”Föremål för hat från alla nationerna”

¹ Vi har alla på senare år glatt oss åt de spännande rapporter vi har fått höra om de underbara välsignelser som Jehovas folk har upplevt runt om på jorden. Legaliseringen av verksamheten i Malawi efter 26 år av brutalt förtryck rörde oss till glädjetårar. Vi drog en suck av lättnad, när vi bevittnade den gudlösa kommunismens sammanbrott i Östeuropa, vilket ledde till att bokstavligt talat tusentals av våra bröder befriades från kommunismens förtryckande ok. Vi betraktade med oroligt intresse hur vår frihet att tillbe ifrågasattes i Grekland, och vi blev upprymda när vi vann en rungande seger i den högsta domstolen i Europa. Vi har blivit glada, när vi har fått höra rapporter om den stora utvidgningen av Sällskapets avdelningskontor, vilket har gjort det möjligt att framställa stora mängder litteratur till sanningssökare. Vi förundrade oss, när vi fick veta att över 7.400 personer blev döpta vid sammankomsten i Kiev i Ukraina. Ja, dessa dramatiska landvinningar för Rikets verk har verkligen varit till stor uppmuntran för oss!

² Men samtidigt som vår orsak till glädje är stor, måste vi vara på vår vakt emot att bli överdrivet optimistiska. En rad positiva rapporter skulle kunna få oss att dra slutsatsen att motståndet mot de goda nyheterna håller på att vittra sönder och att Jehovas folk vinner godkännande runt hela jorden. Ett sådant tänkesätt kan vara bedrägligt. Även om vi har vunnit en del tillfredsställande segrar och en viss framgång i fråga om att minska hindren för de goda nyheterna i vissa länder, får vi inte glömma att vårt grundläggande förhållande till världen förblir oförändrat. Som efterföljare till Jesus är vi inte ”någon del av världen”, och som sådana kommer vi med all säkerhet att bli ”föremål för hat från alla nationerna”. (Joh. 15:19; Matt. 24:9) Så länge som den här tingens ordning finns kvar, kommer ingenting att förändra den grundläggande regeln att ”alla de som önskar leva i gudaktig hängivenhet i förbund med Kristus Jesus skall också bli förföljda”. — 2 Tim. 3:12.

³ Historien bekräftar sanningen i denna varning. Jesus, kristendomens grundare, vittnade på ett underbart sätt för mäktiga härskare och deras undersåtar, men han fick också dagligen utstå smädelser och riskerade hela tiden att bli dödad. Hans apostlar hjälpte många att bli lärjungar, deltog i skrivandet av de kristna grekiska skrifterna och ådagalade andens mirakulösa gåvor, men de blev också hatade och illa behandlade. Trots sitt goda uppförande och sin kärlek till nästan betraktades de kristna av flertalet som en föraktlig ”sekt” som ”överallt” var ”motsagd”. (Apg. 28:22) Jehova har använt den världsomfattande kristna församlingen i våra dagar på ett underbart sätt till att utföra hans vilja, men den har också ständigt blivit motarbetad och baktalad av varje element av den här onda tingens ordning. Det finns ingen anledning att förvänta att detta motstånd skall upphöra.

⁴ Under det första århundradet förföljde Satan Jesu lärjungar på många olika sätt. Hatiska motståndare kom med direkta lögner, som framställde dem i orätt dager. (Apg. 14:2) Man kom med hätska hotelser i ett försök att injaga fruktan i dem. (Apg. 4:17, 18) Uppretade folkskaror försökte tysta dem. (Apg. 19:29—34) De blev fängslade utan berättigad orsak. (Apg. 12:4, 5) Förföljare tillgrep ofta fysiskt våld. (Apg. 14:19) Det hände också att oskyldiga personer med berått mod blev mördade. (Apg. 7:54—60) Aposteln Paulus fick själv utstå praktiskt taget alla dessa former av övergrepp. (2 Kor. 11:23—27) Motståndare var kvicka att utnyttja varje tillfälle att hindra predikoarbetet och att vålla dessa trogna arbetare lidande.

⁵ Satan använder liknande metoder i våra dagar. Man har kommit med direkta lögner och falskeligen framställt oss som en vilseledd sekt eller kult. I vissa länder har myndigheterna förklarat vår litteratur vara omstörtande och förbjudit den. Vår respekt för blodets helgd har blivit offentligt förlöjligad och ifrågasatt. På fyrtiotalet angrep förbittrade pöbelhopar, som var uppretade över flagghälsningsfrågan, våra bröder och tillfogade dem skador och förstörde deras egendom. Tusentals har skickats i fängelse för neutralitetsfrågan. I totalitära länder har våra bröder blivit falskeligen anklagade för att vara samhällsomstörtande, vilket har lett till att hundratals av dem har blivit brutalt torterade och dödade i fängelser och koncentrationsläger. Det har varit en ständig press, som tydligt har visat att vi är föremål för hat utan berättigad orsak. — Se boken Jehovah’s Witnesses—Proclaimers of God’s Kingdom, kapitel 29.

