Bibelns syn
Finns det verkligen en djävul?
VAR du mörkrädd, när du var barn? Kanske du inbillade dig att ett monster låg på lur utanför fönstret och väntade på att få rycka bort dig från dina föräldrar. När du nu som vuxen kan läsa faktisk upplysning och tänka mer rationellt, verkar dina barndomsfarhågor absurda. ”Varför då inte gå ett steg längre”, säger en del kritiker, ”och placera djävulen i samma kategori — inte mera verklig än ett barns inbillade monster?”
Ingen verklig djävul? Detta är precis vad en religiös broschyr försäkrar oss: ”I bibeln nämns ingenting om ett sådant ondskans monster”, och: ”I orden djävul och Satan har vi ... syndens och ondskans princip, som är inneboende i människonaturen.” Eller som en söndagsskollärare i Förenta staterna uttryckte det: ”Människorna är de enda djävlarna.” Verkar det mycket enkelt — kanske alltför enkelt?
Förklarar mänskligt uppförande
Om vi människor är de enda djävlarna, varför visar då nästan alla av oss omsorg om vår familjs välfärd? Som individer sörjer till exempel de flesta människor för mat åt sin familj. De förgiftar sig inte med vett och vilja, och de undviker livshotande faror. Det ligger inget djävulskt i detta! Men när samma människor handlar i samlade grupper som nationer, blockerar någonting deras syn på deras gemensamma välfärd. Som nationer låter de hellre livsmedelsöverskott ruttna än bli till föda åt deras hungrande befolkningar. De förgiftar jordens miljö. De rustar sig för ömsesidig utplåning — kärnvapenkrig. Märkligt, självförintande uppförande!
Vilket inflytande svarar för denna blinda fläck i det mänskliga uppförandet? Är det massmentalitet? Några få irrationella ledare? Mer är sannerligen inbegripet. Det är bara bibeln som identifierar någon som ”har förblindat” sinnena i en icke troende, världsvid ”tingens ordning”. Vem? ”Han som kallas Djävul och Satan, han som vilseleder hela den bebodda jorden.” Han manipulerar den organiserade mänskligheten så framgångsrikt att bibeln kallar honom denna världsordnings ”gud”. — 2 Korintierna 4:4; Uppenbarelseboken 12:9.
Denne ”gud” är inte någon buse som gömmer sig utanför fönstret. Men han är en mäktig politisk strateg, en osynlig andlig skapelse, som i ett misslyckat erbjudande för att vinna Jesu tro och lydnad kunde erbjuda Jesus världens alla riken. (Lukas 4:6, 7) Tydligtvis hade Satan gett sådan makt åt andra innan han erbjöd Jesus den, för i bibelboken Daniel visas det att upproriska änglar som hans ställföreträdare hade tagit emot myndighet över världsvälden — med sådana officiella titlar som ”fursten över Persien” och ”fursten över Javan [Grekland]”. — Daniel 10:20, 21.
Satan har följaktligen byggt upp en ofantlig organisation, både som den synliga ”världens härskare” och som de osynliga ”demonernas härskare”. (Johannes 14:30; 16:11; Matteus 12:24) Denna insikt, att djävulen är huvudet för en världsvid organisation, förklarar en hel del.
Hur han leder en organisation
Liksom en chef för organiserad brottslighet kan leda många olagliga förehavanden, som narkotikahantering, prostitution, stöld, hasardspel, smuggling och så vidare, utan att personligen visa sig för alla sina underlydande, gör Satan bruk av en organisation för att behärska långt fler människor än han skulle kunna om han vore ensam. Vilken är hans strategi? Förutom att han och hans demoner ansätter individer, behandlar de människomassor som om de bara vore en boskapshjord. Det behövs ingen personlig dirigering av var och en. Vänd bara på några i spetsen för hjorden, och de flesta kommer att följa efter. Sedan blir det att koncentrera sig på dem som strövar hit och dit.
Ja, Satan är verklig nog, men hans sanna identitet har föga likhet med den bild man ser på skämtteckningar eller med teologernas dunkla teorier. Dunkla? Ja, det är som det sägs i boken Satan, A Portrait (Ett porträtt av Satan): ”Tron på Satan blev mindre levande” på 1800-talet, och teologerna ”försökte förklara Satan som något annat än en personlig andevarelse”.
Vem säger sanningen om djävulen?
De nutida religionernas villighet att betvivla vad bibeln säger om djävulen tillgodoser ett materialistiskt samhälle, som har blivit osäkert också beträffande Gud. ”I våra dagar”, skriver Ruth Ansher i sin bok The Reality of the Devil (Djävulen är verklig), ”har djävulen försvunnit, och ... Gud har dragit sig tillbaka till periferin.”
Genom att dra tvivel över bibelns syn har nutida religiösa ”experter” satt sig över ett faktum som ställer historien i rätt perspektiv. En rumänsk skådespelsförfattare, Eugène Ionesco, medgav för en tysk tidning: ”Historien skulle vara omöjlig att få grepp om, om vi utelämnade det demoniska elementet.” — Welt am Sonntag, 2 september 1979.
Är det någon som har mod att framhålla sanningen angående djävulens roll i den nutida världskrisen? Ja, det är det! Tänk på ”Förklaring emot Satan och för Jehova”, som enhälligt antogs vid en sammankomst år 1928. Den förpliktade Jehovas vittnen att proklamera, liksom ett fältrop mot människans fiende, Satan, att den stora kommande striden vid Harmageddon snart skall sätta stopp för Satan och hans onda organisation.
Historien vittnar sannerligen om att djävulen är en verklig fiende till var och en av oss. Men det är tydligt att Jehova Gud inte har lämnat oss åt oss själva. Varför inte lära dig mer om detta? Det lönar sig att lära känna vår fiende, ”för att vi inte skall bli överlistade av Satan, då vi ju inte är okunniga om hans avsikter”. — 2 Korintierna 2:11.
[Infälld text på sidan 13]
”I våra dagar har djävulen försvunnit, och ... Gud har dragit sig tillbaka till periferin.”
[Bild på sidan 12]
Den verklige djävulen har föga likhet med religiösa bilder eller med teologernas dunkla teorier
[Bildkälla]
Gustave Doré