KAPERNAUM

[Kapẹrnaum] Av hebr.; betyder ”Nahums by” eller ”tröstens by”.

En stad vid Galileiska sjöns nordvästra strand som hade stor betydelse under Jesu jordiska tjänst. I staden fanns ett tullkontor, där Jesus kallade Matteus att bli hans lärjunge (Mt 9:9), och kanske också en militärförläggning, eftersom en centurion var bosatt där. (Mt 8:5) Dessutom bodde där en man som var i kungens tjänst och som var tillräckligt välbärgad för att ha slavar. (Joh 4:46–53) Allt detta tyder på att Kapernaum inte var en liten by utan en ganska stor och betydande plats som med rätta kunde kallas ”en stad i Galileen”. (Lu 4:31)

När det gäller var Kapernaum kan ha legat har man i huvudsak föreslagit två platser. Många har ansett att ruinerna av Khan Minyeh (Horvat Minnim) i nordöstra hörnet av Gennesaretslätten vid Galileiska sjön är den mest troliga platsen, men utgrävningar där har visat att ruinerna är av arabiskt ursprung. Därför är den troligaste platsen Tall Hum (Kefar Nahum), ett stort ruinområde som ligger 4 km längre mot nordöst utmed sjöstranden och 4 km sydväst om den plats där Jordan rinner ut i Galileiska sjön. Slätten längs sjön är ganska smal här, men i forna tider gick det en väg från Jordan förbi Kapernaum och vidare över Gennesaretslätten. Denna väg förband området med den stora handelsväg som gick från Mesopotamien och Damaskus ner genom Palestina och vidare till Egypten. Gennesaretslätten är ett område med många källor, och från dessa rinner vatten ut i Galileiska sjön, och de stora mängder växtmaterial som detta vatten för med sig drar till sig mycket fisk, vilket gör området till en utmärkt fiskeplats. (BILD, bd 2, sid. 739)

I början av sin tjänst var Jesus med vid ett bröllop i Kana, och där utförde han sitt första underverk. Sedan begav han sig tillsammans med sin mor, sina bröder och sina lärjungar ner till Kapernaum och var där några dagar innan han gick upp till Jerusalem för att fira påsken år 30. (Joh 2:12, 13)

När Jesus längre fram hade inlett sin omfattande tjänst i Galileen och återigen var i Kana, botade han på avstånd sonen till en man som var i tjänst hos kung Herodes Antipas, fastän det sjuka barnet befann sig i Kapernaum, 26 km från Kana. (Joh 4:46–54) Nyheten om detta underverk spred sig tydligen snabbt till de kringliggande städerna, för när Jesus sedan drog vidare från Kana till sin hemstad Nasaret kunde han säga till sina åhörare där att de förmodligen skulle be honom göra sådant som de hade hört att han gjort i Kapernaum. (Lu 4:16, 23) Sedan invånarna i Nasaret hade försökt döda honom lämnade han staden och ”bosatte sig i Kapernaum vid sjön, i Sebulons och Naftalis områden” (Mt 4:13–16; Lu 4:28–31), och därigenom uppfyllde han Jesajas profetia (9:1, 2) om att de som vandrade i mörkret skulle få se ett stort ljus i detta område.

Det kan ha varit vid den närbelägna Gennesaretslätten, sydväst om Kapernaum, som Jesus återigen träffade Petrus och Andreas (som redan var hans lärjungar; Joh 1:35–42) och uppmanade dem att följa honom och aktivt ta del i tjänsten tillsammans med honom, och därefter gav han Jakob och Johannes samma uppmaning. (Mk 1:16–21) Sedan predikade Jesus i synagogan i Kapernaum och botade en demonbesatt man bland åhörarna. Från denna centralt belägna stad spreds ryktet om hans predikande och underverk till ”varje del av den kringliggande trakten”. (Lu 4:31–37; Mk 1:21–28; se SYNAGOGA.) Petrus och Andreas som var fiskare bodde i Kapernaum, och det var i deras hem som Jesus botade Petrus svärmor. Det ledde till att huset omringades av människor som förde sjuka och demonbesatta till honom för att han skulle bota dem. (Mk 1:29–34; Lu 4:38–41)

