”Dessa ting måste ... inträffa”
”Jesus [sade] till dem: ’... Dessa ting måste ... inträffa, men det är ännu inte slutet.’” — MATTEUS 24:4–6.
1. Vad bör intressera oss?
DU ÄR säkert intresserad av ditt liv och din framtid, och i så fall bör du också vara intresserad av ett ämne som C. T. Russell 1877 fängslades av. Russell, som senare grundade Watch Tower Society (Sällskapet Vakttornet), skrev då en 64-sidig broschyr, The Object and Manner of Our Lord’s Return, som handlade om Jesu återkomst eller framtida tillkommelse eller ankomst. (Johannes 14:3) Apostlarna hade vid ett tillfälle på Olivberget frågat Jesus om den återkomsten: ”När skall dessa ting inträffa, och vad skall vara tecknet på din närvaro [eller: ”tillkommelse”, 1917] och på avslutningen på tingens ordning?” — Matteus 24:3.
2. Varför finns det så många motstridiga uppfattningar om det som Jesus förutsade?
2 Vet du vad Jesus svarade, och förstår du det svaret? Vi finner det i tre av evangelierna. Professor D. A. Carson konstaterar: ”Det är få kapitel i Bibeln som bibeltolkare är så oeniga om som Matteus, kapitel 24, och parallellskildringarna i Markus, kapitel 13, och Lukas, kapitel 21.” Därefter framför han sin egen uppfattning, vilken bara är ytterligare en i raden av motstridiga uppfattningar. Många av de uppfattningar i detta ämne som framförts under de senaste cirka hundra åren återspeglar brist på tro. De som framför dem hävdar att Jesus aldrig sade det som vi läser i evangelierna, att det han sade senare förvrängts eller att hans förutsägelse inte gått i uppfyllelse, uppfattningar som formats av högre bibelkritik. En bibelkommentator betraktade till och med Markus evangelium ”ur mahayanabuddhistisk filosofisk synvinkel”.
3. Vilken inställning har Jehovas vittnen till Jesu profetia?
3 Jehovas vittnen däremot förfäktar att det Bibeln säger är autentiskt och tillförlitligt, inbegripet det som Jesus sade till de fyra apostlar som var med honom på Olivberget tre dagar före hans död. Sedan C. T. Russells dagar har Guds folk gradvis fått en klarare förståelse av den profetia som Jesus här framställde. Och Vakttornet har under de senaste åren klargjort den här profetian ytterligare. Har du tagit till dig den informationen och insett hur den bör påverka ditt liv?a Låt oss göra en repetition.
En tragisk uppfyllelse närmar sig
4. Varför kan apostlarna ha frågat Jesus om framtiden?
4 Apostlarna visste att Jesus var Messias. När de fick höra honom tala om sin död, uppståndelse och återkomst, måste de därför ha undrat: ”Om Jesus dör och försvinner, hur skall han då kunna utföra allt det underbara som Messias förväntas göra?” Jesus talade också om ett slut för Jerusalem och dess tempel. Apostlarna kan därför ha undrat: ”När och hur skall detta ske?” För att förstå detta frågade apostlarna: ”När skall dessa ting inträffa, och vad skall vara tecknet då alla dessa ting skall komma till en avslutning?” — Markus 13:4; Matteus 16:21, 27, 28; 23:37–24:2.
5. Hur uppfylldes det Jesus sade under det första århundradet?
5 Jesus förutsade att det skulle bli krig, hungersnöd, farsoter och jordbävningar och att de kristna skulle bli hatade och förföljda och att det skulle komma sådana som falskeligen gjorde anspråk på att vara Messias och att det skulle bli ett omfattande predikande av de goda nyheterna om Guds kungarike. Sedan skulle slutet komma. (Matteus 24:4–14; Markus 13:5–13; Lukas 21:8–19) Detta sade Jesus tidigt år 33 v.t. Under de följande årtiondena kunde hans uppmärksamma lärjungar se att det han hade förutsagt verkligen gick i uppfyllelse. Ja, historien visar att tecknet fick en uppfyllelse på den tiden, och det ledde fram till att romarna år 66–70 v.t. gjorde slut på den judiska tingens ordning. Hur gick det till?
