”Säg oss: När skall dessa ting inträffa?”

”Nya ting förkunnar jag nu. Förrän de börjar spira fram, låter jag er höra om dem.” — JESAJA 42:9.

1, 2. a) Vad frågade Jesu apostlar om framtiden? b) Hur har Jesu svar om ett sammansatt tecken uppfyllts?

VI BLIR lärda av Jehova Gud, som är ”den som från början omtalar utgången”. (Jesaja 46:10) Som föregående artikel har visat, bad apostlarna att Jesus skulle ge dem sådan undervisning, när de frågade: ”Säg oss: När skall dessa ting inträffa, och vad skall vara tecknet då alla dessa ting skall komma till en avslutning?” — Markus 13:4.

² Till svar beskrev Jesus ett sammansatt ”tecken” bestående av vittnesbörd som skulle bevisa att den judiska ordningen snart skulle upphöra. Detta uppfylldes i och med Jerusalems förstöring år 70 v.t. Men Jesu profetia skulle få en större uppfyllelse långt fram på tidens ström. När väl ”nationernas fastställda tider” slutade år 1914, skulle det finnas ett tecken i ofantlig skala, som tydligt skulle visa att den nuvarande onda ordningen snart skulle sluta i en ”stor vedermöda”.a (Lukas 21:24) Miljoner som lever i våra dagar kan intyga att detta tecken har uppfyllts i världskrigen och andra ödesdigra händelser nu på 1900-talet. De markerar också den större uppfyllelsen av Jesu profetia, denna nutida uppfyllelse som förebildades genom det som hände åren 33—70 v.t.

3. Vilka ytterligare händelser förutsade Jesus, när han talade om ett annat tecken?

³ Efter Lukas’ omnämnande av nationernas fastställda tider beskriver parallellskildringarna i Matteus, Markus och Lukas ytterligare en rad händelser, som inbegriper ett tecken utöver det sammansatta ”tecknet ... på avslutningen på tingens ordning”. (Matteus 24:3) (På sidan 15 är denna sak i skildringen markerad med en dubbel linje.) Matteus lyder: ”Omedelbart efter de dagarnas vedermöda skall solen förmörkas, och månen skall inte ge sitt sken, och stjärnorna skall falla från himlen, och himlarnas krafter skall skakas. Och då skall Människosonens tecken visa sig i himlen, och då skall alla jordens stammar slå sig själva under jämmer, och de skall se Människosonen komma på himlens moln med kraft och stor härlighet. Och han skall sända ut sina änglar med starkt trumpetljud, och de skall samla ihop hans utvalda från de fyra vindarna, från himlarnas ena ytterkant till deras andra ytterkant.” — Matteus 24:29—31.

Vedermöda och himlafenomen

4. Vilka frågor väcks om de himlafenomen som Jesus nämnde?

⁴ När skulle detta uppfyllas? I alla tre evangelieskildringarna nämns vad vi skulle kunna kalla himlafenomen — att solen och månen förmörkas och stjärnorna faller. Jesus sade att detta skulle komma efter ”vedermödan”. Tänkte Jesus på den vedermöda som nådde sin höjdpunkt år 70 v.t., eller talade han om den stora vedermöda som nu i vår tid fortfarande hör framtiden till? — Matteus 24:29; Markus 13:24.

5. Vilken uppfattning hade man en gång om vedermödan i vår tid?

⁵ Ända sedan nationernas fastställda tider slutade år 1914 har Guds folk varit livligt intresserat av ”den stora vedermödan”. (Uppenbarelseboken 7:14) I många år trodde man att den nutida stora vedermödan hade en inledningsfas som motsvarade tiden för första världskriget, därefter ett avbrott och slutligen den avslutande fasen, ”kriget på Guds, den Allsmäktiges, stora dag”. Vad skulle i så fall hända under de mellanliggande årtiondena av ”avslutningen på tingens ordning”? — Uppenbarelseboken 16:14; Matteus 13:39; 24:3; 28:20.

