Den heliga anden — Guds verksamma kraft

ENLIGT treenighetsläran är den heliga anden den tredje personen i gudomen och jämlik Fadern och Sonen. Som det heter i boken Our Orthodox Christian Faith (Vår ortodoxa kristna tro): ”Den Helige Ande är helt och hållet Gud.”

I de hebreiska skrifterna är det ord som oftast används för ”ande” rú·ach, vilket betyder ”andedräkt, vind, ande”. I de grekiska skrifterna har ordet pneú·ma (läs: pnẹvma) en liknande innebörd. Anger dessa ord att den heliga anden är en del av en treenighet?

En verksam kraft

BIBELNS bruk av uttrycket ”helig ande” anger att det är en kontrollerad kraft som Jehova Gud använder för att genomföra sina olika uppsåt. Den kan i viss mån liknas vid elektricitet, en kraft som kan anpassas till att få många olika arbeten utförda.

I Första Moseboken 1:2 i bibeln läser vi att ”Guds Ande [hebreiska: rú·ach] svävade över vattnet”. Här fungerade Guds ande som hans verksamma kraft i färd med att forma jorden.

Gud använder sin ande för att upplysa dem som tjänar honom. David bad: ”Lär mig att göra din vilja, ty du är min Gud, må din gode Ande [rú·ach] leda mig på jämn mark.” (Psalm 143:10) När 70 dugliga män utsågs till att hjälpa Mose, sade Gud till honom: ”Jag vill ta av den ande [rú·ach] som är över dig och låta komma över dem.” — 4 Moseboken 11:17.

Bibelns profetior nedtecknades när gudsmän ”drevs av helig ande [grekiska: från pneú·ma]”. (2 Petrus 1:20, 21) På det sättet blev bibeln ”inspirerad av Gud”, vilket är översatt från det grekiska ordet The·ó·pneu·stos (läs: theåpnevståss), som betyder ”Gudandad”. (2 Timoteus 3:16) Och helig ande vägledde vissa människor att se syner eller få profetiska drömmar. — 2 Samuelsboken 23:2; Joel 2:28, 29; Lukas 1:67; Apostlagärningarna 1:16; 2:32, 33.

Den heliga anden drev Jesus att bege sig ut i öknen efter sitt dop. (Markus 1:12) Anden var som en eld inuti Guds tjänare; de blev stimulerade och styrkta av denna kraft. Den förmådde dem också att tala dristigt och frimodigt. — Mika 3:8; Apostlagärningarna 7:55—60; 18:25; Romarna 12:11; 1 Tessalonikerna 5:19.

Med hjälp av sin ande verkställer Gud sina domar över människor och nationer. (Jesaja 30:27, 28; 59:18, 19) Guds ande kan också nå ut överallt och antingen främja eller motverka det människor gör. — Psalm 139:7—12.

Kraft över det normala

GUDS ande kan också förse dem som tjänar honom med ”kraft som är över det normala”. (2 Korintierna 4:7) Det gör det möjligt för dem att uthärda trosprövningar eller att göra saker som de annars inte kunde göra.

I Domarboken 14:6 läser vi till exempel beträffande Simson: ”Då föll Herrens [Jehovas] Ande över honom, och han slet sönder lejonet, ... fastän han inte hade någonting i sin hand.” Var det en gudomlig person som föll över honom, eller uppfyllde honom, och manövrerade hans kropp till att göra det han gjorde? Nej, det var ”HERRENS kraft [som] gjorde Simson stark”. — Today’s English Version.

Det sägs i bibeln att när Jesus blev döpt kom helig ande ner över honom i form av en duva, inte i mänsklig skepnad. (Markus 1:10) Guds verksamma kraft gjorde det möjligt för Jesus att bota sjuka och uppväcka döda. Som det står i Lukas 5:17 (NT 1981): ”Han [Jesus] hade Herrens [Jehovas] kraft så att han kunde bota.”

Guds ande gav också Jesu lärjungar kraft att utföra mirakulösa gärningar. I Apostlagärningarna 2:1—4 berättas det att lärjungarna var församlade vid pingsten, när det plötsligt ”från himmelen [kom] ett kraftigt ljud alldeles som ljudet av en framfarande styv bris, ... och de blev alla uppfyllda av helig ande och började tala olika tungomål, alldeles som anden förunnade dem att uttala sig”.

Det var alltså helig ande som gav Jesus och andra Guds tjänare kraft att göra sådant som människor normalt inte kan göra.

Inte en person

MEN finns det inte bibelverser där den heliga anden omtalas i personliga ordalag? Jo, men lägg märke till vad den katolske teologen Edmund Fortman skriver om detta i boken The Triune God (Den treenige Guden): ”Fastän denna ande ofta beskrivs i personliga ordalag, tycks det stå helt klart att de heliga skribenterna [till de hebreiska skrifterna] aldrig föreställde sig eller framställde anden som en självständig person.”

Det är inte ovanligt att saker och ting personifieras i bibeln. Visheten sägs ha barn. (Lukas 7:35) Synden och döden kallas kungar. (Romarna 5:14, 21) Första Moseboken 4:7 lyder enligt The New English Bible: ”Synden är en demon som lurar vid dörren.” Här personifieras synden som en ond ande som lurar vid Kains dörr. Men naturligtvis är synden ingen andlig person, och inte heller personifierandet av den heliga anden gör att den blir en andlig person.