6. Vad utvecklades mellan romarna och judarna år 66 v.t.?
6 Under den varma judeiska sommaren år 66 v.t. anförde judiska seloter ett anfall mot romerska vakter i ett befästningsverk nära Jerusalems tempel. Detta anfall kom att utlösa våld också på andra håll i landet. I boken Geschichte der Juden von den ältesten Zeiten skriver professor Heinrich Graetz: ”Cestius Gallus, vars plikt det var att som syrisk ståthållare försvara de romerska härarnas heder, ... kunde inte längre bevittna att upproret spred sig omkring honom utan att göra något för att försöka hejda det. Han sammankallade sina legioner, och de kringboende furstarna sände frivilligt sina trupper.” Den här hären på 30.000 man omringade Jerusalem. Efter en del strider drog sig judarna tillbaka bakom murarna nära templet. ”Under fem dagar i rad försökte romarna storma murarna, men judéernas projektiler tvingade dem hela tiden tillbaka. Först på den sjätte dagen lyckades de underminera en del av den norra muren framför templet.”
7. Varför kunde Jesu lärjungar betrakta situationen annorlunda än flertalet judar?
7 Föreställ dig hur detta måste ha gjort judarna förvirrade, då de ju hyste uppfattningen att Gud skulle skydda dem och deras heliga stad! Men Jesu lärjungar hade förvarnats om den olycka som väntade Jerusalem. Jesus hade förutsagt: ”Dagar skall ... komma över dig, då dina fiender skall bygga ett belägringsverk av spetspålar omkring dig och skall innesluta dig och ansätta dig från alla håll, och de skall slå dig och dina barn i dig till marken, och de skall inte lämna sten på sten i dig.” (Lukas 19:43, 44) Men skulle detta innebära döden för de kristna som var inne i Jerusalem år 66 v.t.?
8. Vilken tragedi förutsade Jesus, och vilka var ”de utvalda” för vilkas skull de dagarna skulle förkortas?
8 I sitt svar till apostlarna på Olivberget hade Jesus förutsagt: ”De dagarna skall vara dagar av en vedermöda sådan som inte har förekommit från början av skapelsen, som Gud skapade, intill den tiden och som inte på nytt skall förekomma. Ja, om inte Jehova förkortade de dagarna, skulle inget kött bli räddat. Men för de utvaldas skull, deras som han har utvalt, har han förkortat de dagarna.” (Markus 13:19, 20; Matteus 24:21, 22) De dagarna skulle således förkortas och ”de utvalda” räddas. Vilka var de? Helt visst inte de upproriska judar som påstod sig tillbe Jehova men hade förkastat hans Son. (Johannes 19:1–7; Apostlagärningarna 2:22, 23, 36) De sanna utvalda på den tiden var de judar och icke-judar som hade visat tro på Jesus som Messias och Räddaren. Det var dessa som Gud hade utvalt och som han vid pingsten år 33 v.t. hade gjort till en ny, andlig nation, ”Guds Israel”. — Galaterna 6:16; Lukas 18:7; Apostlagärningarna 10:34–45; 1 Petrus 2:9.
9, 10. Hur ”förkortades” dagarna för det romerska anfallet, och vad blev möjligt i och med det?
9 ”Förkortades” de dagarna, och blev de utvalda smorda i Jerusalem räddade? Professor Graetz framför följande förklaring: ”[Cestius Gallus] ansåg att det inte skulle vara tillrådligt att fortsätta striden mot tappra entusiaster och ge sig in i en långdragen kamp vid en tid på året då höstregnen snart skulle börja ... och kanske förhindra att hären fick proviant. Därför tyckte han antagligen att det skulle vara förståndigt att slå till reträtt.” Hur det än var med den saken, så drog sig den romerska hären tillbaka från staden och tillfogades stora förluster av de förföljande judarna.
