Hur man förbereder sig för ett lyckligt äktenskap

1, 2. a) Hur framhöll Jesus vikten av planering? b) På vilket område är det särskilt viktigt med planering?

ATT bygga ett hus kräver noggrann förberedelse. Innan grunden kan läggas, måste man skaffa en tomt och göra ritningar. Men något annat är också mycket viktigt. Jesus sade: ”Vem av er som vill bygga ett torn sätter sig inte först ner och räknar ut kostnaden, för att se om han har nog till att fullborda det?” — Lukas 14:28.

² Detta gäller inte bara när man skall bygga ett hus, utan också när man skall bygga ett lyckligt äktenskap. Många säger: ”Jag vill gifta mig.” Men hur många stannar upp och funderar över kostnaden? Bibeln talar om äktenskapet i gynnsamma ordalag, men den riktar också uppmärksamheten på de utmaningar äktenskapet ställer parterna inför. (Ordspråken 18:22; 1 Korinthierna 7:28) De som överväger att gifta sig måste därför ha en realistisk syn både på de välsignelser och på de kostnader ett äktenskap för med sig.

3. Varför är Bibeln till stor hjälp för dem som planerar att gifta sig, och vilka tre frågor hjälper den oss att besvara?

³ Bibeln är till stor hjälp. Dess råd är inspirerade av äktenskapets instiftare, Jehova Gud. (Efesierna 3:14, 15; 2 Timoteus 3:16) Genom att använda principerna i denna gamla, men ändå mycket aktuella, handbok skall vi besvara följande frågor: 1) Hur kan en person veta om han eller hon är redo för äktenskap? 2) Vad bör man söka hos en äktenskapspartner? 3) Hur kan man bevara uppförandet ärbart under sällskapandet?

4. Vad är en viktig faktor när det gäller att underhålla ett lyckligt äktenskap?

⁴ Det kan vara dyrt att bygga ett hus, men att underhålla det är också kostsamt på lång sikt. Detsamma gäller äktenskapet. Det kan verka vara en tillräckligt stor utmaning bara att bli gift, men man måste också tänka på att äktenskapet skall underhållas år efter år. Vad innefattas i att underhålla äktenskapet? En viktig faktor är helhjärtat engagemang. Man måste inse att äktenskapet skall vara en bestående förening. Så här beskriver Bibeln äktenskapsrelationen: ”En man kommer att överge sin far och sin mor, och han skall hålla sig till sin hustru, och de skall bli ett kött.” (1 Moseboken 2:24) Jesus Kristus visade att den enda bibelenliga grunden för skilsmässa som ger möjlighet till omgifte är ”otukt”, dvs. olovligt sexuellt umgänge, sexuellt umgänge utanför äktenskapets ram. (Matteus 19:9) Om du överväger att gifta dig, tänk då på dessa bibliska normer. Om du inte är redo att engagera dig helhjärtat i ett bindande förhållande, då är du inte redo för äktenskap. — 5 Moseboken 23:21; Predikaren 5:4, 5.

5. Varför bör tanken att äktenskapet skall vara en bestående förening värderas högt av dem som planerar att gifta sig, även om den skrämmer många?

⁵ Tanken att äktenskapet skall vara en bestående förening skrämmer många. ”Vetskapen om att vi två skulle vara bundna vid varandra hela livet gjorde att jag kände mig inträngd i ett hörn, instängd, som i ett fängelse”, bekände en ung man. Men om du verkligen älskar den du tänker gifta dig med, kommer det inte att kännas som en börda att äktenskapet är bindande. Du kommer i stället att betrakta det som en källa till trygghet. Att äktenskapet skall vara en bestående förening ger makarna en önskan att hålla ihop både i goda och i svåra tider och att stödja varandra vad som än händer. Den kristne aposteln Paulus skrev att den sanna kärleken ”fördrar allting” och ”uthärdar allting”. (1 Korinthierna 13:4, 7) ”Att äktenskapet är bindande får mig att känna mig tryggare”, säger en kvinna. ”Det känns bra att vi har bekräftat för oss själva och för andra att vi tänker hålla ihop.” — Predikaren 4:9—12.

