Jesu liv och tjänst

En välsignelsebringande färd till Judeen

DET hade gått några veckor sedan judarna, under invigningshögtiden i Jerusalem, hade försökt döda Jesus. Han begav sig därför norrut, tydligen till trakterna kring Galileiska sjön.

Nu har han återigen styrt kosan mot Jerusalem och predikar utmed vägen i byarna i Pereen, ett område öster om Jordanfloden. Han har just avslutat liknelsen om den rike mannen och Lasarus. Nu fortsätter han att undervisa sina lärjungar om sådant som han hade lärt dem när de var i Galileen.

Han säger till exempel att det skulle vara fördelaktigare för en individ ”om en kvarnsten hade blivit hängd om hans hals och han hade blivit slängd i havet, än att han skulle få en av dessa små att snava och falla”. Han framhåller också hur viktigt det är att vi förlåter varandra, och han säger: ”Även om [en broder] ... syndar mot dig sju gånger om dagen och kommer tillbaka till dig sju gånger och säger: ’Jag ångrar mig’, skall du förlåta honom.”

När lärjungarna ber: ”Ge oss mera tro”, svarar Jesus: ”Om ni hade tro så stor som ett senapskorn, skulle ni säga till detta svarta mullbärsträd: ’Må du bli uppryckt med rötterna och planterat i havet!’ och det skulle lyda er.” Även ett litet mått av tro kan alltså uträtta stora ting.

Därefter återger Jesus en verklig situation för att belysa vilken inställning en tjänare till den allsmäktige Guden bör ha. ”Finns det väl någon av er”, säger Jesus, ”som har en slav, vilken plöjer eller ser till hjorden, och som kommer att säga till honom, när han kommer in från fältet: ’Kom genast hit och lägg dig till bords’? Kommer han inte snarare att säga till honom: ’Gör i ordning vad jag skall ha till kvällsmat, och sätt förkläde på dig och betjäna mig, tills jag har ätit och druckit färdigt, och efteråt kan du själv äta och dricka’? Inte kommer han väl att känna tacksamhet mot slaven, därför att han gjorde de ting som hade anvisats honom? Så också ni, när ni har gjort alla de ting som har anvisats er, säg då: ’Vi är onyttiga slavar. Vad vi har gjort är bara vad vi borde göra.’” Guds tjänare bör således aldrig känna det som om de gör Gud en tjänst genom att tjäna honom. I stället bör de ständigt påminna sig vilket privilegium det är att få tillbe honom som betrodda medlemmar av hans hushåll.

Tydligtvis är det strax efter det att Jesus framställt denna liknelse som en budbärare anländer. Han har skickats dit av Maria och Marta, Lasarus’ systrar, som bor i Betania i Judeen. ”Herre, se, den som du är så fäst vid är sjuk”, säger budbäraren.

Jesus svarar: ”Ändamålet med den här sjukdomen är inte döden, utan härlighet åt Gud, för att Guds Son må förhärligas genom den.” Efter att ha stannat kvar där han var i två dagar säger Jesus till sina lärjungar: ”Låt oss gå till Judeen igen.” Men de påminner honom: ”Rabbi, nyss ville judéerna komma åt att stena dig, och går du nu dit igen?”

”Är det inte tolv timmars dagsljus?” säger Jesus till svar. ”Om någon vandrar i dagsljus, törnar han inte emot något, eftersom han ser den här världens ljus. Men om någon vandrar om natten, törnar han emot något, eftersom ljuset inte är i honom.”

Jesus menar tydligen att den period av ”dagsljus” som Gud har bestämt för hans jordiska tjänst ännu inte har löpt ut, och så länge den inte har gjort det, kan ingen vålla honom någon skada. Han måste dra full nytta av den korta tid av ”dagsljus” som han ännu har kvar. Sedan kommer ”natten”, då hans fiender kommer att ha dödat honom.

Jesus tillägger: ”Lasarus, vår vän, har gått till vila, men jag är nu på väg dit för att väcka honom ur sömnen.”

Lärjungarna tror tydligen att Lasarus sover och att det är ett positivt tecken på att han skall tillfriskna och säger därför: ”Herre, om han har gått till vila, kommer han att bli frisk.”

Jesus säger därför rättframt till dem: ”Lasarus har dött, och jag gläder mig för er skull över att jag inte var där, för att ni må tro. Men låt oss gå till honom.”

Lärjungen Tomas, som inser att Jesus kan komma att bli dödad i Judeen men som ändå vill följa honom, uppmanar sina medlärjungar: ”Låt oss också gå, för att vi må dö med honom.” Så med risk för sina egna liv följer lärjungarna Jesus på denna välsignelsebringande färd till Judeen. Lukas 13:22; 17:1—10; Johannes 10:22, 31, 40—42; 11:1—16.

◆ Var har Jesus nyligen predikat?

◆ Vilka ämnen undervisar Jesus om på nytt, vilken verklig situation beskriver han, och vad vill han illustrera med den?

◆ Vilken nyhet når Jesus, och vad menar han med uttrycken ”dagsljus” och ”natten”?

◆ Vad menar Tomas när han säger: ”Låt oss också gå, för att vi må dö med honom”?