Jesus prövas i Sanhedrin och förs till Pilatus

Det är sent på natten när Petrus förnekar Jesus en tredje gång. Medlemmarna av Sanhedrin har avslutat sin skenrättegång och lämnat platsen. Och när dagen gryr på fredagsmorgonen samlas de igen, kanske för att göra besluten lagliga och dölja nattens illegala rättegång. Jesus ställs än en gång inför rätta.

Domstolen kräver: ”Om du är Messias, så säg det.” Jesus svarar: ”Även om jag sa det skulle ni inte tro på det. Och om jag frågade er något skulle ni inte svara.” Han står modigt upp för vem han är och anspelar på profetian i Daniel 7:13 när han svarar: ”Från och med nu ska Människosonen sitta på den mäktige Gudens högra sida.” (Lukas 22:67–69; Matteus 26:63)

Men de fortsätter envist: ”Är du alltså Guds son?” När Jesus säger: ”Ni säger själva att jag är det”, frågar de varandra: ”Behöver vi fler vittnesmål?” De tycker att de har tillräckligt på fötterna för att döma Jesus till döden för hädelse. (Lukas 22:70, 71; Markus 14:64) De binder Jesus och för honom till den romerske ståthållaren Pontius Pilatus.

Judas Iskariot ser kanske när Jesus förs till Pilatus. Och när han inser att Jesus blivit dömd, verkar skammen och skulden skölja över honom. Men i stället för att visa äkta ånger och be Gud om förlåtelse går han och försöker lämna tillbaka de 30 silvermynten. Han säger till de främsta prästerna: ”Jag har syndat och förrått oskyldigt blod.” Han får ett kallt svar: ”Vad har vi med det att göra? Det är ditt problem!” (Matteus 27:4)

Judas kastar in silvermynten i templet, och sedan gör han saken ännu värre genom att försöka begå självmord. När Judas ska hänga sig går tydligen grenen han fäst repet i av. Han faller rakt ner på stenarna nedanför och slår ihjäl sig. (Apostlagärningarna 1:17, 18)

Det är fortfarande tidigt på morgonen när Jesus kommer till Pilatus palats. Men judarna som fört dit Jesus vägrar att gå in. De vill inte riskera att bli orena på grund av de icke-judar som är där, för då skulle de inte kunna äta måltiden den 15 nisan. Den dagen är första dagen av det osyrade brödets högtid, som anses vara en del av påsken.

Pilatus kommer ut och frågar dem: ”Vad anklagar ni den här mannen för?” De svarar: ”Han är en brottsling, annars skulle vi inte ha överlämnat honom till dig.” Pilatus känner antagligen att de försöker pressa honom, så han säger: ”Ta honom själva och döm honom enligt er egen lag.” Judarna invänder: ”Vi har inte rätt att döda någon.” (Johannes 18:29–31) Det är tydligt att judarna har mord i sikte.

Om motståndarna dödar Jesus under påskhögtiden skulle folket förmodligen hålla dem ansvariga för hans död, och det skulle kunna starta ett upplopp i staden. Men om de kan utnyttja romarnas rätt att utfärda dödsstraff, kan de få Jesus avrättad på politiska grunder utan att behöva ta ansvar för det.

De religiösa ledarna berättar inte för Pilatus att de redan har dömt Jesus för hädelse. I stället kokar de ihop tre andra anklagelser: ”Den här mannen vilseleder vår nation, han förbjuder att man betalar skatt till kejsaren och han säger att han själv är Messias, en kung.” (Lukas 23:2)

Pilatus är en representant för Rom. Så anklagelsen att Jesus skulle vara en kung borde oroa honom. Han går in i palatset igen, kallar på Jesus och frågar: ”Är du judarnas kung?” Med andra ord vill han veta om Jesus har brutit mot romersk lag och utsett sig själv till kung i opposition mot kejsaren. Jesus frågar: ”Är det något du undrar själv, eller har andra sagt det om mig?” (Johannes 18:33, 34) Hur mycket känner Pilatus egentligen till om Jesus?

Pilatus är inte så insatt, men han vill veta mer och säger: ”Jag är väl ingen jude! Det är ditt eget folk och de främsta prästerna som har överlämnat dig åt mig. Säg vad du har gjort.” (Johannes 18:35)

Jesus undviker inte frågan om han är kung. Men hans svar på den här viktiga frågan förvånar verkligen ståthållaren.