Äldste — behandla Guds hjord skonsamt!
”Vi [uppträdde] varsamt mitt ibland er, såsom när en ammande mor ömt vårdar sina egna barn.” — 1 TESSALONIKERNA 2:7.
1. Varför kan varje lojalt Jehovas vittne känna sig tryggt?
JEHOVA är den store herden. Han sörjer rikligt för sina fårlika tjänare och leder dem ”på rättfärdighetens stigar” (NW) för sitt heliga namns skull. Därför behöver inte de som gör hans vilja frukta för något ont, utan de kan lita på att få tröst av denne sin barmhärtige Gud. Ja, varje lojalt Jehovas vittne har goda skäl att känna sig tryggt i Guds kärleksfulla vård. — Psalm 23:1—4.
2. Vilka egenskaper visar Jesus som återskenet av Guds härlighet?
2 Jesus Kristus ”är återskenet av hans [Guds] härlighet och den exakta bilden av själva hans väsen”. (Hebréerna 1:1—4) Därför visar Jesus, den rätte herden, också kärlek och medlidande. (Johannes 10:14, 15) Vid ett tillfälle såg han till exempel ”en stor folkskara, och han greps av medlidande med dem, eftersom de var lika får utan herde. Och han började lära dem många ting.” — Markus 6:34.
3. a) Vilka egenskaper bör kristna underherdar visa i likhet med Jehova Gud och Jesus Kristus? b) Vilket råd och vilken varning gav aposteln Paulus tillsyningsmän?
3 Alla kristna bör efterlikna Gud och fortsätta ”att vandra i kärlek”, alldeles som Kristus älskade dem. (Efesierna 5:1, 2) De bör således vara kärleksfulla och medlidsamma, och detta bör särskilt gälla Guds hjords underherdar. Aposteln Paulus sade: ”Ge akt på er själva och på hela den hjord, inom vilken den heliga anden har satt er till tillsyningsmän, till att vara herdar för Guds församling, som han har förvärvat med blodet av sin egen Son. Jag vet att sedan jag gått bort, skall förtryckande vargar komma in bland er och skall inte behandla hjorden skonsamt, och mitt ibland er själva skall män uppstå och tala förvända ting för att dra bort lärjungarna efter sig.” — Apostlagärningarna 20:28—30.
4. a) Vad, som Paulus hade varnat för i Apostlagärningarna 20:29, 30, hände efter en tid? b) Vilka frågor förtjänar nu att begrundas?
4 Med tiden uppträdde avfälliga ”förtryckande vargar”, som inte behandlade hjorden ”skonsamt”. Vi är glada över att de äldste bland Jehovas vittnen inte utövar sådant tyranni! Men vad slags behandling kan då medtroende förvänta att få av dessa genom anden tillsatta tillsyningsmän? Och hur kan sådana tillsatta personer visa kärleksfull hänsyn för Jehovas får?
Skall inte spela herrar över hjorden
5. a) Hur behandlar världsliga ledare ofta sina undersåtar? b) Hur visade Jesus att tyranni inte hörde hemma bland hans efterföljare?
5 Vi kan med rätta förvänta att kristna äldste skall behandla oss på ett barmhärtigt sätt. De liknar inte världsliga härskare, vilka ofta spelar herrar över sina undersåtar. Det rapporteras till exempel att den frankiske kungen Karl den store (som regerade 768—814 v.t.) ”under hot om dödsstraff tvingade saxarna att ta emot dopet, dömde dem som bröt fastan till det hårdaste straff och överallt ersatte övertygande metoder med tvång”. (William Jones: The History of the Christian Church) Tyranni hör inte hemma bland Jesu efterföljare, för han sade: ”Ni vet att hedningarnas härskare spelar herrar över dem och att deras stora män tyranniserar dem. Så skall det inte vara bland er, utan vemhelst som vill vara stor bland er måste vara er tjänare, och vemhelst som vill inta den främsta platsen bland er måste vara er slav, precis som Människosonen har kommit, inte för att bli betjänad, utan för att betjäna andra människor och för att ge sitt liv för att återlösa många andra.” — Matteus 20:25—28, An American Translation.