10 Genom den överraskande romerska reträtten kunde ”kött”, Jesu lärjungar som var i fara i Jerusalem, räddas. Historien vittnar om att de kristna, nu när det var möjligt för dem, flydde från det området. Vilken demonstration av Guds förmåga att i förväg veta vad som skall komma att ske och att se till att hans tillbedjare överlever! Men hur gick det då för de icke troende judar som stannade kvar i Jerusalem och Judeen?
De samtida skulle få uppleva vedermödan
11. Vad sade Jesus om ”denna generation”?
11 Många judar trodde att deras form av tillbedjan, med templet i centrum, skulle bestå. Men Jesus hade sagt: ”Lär er ... följande ... från fikonträdet: Så snart som dess unga gren blir mjuk och får löv att spricka fram, vet ni att sommaren är nära. Likaså vet ni också, när ni ser allt detta, att han är nära vid dörrarna. Jag säger er i sanning att denna generation visst inte skall försvinna förrän alla dessa ting inträffar. Himmel och jord skall försvinna, men mina ord skall visst inte försvinna.” — Matteus 24:32–35.
12, 13. Hur kunde lärjungarna ha förstått Jesu omnämnande av ”denna generation”?
12 Under åren fram till år 66 v.t. hade de kristna fått se många av de inledande inslagen i det sammansatta tecknet uppfyllas — krig och hungersnöd och även ett omfattande predikande av de goda nyheterna om Guds kungarike. (Apostlagärningarna 11:28; Kolosserna 1:23) Men när skulle då slutet komma? Vad menade Jesus när han sade att ”denna generation” (grekiska: geneạ) inte skulle ”försvinna”? Jesus hade ofta kallat den samtida stora massan av judar, inbegripet de religiösa ledarna som var emot honom, ”en ond och äktenskapsbrytande generation”. (Matteus 11:16; 12:39, 45; 16:4; 17:17; 23:36) När han nu på Olivberget återigen talade om ”denna generation”, menade han tydligen inte hela det judiska släktet historien igenom, och inte heller menade han sina efterföljare, även om de var ”ett utvalt släkte”. (1 Petrus 2:9) Jesus sade inte heller att ”denna generation” var en tidsperiod.
13 Jesus åsyftade i stället de judar på den tiden som var emot honom och som skulle få uppleva uppfyllelsen av det tecken han gav. Så här säger professor Joel B. Green angående omnämnandet av ”denna generation” i Lukas 21:32: ”I det tredje evangeliet betecknar ’denna generation’ (och liknande uttryck) vanligtvis en kategori människor som är emot Guds uppsåt. ... [Det åsyftar] människor som envist vänder ryggen åt Guds uppsåt.”b
14. Vad fick den ”generationen” uppleva, men hur gick det för de kristna?
14 Den onda generation av judiska motståndare som kunde iaktta tecknets uppfyllelse skulle också få uppleva slutet. (Matteus 24:6, 13, 14) Och det fick de verkligen! År 70 v.t. återvände den romerska hären under ledning av Titus, son till kejsar Vespasianus. Det är svårt att föreställa sig det lidande som de judar som var instängda i staden nu fick utstå.c Ögonvittnet Flavius Josephus rapporterar att omkring 1.100.000 judar dog och att omkring 100.000 togs till fånga då romarna ödelade staden, och flertalet av dessa tillfångatagna skulle snart gå en ohygglig död till mötes, antingen på grund av svält eller på grund av det de fick utstå på de romerska amfiteatrarna. Vedermödan åren 66–70 v.t. var i sanning den värsta som Jerusalem och den judiska ordningen någonsin hade upplevt eller skulle komma att uppleva. Hur annorlunda gick det inte för de kristna som hade lytt Jesu profetiska varning och lämnat Jerusalem efter de romerska härarnas återtåg år 66 v.t.! De ”utvalda” smorda kristna blev ”räddade” eller var i trygghet år 70 v.t. — Matteus 24:16, 22.
