”Vänta tåligt på den”

1, 2. a) Vad kan du fråga dig själv? b) Hurdan var situationen när några av de 12 profeterna levde, och vilken inställning hade Mika?

HUR länge har du väntat på att Jehovas dag skall komma och befria jorden från all ondska? Hur länge är du villig att vänta? Vilken inställning kommer du att ha medan du väntar, och hur kommer den att påverka ditt sätt att leva? Du svarar säkert helt annorlunda än många kyrkobesökare skulle göra som lever som det passar dem själva i förväntan på att få komma till himlen.

² Medan du väntar på den här stora dagen kan du ha god hjälp av de böcker som de 12 profeterna skrev. Många av dem levde i en tid då Gud skulle ingripa och verkställa dom. Mika, till exempel, tjänade under tiden före 740 f.v.t., då Samaria blev ödelagt av assyrierna. (Se tidsaxeln på sidorna 20 och 21.) Längre fram på tidens ström, men precis lika säkert, skulle Jehovas dag mot Juda komma. Mika visste inte exakt när Gud skulle ingripa, men innebar det att han menade att han bara kunde slå sig till ro och hoppas att Guds ingripande skulle komma snart? Så här sade Mika: ”Jag skall spana efter Jehova. Jag skall vänta på min räddnings Gud. Min Gud skall höra mig.” (Mika 7:7) Ja, Mika var säker på vad som skulle komma och väntade likt en uppmärksam vaktpost på ett vakttorn. (2 Samuelsboken 18:24–27; Mika 1:3, 4)

 3. Vilken inställning hade Habackuk och Sefanja som hade ödeläggandet av Jerusalem framför sig?

³ Se nu efter var Sefanja och Habackuk finns på tidsaxeln. Lägg märke till att de tjänade längre fram i tiden, närmare ödeläggelsen av Jerusalem 607 f.v.t. Men de kunde ändå inte veta om Gud skulle verkställa sin dom mycket snart eller om det skulle dröja många år till. (Habackuk 1:2; Sefanja 1:7, 14–18) Sefanja skrev: ”’Vänta därför tåligt på mig’, lyder Jehovas uttalande, ’till den dag då jag reser mig för att ta byte. Ty mitt domslut är detta: Jag skall ... utösa min fördömelse över dem, all min brinnande vrede.’” (Sefanja 3:8) Och hur var det med Habackuk som levde strax efter Sefanja? Habackuk skrev: ”Synen är ännu för den fastställda tiden, och den ilar flämtande i väg mot slutet, och den ljuger inte. Även om den dröjer, så vänta tåligt på den; ty den skall helt visst bli verklighet. Den skall inte bli försenad.” (Habackuk 2:3)

 4. Hur var situationen när Sefanja och Habackuk profeterade, och vilken inställning hade de?

⁴ Det är intressant att se hur situationen var när orden i Sefanja 3:8 och Habackuk 2:3 skrevs. I en tid när somliga judar sade: ”Inte gör Jehova något gott, och inte gör han något ont”, förkunnade Sefanja ”Jehovas vredes dag”. Den dagen skulle både fiendenationerna och de egensinniga judarna få känna på Guds misshag. (Sefanja 1:4, 12; 2:2, 4, 13; 3:3, 4) Tror du att Sefanja fruktade för Guds fördömelse och vrede? Nej, han skulle se framåt med förväntan, han skulle ”vänta ... tåligt”. Hur var det då med Habackuk? Han skulle också ”vänta tåligt”. Vi kan vara säkra på att varken Sefanja eller Habackuk tog lätt på det som skulle komma. De levde inte som om de trodde att ingenting skulle hända. (Habackuk 3:16; 2 Petrus 3:4) De här två profeterna hade alltså en viktig sak gemensamt: de skulle ”vänta tåligt”. Och vi vet att det de väntade på blev en historisk verklighet 607 f.v.t. Det visade sig då att det hade varit förståndigt av dem att ”vänta tåligt”.

5, 6. Vilken inställning bör vi ha med tanke på att vi vet var vi befinner oss på tidens ström?