⁶ Vad kan vi förvänta oss i framtiden? Även om Jehovas folk i någon del av världen emellanåt kan komma att vinna ett genombrott som minskar pressen, förblir situationen totalt sett densamma. Djävulen fortsätter att vara vred över att han år 1914 förnedrades. Han vet att hans tid är kort. Hans raseri kommer med säkerhet att intensifieras allteftersom den stora vedermödan närmar sig. Han går helt upp i sitt krig mot den på tronen uppsatte kungen, Jesus Kristus, och han är fast besluten att kämpa till slutet. Han och hans demoner kan ge utlopp åt sin vrede enbart mot Jehovas folks medlemmar på jorden, vilka troget ”håller Guds bud och har arbetet att vittna om Jesus”. — Upp. 12:12, 17.

⁷ När vi blickar mot framtiden, måste vi därför vara realistiska i fråga om vad vi förväntar. Det finns ingen orsak att tro att Djävulen kommer att ge upp. Det hat mot oss som han har ingjutit i den här världen kan flamma upp när som helst och var som helst. I många länder har vår frihet att predika uppnåtts först efter en lång kamp. Den friheten kan vara mycket bräcklig, och den kanske bara vidmakthålls genom någon nuvarande välvilligt inställd härskare eller någon impopulär lag. Dramatiska omvälvningar kan ske över en natt och skapa kaos och godtyckliga kränkningar av mänskliga rättigheter.

⁸ Det välstånd och den frihet som vi för närvarande har i vissa länder skulle plötsligt kunna upphöra, och våra bröder skulle kunna komma att utsättas för samma övergrepp som de har fått utstå i det flydda. Vi vågar inte låta oss själva invaggas i en anda av apati eller likgiltighet och tro att våra motståndare är besegrade. Den här världens hat kanske inte alltid tydligt kommer till synes, men det fortsätter att vara intensivt. Allting i Guds ord visar att världens hat, allteftersom slutet närmar sig, kommer att intensifieras snarare än avta. Vi måste därför vara på vår vakt och visa oss vara ”försiktiga som ormar och ändå oskyldiga som duvor”. (Matt. 10:16) Vi måste inse att vi kommer att få ”kämpa hårt” ända fram till slutet, och vårt uthärdande och vår uthållighet är nyckeln till att vi får överleva. — Jud. v. 3; Matt. 24:13.

⁹ Verksamheten kanske blomstrar utan några synbara hinder från motståndare i den del av världen där vi bor. Detta skulle kunna få oss att tvivla på att det alls finns någon anledning till någon allvarlig oro. Men vi måste vara vaksamma. Omständigheter och förhållanden kan förändras snabbt. Motståndare kan utan förvarning utnyttja någon stridsfråga och använda den emot oss. Avfällingar söker hela tiden efter någon orsak till klagomål. Rasande präster, som känner sig hotade av vår verksamhet, kan fördöma oss offentligt. Våra planer att bygga en Rikets sal i samhället där vi bor kan utlösa en strid som upprör hela trakten. Provocerande uttalanden kan förekomma i tryck och framställa oss i dålig dager. Framstående personer på orten kan avsiktligt ge en felaktig bild av oss och få våra medmänniskor att bli fientliga, när vi besöker dem. Till och med nära och kära i vårt eget hushåll kan bli förbittrade och förfölja oss. Vi behöver således vara på vår vakt och inse att världens fientlighet är mycket levande och att den kan dyka upp när som helst.

¹⁰ Hur bör detta påverka oss? Allt detta bör med rätta påverka vårt tänkesätt och vår syn på framtiden. Hur då? Bör det göra oss ängsliga och rädda för det som vi kanske måste få utstå? Bör vi slå av på takten i vårt predikoarbete, därför att somliga i samhället där vi bor kan bli upprörda av det? Finns det välgrundade skäl till att känna sig upprörd, när vi blir orättmätigt nedsvärtade? Är det ofrånkomligen så att hård behandling kommer att beröva oss vår glädje i att tjäna Jehova? Råder det någon tvekan om utgången? Nej, absolut inte! Varför gör det inte det?

¹¹ Vi får aldrig glömma det faktum att det budskap vi förkunnar inte kommer från oss själva, utan från Jehova. (Jer. 1:9) Vi är förpliktade att lyda uppmaningen: ”Anropa hans namn. Gör hans gärningar kända . . . på hela jorden.” (Jes. 12:4, 5) Det är för ett speciellt syfte som han har tolererat att hans folk har blivit illa behandlat, nämligen för att få sitt ”namn förkunnat på hela jorden”. (2 Mos. 9:16) Vi utför ett verk som Jehova har påbjudit, och det är han som ger oss modet att förkunna med dristighet. (Apg. 4:29—31) Detta är det viktigaste, nyttigaste och mest brådskande arbete som kan utföras i dessa sista dagar av den gamla ordningen.