6. Vad trodde man det var som uppfyllde Jesu profetia om himlafenomen?

⁶ Jo, man tänkte att under den här mellantiden skulle det sammansatta tecknet visa sig, med bland annat det predikoarbete som Guds församlade folk utför. Det verkade också som om de förutsagda himlafenomenen kunde förväntas under mellantiden efter inledningsfasen åren 1914—1918. (Matteus 24:29; Markus 13:24, 25; Lukas 21:25) Uppmärksamheten koncentrerades på bokstavliga ting i himlen — rymdsonder, raketer, kosmisk strålning eller gammastrålning och landningsplatser eller baser på månen.

7. Vilken justerad förståelse av den stora vedermödan har getts?

⁷ Men i Vakttornet för 1 juni 1970 gick man på nytt igenom Jesu profetia, och i synnerhet då det som gäller den kommande stora vedermödan. Man visade att med tanke på det som hände under det första århundradet kunde den nutida vedermödan inte ha haft en inledningsfas åren 1914—1918, en mellantid på flera årtionden och sedan en fortsättning. I tidskriftsartikeln drog man slutsatsen: ”Den ’stora vedermödan’, som blir av sådan omfattning att något liknande aldrig mer kommer att inträffa, hör ännu framtiden till, ty den innebär undergång för den falska religionens världsvälde (kristenheten inbegripen), efterföljd av ’kriget på Guds, den Allsmäktiges, stora dag’ vid Harmageddon.”

8. Hur förklarades Matteus 24:29 med tanke på den justerade synen på den nutida vedermödan?

⁸ Men Matteus 24:29 säger att himlafenomenen skulle komma ”omedelbart efter” ”vedermödan”. Hur skulle det kunna vara så? I Vakttornet för 15 augusti 1975 sades det att ”vedermödan” här avsåg den vedermöda som nådde sin höjdpunkt år 70 v.t. Men i vilken bemärkelse kunde det sägas att himlafenomen i vår tid inträffade ”omedelbart” efter en händelse år 70 v.t.? Man resonerade som så att i Guds ögon skulle de mellanliggande århundradena vara korta. (Romarna 16:20; 2 Petrus 3:8) Men en djupare granskning av den här profetian, och i synnerhet då av Matteus 24:29—31, pekar på en helt annan förklaring. Detta belyser hur ljuset lyser ”mer och mer, till dess dagen har nått sin höjd”. (Ordspråken 4:18, Åkeson)b Låt oss nu begrunda varför det är på sin plats med en ny eller förändrad förklaring.

9. Hur ger de hebreiska skrifterna en bakgrund till Jesu ord om händelserna i himlen?

⁹ För fyra av sina apostlar framställde Jesus profetian om att solen skulle förmörkas, att månen inte skulle ge sitt sken och att stjärnorna skulle falla. Som judar måste de ha känt igen ett sådant språk från de hebreiska skrifterna, till exempel Sefanja 1:15, där Guds tid för dom kallas ”en dag av oväder och av ödeläggelse, en dag av mörker och av dunkel, en dag av moln och av tjockt dunkel”. Olika hebreiska profeter beskrev också solen som om den blev förmörkad, månen som om den inte lyste och stjärnorna som om de inte gav något sken. Man kan finna sådana ordalag i Guds budskap mot Babylon, Edom, Egypten och Israels norra rike. — Jesaja 13:9, 10; 34:4, 5; Jeremia 4:28; Hesekiel 32:2, 6—8; Amos 5:20; 8:2, 9.

10, 11. a) Vad profeterade Joel när det gällde ting i himlen? b) Vilka delar av Joels profetia uppfylldes år 33 v.t., och vilka uppfylldes inte?

¹⁰ När Petrus och de tre andra hörde vad Jesus sade, erinrade de sig troligen Joels profetia, som vi finner i Joel 2:28—31 och Joel 3:15: ”Jag kommer att utgjuta min ande över varje slag av kött, och era söner och era döttrar kommer sannerligen att profetera. ... Jag skall ge förebud i himlarna och på jorden, blod och eld och rökpelare. Till och med solen kommer att förvandlas till mörker och månen till blod, innan Jehovas stora dag som inger fruktan kommer.” ”Solen och månen, de kommer sannerligen att förmörkas, och stjärnorna, de kommer verkligen att dra tillbaka sitt klara sken.”

