Frågor från läsekretsen

Jag är införstådd med att det grekiska ordet ”tọ·te” (då, sedan) används för att introducera något som följer. Hur kommer det sig då att det i Matteus 24:9 heter: ”Då [”tọ·te”] skall man utlämna er åt vedermöda”, under det att parallellskildringen i Lukas 21:12 lyder: ”Men före alla dessa ting skall man lägga hand på er och förfölja er”?

Det är riktigt att tọ·te kan användas för att introducera något som följer efter något förut nämnt. Men vi bör ha klart för oss att detta inte är det enda sättet som ordet används på i Bibeln.

Av ordboken A Greek-English Lexicon of the New Testament and Other Early Christian Literature, utarbetad av Bauer, Arndt och Gingrich, framgår det att ordet tọ·te har två grundbetydelser i Bibeln.

Den ena är ”då, vid den tiden”. Det kan handla ”om något som har hänt i det förflutna”. Ett exempel som anförs är Matteus 2:17: ”Då uppfylldes det som var sagt genom profeten Jeremia.” Detta syftar inte på något i en serie händelser, utan det anger en viss tidpunkt i det förflutna, vid den tiden. Likaledes kan tọ·te användas i betydelsen ”då, vid den tiden” med avseende på ”tillkommande tid”. Ett sådant fall finns i 1 Korinthierna 13:12: ”Just nu ser vi nämligen i oklara konturer med hjälp av en metallspegel, men då skall det vara ansikte mot ansikte. Just nu har jag kunskap styckevis, men då skall jag lära känna exakt, såsom också jag är exakt känd.” Här använde Paulus tọ·te i betydelsen ”vid denna framtida tidpunkt”.

Enligt den nämnda ordboken används ordet tọ·te också i betydelsen ”då, därpå” ”för att introducera något som i tiden följer efter något förut nämnt”. Ordboken ger många exempel som man kan finna i de tre skildringarna av Jesu svar på apostlarnas fråga om tecknet på hans närvaro.a Som exempel på att tọ·te används ”för att introducera något som i tiden följer efter något förut nämnt” anför ordboken Matteus 24:10, 14, 16, 30; Markus 13:14, 21; Lukas 21:20, 27. När man begrundar sammanhanget inser man att det här handlar om sådant som i tiden följer efter något förut nämnt. Och detta är till nytta för att man rätt skall förstå Jesu profetia där han gav en beskrivning av framtida händelser.

Vi bör emellertid inte dra den slutsatsen att tọ·te i samtliga fall i de här skildringarna introducerar något som i tiden följer efter något förut nämnt. I Matteus 24:7, 8 läser vi till exempel att Jesus förutsade att nation skulle resa sig mot nation och att det skulle vara hungersnöd och jordbävningar. I vers 9 heter det vidare: ”Då skall man utlämna er åt vedermöda och döda er, och ni skall vara föremål för hat från alla nationerna för mitt namns skull.” Är det rimligt att anta att alla krig, all hungersnöd och alla jordbävningar, som Jesus förutsade, måste inträffa och kanske vara förbi, innan förföljelsen kunde börja?

Det skulle inte vara logiskt att påstå något sådant, och inte heller framgår det av vad vi vet om uppfyllelsen i det första århundradet att det förhöll sig så. Av skildringen i Apostlagärningarna framgår det att den nya kristna församlingens medlemmar mötte allvarligt motstånd så gott som omedelbart efter det att de hade börjat predika. (Apostlagärningarna 4:5—21; 5:17—40) Vi kan absolut inte påstå att allt vad krig, hungersnöd och jordbävningar heter, som Jesus hade talat om, inträffade före den här tidiga förföljelsen. Detta motstånd kom snarare ”före” många av de andra tingen som Jesus förutsade, och det stämmer överens med Lukas’ sätt att framställa saken: ”Men före alla dessa ting skall man lägga hand på er och förfölja er.” (Lukas 21:12) Detta antyder att tọ·te i Matteus 24:9 används i betydelsen ”då, vid den tiden”. Under en period kännetecknad av krig, hungersnöd och jordbävningar, dvs. då, vid den tiden, skulle Jesu efterföljare bli förföljda.

[Fotnoter]