Hundra år under Guds rikes styre!

 1. Hur viktigt var predikoarbetet för Jesus? Förklara.

JESUS älskade att tala om Guds rike. Det var det ämne han oftast kom in på, och som Bibeln visar hänvisade han till det mer än hundra gånger under sin tjänst. Ja, Guds rike låg honom verkligen varmt om hjärtat. (Läs Matteus 12:34.)

 2. Vilka kan ha varit med när Jesus gav befallningen i Matteus 28:19, 20? (Se fotnoten.)

² Kort efter sin uppståndelse sammanträffade Jesus med över 500 potentiella förkunnare. (1 Kor. 15:6) Det kanske var då han gav befallningen om att de goda nyheterna skulle predikas för ”människor av alla nationerna” – verkligen ingen liten uppgift på den tiden!a Jesus förutsade att det här arbetet skulle pågå ända fram till ”avslutningen på tingens ordning”, och det är precis så det har blivit. När du predikar i dag är du med och uppfyller den här profetian. (Matt. 28:19, 20)

 3. Nämn tre saker som har hjälpt oss att predika de goda nyheterna.

³ Efter att Jesus hade sagt att de goda nyheterna skulle bli predikade lovade han sina lärjungar: ”Jag är med er.” (Matt. 28:20) Det här enorma predikoarbetet skulle alltså utföras under hans vägledning. Och Jehova har rustat oss med ”allt gott” för att vi ska kunna fullgöra vårt uppdrag. (Hebr. 13:20, 21) I den här artikeln ska vi se på tre saker: 1) de redskap vi har fått, 2) de metoder vi har använt och 3) den utbildning vi har fått. Vi ska börja med att påminna oss några av de redskap vi använt under det gångna seklet.

 4. Varför har vi använt olika redskap i vårt predikoarbete?

⁴ Jesus liknade ”ordet om kungariket” vid säd som sås i olika slag av jord. (Matt. 13:18, 19) En jordbrukare använder olika redskap för att förbereda jorden för sådd. På liknande sätt har vår kung under årens lopp gett oss olika redskap som vi kan använda för att hjälpa människor att ta emot vårt budskap. En del av dem har gjort nytta under en begränsad tid, medan andra fortfarande är mycket användbara. Men alla de här redskapen har hjälpt oss att utveckla våra förmågor som förkunnare.

 5. Vad var ett vittnesbördskort, och hur användes det?

⁵ Ett redskap som hjälpte många att komma i gång i tjänsten var vittnesbördskortet, som började användas 1933. Det var ungefär 8 gånger 13 centimeter och innehöll ett kort bibliskt budskap. Då och då gavs nya kort med nya texter ut. Inledningen var oerhört enkel! Broder C. W. Erlenmeyer var i tioårsåldern när han använde ett sådant här kort för första gången. Han berättade: ”Den vanligaste inledningen var: ’Skulle ni vilja läsa det här kortet?’ När den besökte hade gjort det erbjöd vi vår litteratur, och sedan gick vi vidare.”

 6. Varför var vittnesbördskorten så effektiva?

⁶ Vittnesbördskorten var till nytta på mer än ett sätt. En del förkunnare var blyga. De ville gärna predika men visste inte vad de skulle säga. Andra var desto mer pratsamma. De kunde berätta allt de visste på bara några minuter, men de var inte alltid så taktfulla. Vittnesbördskorten, däremot, kunde med några få, väl valda ord ”göra jobbet” och föra förkunnarnas talan.

 7. Vad kunde de som använde vittnesbördskorten råka ut för?

⁷ Den här sortens tjänst hade förstås sina sidor. Syster Grace A. Estep berättade: ”Ibland sa folk: ’Men vad står det? Kan du inte bara säga det?’” Och en del kunde över huvud taget inte läsa. Andra behöll helt enkelt kortet och stängde dörren. Och ibland kunde någon bli riktigt arg och riva sönder det. Men trots alla utmaningar hjälpte det här redskapet våra vänner att möta allmänheten som modiga representanter för Guds rike.

 8. Beskriv hur vännerna använde bärbara grammofoner i tjänsten. (Se den inledande bilden.)

⁸ Ett annat redskap som användes under 30-talet och i början av 40-talet var den bärbara grammofonen. En del vänner kallade den Aron, eftersom den i princip fungerade som deras språkrör. (Läs 2 Moseboken 4:14–16.) Om den besökte gick med på det, så spelade förkunnarna upp ett fyra och en halv minuter långt bibliskt tal, och sedan erbjöd de litteratur. Ibland kunde det hända att en hel familj samlades för att lyssna på ett tal! År 1934 började Sällskapet Vakttornet producera bärbara grammofoner som var speciellt utformade för tjänsten. Så småningom fanns det inspelningar som behandlade 92 olika ämnen.

