Utbildning på Bibelns tid
”Ni skall också lära era söner dem.” — 5 MOSEBOKEN 11:19.
1. Vad visar att Jehova är intresserad av sina tjänares utbildning?
JEHOVA är den store Läraren. Han har aldrig lämnat sina tjänare i okunnighet. Han har alltid varit villig att dela med sig av sin kunskap åt dem. Han undervisar dem om sin vilja och sina vägar. Under oräkneliga årtusenden var hans enfödde Son vid hans sida, och som Guds ”mästerlige arbetare” lärde han sig hela tiden nya saker. (Ordspråken 8:30) När Jesus var här på jorden, förklarade han: ”Alldeles som Fadern har lärt mig talar jag dessa ting.” (Johannes 8:28) Elihu syftade på Gud som den ojämförlige Läraren, när han frågade: ”Vem är en undervisare som han?” (Job 36:22) Och profeten Jesaja talade om Jehova som varande den ”store Undervisaren” av sitt folk och profeterade: ”Alla dina söner kommer att vara personer som är lärda av Jehova, och dina söners frid kommer att vara överflödande.” (Jesaja 30:20; 54:13) Det är onekligen så att Jehova vill att hans förnuftsbegåvade skapelser skall vara upplysta och väl utbildade.
Utbildning under den patriarkaliska tiden
2, 3. a) Hur betraktade de trogna patriarkerna sina barns utbildning, och vilken anvisning gav Jehova Abraham? b) Vilket storslaget uppsåt låg bakom anvisningen att undervisa Abrahams avkomlingar?
2 Under den patriarkaliska tiden var en av familjeöverhuvudets grundläggande rättigheter att undervisa sina barn och sitt hushåll. Det var en religiös plikt för en Guds tjänare att undervisa sina barn. Så här sade Jehova till sin tjänare Abraham: ”Jag har ... lärt känna honom väl, för att han må befalla sina söner och sitt hushåll efter sig att de skall hålla Jehovas väg till att utöva rättfärdighet och rätt; för att Jehova sannerligen må låta det komma över Abraham som han har talat om honom.” — 1 Moseboken 18:19.
3 Detta gudomliga uttalande visar att Jehova betraktade utbildning som något mycket viktigt. Gud krävde att Abraham, Isak och Jakob skulle undervisa sina hushåll om hans vägar av rättfärdighet och rätt, så att kommande generationer skulle kunna hålla Jehovas väg. Därigenom skulle Jehova uppfylla sina löften angående Abrahams säd och välsignandet av ”alla nationer på jorden”. — 1 Moseboken 18:18; 22:17, 18.
Utbildningssystemet i Israel
4, 5. a) Vad skilde Israels utbildningssystem från andra nationers? b) Vilken annan viktig skillnad anger Encyclopaedia Judaica, och vad bidrog utan tvivel till denna skillnad?
4 I uppslagsverket Encyclopaedia Judaica heter det: ”Bibeln är den förnämsta källan till att förstå utbildningsprocessen i det forntida Israel.” Jehova använde Mose som Israels förste mänsklige lärare. (5 Moseboken 1:3, 5; 4:5) Mose förmedlade ord som han hade fått av Jehova. (2 Moseboken 24:3) Därför var Gud i själva verket Israels förnämste lärare. Detta var något som i sig självt skilde Israels utbildningssystem från de andra nationernas.
5 Samma uppslagsverk förklarar: ”I Mesopotamien och Egypten var högre utbildning och boklig lärdom något formellt, och det var begränsat till en skriftlärd klass, något som inte verkar ha varit fallet i Israel. Skillnaden berodde utan tvivel på det enklare alfabetiska skrivsystem som hebréerna använde. ... Man får inte förbise den alfabetiska skriftens betydelse för utbildningshistorien. Den inledde en förändring från de traditionella skriftkulturerna i Egypten, Mesopotamien och Kanaan under det andra årtusendet. Att vara läs- och skrivkunnig var inte längre det identifierande och speciella kännetecknet på en klass av professionella skriftlärda och präster, vilka var insatta i kilskriften och den hieroglyfiska skriften, som var så komplicerade.”
6. Vad finns det för bevis i Bibeln för att israeliterna ända från början av sin historia var ett läs- och skrivkunnigt folk?
6 Bibeln ger bevis för att israeliterna var ett läs- och skrivkunnigt folk. Innan de ens hade kommit in i det utlovade landet, blev de tillsagda att skriva Jehovas lagar på sina dörrposter och sina portar. (5 Moseboken 6:1, 9; 11:20; 27:1—3) Även om den här befallningen utan tvivel var symbolisk, skulle den säkert inte ha haft någon innebörd för den vanlige israeliten, om han inte hade kunnat läsa och skriva. Sådana skriftställen som Josua 18:9 och Domarna 8:14 visar att långt innan monarkin var införd i Israel kunde också andra än sådana ledare som Mose och Josua skriva. — 2 Moseboken 34:27; Josua 24:26.
