Följer du ”gästfrihetens väg”?
DET var en varm dag. En grupp Jehovas vittnen, unga och gamla, arbetade hårt med rengöring, målning och olika andra sysslor i samband med renoveringen av en Rikets sal. Frampå eftermiddagen hade de hunnit bli ganska trötta, och somliga hade satt sig att vila litet.
Just då dök det upp tre systrar i församlingen, och de hade med sig smörgåsar, småbröd, tårtor, kaffe, te och andra drycker. Vilken angenäm överraskning det var för dessa trötta själar! Det spontana uttrycket för gästfrihet och kärlek från de tre systrarnas sida resulterade inte enbart i att arbetarna stärktes i fysiskt avseende, utan det bidrog också mycket till en varm och kärleksfull anda i hela gruppen av bröder och systrar som var där denna eftermiddag.
Ett kännetecken på sann kristendom
Gästfrihet och kärlek är naturligtvis inte begränsade till sådana speciella tillfällen. Grundaren av den sanna kristendomen, Jesus Kristus, påpekade med avseende på sina verkliga efterföljare: ”Av detta skall alla veta att ni är mina lärjungar: om ni har kärlek inbördes.” Likaså uppmanade aposteln Paulus sina medkristna: ”Följ gästfrihetens väg.” (Johannes 13:35; Romarna 12:13) Det är med andra ord så att den kurs av gästfrihet, där drivkraften är osjälvisk kärlek till andra, är ett levnadssätt för sanna kristna.
Sådana egenskaper kommer emellertid inte automatiskt, när man blir kristen. Det är snarare så att man måste arbeta hårt på att odla dem. Detta gäller i synnerhet i våra dagars värld, där kärleken hos de flesta människor har svalnat, precis som bibeln förutsagt. (Matteus 24:12) Men vilken kontrast det råder där sådana egenskaper finns! I en nära sammansvetsad familj gläds familjemedlemmarna åt varandras sällskap och tillbringar gärna tid tillsammans. På liknande sätt är det så att när medlemmar av den kristna församlingen umgås regelbundet vid möten, i tjänsten på fältet och vid andra tillfällen, så kommer de verkligen att lära känna varandra. De blir sanna vänner och kommer kanske ännu närmare varandra än familjemedlemmar. (Ordspråksboken 18:24) Detta vänskapsband mellan medvittnen för Jehova tjänar som ett kraftigt skydd mot de osunda inflytandena från världen.
Kristna kvinnors roll
Även om alla kristna uppmanas att följa ”gästfrihetens väg”, så spelar kristna kvinnor en avgörande roll i denna angelägenhet. Är det inte i själva verket så att det vanligtvis är kvinnorna, och i synnerhet hustrurna, som utför det mesta av det faktiska arbetet i samband med den gästfrihet man visar? När mannen bjuder hem vissa i församlingen till kristen gemenskap, är det då inte hustrun som vanligen håller hemmet snyggt, gör i ordning mat och dryck och städar av efteråt? Även om man och barn kanske kan och bör vara villiga att ge henne en hjälpande hand, så är det ofrånkomligen så att det är hustrun som får bära bördan att se till att allt blir ordentligt ombesörjt.
Det är berömvärt att många kristna hustrur villigt bemödar sig att visa sann gästfrihet mot sina andliga bröder och systrar. Tänk till exempel på Dip Yee, pionjärförkunnare på heltid i Hongkong, vars man är äldste i den lokala församlingen. Även om det verkligen innebär en hel del arbete för henne när de inbjuder bröderna och systrarna, ibland till och med en hel bokstudiegrupp, till sitt hem, så visar hon gästfrihet med glädje. ”Vi låter det bli en enkel måltid”, säger hon. ”Det är trevligt att se bröderna sätta värde på umgänget så mycket och bli uppbyggda av det.” Det är verkligen så att kristna kvinnor genom sin gästfrihet spelar en mycket stor roll i fråga om att bygga upp en varm anda i församlingen.
Med tanke på allt som är inbegripet i att visa gästfrihet, så krävs det sannerligen flit och självuppoffring från kristna kvinnors sida. Men de kan vara förvissade om att deras kärleksgärningar i högsta grad uppskattas av deras män och andra berörda som känner tacksamhet. Ibland kan det naturligtvis inträffa att somliga inte visar rätt uppskattning av vad som görs för dem, men detta är verkligen inte någon orsak till att bli modfälld eller harmsen eller att upphöra med att vara gästfri. Kom ihåg att samtidigt som det känns tillfredsställande att få motta uttryck för tacksamhet från andra och att veta att våra ansträngningar är uppskattade, så önskar vi visa gästfrihet i första hand därför att det är det som är rätt och kärleksfullt. Framför allt behagar det Jehova Gud att vi gör detta.
Att ha ett balanserat synsätt
I dessa tider med stigande priser kanske somliga tvekar att visa gästfrihet, därför att de anser att de inte har råd med att göra det. I fråga om detta är det viktigt för oss att ha ett balanserat synsätt på saken. Även om det kan vara extra trevligt att vid en stund av samvaro bjuda på någonting speciellt i fråga om mat och dryck, så är detta inte den viktigaste faktorn. Detta framhålls vist nog i Guds ord: ”Bättre är ett fat kål med kärlek än en gödd oxe med hat.” (Ordspråksboken 15:17) Vad vi har eller bjuder på är inte det viktigaste. Det som är viktigt och uppskattat är det ömsesidigt uppbyggande umgänget och den anda av kärlek som vi visar.
