AUGUSTUS

[Augụstus] Betyder ”den upphöjde”, ”den vördnadsvärde”.

En titel eller ett hedersnamn som gavs åt Octavianus (Gajus Octavius). Senare romerska kejsare antog också denna titel (Apg 25:21, not, 25), men när uttrycket står för sig självt, som ett namn, avser det Octavianus, romarrikets förste kejsare.

I september 31 f.v.t., 13 år efter mordet på Julius Caesar (som var morbror till Octavianus mor), blev Octavianus romarrikets obestridde härskare. Han ville inte bära titlarna ”kung” och ”diktator”, men accepterade hedersnamnet ”Augustus”, som senaten gav honom den 16 januari 27 f.v.t. Efter Lepidus död 12 f.v.t. antog Augustus titeln ”pontifex maximus”. Allteftersom han fick större makt reformerade han styret, omorganiserade hären, bildade pretoriangardet (Flp 1:13) och byggde och renoverade många tempel.

År 2 f.v.t. utgick ”från kejsar Augustus en förordning om att hela den bebodda jorden skulle inskrivas; ... och alla människor gav sig av för att inskrivas, var och en till sin stad”. (Lu 2:1–3) Denna förordning ledde till att Jesus föddes i Betlehem i uppfyllelse av en profetia i Bibeln. (Dan 11:20; Mik 5:2) Frånsett att Augustus företog folkräkningar som skulle ligga till grund för beskattning och uttagning till militärtjänst, förordnade ståthållare i vissa provinser och utdömde dödsstraff blandade han sig inte i det lokala styret i provinserna i någon större utsträckning. Hans politik, som fördes vidare efter hans död, innebar att judarnas Sanhedrin hade stora befogenheter. (Joh 18:31) Denna milda behandling av undersåtarna gjorde att dessa hade mindre orsak att göra uppror.

När Augustus skulle utse en efterträdare hade han inte många att välja mellan. Hans systerson, två dottersöner, en svärson och en styvson var alla döda, och dottersonen Posthumus hade han gjort arvlös och förvisat. Den ende som fanns kvar var styvsonen Tiberius. Augustus dog den 17 augusti 14 v.t. (den 19 augusti enl. den julianska kalendern), alltså i den månad som han hade uppkallat efter sig själv.