Likadant är det i 1 Johannes 5:6—8 (Hedegård). Här sägs inte bara anden, utan också ”vattnet och blodet”, vara ”vittnen”. Men vatten och blod är självfallet inga personer, och inte heller den heliga anden är en person.

I överensstämmelse med detta är bibelns bruk av ”helig ande” i regel opersonligt, som när den jämställs med vatten och eld. (Matteus 3:11; Markus 1:8) Människor uppmanas att bli fyllda av helig ande i stället för av vin. (Efesierna 5:18) De sägs bli fyllda av helig ande på samma sätt som de fylls av sådana egenskaper som vishet, tro och glädje. (Apostlagärningarna 6:3; 11:24; 13:52) Och i 2 Korintierna 6:6 nämns helig ande tillsammans med flera olika egenskaper. Sådana uttalanden skulle inte vara så vanliga, om den heliga anden verkligen var en person.

Även om det i vissa bibeltexter sägs att anden talar, visar andra texter att detta i själva verket skedde via människor eller änglar. (Matteus 10:19, 20; Apostlagärningarna 4:24, 25; 28:25; Hebréerna 2:2) Den heliga andens funktion i sådana fall kan liknas vid radiovågor med vilka budskap överförs från en person till någon annan långt borta.

I Matteus 28:19 talas det om ”den heliga andens namn”. Men ordet ”namn” betyder inte alltid egennamn, vare sig på grekiska eller på svenska. När vi säger ”i lagens namn” avser vi inte en person. Vi menar det som lagen står för, dess myndighet. I Robertsons bok Word Pictures in the New Testament (Ordmåleri i Nya testamentet) sägs det: ”Bruket av namn (onoma) är vanligt i Septuaginta och i papyrushandskrifterna för att ange makt och myndighet.” Den som blir döpt i ”den heliga andens namn” erkänner alltså andens myndighet, att den är från Gud och att den styrs av Guds vilja.

”Hjälparen”

JESUS omtalade den heliga anden som en ”hjälpare”, och han sade att den skulle lära, vägleda och tala. (Johannes 14:16, 26; 16:13) Det grekiska ord som han använde för hjälpare (pa·rá·klē·tos) är maskulinum. Så när Jesus talade om vad hjälparen skulle göra, använde han maskulina personliga pronomen. (Johannes 16:7, 8) När å andra sidan det grekiska ordet för ande (pneú·ma) används, vilket är neutrum i grekiskan, motsvaras det helt korrekt av ett neutralt pronomen, liksom det svenska ordet ande motsvaras av ”den”.

De flesta treenighetstrogna översättare döljer detta faktum, vilket den katolska The New American Bible medger när det gäller Johannes 14:17: ”Det grekiska ordet för ’Ande’ är neutrum, och fastän vi i engelskan använder [maskulina] personliga pronomen (”han”, ”hans”, ”honom”), används i de flesta grekiska handskrifter ’den’.”

När det i bibeln används maskulina personliga pronomen i samband med pa·rá·klē·tos i Johannes 16:7, 8, görs det helt i enlighet med de grammatiska reglerna och inte för att stödja en dogm.

Ingen del av en treenighet

MÅNGA auktoriteter erkänner att bibeln inte stöder uppfattningen att den heliga anden är den tredje personen i en treenighet. Till exempel:

The Catholic Encyclopedia: ”Ingenstans i Gamla testamentet finner vi någon klar antydan om en tredje person.”

Den katolske teologen Fortman: ”Judarna betraktade aldrig anden som en person, och inte heller finns det några hållbara bevis för att någon av Gamla testamentets skribenter hade den uppfattningen. ... I synoptikerna [Matteus, Markus och Lukas] och i Apostlagärningarna framställs den helige Ande i allmänhet som en gudomlig kraft eller makt.”

New Catholic Encyclopedia: ”GT [Gamla testamentet] beskriver definitivt inte Guds ande som en person. ... Guds ande är helt enkelt Guds kraft. Om Jahves andedräkt ibland beskrivs som åtskild från Gud, beror det på att den verkar utan att Gud är närvarande.” Det sägs vidare: ”Flertalet skriftställen i NT [Nya testamentet] uppenbarar Guds ande som någonting, inte som någon. Detta kommer särskilt till synes i parallellismen mellan anden och Guds kraft.” — Kursiverat av oss.

A Catholic Dictionary: ”På det hela taget omtalas anden i såväl Nya som Gamla testamentet som Guds kraft eller gudomlig energi.”

Varken judarna eller de första kristna betraktade således den heliga anden som en del av en treenighet. Den läran uppstod flera hundra år senare. Som verket A Catholic Dictionary påpekar: ”Den tredje personens identitet fastställdes vid ett kyrkomöte i Alexandria år 362 ... och slutligen vid kyrkomötet i Konstantinopel år 381” — runt 350 år efter det att lärjungarna vid pingsten hade uppfyllts av den heliga anden.

Nej, den heliga anden är ingen person och inte någon del av en treenighet. Den heliga anden är Guds verksamma kraft, som han använder för att genomföra sin vilja. Den är inte jämställd med Gud men står alltid till hans förfogande och är underordnad honom.

[Infälld text på sidan 22]

”På det hela taget omtalas anden i såväl Nya som Gamla testamentet som Guds kraft eller gudomlig energi.” — A Catholic Dictionary

[Bilder på sidan 21]

Vid ett tillfälle visade sig den heliga anden i form av en duva. Vid ett annat tillfälle uppenbarade den sig som tungor av eld — men aldrig som en person