⁵ Vi kan vara lika övertygade om att ”Jehovas vredes dag” mot den nuvarande världsordningen skall komma. Det är säkert och visst. Du tvivlar nog inte på det, även om du precis som Sefanja och Habackuk inte vet exakt när den dagen kommer. (Markus 13:32) Men den kommer med säkerhet, och uppfyllelsen av bibliska profetior i vår tid visar tydligt att den kommer snart. Det Jehova uppmanade de här profeterna att göra gäller därför också dig – ”vänta tåligt på den”. Och kom ihåg denna absoluta sanning: Vår Gud är den ende Gud som ”griper in för den som tåligt väntar på honom”. (Jesaja 64:4)

⁶ Genom vad du gör kan du visa att du väntar tåligt, att du är övertygad om att ”Jehovas vredes dag” skall komma i exakt rätt tid. Att du är övertygad om det och visar det i handling harmonierar med något som Jesus sade till apostlarna och alla smorda kristna: ”Bind något om höfterna och håll era lampor brinnande och var själva lika människor som väntar på sin herre. ... Lyckliga är dessa slavar som herren vid sin ankomst finner vakande! Jag säger er i sanning: Han skall binda något om sig och låta dem lägga sig till bords och själv komma utmed bordet och betjäna dem.” (Lukas 12:35–37) Ja, att vi väntar tåligt visar att vi litar på att Jehovas stora dag inte skall komma ett ögonblick senare än han har bestämt.

7, 8. a) Vad har Guds tålamod lett till? b) Vilken inställning uppmanar Petrus oss att ha?

⁷ Guds tjänare i modern tid väntade tåligt innan Guds kungarike upprättades i himlen 1914 och har fortsatt att vänta sedan dess. Att de har väntat betyder definitivt inte att de har varit sysslolösa. De har tvärtom varit fullt upptagna i det förkunnararbete som Gud har anförtrott åt dem. (Apostlagärningarna 1:8) Men tänk efter: Om Jehovas stora dag hade kommit 1914, hur skulle din situation då ha varit? Och även om den dagen hade kommit för 40 år sedan, var du då en människa ”med gärningar som hör ett heligt uppförande och gudhängivenhet till”? (2 Petrus 3:11) Och hur är det med medlemmar av din familj som är Jehovas vittnen eller dina nära vänner i församlingen? Det är tydligt att den här väntetiden har gett dig och många andra en möjlighet att bli räddade, precis som 2 Petrus 3:9 visar. Det förhållandet att Jehova inte tillintetgjorde hela den onda världsordningen så snart hans kungarike upprättats har gjort det möjligt för många att ångra sig och ändra sinne, precis som nineviterna ångrade sig och blev skonade. Vi har alla orsak att hålla med aposteln Petrus som sade: ”Betrakta ... vår Herres tålamod som räddning.” (2 Petrus 3:15) Och det finns fortfarande tid för människor att ångra sig och göra förändringar i sitt liv och tänkesätt.

⁸ En kristen skulle visserligen kunna tycka att förhållandena på Mikas, Sefanjas och Habackuks tid inte har så mycket med oss i vår tid att göra. ”Det var ju så länge sedan”, kanske han säger. Men vad kan vi lära oss av situationen på den tiden? Vi har redan nämnt att Petrus sade att de kristna måste vara människor ”med gärningar som hör ett heligt uppförande och gudhängivenhet till”. Men Petrus sade också att de kristna måste ”vänta på Jehovas dags närvaro” och ”ständigt ha den i tankarna”. (2 Petrus 3:11, 12) Vi måste alltså ständigt ha den dagen i tankarna och vänta tåligt på den.

 9. Varför måste vi ”spana” och ”vänta”?

⁹ ”Spanar” vi och ”väntar” vi precis som Mika gjorde, oavsett om vi har tjänat Jehova bara några år eller i tiotals år? (Romarna 13:11) Som människor skulle vi nog önska att vi kunde få veta när slutet kommer och hur lång tid det är kvar. Men det kan vi inte. Det måste vi helt enkelt acceptera. Kom ihåg Jesu ord: ”Om husfadern hade vetat under vilket vaktpass tjuven skulle komma, hade han hållit sig vaken och inte tillåtit någon att bryta sig in i hans hus. Visa er därför också ni redo, ty vid en timme som ni inte tänker er kommer Människosonen.” (Matteus 24:43, 44)

