Undervisar du som Jesus gjorde?

”Folkskarorna häpnade över hans sätt att undervisa; han undervisade dem nämligen såsom en som hade myndighet och inte såsom deras skriftlärda.” — MATTEUS 7:28, 29.

1. Vilka följde Jesus när han undervisade i Galileen, och hur reagerade Jesus?

VART Jesus än kom strömmade människor till honom i stora skaror. ”Han [gick] omkring i hela Galileen och undervisade i deras synagogor och predikade de goda nyheterna om kungariket och botade varje slags sjukdom och varje slags skröplighet bland folket.” Allteftersom ryktet om hans verksamhet spred sig, ”följde honom stora folkskaror från Galileen och Dekapolis och Jerusalem och Judeen och från andra sidan Jordan”. (Matteus 4:23, 25) När han såg dem, ”kände han medlidande med dem, därför att de var skinnade och skuffade hit och dit såsom får utan herde”. När han undervisade, kunde de förnimma det medlidande eller den ömma tillgivenhet som han kände för dem. Det var som en lenande salva på deras sår, och det gjorde att de drogs till honom. — Matteus 9:35, 36.

2. Vad, förutom Jesu underverk, var det som fick stora folkskaror att dras till honom?

² Tänk på hur Jesus botade människor fysiskt genom underverk! Spetälska blev rena, döva fick sin hörsel och blinda sin syn; han fick invalider att kunna gå och de döda att komma tillbaka till liv! Dessa imponerande demonstrationer av Jehovas kraft, som verkade genom Jesus, drog helt visst stora folkskaror! Men underverken var inte det enda som drog folkskarorna; stora folkskaror kom också för den andliga läkedom som Jesu undervisning förmedlade. Lägg till exempel märke till människors reaktion, när de hade hört hans berömda bergspredikan: ”När Jesus nu var färdig med dessa ord, blev det så att folkskarorna häpnade över hans sätt att undervisa; han undervisade dem nämligen såsom en som hade myndighet och inte såsom deras skriftlärda.” (Matteus 7:28, 29) Deras rabbier citerade forntida rabbiers muntliga traditioner till stöd för sina läror. Men Jesus undervisade dem med myndighet från Gud: ”Jag [talar] vad jag talar, alldeles så som Fadern har sagt mig det.” — Johannes 12:50.

Hans undervisning nådde hjärtat

3. Hur skilde sig Jesu sätt att framföra sitt budskap från det sätt varpå de skriftlärda och fariséerna framförde sitt?

³ Jesu undervisning skilde sig från de skriftlärdas och fariséernas inte bara i fråga om innehåll — sanningar från Gud till skillnad från betungande muntliga mänskliga traditioner — utan Jesu sätt att undervisa var också annorlunda. De skriftlärda och fariséerna var arroganta och hårda. De krävde högdraget att bli tilltalade med fina titlar, och de talade hånfullt om folkskarorna som ”förbannade”. Jesus däremot var saktmodig, mild, omtänksam, förstående, och han var ofta villig att ge efter och anpassa sig, och han greps av medlidande med dem. Jesus undervisade inte enbart med korrekta ord, utan också med vinnande ord från hjärtat, ord som gick direkt till hjärtat hos hans åhörare. Hans glada budskap drog människor till honom, fick dem att komma tidigt till templet för att höra honom och hänga fast vid honom och lyssna till honom med glädje. De kom i stora skaror för att höra honom, och de förklarade: ”Aldrig har en annan människa talat så här.” — Johannes 7:46—49; Markus 12:37; Lukas 4:22; 19:48; 21:38.

4. Vad var det i synnerhet i Jesu predikande som drog många människor till honom?

⁴ Ett av skälen till att människor kände sig dragna till Jesu undervisning var säkert hans bruk av liknelser. Jesus såg det andra såg, men han tänkte på sådant som de aldrig hade kommit att tänka på. Liljor som växte på marken, fåglar som byggde sina bon, män som sådde säd, herdar som förde tillbaka vilsegångna lamm, kvinnor som sydde lappar på gamla klädesplagg, barn som lekte på torget, fiskare som halade in sina nät — vardagliga företeelser som alla såg — sådant var aldrig vardagligt i Jesu ögon. Vart han än tittade såg han sådant som han skulle kunna använda för att illustrera Gud och hans kungarike eller för att belysa någon sanning om det mänskliga samhället omkring honom.

