Apostlarna ber om ett tecken

Det är tisdag eftermiddag den 11 nisan, och dagen går mot sitt slut. Jesus intensiva tjänst på jorden är snart över. Den senaste tiden har han undervisat i templet om dagen och sovit utanför staden om natten. Massor av människor har visat intresse. Ja, ”alla kom till honom i templet tidigt på dagen för att lyssna”. (Lukas 21:37, 38) Men nu ligger det bakom honom. Jesus, Petrus, Andreas, Jakob och Johannes befinner sig nu på Olivberget.

De fyra lärjungarna sitter för sig själva med Jesus. Han har nyligen sagt att templets stenar ska rivas ner, och de undrar nog vad som egentligen kommer att hända. Men de har mer på hjärtat. Jesus har tidigare uppmanat dem: ”Håll er redo ni också, för Människosonen kommer vid en tidpunkt då ni inte tror det.” (Lukas 12:40) Han har också pratat om ”den dag Människosonen [ska] uppenbaras”. (Lukas 17:30) Hör allt det här på något sätt ihop med vad han har sagt om templet? Apostlarna är ivriga att få veta. ”Berätta”, ber de honom, ”när ska allt det här hända, och vad ska vara tecknet på din närvaro och på avslutningen på världsordningen?” (Matteus 24:3)

När de ser på templet bortanför sluttningen undrar de säkert om det kommer att stå där så länge till. Och när de tänker tillbaka på Jesus liknelse om ”en man av ädel börd” som reste ”för att ta emot kungamakt och sedan komma tillbaka”, undrar de säkert när han menar att han ska göra det. (Lukas 19:11, 12) Och till sist undrar de vad ”avslutningen på världsordningen” kommer att innebära.

Jesus svarar dem med en detaljerad beskrivning av hur situationen kommer att se ut när det nuvarande judiska systemet, inklusive templet, faller. Men de får veta mer än så. Det han beskriver kommer också att hjälpa framtida kristna att förstå när de lever under hans ”närvaro” och närmar sig slutet för mänsklighetens världsordning.

Åren går, och apostlarna ser hur profetian uppfylls allteftersom. Många delar av tecknet börjar alltså uppfyllas under deras livstid. Så de kristna som varit vakna och som lever 37 år senare blir inte tagna på sängen. När det judiska systemet och templet faller år 70 är de beredda. Men allt som Jesus förutsäger händer inte det året eller före det. Så vad kommer att markera hans närvaro som kung? Apostlarna behöver inte vänta på svaret.

Jesus säger att de kommer att ”få höra krigslarm och rapporter om krig” och att ”nation ska vända sig mot nation och rike mot rike”. (Matteus 24:6, 7) Han berättar också att ”det ska vara stora jordbävningar, och på den ena platsen efter den andra ska det vara svält och epidemier”. (Lukas 21:11) Jesus varnar apostlarna för att människor kommer att gripa och förfölja dem. (Lukas 21:12) Dessutom ska vilseledande falska profeter dyka upp. Laglösheten kommer att öka, och kärleken hos de flesta människor kommer att svalna. Men han tillägger att ”de goda nyheterna om riket ska förkunnas på hela den bebodda jorden så att alla nationerna kan höra dem. Sedan ska slutet komma.” (Matteus 24:14)

Jesus profetia får delvis sin första uppfyllelse före och under Jerusalems fall, när romarna förstör staden. Men kan det vara så att profetian också får en större uppfyllelse senare? Ser du bevisen för att denna avgörande profetia uppfylls i ännu större skala i modern tid?

En del av tecknet på Jesus närvaro innefattar ”avskyvärdheten som orsakar förödelse”. (Matteus 24:15) Den här avskyvärdheten framträder år 66 när den romerska armén tornar upp sig vid horisonten med sina avskyvärda, avgudiska fanor. Jerusalem blir ”belägrat av härar” som börjar underminera delar av stadsmuren. (Lukas 21:20) I och med det trampar ”avskyvärdheten” in på marken som judarna ser som en ”helig plats”.

Jesus fortsätter profetera: ”Då ska det vara en svår tid, så svår att något liknande aldrig har förekommit och aldrig kommer att inträffa igen.” Det blir verkligen en ”svår tid” när Jerusalem faller för romarna år 70. Hundratusentals dödas, och ”den heliga staden” med dess tempel jämnas med marken. (Matteus 4:5; 24:21) Jerusalems fruktansvärda fall saknar motsvarighet i den judiska historien. Det innebär slutet på judarnas hela system för tillbedjan – det är en era som går i graven. Med tanke på den första uppfyllelsen kan den senare inte bli annat än förskräcklig.

