När är det tid att tala?

 1. Vad lär vi oss av Predikaren 3:1, 7?

VISSA älskar att prata. Andra föredrar att inte säga så mycket. Och som tematexten visar finns det både en tid att tala och en tid att tiga. (Läs Predikaren 3:1, 7.) Vi kanske har åsikter om vissa bröder och systrar och tycker att några borde prata mer och andra mindre.

 2. Vem har rätt att ställa upp normerna för när och hur vi ska tala?

² Förmågan att tala är en gåva från Jehova. (2 Mos. 4:10, 11; Upp. 4:11) Genom Bibeln hjälper han oss att förstå hur vi kan använda den här gåvan på rätt sätt. I den här artikeln ska vi gå igenom några exempel från Bibeln som kan hjälpa oss att veta när vi ska tala och när vi ska vara tysta. Vi ska också se hur Jehova påverkas av det vi säger till andra. Till att börja med ska vi se när det är rätt tid att tala.

 3. När är det tid att tala med tanke på Romarna 10:14?

³ Vi ska alltid vara vakna för möjligheter att tala om Jehova och hans rike. (Matt. 24:14; läs Romarna 10:14.) När vi gör det efterliknar vi Jesus. Ett av huvudskälen till att han kom till jorden var att han skulle berätta sanningen om sin Far för andra. (Joh. 18:37) Men vi måste komma ihåg att det också spelar roll hur vi säger saker. Så när vi pratar med någon om Jehova måste vi göra det ”med mildhet och djup respekt” och ta hänsyn till den andres känslor och trosuppfattningar. (1 Petr. 3:15) Då kommer vi att göra mer än att bara prata – vi kommer att undervisa och förhoppningsvis nå personens hjärta.

 4. Hur kan det äldstebröder säger hjälpa andra, i linje med Ordspråksboken 9:9?

⁴ Äldstebröder ska inte dra sig för att säga något om de ser att en broder eller syster behöver råd. Men självklart väljer de en lämplig tidpunkt så att de inte generar personen i onödan, och det kan innebära att de väntar tills de kan prata mer avskilt. De försöker också alltid uttrycka sig på ett sätt som gör att personen bevarar sin värdighet. Men de tvekar inte att lyfta fram bibliska principer som kan hjälpa andra att handla rätt. (Läs Ordspråksboken 9:9.) Varför är det så viktigt att ha modet att säga till när det behövs? Vi ska se på ett bra exempel och ett dåligt. Det ena handlar om en man som behövde tillrättavisa sina söner. Det andra handlar om en kvinna som behövde påpeka ett fel för en framtida kung.

 5. Vid vilket tillfälle borde Eli ha sagt ifrån?

⁵ Översteprästen Eli hade två söner som han älskade mycket. De hade viktiga uppgifter som präster vid tälthelgedomen, men de hade ingen respekt för Jehova. De missbrukade sin myndighet, hanterade offren som frambars åt Jehova extremt respektlöst och levde öppet omoraliskt. (1 Sam. 2:12–17, 22) Enligt Moses lag förtjänade de att dö, men Eli var släpphänt. Han gav dem bara en mild tillrättavisning och lät dem fortsätta tjäna vid tälthelgedomen. (5 Mos. 21:18–21) Hur såg Jehova på Elis sätt att hantera problemet? Han sa: ”Varför ärar du dina söner mer än mig?” Jehova bestämde att de här onda sönerna skulle dö. (1 Sam. 2:29, 34)

 6. Vad lär vi oss av Eli?

⁶ Vi lär oss något viktigt av Eli. Om vi får reda på att en vän eller en släkting har begått en synd får vi inte vara rädda att ta upp saken med den personen och påminna om Jehovas normer. Sedan måste vi se till att han eller hon får nödvändig hjälp från äldstebröderna, som representerar Jehova. (Jak. 5:14) Det här är något som kräver mod, men det är verkligen värt ansträngningen. Vi vill inte vara som Eli och ära våra vänner och släktingar mer än Jehova. Nu ska vi se vilken skillnad det var mellan Eli och en israelitisk kvinna som hette Abigajil.