5. På vad grundade Jesus sina liknelser, och vad gjorde dem så effektiva?

⁵ Jesu liknelser är grundade på vardagliga ting som människor har sett många gånger, och när man förknippar dessa välbekanta ting med sanningar, etsas dessa sanningar snabbt och djupt in i sinnet hos dem som lyssnar. Sådana sanningar är inte bara något man hör, utan man kan också se dem för sin inre syn, och sådana bilder kan man lätt återkalla senare. Jesu liknelser kännetecknades av enkelhet, de var fria från ovidkommande stoff som skulle kunna hindra människor från att fatta sanningarna. Tänk till exempel på liknelsen om den medmänsklige samariern. Den ger en livfull bild av vad det innebär att vara en god nästa. (Lukas 10:29—37) Så har vi liknelsen om två söner — en som sade att han skulle gå och arbeta i vingården men som inte gick, och den andre som sade att han inte skulle gå men som ändå gjorde det. Man inser snabbt vad som är den springande punkten, när det gäller verklig lydnad: nämligen att utföra den arbetsuppgift som man anvisats. (Matteus 21:28—31) Det var ingen som halvsov eller tänkte på annat under Jesu fängslande undervisning. Människors sinnen var alltför upptagna med att både lyssna och se.

Jesus var foglig och anpassbar, när det var kärleksfullt att vara det

6. När är det särskilt bra att vara resonlig eller att ge efter?

⁶ På flera av de ställen där Bibeln talar om att vara resonlig visar en fotnot i 1984 års studieutgåva av New World Translation of the Holy Scriptures att det betyder att vara eftergivande, foglig, medgörlig. Det är så visheten från Gud är, när det finns förmildrande omständigheter. Vi måste ibland vara villiga att ge oss eller ge efter. De äldste bör vara villiga att foga sig eller ge efter, när det är kärleksfullt att göra detta och ånger och sinnesändring berättigar till det. (1 Timoteus 3:3; Jakob 3:17) Jesus var ett enastående exempel på att ge efter och anpassa sig genom att göra undantag från allmänna regler, när barmhärtighet eller medkänsla manade till det.

7. Vad är några exempel på att Jesus var anpassbar?

⁷ Jesus sade en gång: ”Vem som än förnekar mig inför människorna, honom skall också jag förneka inför min Fader som är i himlarna.” Men trots att Petrus förnekade Jesus tre gånger, stötte Jesus ändå inte bort honom. Det fanns förmildrande omständigheter, vilka Jesus tydligen tog hänsyn till. (Matteus 10:33; Lukas 22:54—62) Det fanns också förmildrande omständigheter, när en oren kvinna med blödningar bröt mot den mosaiska lagen genom att komma in i folkskaran. Inte heller hon blev fördömd av Jesus. Han förstod hennes desperation. (Markus 1:40—42; 5:25—34; se också Lukas 5:12, 13.) Jesus hade sagt till sina apostlar att de inte skulle tala om att han var Messias, men han höll inte stelbent fast vid den regeln, när han identifierade sig själv som sådan för en samarisk kvinna vid en brunn. (Matteus 16:20; Johannes 4:25, 26) I alla dessa fall gjorde kärlek, barmhärtighet och medkänsla att det var rätt att ge efter och anpassa sig. — Jakob 2:13.

8. När kunde de skriftlärda och fariséerna tänja på reglerna, och när gjorde de det inte?

⁸ Hur annorlunda var inte de hårda och omedgörliga skriftlärda och fariséerna! Själva kunde de bryta sabbatstraditionerna för att leda sin tjur till vatten. Eller om deras tjur eller son ramlade i en brunn, kunde de bryta sabbaten för att få upp tjuren eller sonen. Men när det gällde gemene man, var de helt omedgörliga! De ville ”inte röra dem [dvs. rucka på kraven] med sitt finger”. (Matteus 23:4; Lukas 14:5) För Jesus betydde människor mer än regler; för fariséerna däremot betydde regler mer än människor.

Han blir en ”budets son”

9, 10. Var fann Jesu föräldrar Jesus, när de kom tillbaka till Jerusalem, och vad var innebörden i Jesu utfrågning?

⁹ En del beklagar att det endast finns en enda upptecknad händelse från Jesu pojkår. Men många inser inte den händelsens stora betydelse. Den omtalas i Lukas 2:46, 47: ”Efter tre dagar ... fann de honom i templet, där han satt mitt ibland lärarna och lyssnade till dem och frågade ut dem. Men alla som hörde honom blev oupphörligt förundrade över hans förstånd och hans svar.” Kittels Theological Dictionary of the New Testament för fram tanken att det grekiska ordet för ”fråga ut” inte bara var en pojkes nyfikenhet. Ordet skulle kunna avse den utfrågning som sker vid ett rättsligt förhör, en rättslig undersökning, ett korsförhör, ja, till och med ”fariséernas och sadducéernas inträngande och listiga frågor”, till exempel de som nämns i Markus 10:2 och 12:18—23.

