Bibelns syn
Hur bör en kristen betrakta mässan?
HÄNGIVNA katoliker instämmer med påven Johannes Paulus II, som, enligt The New York Times, nyligen ”slog fast att kyrkan betraktar det som en synd av en katolik att inte delta i mässan”. Vad innebär mässan? Är kyrkan och Bibeln eniga i den här frågan?
I boken Things Catholics Are Asked About ger den katolske prästen Martin J. Scott följande definition av mässan: ”Mässan är det oblodiga offret av Kristi kött och blod. Golgata var Kristi blodiga offer. I grund och botten är mässan samma offer som det som gjordes på korset. Det är inte fråga om ett bildligt uttryck, en metafor eller någon överdrift.” Och han förklarar: ”Mässan gör anspråk på att föra ner Guds Son till våra altare, och den frambär honom som ett offer åt gudomen.”
Är mässan skriftenlig?
Uppriktiga katoliker tror att mässan har sin grund i det som Bibeln lär. Som belägg för detta pekar man på Jesu ord vid det tillfälle som brukar kallas nattvarden eller Jesu sista kvällsmåltid. När Jesus delade ut bröd och vin till sina apostlar, sade han med avseende på brödet: ”Detta är min kropp.” Beträffande vinet sade han: ”Detta är mitt blod.” (Matteus 26:26–28, 1981) Katoliker tror att Jesus verkligen förvandlade brödet och vinet till kött och blod, när han yttrade de här orden. New Catholic Encyclopedia (1967) manar dock till försiktighet: ”Vi bör inte förlita oss alltför mycket på den ordagranna betydelsen av uttrycken ’Detta är min kropp’ eller ’Detta är mitt blod’. ... För i sådana uttryck som ’skörden är världens ände’ (Matt. 13:39) och ’Jag är den sanna vinstocken’ (Joh. 15:1) betyder [verbet ’vara’] helt enkelt innebära eller representera.” Även detta auktoritativa uppslagsverk medger alltså att ordalydelsen i Matteus 26:26–28 inte ger något bevis för att brödet och vinet förvandlades till Jesu bokstavliga kött och blod vid den sista kvällsmåltiden.
Någon kanske drar sig till minnes att Jesus en gång sade: ”Jag är det levande brödet, som har kommit ner från himlen. ... Den som äter mitt kött och dricker mitt blod har evigt liv.” (Johannes 6:51, 54, 1981) Vissa av åhörarna uppfattade Jesus bokstavligt och blev chockerade. (Johannes 6:60) Men frågan är: Förvandlade Jesus sitt kött till bröd vid det där tillfället? Nej, naturligtvis inte! Han talade i symboliska ordalag. Han jämförde sig själv med bröd därför att han genom sitt offer skulle ge mänskligheten liv. Johannes 6:35, 40 visar klart och tydligt att vi äter och dricker genom att utöva tro på Jesus Kristus.
Eftersom mässan är en framträdande ceremoni inom katolska kyrkan, vore det rimligt att förvänta att den har stöd i Bibeln. Det har den emellertid inte. The Catholic Encyclopedia (1913) förklarar varför: ”Den förnämsta källan till vår lära är ... traditionen, som från tidigaste år har förkunnat att mässoffret tjänar till bönhörelse.” Ja, den romersk-katolska mässan är grundad på tradition, inte på Bibeln.
Även om en tradition är uppriktigt menad, är den inte godtagbar för Gud, om den står i strid med Bibeln. Förebrående sade Jesus till de judiska religiösa ledarna på sin tid: ”Ni [har] gjort Guds ord overksamt genom er tradition.” (Matteus 15:6, The New Jerusalem Bible) Jesus värdesatte Guds ord. Låt oss därför undersöka läran om mässan i ljuset från Bibeln.
Kristi offer — hur ofta?
Katolska kyrkan lär att Jesu liv offras varje gång mässan firas, även om man hävdar att det är ett blodfritt offer och att det egentligen inte betyder att han dör. Stöder Bibeln den här uppfattningen? Lägg märke till vad som står i Hebréerna 10:12, 14 (1981): ”Jesus frambar ett enda syndoffer för alla tider och har satt sig på Guds högra sida. Ty med ett enda offer har han för all framtid fullkomnat dem som blir helgade.”
En katolik kan trots detta invända: ”Vi syndar ju gång på gång. Krävs det då inte att Jesus offrar sig om och om igen?” Bibelns svar finns i Hebréerna 9:25, 26 (1981): ”[Kristus] gjorde det inte för att offra sig många gånger. ... Nu har han trätt fram, en gång för alla, vid tidens slut, för att utplåna synden genom att offra sig själv.” Lägg noga märke till detta: Kristus ”gjorde det inte för att offra sig många gånger”. I Romarna 5:19 (1981) förklarar aposteln Paulus varför: ”Liksom en enda människas [Adams] olydnad gjorde alla till syndare, så skall en endas [Jesu] lydnad göra alla rättfärdiga.” Adams enda handling av olydnad resulterade i att vi alla hamnade i dödens grepp; Jesu enda handling för återlösning lade grunden för att alla som utövar tro på hans offer skall få sina synder förlåtna nu och få glädja sig åt evigt liv i framtiden.
Vad spelar det för roll om Jesus offrade sig en gång eller om han offrar sig många gånger? Det har betydelse för vår uppskattning av Jesu lösenoffers värde. Det är den största gåva som någonsin getts — det är en gåva som är så dyrbar, så fulländad, att den aldrig behöver upprepas.
Jesu offer förtjänar att bli ihågkommet. Men det är viss skillnad mellan att komma ihåg en händelse och att upprepa den. Ett par som firar sin bröllopsdag, till exempel, minns den dag de gifte sig, men de behöver inte fördenskull upprepa ceremonin. Varje år uppmärksammar Jehovas vittnen årsdagen av Jesu död, och alldeles som Jesus befallde högtidlighåller de den ”till minne” av honom, inte som ett offer. (Lukas 22:19, 1981) Dessutom strävar dessa kristna hela året efter att bringa sina liv i harmoni med Bibeln, så att de skall kunna uppodla ett varmt förhållande till Jehova Gud genom Jesus Kristus.
Detta har ofta inneburit förändringar i deras tänkesätt. Men vittnena är glada över vetskapen att det leder till välsignelser att lojalt följa Guds ord i stället för mänskliga traditioner. Och om de utövar tro på Jesu offers blod, som blev utgjutet en gång för alla för nästan två tusen år sedan, kommer det att rena dem från all synd. — 1 Johannes 1:8, 9.
[Bild på sidan 26]
Mässan i St. Giles (detalj)
[Bildkälla]
Erich Lessing/Art Resource, NY