10. Vad kan du lära dig av aposteln Johannes liv och inställning?

¹⁰ Det Jesus sade påminner mycket om det som Mika, Sefanja och Habackuk skrev. Men Jesus sade detta med tanke på sina efterföljare, på oss. Många trogna kristna har följt Jesu råd. De har visat sig ”redo”, de har fortsatt att vänta. Aposteln Johannes var ett fint föredöme. Han var en av de fyra lärjungar som frågade Jesus om avslutningen på tingens ordning när de var på Olivberget. (Matteus 24:3; Markus 13:3, 4) Det var år 33 v.t., men Johannes hade ingen tidtabell att titta i, så att han kunde se exakt när saker och ting skulle inträffa. Förflytta dig nu i tankarna omkring 60 år framåt i tiden. Johannes hade blivit gammal, men han hade inte blivit trött på att vänta. Tvärtom. När han hörde Jesus säga: ”Ja; jag kommer snabbt”, svarade han: ”Amen! Kom, Herre Jesus.” Johannes ångrade inte att han hade använt sina år på det sätt han gjort. Han var övertygad om att Jehova skall löna var och en efter hans gärningar när han verkställer sin dom. (Uppenbarelseboken 22:12, 20) När den dagen än kom ville Johannes vara ”redo”, precis som Herren Jesus hade uppmanat sina lärjungar att vara. Känner du det på samma sätt?

11. Vilken inställning hade de flesta på Mikas och Hoseas tid i motsats till profeterna?

¹¹ Vi skall se på något annat som vi kan lära oss av de profeter som levde i en tid då Jehova skulle verkställa dom, först mot Israel och sedan mot Juda. Medan Mika ”spanade” och ”väntade”, var det många i hans omgivning som inte gjorde det. De ”hatade det goda” och ”älskade det onda”. Mika varnade dem och sade att om de inte ändrade sig skulle de ”ropa till Jehova om hjälp, men han ... [skulle] inte svara dem”. (Mika 3:2, 4; 7:7) Hosea, som var samtida med Mika, använde termer från jordbruket när han uppmanade invånarna i det norra riket, Israel: ”Så er säd i rättfärdighet; skörda i överensstämmelse med kärleksfull omtanke. Odla upp åt er odlingsbar mark, när det är tid att söka Jehova.” Trots det ville de flesta inte lyssna. De ”plöjde ondska” och skördade därför orättfärdighet. (Hosea 10:12, 13) De tolererade eller tog själva del i förnedrande sedvänjor och förlitade sig på sin egen väg och inte på Jehovas. Någon kanske undrar: Hur kunde något sådant hända sanna tillbedjare som levde i det utlovade landet? Hosea visade att problemet var deras inställning. De hade en inställning som liknar den som vi måste vara på vår vakt mot om vi skall kunna vänta tåligt på Jehovas stora dag. De började leva ett bekvämt liv och blev ”mätta”.

12. a) Vilken olycklig utveckling bland israeliterna före 740 f.v.t. nämner Hosea? b) Hur visade det sig att de hade blivit ”mätta”?

¹² När Guds folk hade kommit in i det utlovade landet, ett land som flödade av mjölk och honung, levde de ett gott liv. Hur påverkades de? Hosea återgav Jehovas ord: ”Som deras bete var, så blev de mätta. De blev mätta, och deras hjärta började upphöja sig. Därför glömde de mig.” (Hosea 13:6) Flera hundra år tidigare hade Gud varnat sitt folk för just den här faran. (5 Moseboken 8:11–14; 32:15) Men i Hoseas och Amos dagar hade de ändå glömt Jehova – de hade blivit ”mätta”. Amos ger oss några konkreta detaljer. Han säger att många hade luxuöst inredda hus. En del familjer hade till och med flera hus. De åt den allra bästa mat, drack utsökt vin ur speciella dryckeskärl och smorde in sig med ”de finaste oljor”, kanske för att dofta gott. (Amos 3:12, 15; 6:4–6) Som du förstår var ingenting av det här fel i sig självt. Det som var fel var att de fäste för stor vikt vid det.