 9. Vilket resultat fick arbetet med grammofonerna?

⁹ När Hillary Goslin fick höra ett sådant tal frågade han förkunnaren om han fick låna grammofonen en vecka och spela upp talet för sina grannar. När förkunnaren kom tillbaka var det flera som hade blivit intresserade och som bara väntade på att få veta mer. Med tiden överlämnade sig några av dem åt Jehova, och Hillarys två döttrar gick så småningom igenom Gileadskolan och blev missionärer. Precis som vittnesbördskortet, så hjälpte grammofonen många att komma i gång i tjänsten. Längre fram hjälpte Jesus, vår kung, sina tjänare att gå framåt som förkunnare genom teokratiska skolan.

10, 11. Hur använde vår organisation dagstidningar och radiosändningar för att sprida Bibelns sanning, och varför var det så effektivt?

¹⁰ Guds folk har under sin kungs ledning använt olika metoder för att nå så många som möjligt med de goda nyheterna. De här metoderna var till oerhört stor hjälp när arbetarna var ”få”. (Läs Matteus 9:37.) I början av 1900-talet använde vi dagstidningar för att nå ut till allmänheten. Varje vecka telegraferade Charles Taze Russell en predikan till en nyhetsbyrå, som i sin tur skickade den vidare till dagstidningar i USA, Kanada och Europa. År 1913 publicerades broder Russells predikningar i 2 000 dagstidningar och nådde omkring 15 miljoner läsare!

¹¹ Efter broder Russells död började vår organisation använda en annan effektiv metod för att sprida de goda nyheterna, nämligen radiosändningar. Den 16 april 1922 höll broder Joseph F. Rutherford ett av sina första radiosända tal, som hördes av omkring 50 000 lyssnare. Och den 24 februari 1924 började vi sända från vår första egna radiostation, WBBR. Varför det? I Vakt-Tornet för 1 augusti 1925 sades det: ”Vi tro att radio är det mest ekonomiska och verksamma sättet att förkunna sanningen på, som ännu har använts.” Precis som predikningarna i dagspressen, så nådde radiosändningarna ett stort antal människor i områden där det inte fanns så många förkunnare.

12. a) Vilka former av offentligt vittnande tycker du bäst om? b) Hur kan vi övervinna oss själva om vi tycker att det känns nervöst att ta del i offentligt vittnande?

¹² På senare tid har mer fokus lagts på offentligt vittnande vid busshållplatser, tågstationer och parkeringsplatser och på gator och torg. Tycker du att det är nervöst att ta del i sådan tjänst? Be då Jehova om hjälp, och tänk på vad Angelo Manera jr, som var i resetjänsten i många år, berättade: ”Vi såg varje ny tjänstegren som ännu ett sätt att tjäna Jehova på och som ännu ett sätt att visa att vi var lojala och trogna mot honom. Vi ville visa att vi gärna gjorde vad han än bad oss om.” När vi provar på nya tjänstegrenar och kanske går utanför vår trygghetszon bygger vi upp vår tro och förtröstan på Jehova, och vi utvecklas också som förkunnare. (Läs 2 Korinthierna 12:9, 10.)

13. Varför vill vi hjälpa människor att få upp ögonen för jw.org, och vilken glädje har du själv haft av vår webbplats i tjänsten?

¹³ Många förkunnare tycker om att visa vår webbplats, jw.org, där man kan läsa och ladda ner biblisk litteratur på över 700 språk. Varje dag har vår webbplats över 1,6 miljoner besökare. Precis som radiosändningarna nådde ut till många på sin tid, så är det många i dag som får kontakt med sanningen via vår webbplats, även i avlägsna områden.

14. Vad behövde Jehovas tjänare få hjälp med, och vilken skola har hjälpt dem att bli duktiga undervisare?

¹⁴ Vi har nu gått igenom några av de redskap och metoder vi har använt för att sprida de goda nyheterna. Men vilken utbildning har vi fått? Tänk på hur det var längre tillbaka. Ibland kanske de som fick besök inte höll med om det de fick höra på en grammofoninspelning. Andra kanske blev intresserade av det de läste på ett vittnesbördskort. Förkunnarna behövde lära sig att bemöta invändningar på ett taktfullt sätt och bli bättre på att undervisa. Broder Nathan H. Knorr insåg, utan tvivel med hjälp av helig ande, att förkunnarna behövde få utbildning för att bli bättre på att framföra budskapet i tjänsten. Och lösningen? Teokratiska skolan, som började hållas i församlingarna 1943. Den skolan har hjälpt många att bli duktiga undervisare.