6. a) Vilka grundläggande faktorer står fram, när det gäller äldste? b) Vad har församlingen orsak att förvänta av de äldste, och hur bör dessa män betrakta sig själva?
6 En kristen man, som ”traktar efter en tjänst som tillsyningsman”, önskar sig ”ett utmärkt arbete”. (1 Timoteus 3:1) När vi tänker på detta och på Jesu råd, som just citerats, framstår följande grundläggande faktorer:1) Kristna äldste får inte tyrannisera andra; 2) de som axlar ansvar bland Jesu efterföljare måste vara deras slavar och inte deras herrar; och 3) de män som traktar efter en tjänst som tillsyningsman bör betrakta detta som ”ett utmärkt arbete” och inte som en upphöjd ställning. (Ordspråksboken 25:27, NW; 1 Korintierna 1:31) Uttrycket ”äldste” upphöjer inte någon man över andra tillbedjare av Jehova. Församlingen har i stället orsak att förvänta att alla äldste skall vara andligen mogna, erfarna och ödmjuka män, som tar ledningen i helig tjänst. Ja, de äldste bör verkligen betrakta sig själva som ödmjuka slavar åt Jehova Gud, Jesus Kristus och sina medkristna. — Romarna 12:11; Galaterna 5:13; Kolosserna 3:24.
7. a) Hur bör de äldste tillämpa 2 Korintierna 1:24 i sitt umgänge med andra? b) Vad bör äldste göra med anvisningar som de får från den styrande kretsen?
7 Att ödmjukt göra slavtjänst för andra hindrar helt naturligt en äldste från att försöka ”spela herre över” dem. Och hur skönt är det inte att våra tillsyningsmän visar en liknande inställning som Paulus! Så här skrev han till de kristna i Korint: ”Vi är [inte] herrar över er tro, utan vi är medarbetare till er glädje.” (2 Korintierna 1:24) Därför betungar inte de som utövar kärleksfull tillsyn sina medtroende med onödiga mänskliga regler. Tillsyningsmän bland Jehovas vittnen låter sig i stället ledas av bibliska principer och tjänar vänligt och hjälpsamt. De visar också djup respekt för Guds hjord genom att snabbt tillämpa de anvisningar de får från Jehovas vittnens styrande krets. — Apostlagärningarna, kapitel 15.
8. Vilken inställning hade Paulus till medtroende, och hur bör detta påverka de äldste nu på 1900-talet?
8 På grund av att Paulus hade öm respekt för Guds hjord kunde han skriva följande till de kristna i Tessalonika: ”Vi [uppträdde] varsamt mitt ibland er, såsom när en ammande mor ömt vårdar sina egna barn. Då vi således har öm tillgivenhet för er, fann vi stort behag i att inte bara ge er av Guds goda nyheter utan också av våra egna själar, eftersom ni blev oss kära.” (1 Tessalonikerna 2:7, 8) Paulus handlade precis som en ammande mor gör, som älskar sina barn så djupt att hon sätter deras intressen framför sina egna och har öm respekt för dem. Hur bör inte detta få de äldste nu på 1900-talet att behandla Guds hjord skonsamt!
Källor till lindring och vederkvickelse
9. Vilka förhållanden, som nu råder bland Jehovas folk, förutsades i Jesaja 32:1, 2?
9 När profeten Jesaja pekade fram emot den här dagen av Rikets styre genom Jesus Kristus, förutsade han att en kung skulle ”regera för verklig rättfärdighet” och att ”furstar” skulle härska ”för verklig rättvisa”. Därför sköter de äldste i våra dagars teokratiska organisation det upprättade himmelska Rikets intressen — verkligen en furstlig tjänst! De profetiska ord som Jesaja därefter skriver gäller dessa ansvarskännande män: ”Var och en skall visa sig vara som ett gömställe undan vinden och ett gömsle undan regnovädret, som strömmar av vatten i ett vattenlöst land, som skuggan av en väldig brant klippa i ett utmattat land.” — Jesaja 32:1, 2, NW.