En kommande uppfyllelse
15. Varför kan vi vara övertygade om att Jesu profetia skulle få en större uppfyllelse efter år 70 v.t.?
15 Men detta var inte slutet. Jesus hade tidigare antytt att han skulle komma i Jehovas namn efter det att staden hade ödelagts. (Matteus 23:38, 39; 24:2) Han förklarade sedan detta ytterligare i sin profetia på Olivberget. Efter att ha nämnt den kommande ”stora vedermödan” sade han att det därefter skulle komma att uppstå falska krister och att Jerusalem sedan skulle trampas under fötterna av nationerna under en lång period. (Matteus 24:21, 23–28; Lukas 21:24) Kunde det vara så att det skulle komma en andra och större uppfyllelse? Fakta svarar ja. När vi jämför Uppenbarelseboken 6:2–8 (som skrevs efter vedermödan över Jerusalem år 70 v.t.) med Matteus 24:6–8 och Lukas 21:10, 11, ser vi att det skulle bli krig och hungersnöd och komma dödlig hemsökelse i en ännu större omfattning. Denna större uppfyllelse av Jesu ord har skett sedan första världskrigets utbrott 1914.
16–18. Vad väntar vi skall hända?
16 Jehovas vittnen har nu i årtionden förkunnat att den uppfyllelse av tecknet som vi nu ser visar att en ”stor vedermöda” väntar. Den nuvarande onda ”generationen” skall få uppleva den vedermödan. Precis som Gallus anfall mot Jerusalem år 66 v.t. var inledningen till vedermödan över Jerusalem, verkar det som om den kommande vedermödan också skall ha ett inledningsskede (ett angrepp på all falsk religion).d Efter ett avbrott av icke angiven längd skall så slutet komma, dvs. en världsomfattande tillintetgörelse, som motsvarar det som skedde år 70 v.t.
17 Angående den vedermödan som nu väntar sade Jesus: ”Omedelbart efter de dagarnas vedermöda [då falsk religion tillintetgörs] skall solen förmörkas, och månen skall inte ge sitt sken, och stjärnorna skall falla från himlen, och himlarnas krafter skall skakas. Och då skall Människosonens tecken visa sig i himlen, och då skall alla jordens stammar slå sig själva under jämmer, och de skall se Människosonen komma på himlens moln med kraft och stor härlighet.” — Matteus 24:29, 30.
18 Jesus säger således att det ”efter de dagarnas vedermöda” skall komma att bli himlafenomen av något slag. (Jämför Joel 2:28–32; 3:15.) Detta kommer att göra olydiga människor så oroade och förskräckta att de kommer att ”slå sig själva under jämmer”. Många kommer att bli ”vanmäktiga av fruktan och väntan på de ting som skall komma över den bebodda jorden”. Men de sanna kristna däremot kommer att ”lyfta upp” sina ”huvuden”, därför att deras ”befrielse närmar sig”. — Lukas 21:25, 26, 28.
En dom väntar!
19. Hur kan vi fastställa vid vilken tidpunkt som liknelsen om fåren och getterna skall uppfyllas?
19 Lägg märke till att det i Matteus 24:29–31 förutsägs 1) att Människosonen kommer, 2) att han denna gång skall komma med stor härlighet, 3) att änglarna skall vara med honom och 4) att alla jordens stammar skall se honom. Jesus upprepar dessa inslag i liknelsen om fåren och getterna. (Matteus 25:31–46) Vi kan därför dra slutsatsen att denna liknelse handlar om den tid efter vedermödans inledningsskede, då Jesus skall komma med sina änglar och sätta sig på sin tron för att döma. (Johannes 5:22; Apostlagärningarna 17:31; jämför 1 Kungaboken 7:7; Daniel 7:10, 13, 14, 22, 26; Matteus 19:28.) Vilka skall dömas, och med vilket resultat? Liknelsen visar att Jesus skall ägna uppmärksamhet åt alla nationer som om de vore församlade alldeles inför hans himmelska tron.
20, 21. a) Vad skall hända med fåren i Jesu liknelse? b) Vad kommer getterna att få uppleva i framtiden?