Undervisningsmetoder
7. a) Av vilka fick israelitiska barn enligt Bibeln sin grundläggande utbildning? b) Vilka upplysningar ger en fransk bibelkännare?
7 I Israel undervisades barnen från mycket tidig ålder av både far och mor. (5 Moseboken 11:18, 19; Ordspråken 1:8; 31:26) I det franska uppslagsverket Dictionnaire de la Bible skriver bibelkännaren E. Mangenot: ”Så snart barnet kunde tala, fick det lära sig några avsnitt ur lagen. Dess mor läste en vers om och om igen; när det sedan kunde den versen, lärde hon det ytterligare en vers. Längre fram sattes den skrivna texten med verserna som barnen redan lärt sig utantill i händerna på dem. På så sätt fick de börja lära sig läsa, och när de sedan blev äldre kunde de fortsätta sin religiösa undervisning genom att själva läsa och begrunda Herrens lag.”
8. a) Vilken grundläggande undervisningsmetod användes i Israel, men med vilket viktigt kännetecken? b) Vilka hjälpmedel för minnet använde man sig av?
8 Detta antyder att en grundläggande undervisningsmetod som användes var inlärning utantill. De ting man fick lära sig om Jehovas lagar och hans handlande med sitt folk skulle tränga ner i hjärtat. (5 Moseboken 6:6, 7) Man skulle meditera över dem. (Psalm 77:11, 12) Man använde olika hjälpmedel för minnet för att hjälpa både unga och gamla att lära sig utantill. Det var bland annat alfabetiska akrostikon, dvs. att varje ny vers i till exempel en psalm började med en ny bokstav i alfabetisk ordning (till exempel Ordspråken 31:10—31); allitteration (begynnelserim) och bruket av räkneord, till exempel de som används i senare delen av Ordspråken, kapitel 30. En intressant sak är att vissa forskare menar att Geserkalendern, ett av de äldsta exemplen på forntida hebreisk skrift, är en skolpojkes minnesövningar.
Undervisningen
9. a) Vad var en viktig del av de israelitiska barnens studieprogram? b) Vad säger ett bibliskt uppslagsverk om den undervisning som gavs i samband med de årliga högtiderna?
9 Utbildningen i Israel var inte begränsad till att man bara skulle lära sig läsa och skriva. Ett viktigt ämne som man fick undervisning i var historia. Studiet av Jehovas underbara gärningar till förmån för sitt folk var en grundläggande del av utbildningen. Dessa historiska fakta var något som generation efter generation skulle undervisas om. (5 Moseboken 4:9, 10; Psalm 78:1—7) Firandet av de årliga högtiderna gav familjeöverhuvudet ett fint tillfälle att undervisa sina barn. (2 Moseboken 13:14; 3 Moseboken 23:37—43) The International Standard Bible Encyclopedia säger följande om detta: ”Genom faderns undervisning i hemmet och hans förklaringar om högtidernas betydelse fick de hebreiska barnen lära sig hur Gud hade uppenbarat sig för hebréerna i det flydda, hur de skulle leva nu och vad Gud lovade sitt folk för framtiden.”
10. Vilken praktisk utbildning fick flickor? och pojkar?
10 I föräldrarnas undervisning ingick också praktisk utbildning. Flickorna fick lära sig olika hushållssysslor. Det avslutande kapitlet i Ordspråken visar att dessa var många och varierande; man skulle kunna spinna, väva, laga mat, idka handel och sköta ett hushåll. Pojkarna fick vanligtvis lära sig faderns yrke, till exempel att bruka jorden eller att utföra något hantverk. Under senare tid brukade judiska rabbiner säga: ”Den som inte lär sin son ett nyttigt yrke uppfostrar honom till att bli en tjuv.”
11. Vad visar det underliggande syftet med utbildningen i Israel, och vilken lärdom ger detta barn och ungdomar i våra dagar?
11 Bibelboken Ordspråken visar det andliga djupet i den undervisning som gavs i Israel. Den visar att syftet var att lära ”de oerfarna” sådana upphöjda ting som vishet, tuktan, förstånd, insikt, rätt, klokhet, kunskap och tankeförmåga, och allt detta skulle göras i ”fruktan för Jehova”. (Ordspråken 1:1—7; 2:1—14) Och den understryker de motiv som bör driva en Guds tjänare i våra dagar att förbättra sin utbildning.
Präster, leviter och profeter
12. Vilka förutom föräldrarna deltog i undervisningen av israeliterna, och vad är den grundläggande innebörden i det hebreiska ord som översätts med ”lag”?
