HANNAS

[Hạnnas] Av hebr.; betyder ”som visar ynnest”, ”nådig”.

Hannas utnämndes till överstepräst omkring år 6 eller 7 v.t. av Quirinius, den romerske ståthållaren i Syrien, och innehade detta ämbete fram till omkring år 15. (Lu 2:2) Han var således överstepräst när Jesus som 12-åring fick de rabbinska lärarna i templet att förundra sig över hans förstånd. (Lu 2:42–49) Hannas blev avsatt som överstepräst av prokuratorn Valerius Gratus. Trots att han därefter inte längre officiellt innehade titeln överstepräst fortsatte han uppenbarligen att som före detta överstepräst utöva stor makt och stort inflytande och hade mycket att säga till om i den judiska hierarkin. Fem av hans söner och även hans svärson Kaifas tjänade alla i ämbetet som överstepräst. Med tanke på den framträdande ställning Hannas hade omtalar Bibeln honom med rätta som en av de främsta prästerna. (Mt 26:3; Lu 3:2) När Jesus hade gripits fördes han först till Hannas för förhör, och därefter sändes han till Kaifas för att ställas inför rätta. (Joh 18:13) Hannas nämns först bland de främsta motståndarna till Jesu Kristi apostlar. (Apg 4:6)

Hannas och hans förmögna och mäktiga familj tillhörde Levis stam, och försäljningen av offerdjur på tempelområdet var en av deras viktigaste inkomstkällor. Eftersom Jesus vid två tillfällen hade rensat templet, som de hade gjort till ”en rövarhåla”, hade de tillräckliga skäl för att söka döda honom. (Joh 2:13–16; Mt 21:12, 13; Mk 11:15–17; Lu 19:45, 46) Om Hannas var sadducé hade han troligen ytterligare anledning att hata Jesus och hans apostlar. Sadducéerna trodde nämligen inte på uppståndelsen, men Jesus förkunnade denna lära och hade uppväckt Lasarus som ett bevis för att den var sann, och apostlarna förkunnade också denna lära. (Apg 23:8; jfr Apg 5:17.)