20 Fårlika män och kvinnor kommer att avskiljas och ställas på Jesu högra sida av ynnest. Varför det? Jo, därför att de tog vara på tillfällena att göra gott mot hans bröder, dvs. smorda kristna som skall vara med Kristus i hans himmelska rike. (Daniel 7:27; Hebréerna 2:9–3:1) I överensstämmelse med den här liknelsen har miljontals fårlika kristna insett vilka Jesu andliga bröder är och stött dem i deras arbete. Därför har den ”stora skaran” ett på Bibeln grundat hopp om att få överleva ”den stora vedermödan” och att därefter få leva för evigt i paradiset, Guds kungarikes jordiska domän. — Uppenbarelseboken 7:9, 14; 21:3, 4; Johannes 10:16.
21 Getterna går ett helt annat öde till mötes! I Matteus 24:30 sägs det att de ”slår sig själva under jämmer” när Jesus kommer. Och det har de all anledning att göra, då de ju gjort sig kända för att ha förkastat de goda nyheterna om Guds kungarike, motstå Jesu lärjungar och föredra den värld som försvinner. (Matteus 10:16–18; 1 Johannes 2:15–17) Det är Jesus och inte hans lärjungar på jorden som avgör vilka som är getter. Om getterna säger han: ”Dessa skall gå bort till evigt avskärande.” — Matteus 25:46.
22. Vilken del av Jesu profetia förtjänar att närmare begrundas?
22 Det har varit spännande att få en bättre förståelse av profetian i Matteus, kapitel 24 och 25. Men det finns en del av Jesu profetia som förtjänar att begrundas närmare, nämligen ”vämjeligheten som vållar ödeläggelse” och som skulle stå ”på helig plats”. Jesus uppmanade sina efterföljare att bruka urskillning när det gällde detta och att vara redo till handling. (Matteus 24:15, 16) Vad är denna ”vämjelighet”? När står den på helig plats? Och hur berörs vårt nuvarande liv och våra utsikter till ett framtida liv? Det skall vi behandla i följande artikel.
[Fotnoter]
a Se studieartiklarna i Vakttornet för 15 februari 1994, 15 oktober och 1 november 1995 och 15 augusti 1996.
b En brittisk kännare av grekiska, G. R. Beasley-Murray, konstaterar: ”Uttrycket ’denna generation’ bör inte vålla bibeltolkare någon svårighet. Det skall medges att ordet genea i tidig grekiska betydde födelse, avkomma och därför släkte, ... men i den [grekiska Septuaginta-översättningen] är det vanligtvis en översättning av det hebreiska ordet dōr, som betyder tidsålder, mansålder eller generation i betydelsen samtida. ... I yttranden som tillskrivs Jesus verkar uttrycket ha en tvåfaldig innebörd: å ena sidan betecknar det alltid hans samtida, och å andra sidan ligger det alltid en underförstådd kritik i det.”
c I Geschichte der Juden von den ältesten Zeiten säger professor Graetz att romarna ibland naglade fast 500 fångar dagligen på pålar. Andra tillfångatagna judar fick sina händer avhuggna och sändes sedan tillbaka in i staden. Hur var förhållandena där? ”Pengarna hade förlorat sitt värde, då det inte fanns något bröd att köpa för dem. På gatorna slogs människor desperat om den vidrigaste och äckligaste mat — några halmstrån, en bit läder eller avfall som slängts ut till hundarna. ... Det snabbt stigande antalet obegravda lik gjorde den kvalmiga sommarluften pestförande, och befolkningen föll offer för sjukdom, hungersnöd och svärd.”
d Följande artikel behandlar denna sida av den framtida vedermödan.
Minns du?
◻ Hur uppfylldes profetian i Matteus 24:4–14 under det första århundradet?
◻ Hur blev, enligt orden i Matteus 24:21, 22, dagarna förkortade och kött räddat på apostlarnas tid?
◻ Vad kännetecknade den ”generation” som nämns i Matteus 24:34?
◻ Hur vet vi att den profetia som Jesus uttalade på Olivberget skall få en andra och större uppfyllelse?
◻ När och hur skall liknelsen om fåren och getterna uppfyllas?
[Bild på sidan 12]
En detalj på Titusbågen i Rom som visar krigsbyte från Jerusalems ödeläggelse
[Bildkälla]
Soprintendenza Archeologica di Roma