Jesu liv och tjänst

En omtänksam samarit

JESUS befinner sig kanske i närheten av Betania, en by som ligger omkring tre kilometer från Jerusalem. En man som är mycket kunnig i Mose lag kommer fram till honom och frågar: ”Lärare, vad skall jag göra för att ärva evigt liv?”

Jesus förstår att den lagkunnige mannen inte ställer denna fråga bara för att få veta svaret, utan för att sätta honom på prov. Mannens syfte är kanske att få Jesus att svara på ett sätt som är stötande för judarnas känslor. Jesus försöker därför få den lagkunnige att blottställa sig och frågar: ”Vad är skrivet i lagen? Hur läser du?”

Den lagkunnige visar prov på ovanlig insikt och svarar genom att citera Guds lag i 5 Moseboken 6:5 och 3 Moseboken 19:18 och säger: ”’Du skall älska Jehova, din Gud, av hela ditt hjärta och med hela din själ och med hela din styrka och med hela ditt sinne’ och ’din nästa som dig själv’.”

”Rätt svarade du”, säger Jesus. ”Håll i med att göra detta, så skall du få liv.”

Mannen är emellertid inte nöjd. Jesu svar är inte tillräckligt preciserat för honom. Han vill ha bekräftelse från Jesus att hans egna uppfattningar är riktiga och att han således är rättfärdig i sitt sätt att behandla andra människor. Han frågar därför: ”Vem är egentligen min nästa?”

Judarna tror att uttrycket ”nästa” endast är tillämpligt på deras judiska bröder, som sammanhanget i 3 Moseboken 19:18 tycks antyda. Till och med aposteln Petrus sade faktiskt längre fram: ”Ni vet mycket väl hur olagligt det är för en jude att sluta sig till eller närma sig en man av en annan ras.” Den lagkunnige mannen, och kanske också Jesu lärjungar, tror alltså att de är rättfärdiga om de bara behandlar sina judiska medbröder med omtanke, eftersom en icke-jude, enligt deras uppfattning, egentligen inte är deras nästa.

Hur skall Jesus kunna rätta till sina åhörares uppfattning utan att väcka anstöt hos dem? Han berättar något som kanhända är grundat på en verklig händelse. ”En viss ... [jude]”, förklarar Jesus, ”var på väg ner från Jerusalem till Jeriko och råkade in bland rövare, som slet av honom kläderna och dessutom gav honom flera slag, varpå de gav sig av och lät honom ligga halvdöd.”

”Nu bar det sig så”, fortsätter Jesus, ”att en viss präst gick ner utmed den vägen, men när han fick se honom, gick han förbi på motsatta sidan. Likaså när en levit kom ner till stället och fick se honom, gick också han förbi på motsatta sidan. Men en viss samarit, som färdades vägen fram, kom ner till honom och greps av medlidande, när han fick se honom.”

Många präster och deras levitiska medhjälpare i templet bor i Jeriko, 23 kilometer från Jerusalem. Det är en brant och farlig väg som leder ner dit från det 900 meter högre belägna Jerusalem, där de tjänar i templet. Man borde ha kunnat förvänta att prästen och leviten skulle hjälpa en judisk medbroder som var i nöd. Men det gör de inte, utan i stället är det en samarit som hjälper honom. Judarna hatar samariterna så mycket att de nyligen har förolämpat Jesus i de starkaste ordalag genom att kalla honom ”samarit”.

Vad gör samariten för att hjälpa juden? ”Han gick fram till honom”, säger Jesus, ”och förband hans sår och hällde då olja och vin över dem. Sedan lyfte han upp honom på sitt eget lastdjur och förde honom till en gästgivargård och tog hand om honom. Och nästa dag tog han fram två denarer, gav dem åt gästgivaren och sade: ’Ta hand om honom, och vad du än kostar på utöver detta skall jag betala igen till dig, när jag kommer tillbaka hit.’”

När Jesus avslutat berättelsen frågar han den lagkunnige mannen: ”Vem av dessa tre tycks dig ha gjort sig till den mans nästa som råkade ut för rövarna?”

Illa till mods över att behöva uttala sig berömmande om en samarit svarar den lagkunnige mannen kort och gott: ”Den som handlade barmhärtigt mot honom.”

”Gå din väg och gör detsamma för egen del”, säger Jesus.

Om Jesus hade sagt rent ut till den lagkunnige mannen att en icke-jude också var hans nästa, skulle inte bara mannen ha vägrat att acceptera detta, utan de flesta av åhörarna skulle troligen också ha tagit hans parti i diskussionen med Jesus. Denna verklighetstrogna berättelse visade emellertid på ett ovedersägligt sätt att det inte bara är människor av vår egen ras eller nationalitet som är vår nästa. Vilken underbar lärare var inte Jesus! Lukas 10:25—37; Apostlagärningarna 10:28; Johannes 4:9; 8:48.

◆ Vilka frågor ställde den lagkunnige mannen till Jesus, och vad var tydligen hans syfte?

◆ Vilka trodde judarna var deras nästa, och vilka skäl finns det att tro att också lärjungarna delade denna uppfattning?

◆ Hur lade Jesus fram den rätta uppfattningen så att den lagkunnige mannen inte kunde komma med några motargument?