13. Vilket grundläggande fel gjorde israeliterna, oavsett om de var rika eller fattiga?

¹³ Det var naturligtvis inte alla i det norra riket som blev rika och ”mätta”. En del var fattiga och fick kämpa hårt för att försörja sig och sin familj. (Amos 2:6; 4:1; 8:4–6) Situationen är likadan i vår tid på många håll i världen. Var det som sägs i Hosea 13:6 tillämpligt också på de fattiga i det forntida Israel, och är det tillämpligt i vår tid? Ja, absolut. Jehova visade att alla sanna tillbedjare – oavsett om de är rika eller fattiga – måste vara på sin vakt mot att bli så upptagna av de materiella sidorna av livet att de glömmer honom. (Lukas 12:22–30)

14. Varför bör vi tänka efter om vi fortfarande väntar tåligt?

¹⁴ Vi har fördelen att kunna se tillbaka på den tiden. Vi ser att många bibliska profetior har uppfyllts och har därför ännu större orsak att vara uppmärksamma och redo och att vänta tåligt. Men hur är det om vi har väntat ganska länge, kanske tiotals år? Vi har ansträngt oss i förkunnartjänsten och fattat personliga beslut som återspeglat vår övertygelse om att Jehovas dag inte var långt borta. Men ännu har den inte kommit. Hur har det påverkat vår inställning? Fråga dig själv: Väntar jag fortfarande tåligt, eller är jag inte lika ivrig längre? (Uppenbarelseboken 2:4)

15. Nämn något som kan vara tecken på att vi inte längre väntar tåligt.

¹⁵ Det finns många sätt som vi kan granska vår inställning på, men varför inte använda de olika drag som Amos nämnde när han beskrev människorna på sin tid som ”blev mätta”. Vi kan analysera det Amos skrev och se om vi upptäcker något hos oss själva som tyder på att vi börjar ”bli mätta”. Kristna som genom sitt sätt att tänka och handla i åratal har visat att de väntat tåligt kanske börjar sträva efter att skaffa sig ett mer luxuöst hem eller en flottare bil, kläder av modernaste snitt, dyra kosmetiska produkter, eleganta smycken eller utsökta viner och överdådig mat. Det sägs ingenstans i Bibeln att vi måste vara asketer och säga nej till alla nöjen och glädjeämnen i livet. Den som arbetar hårt ”bör äta och dricka och njuta av det som är gott för all sin möda”. (Predikaren 3:13) Men faran ligger i att en kristen kan komma att lägga allt större vikt vid mat och dryck och personligt yttre. (1 Petrus 3:3) Jesus lade märke till att några av de smorda i Mindre Asien hade börjat inrikta sig på materiella saker, vilket visar att det här kan vara en fara för de kristna. (Uppenbarelseboken 3:14–17) Har något liknande hänt oss? Börjar vi bli ”mätta”, kanske för upptagna av de materiella sidorna av livet? Väntar vi inte längre lika tåligt? (Romarna 8:5–8)

16. Varför skulle det inte vara till våra barns bästa att vi uppmuntrade dem att gå in för att leva ett bekvämt liv som gjorde dem ”mätta”?

¹⁶ Om vi inte längre väntar lika ivrigt som tidigare på Jehovas stora dag, kan det komma till uttryck i de råd vi ger våra barn och andra. En kristen skulle kunna tänka: ”Jag valde att avstå från en utbildning och en karriär, eftersom jag trodde att slutet var mycket nära. Nu vill jag vara säker på att mina barn skall få en utbildning som gör det möjligt för dem att få ett bekvämt och bekymmersfritt liv.” Kanske några på Hoseas tid hade liknande tankar och gav sina barn råd med inriktning på att de skulle bli ”mätta”. Var det i så fall till barnens bästa? Och om barnen gick in för att leva ett bekvämt liv som gjorde dem ”mätta”, hurdan var då deras situation 740 f.v.t. när Samaria föll för assyrierna? (Hosea 13:16; Sefanja 1:12, 13)

17. På vilket sätt bör vi efterlikna Mika?

¹⁷ I likhet med sanna tillbedjare i forna tider kan vi vara övertygade om att det som Gud har lovat kommer att bli verklighet i rätt tid, vid hans fastställda tid. (Josua 23:14) Profeten Mika var förståndig som väntade på sin räddnings Gud. När vi ser tillbaka på historien kan vi se hur nära Samarias fall var när Mika profeterade. Hur är det då med oss och den tid vi lever i? När vi ser tillbaka på vårt liv, märker vi då att vi har gjort förståndiga val, till exempel när det gäller förvärvsarbete, livsstil och heltidstjänst? Det är sant att vi inte vet ”dagen och timmen”. (Matteus 24:36–42) Men det råder inget tvivel om att vi handlar förståndigt om vi odlar samma inställning som den Mika hade och handlar i enlighet med den. Och tänk så glad Mika kommer att bli när han belönas med liv i det återställda jordiska paradiset och får veta att vi hade nytta av hans profetiska budskap och trogna exempel! Vi kommer då att vara levande bevis för att Jehova är räddningens Gud!