Efter en predikofärd i Galileen tillsammans med de fyra lärjungar som han hade kallat i Kapernaums närhet återvände Jesus till Kapernaum, som nu kunde kallas hans ”egen stad”, den plats där han kunde sägas vara ”hemma”. (Mt 9:1; Mk 2:1) Återigen samlades en stor folkskara kring huset, och vid detta tillfälle botade Jesus en lam man som firades ner genom en öppning i taket. (Mk 2:2–12) När Jesus senare träffade Matteus vid tullkontoret uppmanade han honom att bli hans efterföljare, och Matteus blev den femte lärjungen som aktivt tjänade tillsammans med Jesus. I Matteus hus i Kapernaum var Jesus med vid en stor mottagningsfest tillsammans med många tullindrivare, en grupp som fariséerna föraktade. (Mt 9:9–11; Lu 5:27–30)

Efter det att Jesus hade varit i Judeen och Jerusalem för att fira påsken år 31 återvände han till Galileen, och det var sannolikt på ett berg i närheten av Kapernaum som han utvalde de tolv till att bli hans apostlar och höll den berömda bergspredikan. (Lu 6:12–49) När han gick in i Kapernaum kom några av judarnas äldste fram till honom. De hade blivit sända dit av en officer som hade visat kärlek till den judiska nationen och till och med byggt en synagoga i staden. Denne icke-judiske officers orubbliga tro på att Jesus kunde bota en sjuk slav utan att vara i närheten av honom (liksom han tidigare hade botat sonen till kungens tjänare) gjorde Jesus förundrad. Det fick honom att uttala en profetia om att människor ”från östliga trakter och västliga trakter” skulle komma och lägga sig till bords med Abraham, Isak och Jakob i himlarnas kungarike. (Mt 8:5–13; Lu 7:1–10)

Mot slutet av Jesu andra predikofärd i Galileen och sedan han verkat i gerasenernas (eller gadarenernas) land, sydöst om Galileiska sjön, for han ”över igen ... till motsatta stranden”, sannolikt till en plats i närheten av Kapernaum. (Mt 8:28; Mk 5:1, 21; Lu 8:26, 40) Bland de förväntansfulla människor som hade samlats på stranden fanns en kvinna som blev botad bara genom att röra vid Jesu ytterklädnad, och efter den händelsen utförde Jesus ett ännu större underverk genom att uppväcka synagogföreståndaren Jairos dotter. Trots att Jesus sade till de närvarande att de inte skulle berätta om denna uppståndelse för andra ”spred sig ryktet om detta över hela den trakten”. (Mt 9:18–26; Mk 5:22–43; Lu 8:40–56) Det kan också ha varit i eller i närheten av Kapernaum som Jesus botade två blinda män och en stum man som var besatt av en demon. (Mt 9:27–34)

Mot slutet av sin tredje predikofärd i Galileen och strax före påsken år 32 (Joh 6:4) gick Jesus på vattnet när han skulle ta sig över Galileiska sjön till stranden vid Gennesaret i närheten av Kapernaum. När han kom till Kapernaum söktes han upp av människor som hade följt efter från andra sidan sjön. De flesta var emellertid först och främst intresserade av Jesus av materiella orsaker, och när han höll ett tal för att rätta till deras inställning var det många av lärjungarna som slutade följa honom, men ett mindre antal förblev trogna. (Mt 14:23–34; Mk 6:53; Joh 6:17–71) Det var troligen också i Kapernaum som Jesus, sedan han firat påsken i Jerusalem år 32, tillrättavisade de traditionalistiska fariséerna för att de kritiserade Jesu lärjungar samtidigt som de själva gjorde Guds ord ogiltigt på grund av sina traditioner. (Mt 15:1–20; Mk 7:1–23; Joh 7:1)

Slutligen var det i Kapernaum som Jesus, strax före lövhyddohögtiden år 32 när hans omfattande verksamhet i Galileen och den norra delen av landet närmade sig sitt slut, mirakulöst skaffade fram pengar till tempelskatten och framställde liknelser om vem som var störst i himlarnas kungarike, om vilsegångna får och om hur konflikter bör lösas. (Mt 17:24–18:35; Mk 9:33–50; Lu 9:46–50)

Jesus sade att Kapernaum och grannstäderna Korasin och Betsaida tillhörde de platser där han hade utfört de flesta av sina kraftgärningar. (Mt 11:20–24; Lu 10:13–15) Kapernaum hade bildligt talat blivit upphöjt till himlen genom Jesu närvaro, predikande och underverk, men nu skulle staden störtas ner till Hades, som här är en symbol för djup förnedring. Jesus använde en hyperbol och sade att inte ens staden Sodom skulle ha förgåtts om den hade blivit så högt gynnad som Kapernaum. I likhet med Sodom finns inte staden Kapernaum längre. Det som finns kvar är ruinområdet Tall Hum (Kefar Nahum), som sträcker sig 1,5 km utmed Galileiska sjön.