Att utöva gudaktig hängivenhet mot till åren komna föräldrar
”Låt dessa [barn eller barnbarn] först lära sig att utöva gudaktig hängivenhet bland sitt eget husfolk och fortsätta att ge tillbörlig gottgörelse åt sina föräldrar och deras föräldrar, för detta är välbehagligt i Guds ögon.” — 1 TIMOTEUS 5:4.
1, 2. a) På vem lägger bibeln ansvaret för vården av åldrande föräldrar? b) Varför skulle det vara en allvarlig sak för en kristen att försumma denna plikt?
SOM barn fick du av dem mat, uppfostran och skydd. Som vuxen sökte du deras råd och hjälp. Men nu har de blivit gamla och behöver någon som hjälper dem. Så här säger aposteln Paulus: ”Men om någon änka har barn eller barnbarn, så låt dessa först lära sig att utöva gudaktig hängivenhet bland sitt eget husfolk och fortsätta att ge tillbörlig gottgörelse åt sina föräldrar och deras föräldrar, för detta är välbehagligt i Guds ögon. Men om någon inte sörjer för sina egna, och särskilt för sitt husfolk, då har han förnekat tron och är värre än en som är utan tro.” — 1 Timoteus 5:4, 8.
2 Tusentals Jehovas vittnen i våra dagar sköter om sina åldrande föräldrar. De gör inte detta bara av ”omsorg” (Levande Bibeln) eller av ”plikt” (The Jerusalem Bible), utan av ”gudaktig hängivenhet”, dvs. vördnad för Gud. De inser att om de skulle överge sina föräldrar, när dessa bäst behövde dem, så skulle detta vara detsamma som att ”förneka [den kristna] tron”. — Jämför Titus 1:16.
Bär din börda av omvårdnad
3. Varför kan vården av ens föräldrar vara en verklig utmaning?
3 Att ta hand om till åren komna föräldrar har blivit en verklig utmaning, framför allt i västvärlden. Familjemedlemmar bor ofta på olika håll. Priserna har stigit, så att man har tappat kontrollen över det. Husmödrar har ofta förvärvsarbete. Att sköta om en åldrande förälder kan därför vara ett stort åtagande, särskilt när den som ger vården inte själv är så ung längre. ”Vi är nu i femtioårsåldern med vuxna barn och barnbarn som också behöver hjälp”, säger en syster som kämpar för att sköta om sin förälder.
4, 5. a) Med vilka visar bibeln att vårdbördan ofta kan delas? b) Hur försökte somliga på Jesu tid att slingra sig undan sin skyldighet mot sina föräldrar?
4 Paulus visade att ansvaret kunde delas av ”barn eller barnbarn”. (1 Timoteus 5:4) Men ibland är barnen i en syskonskara ovilliga att bära sin börda av omvårdnad. (Jämför Galaterna 6:5.) ”Min äldre syster har helt enkelt tagit sin hand ifrån situationen”, beklagar sig en äldste. Men kan ett sådant handlingssätt behaga Jehova? Kom ihåg vad Jesus en gång sade till fariséerna: ”Mose sade ...: ’Hedra din far och din mor’. ... Men ni säger: ’Om en man säger till sin far eller sin mor: ”Vad jag än har, som du kunde få nytta av genom mig, är korban (det vill säga en gåva tillägnad Gud)”’ —, då låter ni honom inte vidare göra något alls för sin far eller sin mor, och på det sättet gör ni Guds ord ogiltigt genom er tradition.” — Markus 7:10—13.
5 Om en jude inte ville hjälpa sina utblottade föräldrar, så behövde han bara förklara sina ägodelar som ”korban” — en gåva som reserverades till att användas i templet. (Jämför 3 Moseboken 27:1—24.) Men han var tydligen inte tvungen att omedelbart överlämna denna förmenta gåva. Han kunde således behålla (och utan tvivel också använda) sina ägodelar hur länge som helst. Men om hans föräldrar behövde ekonomisk hjälp, kunde han försöka slingra sig undan sin skyldighet genom att skenheligt förklara att allt det han ägde var ”korban”. Jesus fördömde detta bedrägeri.