10. Vad bör varje äldste bland Jehovas vittnen vara en källa till?
10 Till skillnad från kristenhetens förtryckande religiösa ledare är äldste bland Jehovas vittnen källor till lindring och vederkvickelse. Som kretsar av äldre män främjar de frid, lugn och trygghet bland Jehovas folk, och varje äldste kan bidra till detta fina tillstånd genom att behandla Guds hjord skonsamt.
Med rättvisa och rättfärdighet
11. a) Vilket allmänt tillstånd, som rådde bland de kristna under det första århundradet, råder också i de flesta av Jehovas vittnens församlingar i våra dagar? b) Vilket ansvar har tillsyningsmännen mot församlingen, och varför det?
11 Även om det uppstod problem i några av de kristna församlingarna under det första århundradet, kännetecknades deras allmänna tillstånd av frid, endräkt och glädje. (1 Korintierna 1:10—12; 3:5—9; Efesierna 1:2; Jakob 2:1—9; 3:2—12; 4:11, 12; 1 Johannes 1:3, 4) På grund av Guds välsignelse, Kristi ledarskap och de förordnade tillsyningsmännens trogna arbete råder det också ett fint andligt tillstånd i de flesta av Jehovas vittnens församlingar i våra dagar. För att säkerställa frid, endräkt och glädje söker dessa män Guds hjälp och strävar ihärdigt efter att hålla Guds organisation andligt och moraliskt ren. (Jesaja 52:11) En oren organisation skulle aldrig kunna vara fridfull och glad, och den skulle förvisso aldrig kunna få Guds godkännande eller välsignelse. Han har ”för rena ögon för att se vad ont är” och för att tolerera synd. (Habackuk 1:13, NW) De äldste förväntas därför bland annat sköta kommittéärenden på ett sätt som är oförvitligt och enligt bibeln. Men vilka faktorer bör de bland annat tänka på, när de behandlar sådana ärenden?
12. Vad bör de äldste, även om de inte bör forska i personliga angelägenheter som inte innebär överträdelse av bibelns lagar eller principer, dock göra med tanke på Galaterna 6:1?
12 När det till exempel gäller fall där det är fråga om personliga meningsskiljaktigheter, kanske de berörda personerna kan göra upp saken på tu man hand. (Matteus 18:15—17) Eftersom de äldste inte är herrar över vår tro, förväntas de inte forska i rent personliga angelägenheter som inte gäller någon allvarlig överträdelse av bibelns lagar eller principer. Om det finns bevis för att någon har begått ”ett eller annat felsteg” innan han ”vet ordet av”, bör naturligtvis de som har andliga förutsättningar ”söka föra en sådan till rätta igen i en ande av mildhet”. — Galaterna 6:1.
13. Hur visar bibeln att de äldste bör handla efter bevis för ett orätt handlande och inte bara efter hörsägen?
13 De äldste skall tjäna ”för verklig rättvisa” och alltid vara opartiska. De bör därför handla efter bevis för ett orätt handlande och inte bara efter hörsägen. Paulus gav följande råd: ”Ta inte upp en anklagelse mot en äldste, annat än efter bevis av två eller tre vittnen.” (1 Timoteus 5:19) Enligt Jehovas normer skulle en person i det forntida Israel, som anklagats för en synd som var belagd med dödsstraff, dödas ”efter två eller tre vittnens utsago” och inte ”efter endast ett vittnes utsago”. Den anklagade fick antagligen också tillfälle att möta sina anklagare, och om bevismaterialet var tillräckligt, så skulle ”vittnenas hand” först av alla ”lyftas mot honom för att döda honom”. — 5 Moseboken 17:6, 7.