Samtalet är långt ifrån slut. Jesus har fortfarande mycket att säga om tecknet på att han regerar som kung och om slutet på världsordningen. Han varnar nu lärjungarna för att springa efter ”falska messiasgestalter och falska profeter” som kommer att ”försöka vilseleda även de utvalda”. (Matteus 24:24) Falska messiasgestalter kan dyka upp lite här och var. Men de utvalda kommer inte att låta sig luras, de vet nämligen att Jesus närvaro ska vara osynlig.

När den här världsordningen når sitt slut kommer något ännu värre att inträffa. Jesus berättar: ”Solen [ska] förmörkas, och månen ska inte lysa mer. Stjärnorna ska falla från himlen, och himlens krafter ska skakas.” (Matteus 24:29) Apostlarna som hör den här skrämmande beskrivningen vet inte exakt vad som ska hända, men det kommer förmodligen att få alla att tappa andan.

Hur kommer människor att reagera på de här chockartade händelserna? Jesus fortsätter: ”Människor kommer att bli lamslagna av fruktan i väntan på det som ska drabba världen, för himlens krafter ska skakas.” (Lukas 21:26) Det Jesus beskriver kommer att bli den mörkaste tiden i mänsklighetens historia.

Men som tur är kommer inte alla att jämra sig när Människosonen kommer ”på himlens moln med makt och stor prakt”. (Matteus 24:30) Jesus har redan sagt att Gud kommer att ingripa ”för de utvaldas skull”. (Matteus 24:22) Så hur borde de utvalda, lojala efterföljarna reagera på den skrämmande händelseutvecklingen? Jesus uppmuntrar dem: ”När detta börjar inträffa, så räta på er och lyft era huvuden, för er befrielse närmar sig.” (Lukas 21:28)

Hur ska de som senare blir Jesus efterföljare kunna urskilja hur nära slutet är? Jesus ger svaret i en liknelse om ett fikonträd: ”Så fort grenarna blir mjuka och löven spricker ut vet ni att sommaren är nära. På samma sätt vet ni, när ni ser allt det här, att han är nära och står vid dörren. Jag försäkrar er att den här generationen absolut inte ska försvinna förrän allt detta händer.” (Matteus 24:32–34)

När hans efterföljare ser att alla delar av tecknet uppfylls, borde de inse att slutet är nära. Jesus ger dem som kommer att leva under denna avgörande tid varningen:

”Ingen känner till den dagen och tidpunkten, inte ens änglarna i himlen eller Sonen, utan bara Fadern. För precis som Noas dagar var, så kommer Människosonens närvaro att vara. Människorna före den stora översvämningen åt och drack, gifte sig och blev bortgifta, ända till den dag då Noa gick in i arken. De brydde sig inte förrän översvämningen kom och svepte bort dem allihop. Så kommer Människosonens närvaro att vara.” (Matteus 24:36–39) Jesus parallell till den stora översvämningen visar att hans närvaro kommer att påverka hela världen.

Apostlarna som lyssnar till Jesus här på Olivberget förstår utan tvekan att det är viktigt att vara beredd. Jesus fortsätter: ”Akta er så att ni inte distraheras av omåttligt ätande och drickande och livets bekymmer så att den dagen plötsligt drabbar er som en snara. Den ska nämligen komma över alla som bor på jorden. Håll er därför vakna och be ständigt för att ni ska lyckas komma undan allt som ska hända och bestå inför Människosonen.” (Lukas 21:34–36)

Ännu en gång visar Jesus att det här inte bara berör några få. Det han förutsäger handlar om mer än de närmaste årtiondena för Jerusalem och judarnas nation. Han pekar fram emot händelser som ska ”komma över alla som bor på jorden”.

Han säger att lärjungarna behöver hålla sig alerta och beredda. Jesus inpräntar den här varningen med hjälp av ytterligare en liknelse: ”En sak ska ni veta: om husägaren hade känt till vilket vaktpass tjuven skulle komma hade han hållit sig vaken och inte låtit honom bryta sig in i hans hus. Så se till att ni också är beredda, för Människosonen kommer när ni inte väntar er det.” (Matteus 24:43, 44)

Men lärjungarna har ändå skäl att vara optimistiska. Jesus försäkrar dem om att det ska finnas en vaken och beredd ”tjänare” när profetian uppfylls. Jesus berättar om en situation som lärjungarna lätt kan sätta sig in i: ”Vem är egentligen den trogne och förståndige tjänaren, som hans herre har satt över sitt tjänstefolk för att ge dem mat i rätt tid? Lycklig är den tjänaren om hans herre ser honom göra det när han kommer! Jag säger er att han ska ge honom ansvaret för allt han äger.” Men om tjänaren skulle bli ond och börja behandla andra illa, kommer hans herre att ”straffa honom mycket hårt”. (Matteus 24:45–51; jämför Lukas 12:45, 46.)

Jesus menar inte att en viss grupp av hans efterföljare kommer att bli onda. Men vad är det då han vill säga? Att lärjungarna måste vara vakna och aktiva. Och det betonar han även i nästa liknelse.