6. Vad kan vara motivet hos somliga i våra dagar som försöker slingra sig undan sina skyldigheter mot sina föräldrar? Behagar detta Gud?
6 En kristen som använder tomma ursäkter för att försöka slingra sig undan sin skyldighet lurar således inte Gud. (Jeremia 17:9, 10) Det är sant att ekonomiska problem, vacklande hälsa eller liknande förhållanden i hög grad kan begränsa hur mycket man kan göra för sina föräldrar, men somliga kan helt enkelt värdesätta ägodelar, tid och sitt privatliv mer än sina föräldrars väl. Hur skrymtaktigt skulle det ändå inte vara, om vi predikade Guds ord men gjorde det ”ogiltigt” genom att visa slöhet mot våra föräldrar!
Familjesamarbete
7. Hur kan familjer samarbeta, när det gäller att ge en till åren kommen förälder omvårdnad?
7 Somliga experter rekommenderar att man håller en familjekonferens, när det uppstår en kris angående en gammal förälder. En av familjemedlemmarna kanske måste axla huvudansvaret. Men genom lugnt och sakligt ”förtroligt tal” (NW) eller samtal kan familjer ofta arbeta fram sätt att fördela arbetsbördan på. (Ordspråksboken 15:22) Somliga som lever långt borta kan kanske bidra ekonomiskt och komma på besök med jämna mellanrum. Andra kanske kan sköta olika sysslor eller sörja för transporter. Ja, bara detta att samtycka till att regelbundet besöka föräldrarna kan vara ett värdefullt bidrag. Så här säger en syster i 80-årsåldern om besöken av sina barn: ”Det är rena medicinen!”
8. a) Är familjemedlemmar som är i heltidstjänsten undantagna från att vara med om att ge sina föräldrar omvårdnad? b) Hur långt har somliga i heltidstjänsten gått för att fullgöra sina förpliktelser mot sina föräldrar?
8 Familjer kan dock ställas inför ett kinkigt problem, när en medlem är upptagen i heltidstjänsten. Heltidstjänare fritar sig inte från sådana skyldigheter, och många har gjort mycket stora ansträngningar för att ge sina föräldrar omvårdnad. Så här säger en kretstillsyningsman: ”Vi kunde aldrig föreställa oss att det kunde bli så fysiskt och känslomässigt påfrestande att sköta om våra föräldrar, särskilt när man samtidigt försöker fylla kraven i heltidstjänsten. Ja, vi har verkligen förts till den yttersta gränsen för vad vi kan uthärda och har känt behovet av ’kraft som är över det normala’.” (2 Korintierna 4:7) Må Jehova fortsätta att uppehålla sådana personer.
9. Vilken uppmuntran kan ges åt dem som inte har haft något annat val än att lämna heltidstjänsten för att sköta om sina föräldrar?
9 Efter att ha prövat alla andra möjligheter har dock en familjemedlem ibland inget annat val än att lämna heltidstjänsten. Det kan förståeligt nog vara med blandade känslor som en sådan person avstår från sina tjänsteprivilegier. ”Vi vet att det är vår kristna skyldighet att sköta om min gamla och sjuka mor”, säger en före detta missionär. ”Men ibland känns det mycket underligt.” Kom dock ihåg att det ”är välbehagligt i Guds ögon” ”att utöva gudaktig hängivenhet” i hemmet. (1 Timoteus 5:4) Kom också ihåg att Gud inte är ”orättvis, så att han glömmer ert arbete och den kärlek ni har visat mot hans namn, i det att ni har tjänat de heliga och fortsätter att tjäna dem”. (Hebréerna 6:10) Ett par som fick lämna många år av heltidstjänst bakom sig säger: ”Som vi ser det, är det lika viktigt för oss att nu ta hand om våra anhöriga som det var för oss att vara i heltidstjänsten.”
10. a) Varför kan somliga ha lämnat heltidstjänsten förhastat? b) Hur bör familjer betrakta heltidstjänsten?