¹² Vetskapen om detta ger oss mod att inta en fast ståndpunkt i direkt strid med Satan och den här världen. (1 Petr. 5:8, 9) Vetskapen att Jehova är med oss gör oss ”modiga och starka” och fördriver varje orsak till fruktan för våra förföljare. (5 Mos. 31:6; Hebr. 13:6) Vi kommer alltid att försöka vara taktfulla, resonliga och omdömesgilla när motståndare hotar oss, men när vår tillbedjan ifrågasätts kommer vi också att klargöra att vi är fast beslutna att ”lyda Gud såsom härskare mer än människor”. (Apg. 5:29) När vi får ett rimligt tillfälle att tala till vårt försvar, kommer vi att göra detta. (1 Petr. 3:15) Men vi kommer inte att ödsla tid på att disputera med förhärdade motståndare, som endast är intresserade av att misskreditera oss. I stället för att bli uppretade eller försöka ge igen, när de försöker svärta ner oss eller falskeligen anklaga oss, låter vi dem bara vara. — Matt. 15:14.

¹³ Att vi härdar ut och håller ut under prövningar är något som behagar Jehova. (1 Petr. 2:19) Vilket pris måste vi betala för det godkännandet? Måste vi finna oss i att tjäna utan glädje, därför att vi är hatade och motarbetade? Långt därifrån! Jehova lovar att belöna vår lydnad med ”glädje och frid”. (Rom. 15:13) Trots intensivt lidande förblev Jesus lycklig på grund av ”den glädje som förelades honom”. (Hebr. 12:2) Det är samma sak med oss. Eftersom belöningen för vårt uthärdande och vår uthållighet är så stor, drivs vi att glädjas, ”ja ta glädjesprång”, även om vi får utstå svåra prövningar. (Matt. 5:11, 12) Denna glädje är även i tider av motgångar i sig själv en orsak till att ge lovprisning och ära åt Jehova till stöd för Rikets budskap.

¹⁴ Råder det något tvivel om den slutliga utgången, något som ger oss orsak att vara rädda eller obeslutsamma? Nej, utgången av konflikten mellan Jehovas organisation och Satans värld är avgjord för länge sedan. (1 Joh. 2:15—17) Och oavsett motståndets intensitet eller omfattning kommer Jehova att ge oss segern. (Jes. 54:17; Rom. 8:31, 37) Vi blir fullständigt prövade, men ingenting kan hindra oss från att få belöningen. Vi har ingen anledning att vara ”bekymrade för någonting”, eftersom Jehova har gett oss frid som svar på våra ödmjuka anhållanden. — Fil. 4:6, 7.

¹⁵ Vi tackar därför Jehova varje gång vi får höra rapporter om att våra bröder har blivit befriade från förföljelse eller har fått frihet att predika i områden där de tidigare har varit begränsade. Vi gläder oss, när ändrade förhållanden ger tusentals uppriktiga människor nya möjligheter att komma i kontakt med Rikets budskap. Vi är verkligt tacksamma, när Jehova väljer att ge oss seger i konfrontationer med hätska motståndare. Vi vet att han kommer att välsigna vårt arbete och skänka det framgång på vilket sätt som än visar sig nödvändigt för att upphöja sitt hus av sann tillbedjan och ge de ”åtråvärda” personerna ur alla nationer möjlighet att komma in. — Hagg. 2:7; Jes. 2:2—4.

¹⁶ Men samtidigt är vi fullt medvetna om att vår fiende, Satan, är mycket mäktig, och han kommer att energiskt motstå oss ända fram till slutet. Han kan angripa öppet eller göra det smygande och försåtligt. Förföljelse kan bryta ut plötsligt på platser där vi tidigare endast har upplevt frid. Ondskefulla motståndare kan vara hätska och hänsynslösa i sina försök att med orätt förtrycka oss. I sinom tid kommer det att bli uppenbart för alla sådana personer att de är ”sådana som faktiskt strider mot Gud”, och han kommer att tillintetgöra dem. (Apg. 5:38, 39; 2 Thess. 1:6—9) Under tiden är vi, oavsett vad vi kan få uthärda, fast beslutna att förbli orubbliga i att lojalt tjäna Jehova och predika Rikets budskap. Vi är det lyckligaste folket på jordens yta, eftersom vi vet att vi, sedan vi har blivit godkända, ”skall få livets krona”. — Jak. 1:12.