¹⁰ Samma lexikon fortsätter: ”Man kan med tanke på detta ordval fråga om ... det i ... [Lukas] 2:46 inte mer är fråga om en pojkes framgångsrika argumenterande än om hans frågvisa nyfikenhet. [Vers] 47 skulle passa bra in på denna senare syn.”a Rotherhams översättning av vers 47 framställer det som en dramatisk konfrontation: ”Nu blev alla som hörde honom utom sig, på grund av hans förstånd och hans svar.” I Robertsons Word Pictures in the New Testament heter det att deras oupphörliga förundran innebär att ”de blev utom sig som om deras ögon stod ut”.

11. Hur reagerade Josef och Maria för det de fick se och höra, och hur heter det i ett teologiskt lexikon?

¹¹ När Jesu föräldrar slutligen kom till templet ”blev de häpna”. (Lukas 2:48) Robertson säger att det grekiska ord som här återgetts med ”blev häpna” betyder ”slå (driva) ut, genom ett slag stöta ut”. Han tillägger att Josef och Maria ”blev utom sig” av förundran över det de såg och hörde. I viss bemärkelse var Jesus redan en häpnadsväckande lärare. Med tanke på den här händelsen i templet gör Kittels verk gällande att ”Jesus redan under sina pojkår började den strid i vilken hans motståndare till slut måste kapitulera”.

12. Vad kännetecknade Jesu senare diskussioner med religiösa ledare?

¹² Och kapitulerade gjorde de! Det var genom en sådan utfrågning som Jesus flera år senare besegrade fariséerna, tills de ”från den dagen” inte vidare ”vågade ... fråga ut honom”. (Matteus 22:41—46) Sadducéerna tystades också i frågan om uppståndelsen, och ”de hade inte längre mod att ställa en enda fråga till honom”. (Lukas 20:27—40) Det gick inte bättre för de skriftlärda. Efter det att en av dem hade haft en diskussion med Jesus hade ”ingen ... längre mod att fråga ut honom”. — Markus 12:28—34.

13. Vad var det som gjorde händelsen vid templet så betydelsefull i Jesu liv, och vad vittnar den om att Jesus var medveten om?

¹³ Men varför blev just den här händelsen som gällde Jesus och lärarna i templet vald att berättas från hans pojkår? Den var en vändpunkt i Jesu liv. När Jesus var omkring 12 år blev han vad judarna skulle kalla en ”budets son”, ansvarig för att iaktta alla dess föreskrifter. När Maria beklagade sig för Jesus över den ängslan han hade vållat henne och Josef, visade hennes sons svar att han antagligen insåg att hans födelse hade varit övernaturlig och att hans framtid var att tjäna som Messias. Det framgår av att han konstaterar att Gud på ett mycket direkt sätt var hans Fader: ”Varför behövde ni söka efter mig? Visste ni inte att jag måste vara i min Faders hus?” Detta är förresten de första ord av Jesus som finns nedtecknade i Bibeln, och de vittnar om att han var medveten om Jehovas uppsåt med att han blev sänd hit till jorden. Hela den här episoden är således av stor betydelse. — Lukas 2:48, 49.

Jesus älskar och förstår barn

14. Vilka intressanta tankar kan berättelsen om den unge Jesus i templet göra barn och ungdomar medvetna om?

¹⁴ Den här berättelsen bör vara särskilt spännande för barn och ungdomar. Den visar hur flitigt Jesus måste ha studerat, när han växte upp till man. Rabbierna i templet var fyllda av respekt för visheten hos denne 12-årige ”budets son”. Men han fortsatte ändå att arbeta tillsammans med Josef i timmermansverkstaden, och ”han förblev dem [Josef och Maria] undergiven” och växte till ”i ynnest hos Gud och människor”. — Lukas 2:51, 52.

15. Hur gav Jesus barn och ungdomar sitt stöd under sin jordiska tjänst, och vad innebär detta för barn och ungdomar i våra dagar?

¹⁵ Under sin jordiska tjänst gav Jesus barn och ungdomar mycket stöd: ”När de främsta prästerna och de skriftlärda såg de underbara ting han gjorde och pojkarna som ropade i templet och sade: ’Ge räddning, ber vi, åt Davids Son!’ blev de uppbragta och sade till honom: ’Hör du vad dessa säger?’ Jesus sade till dem: ’Ja. Har ni aldrig läst detta: ”Av de spädas och de diandes mun har du berett dig lovprisning”?’” (Matteus 21:15, 16; Psalm 8:2) I våra dagar ger han precis lika mycket stöd åt de hundratusentals barn och ungdomar, som bevarar sin ostrafflighet och bereder lovprisning och som i vissa fall till och med har gjort det till priset av sitt liv!