 7. Varför bestämde sig Abigajil för att prata med David?

⁷ Abigajil var gift med en rik jordägare som hette Nabal. När David och hans män var på flykt undan kung Saul hjälpte de Nabals herdar en tid och skyddade hans hjordar från rövare. Var Nabal tacksam? Inte alls. När David bad om mat och vatten till sina män blev Nabal arg och skrek och var oförskämd mot dem. (1 Sam. 25:5–8, 10–12, 14) Då bestämde sig David för att döda alla Nabals män. (1 Sam. 25:13, 22) Hur skulle en sådan katastrof kunna avvärjas? Abigajil förstod att det var tid att tala, så hon tog mod till sig och begav sig av mot de 400 hungriga, arga och beväpnade männen för att prata med David.

 8. Vad lär vi oss av exemplet med Abigajil?

⁸ När Abigajil träffade David tog hon upp problemet på ett modigt, övertygande men ändå respektfullt sätt. Trots att det inte var hennes fel bad hon om ursäkt. Hon vädjade till hans fina egenskaper och litade på Jehova. (1 Sam. 25:24, 26, 28, 33, 34) Precis som Abigajil behöver vi vara modiga och varna en person som vi märker har slagit in på en farlig väg. (Ps. 141:5) Samtidigt som vi är modiga måste vi vara respektfulla. När vi ger någon ett välbehövligt och kärleksfullt råd visar vi att vi är sanna vänner. (Ords. 27:17)

9, 10. Vad ska äldstebröder tänka på när de ger råd till andra?

⁹ Det är extra viktigt att äldstebröder har modet att prata med en broder eller syster som har slagit in på fel kurs. (Gal. 6:1) Äldstebröderna inser ödmjukt att också de själva är ofullkomliga och kan behöva råd emellanåt. Men det får ändå inte hindra dem från att tillrättavisa dem som behöver det. (2 Tim. 4:2; Tit. 1:9) När de ger råd försöker de vara pedagogiska och tålmodiga i sin undervisning. De älskar sina bröder och systrar, och det är den kärleken som får dem att agera. (Ords. 13:24) Men det viktigaste för dem är att ära Jehova genom att upprätthålla hans normer och skydda församlingen. (Apg. 20:28)

¹⁰ Hittills har vi gått igenom när det är tid att tala. Men det finns lägen då det är bäst att inte säga något alls. I vilka situationer kan det vara svårt?

11. Vilken illustration använde Jakob, och varför är den passande?

¹¹ Det kan vara svårt att hålla tungan i styr. Bibelskribenten Jakob använde en passande illustration för att beskriva den utmaningen. Han sa: ”Den som inte syndar i ord är fullkomlig och kan tygla hela sin kropp. När vi lägger betsel i munnen på en häst för att den ska lyda styr vi också hela dess kropp.” (Jak. 3:2, 3) Med hjälp av betsel och tyglar styr man hästen och kan få den att stanna. Om ryttaren tappar tyglarna kan hästen skena och skada sig själv och ryttaren. Och om vi tappar kontrollen över vårt tal kan vi på liknande sätt orsaka stor skada. Vi ska nu gå igenom några tillfällen när vi behöver dra i tyglarna och låta bli att tala.

12. När ska vi dra i tyglarna och låta bli att tala?

¹² Vad gör du när en broder eller syster vet saker som de inte får dela med sig av? Om du till exempel träffar någon som bor i ett land där vår verksamhet är förbjuden, försöker du då fiska efter detaljer om hur de går till väga i det landet? Du menar säkert inget illa. Vi älskar våra bröder och systrar och bryr oss om hur det går för dem. Och vi vill ju vara specifika när vi ber för dem. Men detta är ett tillfälle när vi behöver dra i tyglarna och låta bli att tala. Att pressa någon att lämna ut konfidentiella uppgifter skulle inte vara kärleksfullt, varken mot den personen eller mot bröderna och systrarna som litar på att han inte avslöjar något om deras verksamhet. Såklart skulle ingen av oss vilja göra det svårare för våra bröder och systrar som bor i länder där vår verksamhet är förbjuden. Och omvänt skulle ingen broder eller syster som tjänar i ett sådant land vilja avslöja detaljer om den teokratiska verksamheten där.

