Har du Kristi sinne?

”Må nu den Gud, som fyller behovet av uthållighet och tröst, förunna er att bland er själva ha samma sinnesinställning som Kristus Jesus hade.” — ROMARNA 15:5.

1. Vilka frågor kräver ett svar, om man gör anspråk på att vara kristen?

ÖVER en miljard människor utöver världen sägs vara kristna. Vad innebär detta? Att de åtminstone till namnet tror på Jesus Kristus och gör anspråk på att vara hans efterföljare eller lärjungar. (Matteus 10:24, 25) Men vad krävs det då för att följa Kristi exempel eller livsmönster? Man måste naturligtvis känna honom. Känner du verkligen Jesus från Nasaret? Har du en klar uppfattning om vad slags person han var medan han var här på jorden? Eller hur han reagerade gentemot människor i skilda omständigheter? Har du ”Kristi sinne”? — 1 Korintierna 2:16; Efesierna 4:13.

2, 3. Hur kan vi lära känna Kristi sinne?

² Hur kan vi lära känna någon som levde för närmare två tusen år sedan och vars offentliga liv omspände endast omkring tre och ett halvt år? I Jesu fall finns det fyra pålitliga biografier som hjälper oss att bygga upp en mental bild av vad slags person han var. Genom en noggrann läsning av dessa fyra evangelieberättelser kan vi också se vilket tankemönster det var som motiverade hans handlingar. Vad krävs det då för att vara en sann kristen och inte bara en namnkristen? Så här uttryckte Jesus det: ”Detta betyder evigt liv, att de inhämtar kunskap om dig, den ende sanne Guden, och om den som du har sänt ut, Jesus Kristus.” — Johannes 17:3; 2 Petrus 3:18.

³ Varje kristen bör således ha ingående kunskap och insikt om Fadern, Jehova, och om Sonens, Kristi Jesu, liv och lära. Det räcker inte med att bara kalla sig ett kristet Jehovas vittne. För att ha Kristi sinne måste vi regelbundet fylla våra sinnen med kunskap om Jesu liv och exempel. Detta betyder att vi regelbundet och på rätt sätt måste studera bibeln tillsammans med bibelstudiehjälpmedel som hjälper oss att förstå innebörd och sammanhang. Vi måste också ha en rätt sinnesinställning, så att vi kan förstå och acceptera Kristi roll i Guds uppsåt. — Johannes 5:39—47; Matteus 24:45—47.

En känslornas man

4. Vad slags man var Jesus?

⁴ Jesus, som var en frisk och verksam man, utförde sin tjänst medan han var i början av trettioårsåldern. (Lukas 3:23) Men vad slags man var han? Var han opersonlig och reserverad? Nej, eftersom han var jude och från Mellersta Östern, var han i stället uttrycksfull. Han var inte hämmad och inåtvänd. Han visade offentligt en lång rad mänskliga känslor — alltifrån sorg och medlidande till rättfärdig harm och vrede. — Markus 6:34; Matteus 23:13—36.

5. Hur reagerade Jesus, när han fick höra om att Lasarus var död?

⁵ Hur reagerade Jesus till exempel när han fann Marta och Maria gråtande, därför att de hade mist sin bror Lasarus? Johannes’ redogörelse berättar följande för oss: ”Han var djupt och synbart rörd och bedrövad i sin ande”, och han ”brast i gråt”. (Johannes 11:33—36, William Barclay: The New Testament) Han delade sina känslor med dessa nära vänner. Han skämdes inte över att gråta tillsammans med dem. Trots att han var ”Guds Son”, visade han mycket mänskliga känslor. (Johannes 1:34) Hur rörande måste inte detta ha varit för Marta och Maria! — Jämför Lukas 19:41—44.

6. Varför var Jesus inte omanlig därför att han grät?

⁶ Men i våra dagar kan somliga dra den slutsatsen att Jesus var en vekling, därför att han grät offentligt tillsammans med dessa kvinnor. Den katolske författaren Hilaire Belloc kallade faktiskt Jesus för en ”mes”. Var han det? Var Jesus den omanliga gestalt som man oftast framställer honom som i kristenhetens konstverk? Nej, tårar är inte nödvändigtvis ett tecken på svaghet. Som en medicinsk tidskrift uttryckte det: ”Förbudet mot det lämpliga uttrycket av öm känsla är både ologiskt och skadligt. ... Uttryck av öm känsla, framför allt gråt, är ett drag som är unikt mänskligt.” — Jämför 2 Samuelsboken 13:36—38; Johannes 11:35.