¹¹ Som det berättas i Apostlagärningarna 2:1—4 och 14—21, utgöt Gud vid pingsten år 33 v.t. helig ande över 120 lärjungar, både män och kvinnor. Aposteln Petrus förklarade att detta var vad Joel hade förutsagt. Men hur förhöll det sig då med Joels ord om att solen skulle förvandlas till mörker och månen till blod och att stjärnorna skulle dra tillbaka sitt klara sken? Det finns inget som tyder på att detta uppfylldes år 33 v.t. eller under den mer än 30 år långa avslutningen på den judiska tingens ordning.

12, 13. Hur uppfylldes de himlafenomen som Joel förutsade?

¹² Tydligtvis var denna senare del av Joels förutsägelse närmare förbunden med att ”Jehovas stora dag” som ingav ”fruktan” kom — Jerusalems tillintetgörelse. I Vakttornet för 1 maj 1967 sades det om den vedermöda som drabbade Jerusalem år 70 v.t.: ”Det var sannerligen en ’Jehovas dag’ för Jerusalem och dess barn. Och i förbindelse med den dagen var det mycket ’blod och eld och töcken av rök’. Solen kunde inte jaga bort dysterheten i staden om dagen, och månen spred inte silverglittrande sitt sken över en fridfull scen om natten, utan påminde om utgjutet blod.”c

¹³ Ja, precis som med andra profetior, som vi har tagit del av, skulle de himlafenomen som Joel hade förutsagt uppfyllas, när Jehova verkställde dom. Förmörkandet av solen, månen och stjärnorna sträckte sig inte över hela den avslutande perioden för den judiska ordningen, utan inträffade i stället när de styrkor som skulle verkställa domen kom emot Jerusalem. Vi kan helt logiskt förvänta en större uppfyllelse av den delen av Joels profetia, när Guds tillintetgörande av den nuvarande tingens ordning börjar.

Vilken vedermöda före himlafenomenen?

14, 15. Vilket samband har Joels profetia med vår förståelse av Matteus 24:29?

¹⁴ Uppfyllelsen av Joels profetia (i överensstämmelse med andra profetior, där liknande ordalag används) hjälper oss att förstå orden i Matteus 24:29. Det är uppenbart att det Jesus sade om att solen skulle förmörkas, att månen inte skulle ge sitt sken och att stjärnorna skulle falla inte gäller sådant som förekommer under många årtionden av avslutningen av den nuvarande ordningen, till exempel uppsändandet av rymdraketer, månlandningar och liknande. Nej, han pekade på händelser som hängde samman med ”Jehovas stora dag som inger fruktan”, den tillintetgörelse som ännu skall komma.

¹⁵ Detta har samband med vår förståelse av hur himlafenomenen skulle komma ”omedelbart efter” ”vedermödan”. Jesus syftade inte på den vedermöda som kulminerade år 70 v.t. Han pekade i stället på början av den stora vedermöda som skulle drabba världsordningen i framtiden och utgöra höjdpunkten på hans utlovade ”närvaro”. (Matteus 24:3) Den vedermödan ligger ännu framför oss.

16. Vilken vedermöda pekade Markus 13:24 fram emot, och varför kan vi säga det?

¹⁶ Hur är det då med orden i Markus 13:24: ”I de dagarna, efter denna vedermöda, skall solen förmörkas, och månen skall inte ge sitt sken”? Här återger både ordet ”de” och ordet ”denna” former av det grekiska ordet e·kẹi·nos, ett demonstrativt pronomen som anger någonting avlägset i tiden. E·kẹi·nos kan användas för att ange någonting långt i det flydda (eller tidigare nämnt), eller också kan det användas om någonting långt in i framtiden. (Matteus 3:1; 7:22; 10:19; 24:38; Markus 13:11, 17, 32; 14:25; Lukas 10:12; 2 Thessalonikerna 1:10) Markus 13:24 pekar således på ”denna vedermöda”, inte den vedermöda romarna vållade, utan Jehovas väldiga gärning vid den nuvarande ordningens slut.

17, 18. Vilket ljus kastar Uppenbarelseboken över hur den stora vedermödan skall utvecklas?