13. Vad behöver äldstebröder tänka på och varför det, enligt Ordspråksboken 11:13?

¹³ I synnerhet äldstebröder måste följa principen i Ordspråksboken 11:13 och inte avslöja sådant som är konfidentiellt. (Läs.) Det här kan vara svårt, särskilt om brodern är gift. Gifta par måste prata med varandra ofta och dela med sig av sina innersta tankar, känslor och bekymmer för att hålla relationen stark. Men de äldste behöver inse att de inte får avslöja konfidentiell information om vänner i församlingen, för då skulle de förlora vännernas förtroende och skada sitt rykte. De som har ansvar i församlingen får ”inte vara falska”. (1 Tim. 3:8) Det betyder att de inte får vara opålitliga eller gilla att skvallra. En äldste som älskar sin fru belastar henne inte med saker hon inte behöver känna till.

14. Hur kan äldstebrödernas fruar hjälpa sina män att bevara ett gott rykte?

¹⁴ En gift syster kan hjälpa sin man att bevara ett gott rykte genom att inte pressa honom att berätta sådant han inte borde berätta. Då stöttar hon sin man och visar respekt för dem som har anförtrott sig åt honom. Och framför allt så gör hon Jehova glad eftersom hon bidrar till friden och enheten i församlingen. (Rom. 14:19)

15. Vad tyckte Jehova om tre av männen som kom för att trösta Job, och varför det?

¹⁵ Bibelboken Job kan lära oss mycket om hur och när vi ska tala. Efter Jobs alla tragedier kom fyra män för att trösta honom och ge honom råd. De började med att sitta tysta länge. Men när man tittar på vad de här männen senare sa blir det tydligt att tre av dem – Elifas, Bildad och Sofar – inte hade använt tiden åt att fundera på hur de kunde hjälpa Job. I stället satt de och tänkte på hur de skulle kunna bevisa att han hade gjort någonting fel. De sa visserligen en del saker som stämde, men mycket av det de sa om Job och Jehova var antingen otrevligt eller osant. (Job 32:1–3) De var kritiska och slungade ut anklagelser mot Job. Hur reagerade Jehova på det? Han blev mycket upprörd på de tre männen. Han tyckte att det de sa var dårskap, och han fick dem att vända sig till Job för att han skulle be för dem. (Job 42:7–9)

16. Vad lär vi oss av det som sägs om Elifas, Bildad och Sofar?

¹⁶ Vi lär oss flera viktiga saker av det som sägs om Elifas, Bildad och Sofar. För det första ska vi inte vara kritiska och dömande mot våra bröder och systrar. (Matt. 7:1–5) Vi ska i stället lyssna på dem innan vi själva pratar. Det är först då vi kan förstå hur de har det. (1 Petr. 3:8) För det andra måste vi se till att det vi sedan säger är både snällt och sant. (Ef. 4:25) För det tredje ser vi att Jehova lägger märke till och är intresserad av vad vi säger till varandra.

17. Vad lär vi oss av Elihu?

¹⁷ Den fjärde som besökte Job var Elihu, en släkting till Abraham. Han lyssnade uppmärksamt medan Job och de tre andra männen talade. Det förstår vi av att han kunde ge vänliga men raka råd som hjälpte Job att rätta till sitt tänkesätt. (Job 33:1, 6, 17) Elihu var först och främst intresserad av att upphöja Jehova, inte sig själv eller någon annan. (Job 32:21, 22; 37:23, 24) Exemplet med Elihu belyser att det finns en tid att vara tyst och lyssna. (Jak. 1:19) Det belyser också att det viktigaste för oss när vi ger råd ska vara att rikta uppmärksamheten på Jehova, inte på oss själva.

18. Hur kan vi visa att vi uppskattar förmågan att tala?

¹⁸ Förmågan att tala är verkligen en fin gåva från Gud. Vi kan visa att vi uppskattar den genom att följa Bibelns principer om när och hur vi ska tala. Den vise kung Salomo blev inspirerad att skriva: ”Som guldäpplen på ett silverfat är ord som talas i rätt tid.” (Ords. 25:11) När vi lyssnar uppmärksamt på det andra har att säga och tänker innan vi talar kan våra ord bli som sådana guldäpplen – vackra och värdefulla. Så oavsett om vi är pratsamma eller tystlåtna kan det vi säger vara uppbyggande och göra Jehova stolt och glad. (Ords. 23:15; Ef. 4:29) Då visar vi att vi uppskattar den här underbara gåvan från Gud!