7. På vad sätt kan Jesu människovänliga exempel hjälpa oss i våra dagar?

⁷ Jesu reaktioner på lidande var verkligt mänskliga och människovänliga. De hjälper oss att identifiera oss med honom och hans sinne. Vi följer inte någon opersonlig mytologisk gestalt, utan i stället det fullkomliga mänskliga föredömet utsänt från Gud, ”den levande Gudens Son”. (Matteus 16:16; Johannes 3:16, 17; 6:68, 69) Vilket exempel utgör han inte för alla kristna i våra dagar, och framför allt då för kristna äldste, som vid tider av förlust och av stress ofta måste trösta och visa empati! Ja, att vid sådana tillfällen ha Kristi sinne och hjärta kan betyda så mycket! — 1 Tessalonikerna 2:7, 8.

En modig och handlingskraftig man

8. Hur visade Jesus mod och handlingskraft?

⁸ Jesus visade sig också vara en handlingskraftig man, som hade övertygelse och mod. Vid två tillfällen drev han till exempel energiskt ut ur templet dem som sålde djur och växlade pengar. (Markus 11:15—17; Johannes 2:13—17) Han drog sig inte heller för att offentligt avslöja skrymteriet hos de egenrättfärdiga skriftlärda och fariséerna. I sitt modiga fördömande varnade han: ”Ve er, skriftlärda och fariséer, skrymtare, därför att ni liknar vitkalkade gravar, som visserligen ser sköna ut utanpå men inuti är fulla av de dödas ben och av allt slags orenlighet.” Det fanns verkligen inte någon svaghet här! — Matteus 23:27, 28; Lukas 13:14—17.

9, 10. a) Varför syndade Jesus inte genom att visa harm? b) Hur bör Kristi exempel påverka en kristen äldste?

⁹ Var Jesu harm ett tecken på bristande självbehärskning? Så här säger Petrus, en nära följeslagare till Jesus under dennes tjänst: ”Han begick ingen synd.” (1 Petrus 2:22) Aposteln Paulus skrev: ”Ty vi har inte en överstepräst som inte kan hysa medkänsla med våra svagheter, utan en som har blivit prövad i alla avseenden liksom vi, men utan synd.” (Hebréerna 4:15) Det är skillnad på kontrollerad rättfärdig harm och okontrollerad vrede. — Jämför Ordspråksboken 14:17; Efesierna 4:26.

¹⁰ En kristen äldste skall inte vara ”benägen till vrede”, men han bör verkligen ha den moraliska styrka som krävs för att vara i stånd att ”tillrättavisa dem som säger emot”, till och med ”med stränghet”, om så skulle behövas. Han måste vara kvalificerad att ”tillrättavisa, förebrå med kraft” och ”förmana”. (Titus 1:7—13; 2 Timoteus 4:1, 2) Vissa situationer kan kanske också uppväcka hans rättfärdiga harm, särskilt om han ser ett uppenbart hot mot församlingens endräkt, andlighet eller moraliska renhet. Som Paulus sade måste man ibland ”stoppa till munnen på” sådana ”som pratar nonsens och bedrar sinnet”, personer som undergräver ”hela hushåll genom att för ohederlig vinnings skull lära ut ting som de inte borde lära ut”. Att ha Kristi sinne kommer i sådana situationer att hjälpa de äldste att vara modiga, balanserade och beslutsamma. — Se 1 Korintierna 5:1—5; Uppenbarelseboken 2:20—23; 3:19.

11. Vilka frågor har samband med hur vi bör efterlikna Kristus?

¹¹ Under sina färder genom Galileen, Samarien och Judeen kom Jesus i kontakt med alla slags människor — män, kvinnor, barn, de som var sjuka och de som betraktade honom som sin svurne fiende. Hur uppträdde han mot dem? Var han viktig och högdragen eller var han tillgänglig? Kunde han sätta sig in i människors problem och frestelser? Var han oförsonlig eller barmhärtig? Svaren på dessa frågor har att göra med hur vi bör efterlikna Kristus i våra dagliga handlingar och reaktioner. — Romarna 15:5; Filipperna 2:5.

Hur reagerade Jesus gentemot barn?