6. Varför är det bäst att inte rusa in i äktenskapet vid unga år?

⁶ Ett sådant helhjärtat engagemang kräver mogenhet. Paulus säger därför att de kristna gör väl i att inte gifta sig förrän de har hunnit ”förbi ungdomsblomstringen”, den period då de sexuella känslorna är starka och kan avtrubba omdömet. (1 Korinthierna 7:36) Ungdomar förändras snabbt när de växer upp. Många som gifter sig när de är mycket unga upptäcker att deras, och även deras äktenskapspartners, behov och önskningar förändras på bara några år. Statistiken visar att de som gifter sig i tonåren löper mycket större risk att bli olyckliga och misslyckas med sina äktenskap än de som väntar med att gifta sig. Rusa därför inte in i äktenskapet. Att du lever som ung, ogift vuxen några år kan ge dig värdefull erfarenhet som kommer att göra dig mognare och bättre rustad att bli en lämplig äkta man eller hustru. Att du väntar med att gifta dig kan också hjälpa dig att bättre lära känna dig själv — något som är nödvändigt för att du skall kunna bygga upp ett lyckligt förhållande i ditt äktenskap.

7. Varför bör de som planerar att gifta sig granska sig själva först?

⁷ Tycker du att det är lätt att göra upp en lista på de egenskaper du vill se hos en äktenskapspartner? De flesta tycker det. Hur är det då med dina egna egenskaper? Vilka karaktärsdrag har du som kommer att hjälpa dig att bidra till ett lyckligt äktenskap? Hur kommer du att bli som äkta man eller som hustru? Erkänner du till exempel villigt dina fel och misstag? Tar du emot råd, eller är du alltid beredd att inta försvarsställning, när du blir tillrättavisad? Är du i allmänhet glad och optimistisk, eller har du en benägenhet att vara dyster och missnöjd? (Ordspråken 8:33; 15:15) Kom ihåg att äktenskapet inte kommer att ändra din personlighet. Om du är stolt, överkänslig eller överdrivet pessimistisk som ogift, kommer du att vara det också som gift. Eftersom det är svårt att se sig själv som andra ser en, skulle du kanske kunna be någon av dina föräldrar eller en vän, som du har förtroende för, att uppriktigt säga sin mening och komma med förslag. Om du får veta att det finns sidor hos dig som du skulle behöva ändra på, arbeta då på detta innan du funderar på att gifta dig.

8—10. Vilka råd i Bibeln hjälper en person att förbereda sig för äktenskapet?

⁸ Bibeln uppmanar oss att låta Guds heliga ande påverka oss och frambringa sådana egenskaper hos oss som ”kärlek, glädje, frid, långmodighet, omtänksamhet, godhet, tro, mildhet, självbehärskning”. Den säger också att vi skall låta oss ”förnyas i den kraft som påverkar ... [vårt] sinne” och att vi skall ”ta på ... [oss] den nya personligheten som blev skapad enligt Guds vilja i sann rättfärdighet och lojalitet”. (Galaterna 5:22, 23; Efesierna 4:23, 24) Att du följer de här råden medan du fortfarande är ogift är som att sätta in pengar på banken — det kommer att visa sig vara mycket värdefullt i framtiden, när du verkligen gifter dig.

⁹ Om du är kvinna, kan du till exempel lära dig att ägna mer uppmärksamhet åt ”hjärtats fördolda människa” än åt ditt fysiska utseende. (1 Petrus 3:3, 4) Blygsamhet och ett sunt sinne kommer att hjälpa dig att vinna vishet, ”en skönhetens krona”. (Ordspråken 4:9; 31:10, 30; 1 Timoteus 2:9, 10) Om du är man, lär dig då att behandla kvinnor på ett vänligt och respektfullt sätt. (1 Timoteus 5:1, 2) Samtidigt som du lär dig att fatta beslut och axla ansvar bör du också lära dig att vara blygsam och ödmjuk. En dominerande attityd kommer att skapa problem i ett äktenskap. — Ordspråken 29:23; Mika 6:8; Efesierna 5:28, 29.