Vi kan tänka på hur det är för Fung Hing, en syster i 40-årsåldern, som har en man som är motståndare. Hon bor i en mycket liten enrummare i ett av de kolossala allmänna bostadsområdena i Hongkong. Hon har det inte alls så gott ställt. Hon är i själva verket tvungen att utföra deltidsarbete för att dryga ut familjens inkomst. Men hon är frikostig med det hon har. När vittnena i församlingen kommer till det område där hon bor för att predika från hus till hus, inbjuder hon dem ofta i sitt hem på lite förtäring. En sådan kärleksfull gest är inte bara uppskattad av hennes medkristna, utan tjänar också till att visa att man inte behöver ha det gott ställt för att visa sann gästfrihet.
I samma mån som vi kanske försöker vara måttfulla när vi har gäster, så kan vi emellertid finna att det ändå är nödvändigt att själva ge avkall på vissa ting för att kunna visa gästfrihet. Är det värt detta? Ja, verkligen, om vårt motiv är sann kristen kärlek. För vilken kärlek har vi, om vi inte kan göra uppoffringar? Både Jehova och Jesus visade sin kärlek till mänskligheten genom att göra stora uppoffringar — Jehova offrade sin Son och Jesus sitt eget fullkomliga mänskliga liv. — Johannes 3:16; 15:13.
De första kristna följde också en kärleksfull väg. Beträffande bröderna i Macedonien skrev aposteln Paulus ”att i en stor prövning under betryck deras överflöd av glädje och deras djupa fattigdom fick deras givmildhets rikedom att överflöda. Ty efter sin verkliga förmåga, ja, jag betygar, utöver sin verkliga förmåga gjorde de detta, i det att de självmant fortsatte att mycket enträget tigga oss om förmånen att få ge den välmenta gåvan.” (2 Korintierna 8:2—4) Deras ”djupa fattigdom” och att de gick ”utöver sin verkliga förmåga” gjorde deras givmildhet så mycket mera äkta och rörande.
Antingen man är fattig eller har det relativt gott ställt och trots moderna bekvämligheter, så tar det emellertid tid, energi och resurser att visa gästfrihet. Frågan är då i grund och botten: Är vi villiga att bemöda oss, så att andra kan få åtnjuta välsignelserna av kristet umgänge? Kom ihåg att ”den frikostige blir rikligen mättad”, som det bibliska ordspråket lyder, ”och den som vederkvicker andra, han blir själv vederkvickt”. Vi kan också finna tröst i tanken att när vi visar gästfrihet i lydnad för Jehovas uttryckliga befallning och när vi efterliknar hans storslagna exempel, så innebär detta i själva verket att vi ”lånar åt Herren [Jehova]”. — Ordspråksboken 11:25; 19:17.
Vem skall man inbjuda?
”När du låter duka till middag eller kvällsmåltid”, sade Jesus vid ett tillfälle, ”kalla då inte på dina vänner eller dina bröder eller dina släktingar eller rika grannar.” (Lukas 14:12) Den springande punkten som Jesus här framhöll har inte så mycket att göra med att vi inte bör inbjuda våra vänner och släktingar till en måltid. Han intog ibland själv måltider tillsammans med sina vänner, till exempel hemma hos Maria och Marta. Meningen är att vår gästfrihet inte bör vara motiverad av tanken att få någonting i gengäld.
Som Jesus sedan visade, bör de vi först tänker på, när vi bjuder hem gäster, vara sådana som kommer att ha mest gagn av umgänget. (Lukas 14:13) Detta kan inbegripa dem som är i behov av uppmuntran, dem som är nya i sanningen, dem som är blyga eller har en benägenhet att vara tillbakadragna och dem som är äldre. Den uppbyggande verkan som sådant umgänge kan ha framgår av det som yttrades av Oi Yuk, en äldre syster som är mycket nitisk men som lider av svag hälsa: ”Bröderna inbjuder mig ofta till sina samvarostunder och visar mig vänlighet på många sätt. Det gör mig så lycklig att vara en del av den stora familjen!”
Det är uppenbart att syftet med sådan samvaro sträcker sig längre än till att bara umgås. Det har snarare att göra med att bygga upp varandra och stärka kärleksbanden bland Jehovas medtillbedjare. Därför bör tyngdpunkten ligga på att upprätthålla en uppbyggande och uppmuntrande atmosfär i stället för att inrikta sig på ymnighet i fråga om mat och dryck. Likaså bör man ägna eftertanke åt aktiviteterna och samtalsämnena vid sådana tillfällen. Det behöver inte vara så att alla aktiviteter kretsar kring bibeln eller att alla samtal handlar om bibliska ämnen, men samtidigt är det förståndigt och kärleksfullt att se till att de alltid är uppbyggande och uppmuntrande. Tävlingsinriktade lekar och spel, löst skvaller eller förklenande yttranden om andra bör sannerligen undvikas. — Efesierna 4:29, 31.
Rika belöningar väntar den som är gästfri
Även om man inte bör visa gästfrihet med den baktanken att man skall få någonting i gengäld, så innebär inte detta att en gästfri person inte får någon belöning alls. Det är tvärtom så att sann gästfrihet medför många belöningar, även om man inte eftersträvat dem. Det hjälper en att få nya vänner, och det stärker gamla band. Det stimulerar andra att också odla en anda av givmildhet och gästfrihet. (Lukas 6:38; Ordspråksboken 11:25) Framför allt så kommer den mest gästfrie personen i universum, vår kärleksfulle Skapare, Jehova Gud, att se till att de som är sant gästfria aldrig behöver lida någon verklig brist, eftersom han uppskattar dem som följer ”gästfrihetens väg” på samma sätt som han gör.