NARDUS

(hebr.: nerd; grek.: nạrdos)

Väldoftande ämne som utvinns ur örter. Man antar allmänt att den nardus som omnämns i Bibeln utvanns ur stjälkarna och rötterna på Nardostachys jatamansi, som växer i Himalaya. (HV 1:12; 4:13, 14; Mk 14:3) Växten känns igen på sina klungor av mörka, ludna stammar, ca 5 cm långa, som förgrenar sig från roten. Bladen skjuter fram på växtens översta del, som bär toppställda blomställningar med rosa blommor.

För att den flyktiga och välluktande rödaktiga oljan skulle bevara sin doft förvarade man den i förseglade kärl av alabaster, en mjuk, vanligen vit, marmorliknande bergart som fått namn efter Alabastron i Egypten, där man framställde kärl i detta material. Den välluktande olja, ett pund ”äkta ... nardus”, som Maria från ett alabasterkärl hällde ut över Jesu huvud och fötter ”inför begravningen” värderades till 300 denarer, vilket motsvarade ungefär en årslön. Sådan dyrbar olja, förseglad i små alabasterkärl, var i forntiden en god investering. (Mk 14:3–9; Joh 12:3–8; Mt 20:2) Att oljan var så dyrbar tyder på att den importerades från ett avlägset land, möjligen Indien. Eftersom nardusoljan kostade så mycket späddes den ofta ut eller förfalskades. Det är därför intressant att både Markus och Johannes anger att det var fråga om ”äkta” nardus.