¹⁰ Det är inte lätt att ändra sig på de här områdena, men det är något som alla kristna bör arbeta på. Att du gör det kommer att hjälpa dig att bli en bättre äktenskapspartner.

11, 12. Hur kan två människor komma underfund med om de passar för varandra eller inte?

¹¹ Är det vanligt där du bor att man själv väljer sin äktenskapspartner? Hur bör du i så fall göra om du känner dig dragen till någon av det motsatta könet? Fråga dig först: ”Har jag verkligen för avsikt att gifta mig?” Det är grymt att leka med en annan människas känslor genom att inge falska förhoppningar. (Ordspråken 13:12) Fråga dig sedan: ”Är jag i den situationen att jag kan gifta mig?” Om svaret på båda de här frågorna är ja, är nästa steg beroende av seder och bruk på den plats där du bor. I somliga länder kan man, sedan man iakttagit personen i fråga en tid, gå till honom eller henne och säga att man tycker att det skulle vara roligt att bli bättre bekant. Om reaktionen blir negativ, var då inte påstridig. Kom ihåg att den andra personen också har rätt att bestämma i saken. Om reaktionen emellertid blir positiv, kan ni planera att ägna er åt sunda aktiviteter tillsammans. Du får då tillfälle att se om det skulle vara förståndigt av dig att gifta dig med den här personen.a Vad bör du söka hos din tilltänkta partner i det här skedet?

¹² För att besvara den frågan kan vi ta en illustration. Tänk dig två musikinstrument, kanske ett piano och en gitarr. Om de är rätt stämda, kan de var för sig frambringa vacker solomusik. Men vad händer om de här instrumenten spelas tillsammans? Nu måste de vara samstämda. Det är likadant med dig och den du överväger att gifta dig med. Ni kanske båda två har arbetat hårt med att ”stämma” era personlighetsdrag som enskilda individer. Men frågan är nu: Är ni samstämda? Med andra ord, passar ni för varandra?

13. Varför är det mycket oförståndigt att uppvakta någon som inte delar ens tro?

¹³ Det är viktigt att ni har samma religiösa övertygelse och samma principer. Aposteln Paulus skrev: ”Bli inte ojämnt sammanokade med icke troende.” (2 Korinthierna 6:14; 1 Korinthierna 7:39) Om du gifter dig med någon som inte delar din tro på Gud, är risken större att det blir svår disharmoni i äktenskapet. Att ni båda är hängivna Jehova Gud är å andra sidan den starkaste grundvalen för endräkt i äktenskapet. Jehova vill att du skall vara lycklig och få de starkaste tänkbara band till den person du gifter dig med. Han vill att ni skall vara bundna vid honom och vid varandra med ett band av kärlek som är likt en tredubbel tråd. — Predikaren 4:12.

14, 15. Är det förhållandet att man har samma tro den enda faktorn som påverkar endräkten? Förklara.

¹⁴ Att ni båda tillber Gud är den viktigaste faktorn för endräkten, men mer är inbegripet. För att vara samstämda bör du och den du överväger att gifta dig med ha liknande mål i livet. Vad har ni för mål? Vad har ni exempelvis för inställning till att skaffa barn? Vad sätter ni främst i livet?b (Matteus 6:33) I ett verkligt lyckligt äktenskap är makarna goda vänner och gläder sig åt varandras sällskap. (Ordspråken 17:17) De måste därför ha gemensamma intressen. Det är svårt att bevara ett nära vänskapsförhållande — för att inte tala om ett äktenskap — om man saknar gemensamma intressen. Men om din tilltänkta partner tycker om att ägna sig åt en viss aktivitet, till exempel fotvandring, och du inte gör det, betyder det då att ni inte bör gifta er med varandra? Inte nödvändigtvis. Ni kanske har andra, viktigare intressen gemensamt. Dessutom kanske du kan göra din tilltänkta partner lycklig genom att ägna dig åt någon viss sund aktivitet därför att han eller hon tycker om att ägna sig åt den. — Apostlagärningarna 20:35.