10 Men några har kanske lämnat heltidstjänsten förhastat därför att deras släktingar resonerade så här: ”Ni är ju inte bundna av ett arbete eller av barn, så ni kan väl ta hand om pappa och mamma!” Men är inte predikoarbetet det viktigaste arbetet som utförs i våra dagar? (Matteus 24:14; 28:19, 20) De som är i heltidstjänsten utför således ett livsviktigt arbete. (1 Timoteus 4:16) Jesus antydde också att under vissa förhållanden kunde Guds tjänst komma före familjeangelägenheter.
11, 12. a) Varför gav Jesus en man rådet att låta ”de döda begrava sina döda”? b) Vilka anordningar har somliga familjer gjort, när en medlem är i heltidstjänsten?
11 När till exempel en man avböjde en inbjudan att bli en Jesu efterföljare genom att säga: ”Tillåt mig först att gå bort och begrava min far”, så svarade Jesus: ”Låt de [andligen] döda begrava sina döda, men ge dig av du och förkunna Guds rike vida omkring.” (Lukas 9:59, 60) Eftersom judarna begravde sina döda samma dag de dog, är det inte sannolikt att mannens far verkligen var död. Mannen ville antagligen bara få stanna hos sin far tills fadern dog. Men eftersom andra släktingar tydligtvis fanns till hands för att ge den vården, så uppmanade Jesus mannen att ”förkunna Guds rike vida omkring”.
12 Somliga familjer har också funnit att man, när alla medlemmar samarbetar, kan ordna det så att den som är i heltidstjänsten kan vara med om att ge föräldern vård utan att han fördenskull behöver lämna heltidstjänsten. Somliga heltidstjänare bistår till exempel sina föräldrar under veckosluten eller under semesterperioder. Det är intressant att lägga märke till att rätt många till åren komna föräldrar bestämt har yrkat på att deras barn skall stanna kvar i heltidstjänsten, också när detta har krävt avsevärd självuppoffring från föräldrarnas sida. Jehova välsignar rikligen dem som sätter Rikets intressen främst. — Matteus 6:33.
”Vishet” och ”urskillning” när föräldrar flyttar in
13. Vilka problem kan uppstå när en förälder inbjuds att flytta hem till något av sina barn?
13 Jesus ordnade så att hans mor som var änka fick bo tillsammans med sina troende släktingar. (Johannes 19:25—27) Många vittnen har likaså inbjudit sina föräldrar att flytta hem till dem — och har upplevt många glädjerika tillfällen och fått många välsignelser som en följd av detta. Men oförenlig livsstil, begränsad avskildhet och pressen att ge daglig vård gör det ofta frustrerande för alla berörda att ta en förälder hem till sig. ”Att sköta svärmor har gjort mig mer spänd”, säger Ann, vars mans mor lider av Alzheimers sjukdom. ”Ibland tappar jag till och med tålamodet och talar ovänligt till henne — och detta ger mig så dåligt samvete.”
14, 15. Hur kan ”vishet” och ”urskillning” bidra till att bygga upp en familj under dessa förhållanden?
14 Salomo sade att ”genom vishet kommer ett hushåll att bli uppbyggt, och genom urskillning kommer det att visa sig vara fast grundat”. (Ordspråksboken 24:3, NW) Ann har till exempel försökt att bli mer förstående för sin svärmors problem. ”Jag tänker på att hon är sjuk och att hon inte uppsåtligt uppför sig som hon gör.” Och ändå ”felar [vi] alla många gånger. Om någon inte felar i ord, är denne en fullkomlig man.” (Jakob 3:2) Men när det uppstår konflikter, visa då vishet genom att vägra att låta detta skapa agg eller få dig att brusa upp. (Efesierna 4:31, 32) Diskutera saken som familj och sök vägar att nå kompromisser eller att göra justeringar.