14. a) Vad försökte Diotrefes med orätt att göra? b) Vad förväntar Gud av de äldste, när de behandlar kommittéärenden?
14 Det måste finnas verklig biblisk grund för en dömande åtgärd. Hur glada är vi inte över att församlingstillsyningsmännen inte liknar den stolte Diotrefes under det första århundradet v.t.! Det var han som med orätt försökte ”kasta ut” dem ”ur församlingen” som önskade gästfritt ta emot resande bröder. Aposteln Johannes betraktade denna och andra missgärningar allvarligt och varnade: ”Om jag kommer, [skall jag] påminna om hans gärningar.” (3 Johannes, vers 9, 10) En dömande kommitté i våra dagar måste därför vara övertygad om att det finns biblisk grund för de uteslutningsåtgärder den kan komma att vidta.a Gud förväntar naturligtvis att kristna äldste skall vara rättvisa i sitt uppträdande mot andra. Ja, de som sköter Jehovas jordiska organisations angelägenheter måste verkligen vara ”dugande män som fruktar Gud” och också ”pålitliga män”. — 2 Moseboken 18:21.
15. Vilken roll bör bönen spela vid kommittéförhör?
15 Varje kristen dömande kommitté bör söka Jehovas hjälp i innerlig bön, och ett sammanträffande med en broder eller en syster, som har anklagats för att ha begått en allvarlig synd, bör inledas med bön. Ja, det skulle faktiskt vara på sin plats att be vid vilken som helst tidpunkt under samtalet, då det uppstår ett särskilt behov av Guds hjälp. — Jakob 5:13—18.
16. Hur bör de äldste leda ett kommittéförhör, och varför det?
16 De äldste vet att medtroende, som har anklagats för ett orätt handlingssätt, är ”får” i Guds hjord och att de därför bör behandlas skonsamt. (Jämför Hesekiel 34:7—14.) Bokstavliga får behöver öm vård, eftersom de är lättskrämda djur, som är beroende av sin herde för att få skydd. Hur är det då med de symboliska fåren i den lokala församlingen? De känner sig utan tvivel trygga i den store herdens, Jehova Guds, och den rätte herdens, Jesu Kristi, vård. Men underherdarna i hjorden måste också handla på ett sätt som bidrar till den inre friden och trygghetskänslan för Jehovas fårlika tjänare. Om du är en kristen underherde, känner sig dina bröder och systrar då trygga och lugna i din vård? Det är sant att äldste orubbligt måste hålla fast vid bibelns lagar och principer, men enligt bibeln måste de också behandla fåren kärleksfullt och leda kommittéförhör på ett lugnt, ordningsamt och vänligt och hänsynsfullt sätt.
17. Vilka tankar från bibeln bör de äldste hålla i minnet, och särskilt då under ett kommittéförhör?
17 Eftersom vi är ofullkomliga, ”felar” vi ”alla många gånger” genom det vi säger. (Jakob 3:2) Vi behöver alla Guds barmhärtighet och Kristi ”försoningsoffer”. (1 Johannes 1:8—2:2; Psalm 130:3) En kristen underherde bör därför ha en ödmjuk syn på sig själv. Han bör också komma ihåg följande ord av Jesus: ”Alldeles som ni vill att människorna skall göra mot er, på samma sätt skall ni göra mot dem.” (Lukas 6:31) Detta råd bör framför allt tillämpas vid kommittéförhör. Andligen kvalificerade män bör söka föra en felande kristen till rätta ”i en ande av mildhet”, medan de ”håller ett öga” på sig själva, för att inte också de skall bli frestade. — Galaterna 6:1; 1 Korintierna 10:12.