18, 19. a) Vilken kommande katastrof förkunnade Obadja? b) Vilket hopp framhöll Obadja för Israel?

¹⁸ Vår förtröstan på Jehova har en säker grund. Tänk till exempel på Obadjas korta profetiska bok. Den handlade huvudsakligen om det forntida Edom och innehöll Jehovas dom över edoméerna som hade behandlat sin ”broder”, Israel, illa. (Obadja, vers 12) Den förutsagda ödeläggelsen kom – som vi såg i kapitel 10 i den här boken. Babylonierna under ledning av Nabonid erövrade Edom i mitten av 500-talet f.v.t., och Edom upphörde att existera som nation. Men det finns en annan viktig tanke i Obadjas budskap, en tanke som har samband med att vi tåligt väntar på Jehovas stora dag.

¹⁹ Du vet att den fiendenation (Babylon) som ödelade Edom också hade verkställt Guds straffdom över hans otrogna folk. År 607 f.v.t. ödelade babylonierna Jerusalem och förde bort judarna i landsflykt. Landet blev sedan en ödslig ödemark. Var det slutet på det hela? Nej. Genom Obadja förutsade Jehova att israeliterna skulle ta sitt land i besittning igen. I Obadja, vers 17, kan du läsa det här uppmuntrande löftet: ”På Sions berg skall de undkomna vara, och det skall bli något heligt; och Jakobs hus skall ta i besittning de ting de skall besitta.”

20, 21. Varför bör Obadja, vers 17, vara uppmuntrande för oss?

²⁰ Historien bekräftar att det Jehova sade genom Obadja inträffade. Jehova förutsade det, och det blev verklighet. Tusentals landsflyktiga från Juda och Israel återvände 537 f.v.t. Med Jehovas välsignelse förvandlade de en ödemark till ett grönskande paradis. I Jesaja 11:6–9 och 35:1–7 har du läst profetior om den här enastående förvandlingen. Det viktigaste var att den sanna tillbedjan – med centrum i Jehovas återuppbyggda tempel – återställdes. Obadja, vers 17, är alltså ännu ett bevis för att Jehovas löften är tillförlitliga. De uppfylls alltid.

²¹ Obadja avslutade sin profetia med att försäkra: ”Kungamakten skall bli Jehovas.” (Obadja, vers 21) Du kan lita på det här löftet och se fram emot den underbara tid då Jehova genom Jesus Kristus skall härska utan motstånd i hela universum, vår planet inbegripen. Oavsett om du har väntat på Jehovas stora dag – med alla välsignelser den skall medföra – en kort tid eller i tiotals år, kan du vara helt säker på att dina förväntningar som är grundade på Bibeln kommer att infrias.

22. Vilken inställning vill du ha med tanke på det som sägs i Habackuk 2:3 och Mika 4:5?

²² Det är därför lämpligt att vi påminner oss Habackuks försäkran, som verkligen är aktuell i vår tid: ”Synen är ännu för den fastställda tiden, och den ilar flämtande i väg mot slutet, och den ljuger inte. Även om den dröjer, så vänta tåligt på den; ty den skall helt visst bli verklighet. Den skall inte bli försenad.” (Habackuk 2:3) Även om det från mänsklig synpunkt sett kan verka som om Jehovas stora dag dröjer, så kommer den vid den fastställda tiden. Jehova lovar oss det. De som har tjänat Gud länge och de som nyligen har börjat tjäna honom kan därför fortsätta framåt tillsammans och tillitsfullt säga som det står i Mika 4:5: ”Vi skall vandra i Jehovas, vår Guds, namn till oöverskådlig tid, ja för evigt.”