Han tog emot gudomlig vägledning

FÖRESTÄLL dig att du fick hand om ett fullkomligt barn som du förväntades uppfostra på rätt sätt. Vilken utmaning det skulle vara! Hur skulle en ofullkomlig människa kunna klara en sådan uppgift? Endast genom att ta emot gudomlig vägledning och tillämpa den i det dagliga livet.

Just detta gjorde Josef, Jesu adoptivfar. I motsats till de apokryfiska berättelserna som innehåller många detaljer om Josef har Bibeln mycket lite att säga om den ödmjuka roll han spelade i Jesu unga år. Vi vet att Josef och hans hustru, Maria, uppfostrade Jesus och fyra andra söner och även döttrar. — Markus 6:3.

Josef var ättling till Israels kung David i Salomos släktlinje. Hans far hette Jakob och hans svärfar Heli. (Matteus 1:16; Lukas 3:23) Josef arbetade som timmerman i staden Nasaret i Galileen och hade begränsade ekonomiska resurser. (Matteus 13:55; Lukas 2:4, 24; jämför 3 Moseboken 12:8.) Men han var en andligt rik man. (Ordspråken 10:22) Skälet till detta var att han tog emot gudomlig vägledning.

Säkerligen var Josef en saktmodig och ödmjuk jude som trodde på Gud och önskade göra det som var rätt. De få detaljer om hans liv som omnämns i Bibeln visar att han alltid lydde Jehovas befallningar. Detta gällde både befallningar som stod i Lagen och befallningar som Josef direkt fick genom änglar.

En rättsinnig man med problem

Vad bör en gudfruktig man göra när han ställs inför ett stort problem? Han bör ”kasta ... [sin] börda på Jehova” och följa gudomlig vägledning. (Psalm 55:22) Det var precis vad Josef gjorde. Medan han var förlovad med Maria, ”visade det sig, innan de blivit förenade, att hon var havande genom helig ande”. Eftersom Josef ”var rättsinnig och inte ville göra så att hon blev offentligt beskådad, ämnade han skilja sig hemligt från henne”. Sedan Josef hade tänkt över saken, visade sig Jehovas ängel för honom i en dröm och sade: ”Josef, Davids son, var inte rädd att ta Maria, din hustru, till dig, för det som har blivit avlat i henne är genom helig ande. Hon skall föda en son, och du skall ge honom namnet Jesus, för han skall rädda sitt folk från deras synder.” När Josef hade vaknat gjorde han ”som Jehovas ängel hade anvisat honom, och han tog sin hustru till sig. Men han hade inget umgänge med henne förrän hon hade fött en son; och han gav honom namnet Jesus.” (Matteus 1:18—25) Josef tog emot gudomlig vägledning.

Kejsar Augustus utfärdade en förordning om att folket skulle inskrivas i sina egna städer. Därför begav sig Josef och Maria till Betlehem i Judeen. Där födde Maria Jesus, och hon var tvungen att lägga honom i en krubba, eftersom det enda husrum som fanns tillgängligt var ett stall. På natten kom herdar dit för att se det nyfödda barnet. De hade hört änglar förkunna den märkliga födelsen. I lydnad för Lagens föreskrifter begav sig Josef och Maria omkring 40 dagar senare till templet i Jerusalem, där de bar fram Jesus och även ett offer. Både Josef och Maria förundrade sig när de hörde den åldrige Simeons profetiska ord om de storslagna ting som Jesus skulle utföra. — Lukas 2:1—33; jämför 3 Moseboken 12:2—4, 6—8.

Av Lukas 2:39 verkar det som om Josef och Maria begav sig till Nasaret direkt efter det att de hade burit fram Jesus i templet. Den här versen ingår emellertid i en förkortad skildring. Österländska astrologer, vise män, besökte uppenbarligen Maria och Jesus i ett hus i Betlehem en ganska lång tid efter frambärandet i templet. Gudomligt ingripande hindrade att besöket ledde till Jesu död. När de vise männen hade gett sig av, visade sig Jehovas ängel i en dröm för Josef och sade till honom: ”Herodes ämnar ... söka efter barnet för att tillintetgöra det.” Josef följde som vanligt den gudomliga vägledningen och tog med sig familjen till Egypten. — Matteus 2:1—14.

Efter Herodes’ död visade sig en ängel i en dröm för Josef i Egypten och sade: ”Stig upp, ta barnet och dess mor med dig och bege dig till Israels land.” När Josef fick höra att Herodes’ son Arkelaus hade efterträtt fadern blev han rädd för att återvända till Judeen. Han följde den gudomliga varning han hade fått i en dröm och begav sig till landsdelen Galileen och bosatte sig i staden Nasaret. — Matteus 2:15—23.

En andlig man

Josef såg till att hans familj rättade sig efter Guds lag och att alla fick andlig näring. Varje år tog han med sig hela familjen för att fira påsken i Jerusalem. Vid ett av dessa tillfällen var Josef och Maria på väg hem till Nasaret när de efter att ha färdats en dagsetapp från Jerusalem upptäckte att den tolvårige Jesus saknades. De återvände till Jerusalem och sökte ivrigt efter honom. Till slut fann de honom i templet, där han lyssnade till lärarna och frågade ut dem. — Lukas 2:41—50.

Det förefaller som om Josef lät sin hustru ta initiativet i en del situationer. När de kom tillbaka till Jerusalem och fann Jesus i templet var det Maria som talade med sin unge son om saken. (Lukas 2:48, 49) Under sin uppväxttid som ”timmermannens son” fick Jesus andlig undervisning. Josef undervisade honom också i timmermansyrket, för Jesus kallades senare ”timmermannen, Marias son”. (Matteus 13:55; Markus 6:3) I våra dagar bör gudfruktiga föräldrar ta alla tillfällen i akt att undervisa sina barn, särskilt i det som rör andliga ting. — Efesierna 6:4; 2 Timoteus 1:5; 3:14—16.

Josefs framtidsutsikter

Bibeln nämner ingenting om Josefs död. Men det är värt att lägga märke till att Jesus i Markus 6:3 kallas ”Marias son”, inte Josefs. Det antyder att Josef då var död. Och om Josef fortfarande hade varit i livet år 33 v.t. är det inte troligt att Jesus, när han hängde på pålen, skulle ha anförtrott omsorgen om Maria åt aposteln Johannes. — Johannes 19:26, 27.

Josef kommer att vara bland de döda som kommer att höra Människosonens röst och komma tillbaka i uppståndelsen. (Johannes 5:28, 29) När Josef då får kunskap om Jehovas föranstaltningar för evigt liv, kommer han utan tvivel att med glädje dra nytta av dem och vara en ödmjuk undersåte till den store himmelske kungen, Jesus Kristus, liksom han var lydig och följde gudomlig vägledning för över 1.900 år sedan.

[Bild på sidan 31]

Josef undervisade Jesus om andliga ting och lärde honom också timmermansyrket