Jesu liv och tjänst
Jesu avslutande bön i den övre salen
PÅ GRUND av sin djupa kärlek till sina apostlar har Jesus förberett dem på sin nära förestående bortgång. Efter att ha förmanat och tröstat dem med många ord lyfter han upp sina ögon mot himmelen och ber till sin Fader: ”Förhärliga din son, för att din son må förhärliga dig, i den mån som du har gett honom myndighet över allt kött, för att, vad beträffar det hela antal som du har gett honom, han må ge dem evigt liv.”
Vilket hänförande tema Jesus tar upp — evigt liv! Eftersom han har fått ”myndighet över allt kött”, kan han låta gagnet av sitt lösenoffer komma hela den döende mänskligheten till del. Men det är endast åt dem som Fadern godkänner som han ger ”evigt liv”. Jesus bygger vidare på detta tema om evigt liv och fortsätter sin bön:
”Detta betyder evigt liv, att de inhämtar kunskap om dig, den ende sanne Guden, och om den som du har sänt ut, Jesus Kristus.” Ja, vår frälsning är beroende av att vi inhämtar kunskap om både Gud och hans Son. Men det behövs mer än enbart faktakunskaper.
Vi måste lära känna Jehova och Kristus mycket väl, utveckla en insiktsfull vänskap med dem. Vi måste känna på samma sätt som de gör och se saker och ting med deras ögon. Och framför allt måste vi sträva efter att efterlikna deras enastående egenskaper i vårt umgänge med andra.
Jesus fortsätter sin bön: ”Jag har förhärligat dig på jorden genom att ha fullbordat det verk som du har gett mig att utföra.” Eftersom Jesus har utfört sitt uppdrag fram till denna stund och är säker på att kunna föra det till ett lyckosamt slut, ber han: ”Fader, förhärliga du mig jämsides med dig själv med den härlighet som jag hade jämsides med dig innan världen var till.” Ja, han ber nu att få bli återinsatt i sin tidigare himmelska härlighet genom en uppståndelse.
Jesus sammanfattar därefter sin viktigaste uppgift på jorden och säger: ”Jag har gjort ditt namn uppenbart för de människor som du har gett mig ur världen. De var dina, och du gav dem åt mig, och de har hållit ditt ord.” Jesus använde Guds namn, Jehova, i sin tjänst och visade därigenom hur det skall uttalas på rätt sätt, men han gjorde mer än så för att göra Guds namn uppenbart för sina apostlar. Han förökade också deras kunskap om och uppskattning av Jehova, hans personlighet och hans uppsåt.
Jesus erkänner ödmjukt att Jehova är honom överlägsen och att det är under honom som han tjänar: ”De uttalanden, som du gav mig, har jag gett åt dem, och de har tagit emot dem och har sannerligen lärt känna att jag gått ut som din representant, och de har trott att du har sänt ut mig.”
Jesus gör nu en åtskillnad mellan sina efterföljare och resten av mänskligheten och säger i bön till sin Fader: ”Jag framställer ingen begäran beträffande världen utan beträffande dem som du har gett mig. ... När jag var med dem, brukade jag vaka över dem ... ; och jag har bevarat dem, och ingen av dem tillintetgörs utom tillintetgörelsens son”, nämligen Judas Iskariot. Just i det ögonblicket är Judas på väg för att förråda Jesus på ett föraktligt sätt. Judas uppfyller således Skriftens ord utan att själv veta om det.
”Världen har hatat dem”, säger Jesus vidare i sin bön. ”Jag begär inte att du skall ta dem ut ur världen, utan att du skall vaka över dem för den ondes skull. De är inte någon del av världen, alldeles som jag inte är någon del av världen.” Jesu efterföljare är i världen, det organiserade mänskliga samhälle som styrs av Satan, men de är och måste alltid förbli avskilda från den och dess ondska.
”Helga dem med hjälp av sanningen”, fortsätter Jesus, ”ditt ord är sanning.” Jesus kallar här de inspirerade hebreiska skrifterna, som han ständigt citerade, för ”sanningen”. Men det som han lärde sina lärjungar och det som de senare under inspiration skrev ner i de kristna grekiska skrifterna är likaså ”sanningen”. Denna sanning kan helga en människa, förändra hennes liv fullständigt, och göra henne avskild från världen.
Jesus säger vidare: ”Jag framställer en begäran, inte bara beträffande dessa, utan också beträffande dem som sätter tro till mig genom deras ord.” Jesus ber således för dem som kommer att bli hans smorda efterföljare och för andra framtida lärjungar som en dag kommer att församlas till ”en enda hjord”. Vad är det han begär för alla dessa? ”Att de alla må vara ett, alldeles som du, Fader, är i gemenskap med mig och jag är i gemenskap med dig, ... för att de må vara ett alldeles som vi är ett.”
Jesus och hans Fader är inte i bokstavlig bemärkelse en person, men de är samstämmiga i allt. Jesus ber att hans efterföljare skall åtnjuta samma enighet och samstämmighet, så att ”världen må veta att du har sänt ut mig och att du har älskat dem alldeles som du har älskat mig”.
På deras vägnar som skulle komma att bli hans smorda efterföljare frambär Jesus nu en bön till sin himmelske Fader. Om vad? ”Jag [vill] att där jag är också de må vara med mig, för att betrakta min härlighet som du har gett mig, därför att du älskade mig före världens grundläggning”, dvs. när Adam och Eva fick sitt första barn. Långt dessförinnan älskade Gud sin enfödde Son, som blev Jesus Kristus.
Jesus avslutar nu sin bön och framhåller ännu en gång: ”Jag har gjort ditt namn känt för dem och skall göra det känt, för att den kärlek, med vilken du har älskat mig, må vara i dem och jag i gemenskap med dem.” Att lära känna Guds namn inbegrep för apostlarnas del att de personligen kom att erfara Guds kärlek. Johannes 17:1—26; 10:16; Ordspråksboken 8:22, 30.
▪ I vilken bemärkelse har Jesus fått ”myndighet över allt kött”?
▪ Vad innebär det att inhämta kunskap om Gud och hans Son?
▪ På vilka olika sätt gjorde Jesus Guds namn uppenbart?
▪ Vad är ”sanningen”, och på vilket sätt kan den ”helga” en kristen?
▪ På vilket sätt är Gud, hans Son och alla sanna tillbedjare ett?
▪ När inträffade ”världens grundläggning”?