15 Urskillning hjälper en också att kommunicera effektivt. (Ordspråksboken 25:11) En förälder har kanske svårt att anpassa sig till rutinen i det nya hemmet. Eller också kanske han eller hon på grund av ett försämrat omdöme har en tendens att inte vilja samarbeta. Under vissa förhållanden har man kanske inget annat val än att tala rätt bestämt. (Jämför 1 Moseboken 43:6—11.) ”Om jag inte sade nej till min mamma”, säger en syster, ”så skulle hon göra slut på alla sina pengar.” En äldste däremot finner att han ibland kan utnyttja sin mors tillgivenhet för honom. ”Många gånger när man inte kommer någon vart genom att försöka resonera med henne, så säger jag bara: ’Mamma, vill du vara snäll och göra detta bara för min skull?’ och då lyssnar hon.”
16. Varför måste en kärleksfull man visa ”urskillning” mot sin hustru? Hur kan han göra detta?
16 Eftersom hustrun ofta får bära det mesta av vårdbördan, kommer en man med urskillning att se till att hon inte blir utsliten — känslomässigt, fysiskt eller andligt. I Ordspråksboken 24:10 (NW) heter det: ”Har du visat dig vara modfälld på trångmålets dag? Din kraft kommer att vara knapp.” Vad kan en äkta man då göra för att förnya sin hustrus entusiasm? ”Min man brukade komma hem”, säger en syster, ”och lägga armarna om mig och tala om för mig hur mycket han uppskattade mig. Jag skulle inte ha klarat det utan honom!” (Efesierna 5:25, 28, 29) Han kan också studera bibeln och regelbundet be tillsammans med sin maka. Ja, också under sådana svåra förhållanden kan en familj bli ”uppbyggd”.
Vård på ett vårdhem
17, 18. a) Vilken åtgärd har somliga familjer tvingats vidta? b) Hur kan vuxna barn i sådana fall hjälpa sina föräldrar att anpassa sig?
17 Så här säger en expert på åldersproblem: ”Det kommer en tidpunkt, då familjen varken har sakkunskap eller pengar att fortsätta att ha [föräldern] hemma.” Som en man uttrycker det: ”Det gick så långt att min hustru klappade ihop av att försöka ge mamma vård dygnet runt. Vi hade inget annat val än att placera mamma på ett vårdhem. Men det plågade våra hjärtan att vara tvungna att göra detta.”
18 Vård på ett vårdhem kan vara den bästa vård som finns att tillgå i situationen. Men ändå är det så att äldre personer som placeras i sådana inrättningar ofta blir förvirrade och upprörda och tycker att de har blivit övergivna. ”Vi förklarade ingående för mamma varför vi måste göra detta”, säger en syster som vi kan kalla Greta. ”Hon har lärt sig att anpassa sig och betraktar nu stället som sitt hem.” Regelbundna besök gör det också lättare för föräldrar att anpassa sig och bevisar ens kärleks äkthet för dem. (Jämför 2 Korintierna 8:8.) När avståndet är ett problem, håll då kontakt genom telefonsamtal, brev och regelbundet återkommande besök. (Jämför 2 Johannes, vers 12.) Att leva bland världsmänniskor har dock sina uppenbara avigsidor. Var ”medvetna om” deras ”andliga behov”. (Matteus 5:3) ”Vi förser mamma med litteratur och försöker dryfta andliga ting så mycket som möjligt”, säger Greta.
19. a) Vad bör man vara noga med, när man väljer ett vårdhem och sedan övervakar den vård som ens förälder får där? b) Hur är det till gagn för en kristen att göra sitt yttersta för att sörja för en förälder?
19 The Wall Street Journal hade en rapport om en undersökning av 406 vårdhem i Förenta staterna, enligt vilken ”omkring en femtedel ansågs vara potentiellt farliga för dem som bodde där och nästan hälften endast uppfyllde minimikraven”. I vissa länder är det tyvärr beklämmande vanligt med sådana rapporter. Om det, i länder där förhållandena är sådana, är nödvändigt med vård på vårdhem, var då noga med vilket du väljer. Det kan då vara lämpligt att göra ett personligt besök för att se om det är rent, väl skött, har bra personal, hemlik atmosfär och väl avpassade måltider. Övervaka så noga som möjligt den vård som ges dina föräldrar. Var deras talesman och hjälp dem att undvika kinkiga situationer som kanske kan uppstå i samband med världsliga helgdagar eller rekreation. Genom att göra ditt yttersta för att ge dina föräldrar den bästa vården under de rådande förhållandena kan du befria dig från de skuldkänslor som annars skulle kunna oroa dig. — Jämför 2 Korintierna 1:12.