¹⁵ Ja, om ni passar för varandra beror mer på hur anpassbara ni båda är än på hur lika ni är. I stället för att fråga: ”Är vi överens om allting?” är det bättre att du frågar dig: ”Vad händer när vi inte är överens? Kan vi resonera lugnt om saker och ting och visa varandra respekt och aktning? Eller urartar diskussionerna ofta till häftiga gräl?” (Efesierna 4:29, 31) Om du vill gifta dig, ta dig då i akt för någon som är stolt och påstridig, som aldrig är villig att kompromissa och som alltid kräver att få sin egen vilja igenom.

16, 17. Vad kan en man eller en kvinna fråga sig när det gäller en tilltänkt partner?

¹⁶ I den kristna församlingen skall de som anförtros ansvarsuppgifter ”först prövas i fråga om sin lämplighet”. (1 Timoteus 3:10) Du kan också tillämpa den principen. En kvinna kan till exempel fråga sig: ”Vilket rykte har den här mannen? Vilka är hans vänner? Visar han självbehärskning? Hur behandlar han äldre personer? Hurdan är hans familj? Hur uppträder han mot sin familj? Vad har han för inställning till pengar? Missbrukar han alkohol? Har han ett häftigt, rentav våldsamt, humör? Vilka ansvarsuppgifter har han i församlingen, och hur sköter han dem? Kan jag känna djup respekt för honom?” — 3 Moseboken 19:32; Ordspråken 22:29; 31:23; Efesierna 5:3—5, 33; 1 Timoteus 5:8; 6:10; Titus 2:6, 7.

¹⁷ En man kan fråga sig: ”Visar den här kvinnan kärlek till Gud och respekt för honom? Kan hon sköta ett hem? Vad kommer hennes familj att vänta sig av oss? Är hon förståndig, flitig och ekonomisk? Vad talar hon om? Är hon verkligt intresserad av andras välfärd, eller är hon självupptagen eller beskäftig? Är hon pålitlig? Är hon villig att underordna sig ledarskap, eller är hon omedgörlig, kanske rentav upprorisk?” — Ordspråken 31:10—31; Lukas 6:45; Efesierna 5:22, 23; 1 Timoteus 5:13; 1 Petrus 4:15.

18. Om mindre svagheter kommer i dagen under sällskapandet, vad bör man då komma ihåg?

¹⁸ Glöm inte att du har att göra med en ofullkomlig avkomling av Adam och inte med någon idealiserad hjälte eller hjältinna ur någon kärleksnovell. Alla har sina brister, och en del av bristerna måste man överse med — det gäller både dina och din tilltänkta partners brister. (Romarna 3:23; Jakob 3:2) En svaghet som kommer i dagen kan dessutom ge er möjlighet att mogna till. Anta att ni under den tid ni sällskapar råkar i gräl. Tänk då på att också människor som älskar och respekterar varandra blir oense ibland. (Jämför 1 Moseboken 30:2; Apostlagärningarna 15:39.) Kan det vara så att ni båda helt enkelt behöver ”lägga band på ... [er] ande” i större utsträckning och lära er att resonera igenom saker och ting i lugn och ro? (Ordspråken 25:28) Är din tilltänkta partner villig att bättra sig? Är du det? Skulle du kunna lära dig att inte vara så känslig, inte så lättstött? (Predikaren 7:9) Att ni lär er att lösa problem som uppstår kan skapa ett mönster av uppriktigt kommunicerande som är viktigt om ni två gifter er med varandra. — Kolosserna 3:13.

19. Hur skulle det vara förståndigt att handla om allvarliga problem uppdagas under sällskapandet?

¹⁹ Men hur blir det om du lägger märke till oroande sidor hos din tilltänkta partner, sidor som gör dig mycket betänksam? Sådana betänkligheter bör du ta i noggrant övervägande. Blunda inte för allvarliga fel och brister, hur romantiska känslor du än hyser eller hur ivrig du än är att bli gift. (Ordspråken 22:3; Predikaren 2:14) Om du hyser allvarliga betänkligheter angående den du sällskapar med, gör du klokt i att inte fortsätta förhållandet och att inte ge honom eller henne något bindande löfte.