16. a) Vad ville Jesus lära sina apostlar genom att ställa ett litet barn mitt ibland dem? b) Vid vilken mycket kritisk tidpunkt i livet tog Jesus sig ändå tid med barnen?

¹⁶ När de 12 apostlarna diskuterade om vilken av dem som var störst, sade Jesus till dem: ”’Om någon vill vara först, måste han vara sist av alla och allas tjänare.’ Och han tog ett litet barn och ställde det mitt ibland dem, lade armarna om det och sade till dem: ’Vemhelst som tar emot ett av sådana små barn på grundval av mitt namn, han tar emot mig; och vemhelst som tar emot mig, han tar inte bara emot mig utan också honom som har sänt ut mig.’” (Markus 9:35—37) Och när han för sista gången var på väg till Jerusalem för att där möta ett fasansfullt eldprov och döden, tog han sig tid med barnen: ”Låt de små barnen komma till mig; sök inte hejda dem, för Guds kungarike hör sådana till.” Sedan tog han ”barnen i sin famn och började välsigna dem, i det han lade händerna på dem”. — Markus 10:13—16.

17. Varför var det lätt för Jesus att få kontakt med barn, och vad måste barn ha kommit ihåg om honom?

¹⁷ Jesus vet hur det är att vara barn i de vuxnas värld. Han levde med vuxna, arbetade tillsammans med dem, upplevde hur det var att vara dem undergiven, och han kände också värmen och tryggheten av att vara älskad av dem. Barn, denne samme Jesus är er vän; han dog för er, och ni kommer att få leva för evigt, om ni lyder hans befallningar. — Johannes 15:13, 14.

18. Vilken hissnande tanke bör vi minnas, i synnerhet under tider av stress eller fara?

¹⁸ Att göra som Jesus befaller är inte så svårt som det kan verka. Barn och ungdomar, han finns där för er och för alla andra, precis som vi läser i Matteus 11:28—30: ”Kom till mig, alla ni som arbetar hårt och är tyngda av bördor, så skall jag vederkvicka er. Ta på er mitt ok [eller: ”Kom in under mitt ok tillsammans med mig”, enligt fotnot i 1984 års studieutgåva av New World Translation of the Holy Scriptures] och lär av mig, för jag är mild till sinnes och anspråkslös i hjärtat, så skall ni finna vederkvickelse för era själar. Ty mitt ok är skonsamt och min börda är lätt.” Tänk bara, när du går genom livet och tjänar Jehova, går Jesus bredvid dig och gör ditt ok skonsamt och din börda lätt. Den tanken är hissnande för oss alla!

19. Vilka frågor om Jesu sätt att undervisa kan vi ställa oss emellanåt?

¹⁹ Finner vi, efter att nu bara ha betraktat några av de sätt som Jesus undervisade på, att vi undervisar som han gjorde? När vi ser dem som är fysiskt sjuka och andligt utsvultna, grips vi då av medlidande att göra vad vi kan för att hjälpa dem? När vi undervisar andra, lär vi dem då Guds ord eller gör vi som fariséerna gjorde — lär ut egna idéer? Är vi vakna för att titta efter alldagliga ting omkring oss som vi kan använda till att klarlägga, åskådliggöra, utkristallisera och öka förståelsen av andliga sanningar? Undviker vi att hålla styvt på vissa regler, när det på grund av omständigheterna skulle vara kärleksfullare och barmhärtigare om vi var mer anpassbara i vår tillämpning av sådana regler? Och hur är det med barn? Visar vi dem samma vänliga intresse och kärleksfulla omtanke som Jesus gjorde? Uppmuntrar du dina barn att studera på det sätt som Jesus gjorde som pojke? Kommer du att handla med fasthet som Jesus gjorde men vara redo att ta emot de ångrande med värme på det sätt som en höna samlar sina kycklingar under sina vingar? — Matteus 23:37.

20. Med vilken uppmuntrande tanke kan vi trösta oss själva, när vi tjänar vår Gud?

²⁰ Om vi vinnlägger oss om att göra vårt bästa för att undervisa som Jesus gjorde, kommer han helt visst att låta oss komma in under sitt ok tillsammans med honom. — Matteus 11:28—30.

[Fotnoter]

Minns du?

◻ Varför strömmade människor till Jesus i stora skaror?

◻ Varför var Jesus ibland villig att ge efter och anpassa sig, när det gällde vissa regler?

◻ Vad kan vi lära av att Jesus frågade ut lärarna i templet?

◻ Vilka lärdomar kan vi hämta av Jesu förhållande till barn?