De gjorde Jehovas vilja

En samarier visar sig vara en god nästa

PÅ JESU tid rådde det en märkbar fientlighet mellan judar och icke-judar. Den judiska Mishna kom med tiden att till och med inbegripa en lag som förbjöd israelitiska kvinnor att hjälpa icke-judiska kvinnor vid en förlossning, eftersom de därigenom bara skulle hjälpa ännu en hedning att komma till världen. — Abodah Zarah 2:1.

Samarierna var, både religiöst och som folk, mer nära besläktade med judarna än andra folk var. Men ändå betraktades också de som utstötta. ”Judar vill ... inte ha med samarier att göra”, skrev aposteln Johannes. (Johannes 4:9) Talmud lärde faktiskt att ”en brödbit skänkt av en samarit [samarier] var orenare än kött av svin”. En hel del judar använde till och med ordet ”samarier” som ett uttryck för förakt och smädelse. — Johannes 8:48.

Med tanke på att förhållandena var sådana är Jesu ord till en man som var kunnig i judisk lag mycket lärorika. Mannen kom fram till Jesus och frågade: ”Lärare, vad skall jag göra för att ärva evigt liv?” Jesus svarade genom att rikta hans uppmärksamhet på den mosaiska lagen, som föreskriver att man skall älska Jehova av hela sitt hjärta, sin själ, sin styrka och sitt sinne och sin nästa som sig själv. Den lagkunnige frågade då Jesus: ”Vem är egentligen min nästa?” (Lukas 10:25–29; 3 Moseboken 19:18; 5 Moseboken 6:5) Fariséerna ansåg att uttrycket ”nästa” bara kunde användas om dem som följde de judiska traditionerna — sannerligen inte om icke-judar eller samarier. Om den här frågvise lagkunnige mannen trodde att Jesus skulle stödja den uppfattningen, skulle han få en överraskning.

En medlidsam samarier

Jesus besvarade mannens fråga genom att framställa en liknelse.a Han sade: ”En viss man var på väg ner från Jerusalem till Jeriko.” Avståndet mellan Jerusalem och Jeriko var omkring 23 kilometer. Vägen som förband de här båda städerna var mycket krokig och hade klipputsprång som gjorde det lätt för tjuvar att gömma sig, gå till angrepp och undkomma. Mannen som i Jesu liknelse färdades på vägen ”råkade in bland rövare, som slet av honom kläderna och dessutom gav honom flera slag, varpå de gav sig av och lät honom ligga halvdöd”. — Lukas 10:30.

Jesus fortsatte: ”Nu bar det sig så att en viss präst gick ner utmed den vägen, men när han fick se honom, gick han förbi på motsatta sidan. Likaså när en levit kom ner till stället och fick se honom, gick också han förbi på motsatta sidan.” (Lukas 10:31, 32) Präster och leviter undervisade i Lagen — i den fanns lagen om att visa kärlek till nästan. (3 Moseboken 10:8–11; 5 Moseboken 33:1, 10) De borde verkligen, mer än några andra, känt sig manade att hjälpa den skadade mannen.

Jesus fortsatte sin berättelse: ”En viss samarier, som färdades vägen fram, kom ner till honom.” Den lagkunniges nyfikenhet ökade helt säkert, när han hörde en samarier nämnas. Skulle Jesus ge sitt stöd åt den negativa synen på det här folket? Tvärtom — när samariern såg den olycksdrabbade mannen ”greps [han] av medlidande”. Jesus sade: ”Och han gick fram till honom och förband hans sår och hällde då olja och vin över dem. Sedan lyfte han upp honom på sitt eget lastdjur och förde honom till en gästgivargård och tog hand om honom.b Och nästa dag tog han fram två denarer, gav dem åt gästgivaren och sade: ’Ta hand om honom, och vad du än kostar på utöver detta skall jag betala igen till dig, när jag kommer tillbaka hit.’” — Lukas 10:33–35.

Jesus ställde nu i sin tur en fråga till mannen: ”Vem av dessa tre tycks dig ha gjort sig till den mans nästa som råkade ut för rövarna?” Den lagkunnige visste svaret, men han verkade ovillig att säga ”samariern”. I stället svarade han bara: ”Den som handlade barmhärtigt mot honom.” Jesus sade då: ”Gå din väg och gör detsamma för egen del.” — Lukas 10:36, 37.

Lärdom för oss

Mannen som ställde dessa frågor till Jesus gjorde det i en ansträngning att ”visa sig vara rättfärdig”. (Lukas 10:29) Han trodde kanske att Jesus skulle berömma honom för att han var så noga med att hålla den mosaiska lagen. Men den här självbelåtne mannen behövde bli medveten om sannfärdigheten i det bibliska ordspråket: ”En mans alla vägar är rätta i hans egna ögon, men Jehova bedömer hjärtan.” — Ordspråken 21:2.

Jesu liknelse visar att den som verkligen är rättrådig är den som inte bara lyder Guds lagar, utan också efterliknar hans egenskaper. (Efesierna 5:1) Bibeln talar till exempel om för oss att ”Gud inte är partisk”. (Apostlagärningarna 10:34) Efterliknar vi Gud i det avseendet? Jesu gripande liknelse visar att vår medmänsklighet inte skall begränsas av nationella, kulturella och religiösa barriärer. Kristna får faktiskt anvisningen att ”göra vad som är gott mot alla” — inte bara mot dem som tillhör samma socialgrupp, ras eller nation och inte bara mot medtroende. — Galaterna 6:10.

Jehovas vittnen strävar efter att följa den här anvisningen från Bibeln. När det till exempel inträffar naturkatastrofer, ger de humanitär hjälp både till medtroende och till dem som inte är vittnen.c Dessutom använder de tillsammans över en miljard timmar varje år för att hjälpa människor att lära känna Bibeln bättre. De försöker nå alla med budskapet om Guds kungarike, eftersom det är Guds vilja att ”alla slags människor skall bli räddade och komma till exakt kunskap om sanningen”. — 1 Timoteus 2:4; Apostlagärningarna 10:35.

[Fotnoter]