Hur skall vi be till Gud?
NÄR en av lärjungarna ville veta hur man skall be till Gud, vägrade inte Jesus att hjälpa honom. Enligt Lukas 11:2—4 gav han följande svar: ”När I bedjen, skolen I säga så: ’Fader, helgat varde ditt namn; tillkomme ditt rike; vårt dagliga bröd giv oss var dag; och förlåt oss våra synder, ty också vi förlåta var och en som är oss något skyldig; och inled oss icke i frestelse.’” (1917) Den här bönen brukar kallas Herrens bön eller Fader vår. Den säger oss oerhört mycket.
Redan inledningsorden lär oss vem våra böner måste riktas till — vår Fader. Lägg märke till att Jesus inte sade ett ord om att man kan be till någon annan person, en bild, ett ”helgon” eller ens till honom själv. När allt kommer omkring hade ju Gud själv sagt: ”Jag ger inte min ära åt någon annan eller mitt lov åt gudabilderna.” (Jesaja 42:8, 1982) Vår himmelske Fader lyssnar följaktligen inte till böner som riktas till något eller någon förutom honom själv, hur uppriktig den bedjande än må vara. I Bibeln är det bara Jehova Gud som omtalas som ”[Han] som hör bön”. — Psalm 65:2.
Somliga kanske menar att ”helgon” bara tjänar som medlare mellan Gud och människor. Men Jesus själv sade: ”Jag är vägen och sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig. Och vad ni än ber om i mitt namn, detta skall jag göra, för att Fadern må förhärligas i förbindelse med Sonen.” (Johannes 14:6, 13) Jesus avfärdade således tanken att något så kallat helgon skulle kunna ikläda sig rollen som medlare. Lägg också märke till vad aposteln Paulus sade: ”Kristus är den som har dött och därtill den som har uppväckts och sitter på Guds högra sida och vädjar för oss.” ”Han ... [kan] rädda dem som nalkas Gud genom honom, eftersom han alltid lever och kan vädja för dem.” — Romarna 8:34; Hebréerna 7:25; 1981.
Det namn som måste helgas
Fortsättningen av Jesu bön löd: ”Helgat varde ditt namn.” Hur skulle man kunna helga Guds namn, dvs. betrakta det som något heligt eller avskilt, om man inte kände till det och använde det? I ”Gamla testamentet” identifieras Gud över 6.000 gånger genom egennamnet Jehova.
I en fotnot till 2 Moseboken 6:3 skriver den katolska Douayöversättningen beträffande Guds namn: ”I modern tid har somliga konstruerat namnet Jehova ... , ty det verkliga uttalet av det namn [på Gud] som förekommer i den hebreiska texten har sedan länge kommit ur bruk och gått förlorat.” En del bibelöversättningar använder därför namnet Jahve. Men även om somliga forskare föredrar den formen, är ”Jehova” ett tillbörligt och i långa tider använt sätt att uttala det gudomliga namnet på svenska. Andra språk har sina egna sätt att uttala Guds namn. Huvudsaken är att vi använder namnet och håller det heligt. Har den kyrka som du tillhör lärt dig att använda namnet Jehova i bön?
Vad vi kan be om
Därnäst lärde Jesus sina lärjungar att be: ”Tillkomme ditt rike.” Matteus’ evangelium tillägger: ”Ske din vilja, såsom i himmelen så ock på jorden.” (Matteus 6:10, 1917) Guds rike är en regering med Jesus Kristus som kung. (Jesaja 9:6, 7) Enligt Bibelns profetior kommer detta kungarike snart att ersätta alla mänskliga regeringar och införa en era av fred på jorden. (Psalm 72:1—7; Daniel 2:44; Uppenbarelseboken 21:3—5) För sanna kristna är därför Rikets ankomst ett ofta återkommande böneämne. Har din kyrka lärt dig att be om Guds kungarike?