¹⁷ Kapitlen 17—19 i Uppenbarelseboken stämmer med och bekräftar denna justerade förståelse av Matteus 24:29—31; Markus 13:24—27 och Lukas 21:25—28. Hur då? Evangelierna visar att denna vedermöda inte kommer att börja och sluta i ett enda slag. Efter det att den börjat kommer en del olydiga människor fortfarande att vara vid liv för att få se ”Människosonens tecken” och reagera — jämra sig och som det heter i Lukas 21:26 bli ”vanmäktiga av fruktan och väntan på de ting som skall komma över den bebodda jorden”. Denna överväldigande fruktan kommer att vara orsakad av att de ser ”tecknet” som anger deras omedelbart förestående tillintetgörelse.

¹⁸ Redogörelsen i Uppenbarelseboken visar att den framtida stora vedermödan kommer att börja med att det internationella ”vilddjurets” militariserade ”horn” vänds mot ”den stora skökan”, det stora Babylon.d (Uppenbarelseboken 17:1, 10—16) Men det kommer att finnas många människor kvar, eftersom kungar, köpmän, sjökaptener och andra sörjer över den falska religionens slut. Många kommer utan tvivel att inse att deras dom kommer härnäst. — Uppenbarelseboken 18:9—19.

Vad skall komma?

19. Vad kan vi förvänta när den stora vedermödan börjar?

¹⁹ Avsnitten i Matteus’, Markus’ och Lukas’ evangelier kastar i förening med Uppenbarelseboken, kapitel 17—19, avsevärt ljus över vad som snart kommer att hända. Vid Guds fastställda tid kommer den stora vedermödan att börja med ett anfall mot den falska religionens världsvälde (det stora Babylon). Detta kommer att bli särskilt intensivt mot kristenheten, som motsvarar det otrogna Jerusalem. ”Omedelbart efter” den fasen i vedermödan ”skall [det] ... vara tecken i sol och måne och stjärnor och på jorden ängslan [utan motstycke] bland nationer”. — Matteus 24:29; Lukas 21:25.

20. Vilka himlafenomen kan vi ännu förvänta?

²⁰ I vilken bemärkelse kommer solen att bli förmörkad, månen inte att ge sitt sken, stjärnorna att falla från himlen och himlens makter att bli skakade? Under den första delen av den stora vedermödan kommer utan tvivel många ljuskällor — framträdande präster inom den religiösa världen — att ha blivit avslöjade och avlägsnade av ”de tio horn” som omnämns i Uppenbarelseboken 17:16. Utan tvivel kommer också de politiska makterna att ha blivit omskakade. Skulle det också kunna bli skrämmande händelser i de fysiska himlarna? Ja, det kommer det förmodligen att bli och långt mer skrämmande än de som enligt vad Josephus beskrev inträffade nära slutet på den judiska ordningen. Vi vet att Gud i forna tider visade sin förmåga att åstadkomma sådana våldsamma effekter, och han kan göra det igen. — 2 Moseboken 10:21—23; Josua 10:12—14; Domarna 5:20; Lukas 23:44, 45.

21. Hur kommer ett framtida ”tecken” att inträffa?

²¹ Här använder alla tre evangelieskribenterna det grekiska ordet tọ·te (då eller sedan) för att introducera nästa skede. ”Då skall Människosonens tecken visa sig i himlen.” (Matteus 24:30; Markus 13:26; Lukas 21:27) Sedan första världskriget har Jesu sanna lärjungar urskilt det sammansatta tecknet på hans osynliga närvaro, fastän flertalet människor inte har erkänt det. Men Matteus 24:30 pekar fram emot ytterligare ett ”tecken” som skulle visa sig i framtiden, nämligen ”Människosonens tecken”, och det kommer alla nationer att tvingas ta notis om. När Jesus kommer med osynlighetens moln, kommer de människor på hela jorden som motstår honom att på grund av en övernaturlig demonstration av hans kungliga makt se Människosonen ”komma” (ordagrant ”kommande”, på grekiska: er·khọ·me·non), bli tvungna att erkänna att han ”kommer”. — Uppenbarelseboken 1:7.

