Den enda högtid som bör firas

Detta firande introducerades av Jesus samma dag som han dog. Han hade först firat den judiska påskhögtiden tillsammans med sina apostlar. Därefter skickade han runt en del av det osyrade påskbrödet till dem och sade: ”Detta betyder min kropp som skall ges ut till förmån för er.” Sedan skickade han runt en bägare med vin och sade: ”Denna bägare betyder det nya förbundet i kraft av mitt blod, som skall utgjutas till förmån för er.” Han sade också: ”Fortsätt att göra detta till minne av mig.” (Lukas 22:19, 20; 1 Korinthierna 11:24—26) Detta firande kallas Herrens kvällsmåltid eller Åminnelsen. Det är den enda högtid som Jesus befallde sina efterföljare att fira.

Många kyrkor menar att de iakttar detta firande tillsammans med alla sina andra högtider, men de flesta gör det inte på det sätt som Jesus befallde. Den kanske mest anmärkningsvärda skillnaden gäller hur ofta den firas. Somliga kyrkor firar den en gång i månaden, en gång i veckan eller till och med en gång om dagen. Är detta vad Jesus avsåg när han sade till sina efterföljare: ”Fortsätt att göra detta till minne av mig”? I 1917 års svenska översättning finner vi lydelsen: ”Gören detta till min åminnelse.” (1 Korinthierna 11:24, 25) Hur ofta firar man en åminnelsedag? Vanligtvis bara en gång om året, på årsdagen.

Vi bör också hålla i minnet att Jesus instiftade detta firande samma dag som han dog, den 14 nisan enligt den judiska kalendern.a Den dagen inföll påsken, en högtid som skulle påminna judarna om den storslagna befrielse som de hade fått erfara i Egypten på 1500-talet f.v.t. Den gången resulterade offrandet av ett lamm i att de förstfödda bland judarna räddades, när Jehovas ängel slog alla egyptiernas förstfödda. — 2 Moseboken 12:21, 24—27.

Hur hjälper oss detta i vår förståelse av åminnelsefirandet? Den kristne aposteln Paulus skrev: ”Vårt påskoffer, Kristus, har blivit slaktat.” (1 Korinthierna 5:7) Jesu död var ett större påskoffer, som gav mänskligheten möjlighet till en långt större räddning. För de kristna har därför åminnelsen av Kristi död ersatt den judiska påsken. — Johannes 3:16.

Påsken var en årlig högtid, och därför borde Åminnelsen, logiskt sett, också vara det. Den judiska påsken — den dag Jesus dog — inföll alltid på den 14:e dagen i månaden nisan. Minnet av Kristi död bör därför högtidlighållas en gång om året på den kalenderdag som motsvarar den 14 nisan. År 1994 infaller denna dag lördagen den 26 mars, efter solnedgången. Men hur kommer det sig att kristenhetens kyrkor inte firar den här speciella dagen? En kort historisk återblick kommer att besvara den frågan.