Det är intressant att lägga märke till att Jesus också visade att våra böner kan inbegripa personliga ting som är av vikt för oss. Han sade: ”Vårt dagliga bröd giv oss var dag; och förlåt oss våra synder, ty också vi förlåta var och en som är oss något skyldig; och inled oss icke i frestelse.” (Lukas 11:3, 4, 1917) Av Jesu ord förstår vi att vi kan söka Guds vägledning också i fråga om vardagliga ting, att vi kan be till Jehova om allt som kan oroa oss eller störa vår sinnesfrid. Att vi regelbundet ber till Gud om sådant hjälper oss att inse vårt beroende av honom. På det sättet blir vi mer medvetna om den kraft som han utgör i vårt liv. Att vi dagligen ber Gud om förlåtelse för våra synder är också till nytta för oss. Därigenom blir vi mer medvetna om våra svagheter — och får lättare att överse med andras. Jesu uppmaning att vi skall be om skydd mot frestelser är också tillbörlig, speciellt med tanke på det moraliska förfallet i dagens värld. I överensstämmelse med den bönen bör vi vara noga med att undvika omständigheter och situationer som skulle kunna föra oss in på en orätt kurs.
Det är följaktligen inget tvivel om att bönen Fader vår lär oss mycket om vilka böner som verkligen behagar Gud. Menade då Jesus att vi helt enkelt skall lära oss den bönen och läsa den regelbundet?
Ytterligare råd
Jesus gav sina lärjungar ytterligare undervisning i ämnet bön. I Matteus 6:5, 6 läser vi: ”När ni ber, skall ni inte vara såsom skrymtarna; eftersom de tycker om att stå och be i synagogorna och vid de breda vägkorsningarna, för att de skall vara synliga för människor. ... Men du, när du ber, gå då in i ditt inre rum, och när du har stängt din dörr, be då till din Fader som är i det fördolda; då skall din Fader, som ser på i det fördolda, återgälda dig.” Dessa ord lär oss att vi inte skall frambära våra böner på ett demonstrativt eller skrymtaktigt sätt för att imponera på andra människor. Följer du Bibelns råd och utgjuter ditt hjärta för Jehova när du är i din ensamhet? — Psalm 62:8.
Jesus gav sina lärjungar följande varning: ”När ni ber, skall ni inte rabbla tomma ord som hedningarna; de tror att de skall bli bönhörda för de många ordens skull.” (Matteus 6:7, 1981) Det är tydligt att Jesus inte såg med gillande på inlärda böner — och än mindre på böner som man läser upp ur en bönbok. Hans ord utesluter också bruket av radband.
En katolsk mässbok medger: ”Våra bästa böner kan vara våra spontana tankar, när vi vänder oss till honom i tacksamhet eller i nödens stund, när vi är sorgsna eller i vår dagliga tillbedjan av honom.” Jesu egna böner var spontana, inte inlärda. Läs till exempel den bön som finns nedtecknad i Johannes’ evangelium, kapitel 17. Den följer samma principer som mönsterbönen och vittnar om Jesu innerliga önskan att få se Jehovas namn helgat. Det var en bön som var helt spontan och som verkligen kom från hjärtat.
Böner som Gud hör
Om du har fått lära dig att frambära inlärda böner, att be till ”helgon” eller bilder eller att använda sådana religiösa föremål som radbandet, eller rosenkransen, kan tanken på att be på det sätt som Jesus lärde verka främmande till en början. Nyckeln är emellertid att lära känna Gud — hans namn, hans uppsåt och hans personlighet. Du kan få sådan kunskap genom att ingående studera Bibeln. (Johannes 17:3) Jehovas vittnen hjälper dig gärna med detta. De har hjälpt miljontals människor världen över att ”smaka och se att Jehova är god”. (Psalm 34:8) Ju mer du lär känna Gud, desto mer kommer du att vilja lovprisa honom i bön. Och ju mer du närmar dig Jehova i vördnadsfull bön, desto starkare blir ditt förhållande till honom.
Alla som vill tillbe Gud på rätt sätt uppmanas därför att ”be oupphörligt”. (1 Thessalonikerna 5:17) Förvissa dig om att dina böner verkligen är i harmoni med Bibelns råd, inbegripet dem som Jesus Kristus själv gav. På det sättet kan du vara säker på att dina böner är godtagbara för Gud.
[Bild på sidan 7]
Ju mer vi lär känna Jehova, desto starkare blir vår önskan att utgjuta vårt hjärta för honom