det, om den allsmäktige Guden meddelade: ”Jag har godkänt dig!”

Vad innebar hans ord?

4. a) Vad är innebörden i det grekiska ordet för ”godkänd” i Guds tillkännagivande? b) Varför är användandet av ordet här av särskilt intresse?

⁴ I evangelieskildringarna används ordet eu·do·ké·ō för att återge följande ord av Gud: ”Jag har godkänt” Jesus. (Matteus 3:17; Markus 1:11; Lukas 3:22) Det betyder att ”finna stort behag i, betrakta med ynnest, finna nöje i”, och dess substantivform har betydelsen ”god vilja, gott behag, ynnest, önskan, åstundan”. Eu·do·ké·ō är inte begränsat till godkännande av Gud. De kristna i Macedonien fann till exempel ”behag” i att dela med sig ekonomiskt till andra. (Romarna 10:1; 15:26; 2 Korintierna 5:8; 1 Tessalonikerna 2:8; 3:1) Men det var Gud och inte människor som uttryckte det godkännande Jesus fick. Detta uttryck används om Jesus enbart efter det att han hade blivit döpt. (Matteus 17:5; 2 Petrus 1:17) Det är intressant att lägga märke till att i Lukas 2:52 används ett annat ord, nämligen khá·ris, när det talas om Jesus som en odöpt yngling, som fick ”ynnest” av Gud och människor.