20. Hur kan ett par som har sällskap bevara sitt moraliska uppförande klanderfritt?

²⁰ Hur kan du bevara ditt uppförande ärbart under sällskapandet? För det första måste du se till att ditt moraliska uppförande är klanderfritt. Anses det passande på den plats där du bor att ogifta personer håller varandra i handen, kysser varandra eller kramar varandra? Även om ömhetsbetygelser av detta slag inte anses opassande, bör sådana uttryck för tillgivenhet förekomma först när förhållandet har utvecklat sig så långt att ni har gjort upp definitiva planer för giftermål. Var försiktig, så att ömhetsbetygelserna inte överdrivs och övergår i ett orent uppförande eller till och med i otukt. (Efesierna 4:18, 19; jämför Höga Visan 1:2; 2:6; 8:5, 9, 10.) Eftersom hjärtat är förrädiskt, gör ni klokt i att inte vara för er själva i ett hus, en våning, en parkerad bil eller på någon annan plats där ni kan frestas till ett orätt uppförande. (Jeremia 17:9) Att du bevarar uppförandet moraliskt rent under sällskapandet visar tydligt att du har självbehärskning och att du osjälviskt sätter den andra personens välfärd framför dina egna önskningar och begär. Viktigast av allt är att ett rent uppförande under sällskapandet behagar Jehova Gud. Han befaller sina tjänare att avhålla sig från orenhet och otukt. — Galaterna 5:19—21.

21. Vad kan man behöva resonera uppriktigt med varandra om för att kunna bevara uppförandet ärbart under sällskapandet?

²¹ För det andra innefattar ett ärbart uppförande under sällskapandet också att man kommunicerar uppriktigt med varandra. När sällskapandet avancerat så långt att det är aktuellt med giftermål, är det vissa saker som ni måste resonera öppet om. Var skall ni bo? Skall ni förvärvsarbeta båda två? Skall ni skaffa barn? Det är dessutom ärligt att berätta om förhållanden som kan påverka äktenskapet, sådant som kanske hänt tidigare i livet. Det kan gälla stora skulder eller förpliktelser eller hälsoproblem, till exempel en allvarlig sjukdom. Eftersom många människor som är infekterade med hiv (det virus som orsakar aids) kan vara symptomfria en tid, skulle det inte vara orätt av en individ eller av omtänksamma föräldrar att uppmana någon som tidigare levt ett promiskuöst liv eller som varit sprutnarkoman att låta hivtesta sig. Om testet visar sig vara positivt, bör den hivinfekterade inte försöka övertala sin tilltänkta äktenskapspartner att fortsätta förhållandet, om han eller hon nu vill bryta det. Personer som har tillhört en högriskgrupp skulle faktiskt göra väl i att frivilligt låta testa sig, innan de börjar uppvakta någon.

22, 23. a) Hur skulle man kunna förlora jämvikten när man förbereder ett bröllop? b) Vilken balanserad syn bör man ha på bröllopsdagen och äktenskapet?

²² De sista månaderna före bröllopet kommer ni förmodligen båda två att vara mycket upptagna av bröllopsförberedelserna. Ni kan minska spänningen en hel del genom att vara måttliga. Släktingar och vänner kanske uppskattar ett stort, påkostat bröllop, men det kan tära hårt på de nygiftas och deras familjers krafter och ekonomi. Att man i viss mån följer lokala seder och bruk är förståndigt, men att man slaviskt följer sederna och kanske försöker överglänsa andra kan ställa tillfällets vikt och betydelse i skuggan och beröva er den glädje ni bör känna. Även om man måste ta hänsyn till andras känslor, är det brudgummen som i första hand har ansvaret att bestämma hur bröllopsfesten skall utformas. — Johannes 2:9.

²³ Kom ihåg att bröllopsdagen varar bara en dag, men att äktenskapet varar livet ut. Koncentrera dig därför inte för mycket på själva bröllopsdagen, på att bli gift. Vänd dig i stället till Jehova Gud för att få vägledning och planera framåt för livet efter bröllopsdagen, då du är gift. Då har du förberett dig väl för ett lyckligt äktenskap.