22. Vad kommer att bli verkan av att man ser ”tecknet” i Matteus 24:30?

²² I Matteus 24:30 används återigen ordet tọ·te för att introducera det som därefter följer. Nationerna, som anar följderna av sin situation, kommer då att slå sig själva och jämra sig, kanske därför att de inser att deras tillintetgörelse är omedelbart förestående. Hur annorlunda blir det inte för Guds tjänare, för de kommer att kunna lyfta upp huvudet, då de ju vet att deras befrielse är nära! (Lukas 21:28) I Uppenbarelseboken 19:1—6 visas det också att sanna tillbedjare i himmel och på jord gläder sig över den stora skökans slut.

23. a) Vilken åtgärd kommer Jesus att vidta mot de utvalda? b) Vad kan man säga om detta att kvarlevan skall tas till himlen?

²³ I Markus 13:27 fortsätter Jesu profetia: ”Då [eller: Sedan; på grekiska: tọ·te] skall han sända ut änglarna och skall samla ihop sina utvalda från de fyra vindarna, från jordens ytterkant till himlens ytterkant.” Jesus koncentrerar sig här på kvarlevan av de 144.000 ”utvalda” som fortfarande är vid liv på jorden. Tidigt under avslutningen på tingens ordning fördes dessa Jesu smorda lärjungar in i en teokratisk enhet. Men enligt den ordningsföljd som används beskrivs någonting annat i Markus 13:27 och Matteus 24:31. ”Med starkt trumpetljud” kommer de återstående ”utvalda” att bli församlade från jordens ändar. Hur kommer de att samlas? De kommer utan tvivel att bli försedda med ”sigill” och klart identifierade av Jehova som en del av ”de kallade och utvalda och trogna”. Och vid Guds fastställda tid kommer de att samlas och tas upp till himlen för att bli kungar och präster.e Detta kommer att skänka glädje både åt dem själva och åt deras trogna följeslagare, den ”stora skarans” medlemmar, som själva kommer att förses med ett märke för att komma ”ut ur den stora vedermödan” och få åtnjuta välsignelserna på en paradisisk jord. — Matteus 24:22; Uppenbarelseboken 7:3, 4, 9—17; 17:14; 20:6; Hesekiel 9:4, 6.

24. I vilken ordningsföljd visar Matteus 24:29—31 att de kommande händelserna skall inträffa?

²⁴ När apostlarna sade: ”Säg oss ...”, omfattade Jesu svar mer än vad de kunde fatta. Men under sin livstid kunde de glädja sig åt att få se den förebildliga uppfyllelsen av hans profetia. Vårt studium av Jesu svar har koncentrerat sig på den del av hans profetia som kommer att uppfyllas i en nära framtid. (Matteus 24:29—31; Markus 13:24—27; Lukas 21:25—28) Vi kan redan nu se att vår befrielse närmar sig. Vi kan se fram emot början av den stora vedermödan, därefter Människosonens tecken och därefter Guds församlande av de utvalda. Till sist kommer vår krigarkung, den på tronen uppsatte Jesus, att som Jehovas skarprättare ”göra sin seger fullständig” vid Harmageddon. (Uppenbarelseboken 6:2) Denna Jehovas dag, när han utkräver hämnd, skall komma som en storslagen final på avslutningen på den tingens ordning som har kännetecknat Herren Jesu dag från och med år 1914.

25. Hur kan vi få del av den ännu framtida uppfyllelsen av Lukas 21:28?

²⁵ Må vi fortsätta att dra nytta av undervisningen från Gud, så att vi kan reagera positivt på den ännu framtida uppfyllelsen av Jesu ord: ”När dessa ting börjar inträffa, räta då upp er och lyft upp era huvuden, därför att er befrielse närmar sig.” (Lukas 21:28) Vilken storslagen framtid ligger inte framför de utvalda och den stora skaran, när Jehova fortsätter att helga sitt heliga namn!

[Fotnoter]

Minns du?

◻ Hur uppfylldes Joel 2:28—31 och Joel 3:15 till en del under det första århundradet?

◻ Vilken vedermöda åsyftas i Matteus 24:29, och varför drar vi den slutsatsen?

◻ Vilka himlafenomen pekar Matteus 24:29 på, och hur kan detta inträffa omedelbart efter vedermödan?

◻ Hur kommer Lukas 21:26, 28 att uppfyllas i framtiden?

[Bild på sidorna 16, 17]

Tempelområdet

[Bildkälla]

Pictorial Archive (Near Eastern History) Est.