15. a) Vilka utmaningar har en del elever i teokratiska skolan haft? b) Hur har du fått uppleva att Jehova har hållit sitt löfte i Psalm 32:8?

¹⁵ Många av vännerna var inte vana vid att tala inför publik. Broder Julio S. Ramu kommer ihåg när han höll sitt första tal i skolan 1944. Det handlade om Doeg, en man som bara nämns i fyra verser i Bibeln. ”Benen skakade, händerna darrade och tänderna skallrade”, säger han och tillägger att hela talet skulle kretsa kring de här fyra verserna. ”Jag höll talet på tre minuter. Det var min första upplevelse av att stå på podiet och hålla tal, men jag gav inte upp.” En del barn skrev också in sig i skolan, även om det kanske inte var helt lätt för dem att tala inför en församling. Angelo Manera, som nämndes tidigare, kommer ihåg när en liten pojke som precis hade börjat vanliga skolan skulle ha sitt första tal i teokratiska skolan. ”Han var så nervös att han började gråta när han satte i gång. Men han var fast besluten att genomföra sin uppgift och snyftade sig igenom hela talet.” Har du låtit bli att svara eller ta del i mötena därför att du är blyg eller känner dig begränsad? Be då Jehova om hjälp att övervinna sådana känslor. Var övertygad om att han kommer att hjälpa dig, precis som han hjälpte de här första eleverna i teokratiska skolan. (Läs Psalm 32:8.)

16. Vad har varit syftet med Gileadskolan a) längre tillbaka? b) sedan 2011?

¹⁶ Det är inte bara genom teokratiska skolan som Jehovas folk har fått utbildning. Missionärer och andra har haft stor nytta av Gileadskolan. Enligt en av lärarna är syftet med skolan bland annat ”att få eleverna att brinna ännu mer för uppdraget att sprida de goda nyheterna”. Den första klassen hölls 1943, och sedan dess har över 8 500 bröder och systrar gått igenom skolan och blivit skickade till 170 länder. Sedan 2011 är skolan bara öppen för dem som redan är i särskild heltidstjänst – specialpionjärer, resande tillsyningsmän, beteliter och missionärer som inte har gått igenom Gilead.

17. Vilken effekt har Gileadskolan haft?

¹⁷ Vilken effekt har den här extra övningen haft? Vi kan ta Japan som exempel. I augusti 1949 fanns det inte ens 10 förkunnare i landet. Men i slutet av det året var 13 gileadutbildade missionärer fullt upptagna i tjänsten där. I dag finns det mer än 216 000 förkunnare i Japan, och nästan 42 procent av dem är pionjärer!

18. Nämn några andra skolor som har hjälpt Jehovas folk att växa andligen.

¹⁸ Vi har också flera andra skolor, till exempel Skolan i rikets tjänst, Pionjärskolan, Skolan för kristna förkunnare, Skolan för kretstillsyningsmän och deras hustrur och Skolan för medlemmar av avdelningskontorens kommittéer och deras hustrur. De här skolorna har gjort mycket för att bygga upp förkunnarnas andlighet och stärka deras tro. Det är tydligt att kungen fortsätter att utbilda sitt folk!

19. Hur såg broder Russell på predikoarbetet, och hur har hans ord visat sig stämma?

¹⁹ Det har nu gått mer än hundra år sedan Guds rike upprättades. Vår kung, Jesus Kristus, fortsätter att utbilda oss. Kort före sin död 1916 var Charles Taze Russell mycket framsynt när det gällde predikoarbetet och hur mycket det skulle expandera. Han sa till en av sina närmaste medarbetare: ”Arbetets omfång ökar snabbt och det kommer att fortsätta att öka, ty det finns ett världsomspännande verk att utföra – att predika ’evangelium om riket’ i hela världen.” (En vandring i tro, av A. H. Macmillan, sidan 77, 2000 års tryckning) Tänk så rätt han hade! Vi är oändligt tacksamma över att fridens Gud fortsätter att rusta oss för det här fina arbetet. Ja, han ger oss verkligen ”allt gott” för att vi ska kunna utföra hans vilja!