18. a) Vad skulle det kunna leda till, om de äldste behandlade andra hårt under ett kommittéförhör? b) Vad bör de äldste och andra kristna vara på sin vakt mot med tanke på det som sägs i Markus 9:42?
18 Om de äldste skulle behandla andra hårt under ett kommittéförhör, skulle detta kunna visa sig bli till skada för dessa personer. Och även om det inte skulle medföra någon känslomässig eller fysisk skada, så skulle det kunna bli till allvarlig andlig skada, och tillsyningsmännens kvalifikationer skulle också kunna ifrågasättas. (Jämför Jakob 2:13.) Därför bör de äldste både under kommittéförhör och vid alla andra tillfällen vara vänliga, och de måste också vara på sin vakt mot att få andra att snava och falla. Detta är naturligtvis något som alla kristna behöver tänka på, eftersom Jesus sade: ”Vemhelst som får en av dessa små som tror att snava och falla, för honom vore det bättre om en åsnekvarnsten hade blivit lagd om hans hals och han hade blivit slängd i havet.” (Markus 9:42) En övre kvarnsten kunde vara så stor att det vanligtvis krävdes ett djurs styrka för att kunna vrida den, och ingen som kastades i havet med en sådan tyngd runt halsen skulle kunna överleva. En äldste bör därför verkligen akta sig för att vålla att någon snavar och faller på ett sätt som leder till bestående andlig skada både för honom själv och för den individ, som han på så sätt har fått att snava och falla. — Filipperna 1:9—11.
Fortsätt att visa öm respekt
19. Vilket råd gav Petrus åt medäldste, och hur påverkas deras framtidsutsikter av att de på rätt sätt ger gensvar till detta?
19 Aposteln Petrus visade hur medtillsyningsmän skulle vara herdar för hjorden, när han skrev: ”Var herdar för Guds hjord som är i er vård, inte under tvång, utan villigt; inte heller av kärlek till ohederlig vinning, utan med iver; inte heller såsom några som spelar herrar över dem som är Guds arv, utan genom att bli exempel för hjorden. Och när överherden har gjorts uppenbar, skall ni få härlighetens krona som aldrig vissnar.” (1 Petrus 5:2—4) Det är endast genom att tillämpa ett sådant råd och genom att visa öm respekt för Guds hjord som smorda tillsyningsmän kan vinna sin himmelska belöning som odödliga andevarelser och som äldste med jordiska förhoppningar kan få evigt liv i det kommande världsomfattande paradiset.
20. a) Hur måste kristna underherdar behandla sina medtroende? b) Vad tycker du om kärleksfulla äldstes föredömliga tjänst och ömma omvårdnad?
20 Både Jehova Gud och Jesus Kristus är kärleksfulla och medlidsamma herdar. Kristna underherdar måste således — samtidigt som de orubbligt håller fast vid Guds normer — också visa kärlek och medlidande i sitt uppträdande mot sina fårlika medtroende. Alla lojala Jehovas vittnen uppskattar verkligen mycket den föredömliga tjänst som sådana självuppoffrande äldste utför, vilka bevakar sitt anförtrodda gods och behandlar Guds hjord skonsamt. Vi kan visa den uppskattningen och också tillbörlig respekt genom att vara lydiga mot dem som har ledningen bland oss.
[Fotnot]
a En person kan överklaga ett beslut om att utesluta honom, om han menar att man har gjort en allvarlig felbedömning.
Vad anser du?
◻ Hur visade Jesus Kristus att tyranni inte hör hemma bland hans efterföljare?
◻ Vad bör de äldste göra, när de får anvisningar från den styrande kretsen?
◻ Vad bör de äldste vara källor till enligt Jesaja 32:1, 2?
◻ Hur visar bibeln att de äldste inte skall handla bara efter hörsägen?
◻ Hur bör kristna underherdar behandla hjorden?
[Bild på sidan 18]
Det är mycket viktigt med innerlig bön, när en dömande kommitté sammanträffar med en medtroende