Glada givare, glada mottagare
20. Varför är det viktigt att barn är glada givare?
20 ”Det har varit svårt”, säger en kristen kvinna angående detta att ta hand om sina föräldrar. ”Jag har måst laga mat och städa åt dem, ta itu med gråtattacker och byta lakan när de har vätt i sängen.” ”Men vad vi än har gjort för dem”, säger hennes man, ”så har vi gjort det med glädje. Vi har verkligen försökt att aldrig få våra anhöriga att känna att vi kände bitterhet över att vi var tvungna att ta hand om dem.” (2 Korintierna 9:7) Äldre personer är ofta ovilliga att ta emot hjälp och vill inte bli en börda för andra. Den attityd du visar är därför av avgörande betydelse.
21. a) Hur kan föräldrar vara glada mottagare? b) Varför är det förståndigt av en förälder att planera för sin ålderdom?
21 Samtidigt är det så att den attityd som föräldrar visar också är viktig. En syster erinrar sig: ”Vad jag än gjorde för mamma, så var det aldrig nog.” Föräldrar, undvik därför att vara oresonliga eller att ställa alltför stora krav. Det är trots allt så att bibeln säger att ”barnen bör ju inte spara åt föräldrarna, utan föräldrarna åt barnen”. (2 Korintierna 12:14) Somliga föräldrar förslösar sina tillgångar och blir till en onödig börda för sina barn. Men Ordspråksboken 13:22 lyder: ”Den gode lämnar arv åt barnbarn.” Föräldrar kan således så långt det är möjligt planera för sin ålderdom och lägga undan pengar och göra vissa anordningar för sin egen vård. — Ordspråksboken 21:5, NW.
22. Hur bör man betrakta de ansträngningar man gör för att sköta om sina åldrande föräldrar?
22 Paulus uttryckte det träffande, när han sade att detta att ta hand om sina föräldrar var detsamma som ”tillbörlig gottgörelse”. (1 Timoteus 5:4) Som en broder säger: ”Mamma drog försorg om mig i 20 år. Vad har jag gjort i jämförelse med det?” Må alla kristna med till åren komna föräldrar också drivas att ”utöva gudaktig hängivenhet” i hemmet och veta att de kommer att bli rikligen belönade av den Gud som lovar dem som hedrar sina föräldrar att de kommer att få ”vara kvar en lång tid på jorden”. — Efesierna 6:3.
Synpunkter att minnas
◻ Hur försökte somliga på Jesu tid att slingra sig undan sin skyldighet mot sina föräldrar?
◻ Vilka bör ta hand om till åren komna föräldrar, och varför det?
◻ Vilka problem kan familjer uppleva, när en förälder flyttar in, och hur kan dessa övervinnas?
◻ Varför kan det bli nödvändigt med vård på vårdhem, och hur kan föräldrar då få hjälp att anpassa sig till det?
[Bild på sidan 15]
Man kan hålla en familjekonferens för att resonera om hur vården av en förälder kan fördelas
[Bild på sidan 17]
Det är mycket viktigt för äldre personers känslomässiga och andliga välbefinnande att de regelbundet får besök, när de måste vårdas på vårdhem
[Infälld text på sidan 18]
I Sverige finns olika slag av äldreomsorg. Det finns hemtjänst och hemsjukvård, där personen i fråga kan bo kvar i sin bostad och genom landstingets och kommunens försorg får olika slag av sjukvård, service och hjälpmedel. Det finns också servicehus där man har antingen egen lägenhet och tillgång till olika slag av service eller helinackordering och mera omfattande omvårdnad. Därtill finns det ålderdomshem samt sjukhem för personer som är i behov av långtidsvård.