2. a) Vad var den rike mannens utlandsresa en bild av i Jesu fall, och till vem for han? b) Vad återvände slavarnas herre med?

² Eftersom den rike mannen i liknelsen är en bild av Jesus Kristus, är mannens långa utlandsresa en bild av Jesu färd till den enda källan till den särskilda glädje som han hade i sikte. Till vem for han då? I Hebréerna 12:2 heter det: ”Vi [ser] uppmärksamt ... på vår tros främste förmedlare och fullkomnare, Jesus, som för den glädje som förelades honom utstod en tortyrpåle, i det han föraktade skammen, och har satt sig på högra sidan om Guds tron.” Ja, just det, Jehova Gud är källan till den glädjen. Det var till honom som Jesus for, då han lämnade sina trogna lärjungar här på jorden och anförtrodde sina ”talenter” åt dem. Slavarnas herre återvände med ”många ting” som han inte hade haft, då han anförtrodde de åtta silvertalenterna åt sina tre slavar. En liknelse som Jesus tidigare framställt, liknelsen om de ”tio minorna”, anger att det var med ”kunglig makt” som han kom tillbaka. — Lukas 19:12—15.

4. Varför hade Jesus Kristus, sedan han blivit insatt som kung, en särskild grund till att bjuda in sina trogna ”slavar” i ett tillstånd av glädje?

⁴ Om det var en glädjefull tilldragelse, då han enbart presenterade sig för Jerusalems invånare som den som hade smorts med Jehovas ande för att bli kung, hur mycket större var då inte glädjen då han faktiskt blev insatt som kung vid hedningarnas tiders slut år 1914! Det var en mycket glädjefull tilldragelse för honom. Då gick han sannerligen in i en glädje som han aldrig tidigare hade upplevt. Då han gjorde upp räkenskaperna kunde han därför säga till var och en av de lärjungar som han bedömde vara god och trogen: ”Du har varit trogen då du var satt över några få ting. Jag skall sätta dig över många ting. Gå in i din herres glädje.” (Matteus 25:21) Det fanns nu en ny glädje som hans godkända ”slavar” kunde bli delaktiga i. Vilken belöning!

5. a) I vilket skede var aposteln Paulus ”sändebud” eller ambassadör för Kristus? b) Men vad måste först ske innan den smorda kvarlevan kunde bli vad de är nu, ”sändebud” för Kristus?

⁵ År 1919 trädde den regerande kungens, Jesu Kristi, smorda lärjungar in i ett godkänt tillstånd, och detta medförde oerhört stor glädje för dem. Nitton hundra år tidigare skrev aposteln Paulus till sina medtroende för att tala med dem om deras upphöjda ställning: ”Vi är alltså sändebud på Kristi vägnar.” (2 Korintierna 5:20) Detta skrevs då Jesus ännu bara var bröstarvinge med utsikt att få ärva ”himmelriket”. (Matteus 25:1) Då måste han alltså sitta på Guds högra sida och vänta där tills dagen var inne för honom att bli installerad som kung. Men nu, sedan år 1919, är den godkända kvarlevan ”sändebud” eller ambassadörer utsända av den som faktiskt regerar som kung. (Hebréerna 10:12, 13) Detta faktum uppmärksammades särskilt vid de internationella bibelforskarnas sammankomst i Cedar Point i Ohio år 1922.