12. Hur reagerade lärjungarna och Jesus vid ett tillfälle gentemot barn?

¹² Vi finner en mycket vacker skildring om hur Jesus reagerade gentemot barn i Markus, kapitel 10, verserna 13—16. Den lyder: ”Nu började man komma till honom med små barn för att han skulle röra vid dem; men lärjungarna förebrådde dem kraftigt.” Berättelsen talar inte om varför lärjungarna uppträdde på det här sättet. Den här händelsen inträffade år 33 v.t., och Jesus var på väg från Galileen genom Pereen till det som skulle bli hans sista offentliga tjänst i och omkring Jerusalem. Lärjungarna tyckte kanske att Jesus var en alltför viktig person eller att han var alltför upptagen för att vid den här tidpunkten befatta sig med barn. Men antydde han själv att han var alltför upptagen? ”När Jesus såg detta, blev han uppbragt och sade till dem [lärjungarna]: ’Låt de små barnen komma till mig; sök inte hejda dem, för Guds rike hör sådana till. ... Och han tog barnen i sin famn och började välsigna dem, i det han lade händerna på dem.”

13. Hur reagerade människor gentemot Jesus?

¹³ Vad mer lär oss nu detta om Kristi sinne? Det belyser hur bestämd han var mot sina felande lärjungar och vilken människovänlig inställning han hade till de mindre. Han förstod vad det var som drev föräldrarna att föra sina barn till honom. De ville att han skulle vidröra och välsigna deras barn. Och vad säger detta oss om Jesus? Att människor inte var rädda för honom eller hyste fruktan för honom. Han hade förmågan att umgås med vanliga enkla människor, och människor önskade vara tillsammans med honom. Till och med barn kände sig väl till mods i hans sällskap, och han kände sig väl till mods i sällskap med barn. Är människor — barn inbegripna — obesvärade i ditt sällskap? — Markus 1:40—42; Matteus 20:29—34.

14. Vilka bör i synnerhet följa Jesu exempel i fråga om att vara tillgänglig?

¹⁴ Jesus visade varm tillgivenhet och omtänksamhet. (Markus 9:36, 37) Han var tillgänglig. Har du som en Kristi efterföljare hans sinne i detta avseende? Kristna tillsyningsmän i områden, kretsar, församlingar och vid Sällskapet Vakttornets avdelningskontor runt om på jorden gör väl i att fråga sig: Är jag dogmatisk och omedgörlig? Eller får jag andra — även barn — att känna sig väl till mods i mitt sällskap? Är jag verkligt tillgänglig? — Ordspråksboken 12:18; Predikaren 7:9.

Jesu uppträdande mot kvinnor

15, 16. Hur skilde sig Jesu uppträdande mot kvinnor från andra judars?

¹⁵ Har vi som äldste, tjänare och bröder i den kristna församlingen Kristi sinne, när vi har med våra kristna systrar och med kvinnor i allmänhet att göra? Hur reagerade Kristus, en ogift man, när han i olika situationer kom i kontakt med kvinnorna på den tiden?

¹⁶ Jesus talade gärna med kvinnor — också med icke-judiska kvinnor — och det var något ovanligt för en lärare i det mansdominerade judiska samhället. (Johannes 4:7—30) När han till exempel var på besök i ett hem i det icke-judiska området vid Tyrus och Sidon, bad en grekisk kvinna honom hjälpa hennes demonbesatta dotter. En ortodox jude skulle i normala fall aldrig velat ha något med henne att göra. Men Jesus lyssnade och prövade hennes tro genom att säga: ”Låt först [de judiska] barnen bli mätta, för det är inte rätt att ta barnens bröd och kasta det åt de små [icke-judiska] hundarna.” Var Jesu ton sådan att den satte punkt för det hela? Kvävde han myndigt all ytterligare diskussion? Tydligtvis inte, för kvinnan svarade taktfullt: ”Det är sant, herre, och ändå äter de små hundarna under bordet av de små barnens smulor.” Jesus blev imponerad av hennes svar, och han botade hennes dotter. — Markus 7:24—30.

17. Vad kan vi lära oss av det sätt varpå Jesus uppträdde mot en viss kvinna som var synderska?

¹⁷ Jesus bevarade ett öppet sinne gentemot kvinnor och dömde inte efter det yttre. (Matteus 22:16) Vid ett annat tillfälle när han åt hemma hos en farisé lät han en känd synderska, som antagligen var prostituerad, få tvätta hans fötter och sedan smörja dem med olja. Genom sina handlingar visade hon en ångerfull inställning till sitt syndfulla liv. (Lukas 7:36—50) Jesus avfärdade henne inte eller lät henne gå därifrån fullständigt fördömd, därför att hon var omoralisk. (Se också Johannes 4:7—30.) Han förlät henne ”därför att hon älskade mycket”. Vad visar detta om Kristi sinne? Han var medlidsam och förstående mot kvinnan. Kan vi inte handla på samma sätt i församlingen och i vår tjänst? — Lukas 19:1—10; Romarna 14:10—13; 1 Korintierna 6:9—11.

Jesu uppträdande mot sina lärjungar

18. a) Hur reagerar somliga gentemot dem som arbetar under dem? b) Hur behandlade Jesus sina lärjungar och andra? (Markus 6:54—56)

¹⁸ Människor som har maktbefogenheter känner sig ibland hotade av sina underlydande. De kväver det som de undermedvetet uppfattar som konkurrens. Stolthet kommer i förgrunden. De är snara till att kritisera och sena till att berömma dem som arbetar under dem. Genom att ge uttryck åt överlägset förakt visar de inte respekt för andras egenvärde. Men hur var det då med Jesus — hur behandlade han dem som han hade under sig, sina lärjungar? Fick han dem att känna sig underlägsna, inkompetenta eller dumma? Eller kände de sig i stället väl till mods, när de arbetade tillsammans med Jesus? — Jämför Matteus 11:28—30; 25:14—23.

19. Vad lär oss Johannes 13:1—17 om Jesus?

¹⁹ En av de enastående lärdomar Jesus gav sina lärjungar i det här sammanhanget finner vi i kapitel 13 i Johannes. Vi föreslår att du läser verserna 1—17. På den tiden var vägarna dammiga, och det var sed att låta en tjänare tvätta besökares fötter. Jesus åtog sig själv denna tjänarsyssla. Vilken egenskap var det som han framhävde genom att tvätta sina lärjungars fötter? Han gav dem en praktisk lektion i ödmjukhet. Vad lär vi här om Kristi sinne? Jesu egna ord ger svaret: ”En slav är inte större än sin herre, inte heller är en som är utsänd större än den som har sänt honom. Om ni känner till detta, då är ni lyckliga om ni gör det.” — Johannes 13:16, 17.

20. Hur kan vi analysera oss själva för att se om vi har Kristi sinne?

²⁰ Har vi Kristi sinne i detta avseende? Är vi villiga att utföra ringa och enkla sysslor hemma och i församlingen? Eller vill vi bara utföra sådant som verkar ”viktigt” eller som får oss att verka ”betydande”? Är vi villiga att ta del i det ibland förödmjukande arbetet att predika de goda nyheterna från hus till hus? Eller vill vi endast ha uppdrag på podiet i Rikets sal? Att vi har Kristi sinne kommer verkligen att bevara oss ödmjuka och tillgängliga, precis som Jesus var. — Romarna 12:3.

21. Hur visade Jesus medkänsla mot sina apostlar? Mot folkskaran?

²¹ Vid ett tillfälle efter en speciell predikokampanj visade Jesus stor hänsyn för apostlarna. Trots att Jesus var fullkomlig, förväntade han inte fullkomlighet av andra. Vid slutet av predikokampanjen yrkade han inte på att apostlarna omedelbart skulle gå tillbaka till sitt predikande och göra ännu bättre ifrån sig. Han visade hänsyn för deras behov av vila och tog dem med sig till ett ensligt ställe för att de skulle få vara för sig själva. Men blev Jesus irriterad och otålig, när folkskaran följde efter dem? Nej, för berättelsen säger oss att ”han greps av medlidande med dem”. — Markus 6:30—34.

22. Vad är det mer som kommer att hjälpa oss att förstå Kristi sinne?

²² Med ett så fint föredöme som Kristus är det inte underligt att flertalet av apostlarna blev trogna efterföljare. De ting Petrus fick lära sig i sitt nära umgänge med Jesus gjorde verkligen intryck på honom. Det var antagligen han som försåg Markus med det mesta av uppgifterna till hans evangelieskildring. Och sakta men säkert fogade Petrus sig efter Kristi sinne. En granskning av hans första brev kommer att hjälpa oss att följa Kristi exempel ännu noggrannare. — Matteus 16:15—17, 21—23.

Kommer du ihåg?

◻ Hur kan vi få Kristi sinne?

◻ Vad slags man var Jesus?

◻ Hur reagerade Jesus gentemot barn? Gentemot kvinnor?

◻ Vad lär vi av det sätt varpå Jesus behandlade sina lärjungar?

[Bild på sidan 10]

Jesus hade medlidande och dolde inte sina känslor

[Bild på sidan 12]

Jesus var en modig och handlingskraftig man

[Bild på sidan 15]

Jesus var ett föredöme i ödmjukhet