12 Även om Guds folks medlemmar fick sin grundläggande utbildning av sina föräldrar, undervisade Jehova också sitt folk genom prästerna, de icke-prästerliga leviterna och profeterna. I sin slutliga välsignelse av Levi stam förklarade Mose: ”Må de undervisa Jakob i dina rättsliga beslut och Israel i din lag.” (5 Moseboken 33:8, 10) Det är betecknande att ordet ”lag” på hebreiska (toh·rạh) är härlett från en rot vars verbform betyder ”visa”, ”lära” och ”undervisa”. Encyclopaedia Judaica förklarar: ”Innebörden i ordet [torah] är därför ’lära’ eller ’undervisning’.”
13. Varför skilde sig Israels lag från andra nationers rättssystem?
13 Också detta gjorde Israel annorlunda än andra nationer och även nutida nationer. Politiska nationer i våra dagar har en samling lagar, som folk i allmänhet vet ytterst lite om. När människor råkar i klammeri med rättvisan måste de betala advokater höga arvoden för att dessa skall försvara dem. Skolor i juridik är till för specialister. Men i Israel var lagen det redskap som Gud använde för att tala om för sitt folk hur han ville att de skulle tillbe honom och hur de skulle leva för att deras liv skulle vara i överensstämmelse med hans vilja. Till skillnad från andra lagsamlingar inbegrep den sådant som kärlek till Gud och till nästan. (3 Moseboken 19:18; 5 Moseboken 6:5) Lagen var allt annat än någon opersonlig lagbok. Den lärde och undervisade om ett levnadssätt som måste läras.
14. Bland annat av vilken orsak förkastade Jehova det levitiska prästerskapet? (Malaki 2:7, 8)
14 När prästerna och leviterna var trogna, avbördade de sig sitt ansvar att undervisa nationen. Men oftast försummade prästerna sin plikt att undervisa folket. Denna brist på undervisning i Guds lag skulle få hemska följder både för prästerna och för folket. På 700-talet f.v.t. profeterade Jehova: ”Mitt folk kommer sannerligen att tystas, därför att det inte finns någon kunskap. Eftersom kunskapen är vad du själv har förkastat, kommer också jag att förkasta dig, så att du inte tjänar som präst åt mig; och eftersom du fortsätter att glömma din Guds lag, kommer jag att glömma dina söner, även jag.” — Hosea 4:6.
15. a) Vilka förutom prästerna uppreste Jehova som lärare i Israel, och vad skrev en bibelkännare om deras roll som lärare? b) Vad hände slutligen med Israel och Juda på grund av att de hade förkastat Jehovas kunskap och hans vägar?
15 Förutom präster uppreste Jehova också profeter som lärare. Vi läser: ”Jehova fortsatte att varna Israel och Juda genom alla sina profeter och varje synskådare, i det han sade: ’Vänd om från era usla vägar och håll mina bud, mina stadgar, enligt hela den lag som jag påbjöd för era förfäder och som jag har sänt till er genom mina tjänare profeterna.’” (2 Kungaboken 17:13) När det gäller profeternas roll som lärare skriver den franske bibelkännaren Roland de Vaux: ”Också profeterna hade i uppgift att undervisa folket: detta var minst lika mycket en del av deras uppgift som att förutsäga framtiden. Och profetisk inspiration gav deras predikande auktoritet som ett ord från Gud. Under monarkin var profeterna förvisso folkets religiösa och moraliska lärare; och vi kan tillägga att de var de bästa av alla deras lärare, även om det inte alltid var dem som man lyssnade mest på.” Israeliterna övergav Jehovas vägar, därför att de inte fick rätt undervisning av prästerna och leviterna och därför att de vägrade att lyssna till Jehovas profeter. Samaria föll för assyrierna år 740 f.v.t., och Jerusalem och dess tempel förstördes av babylonierna år 607 f.v.t.
Utbildningen under och efter fångenskapen
16, 17. a) Vilken utbildningskurs tvingades på Daniel och hans tre kamrater? b) Vad gjorde det möjligt för dem att genomgå denna babyloniska utbildning och ändå förbli trogna mot Jehova?
16 Omkring tio år innan Jerusalem förstördes förde kung Nebukadnessar bort kung Jehojakin och en grupp furstar och ädlingar till Babylon. (2 Kungaboken 24:15) Bland dessa var Daniel och tre andra unga ädlingar. (Daniel 1:3, 6) Nebukadnessar befallde att dessa fyra skulle genomgå en speciell treårig utbildningskurs i ”kaldéernas skrift och tungomål”. De skulle också förses med ”en daglig tilldelning av kungens delikatesser och av det vin som han drack”. (Daniel 1:4, 5) Detta innebar av flera orsaker en potentiell fara. Utbildningskursen var antagligen inte bara en treårig språkkurs. Somliga menar att uttrycket ”kaldéer” i detta ställe inte betecknar ”babylonierna som ett folk, utan den lärda klassen”. (The Soncino Books of the Bible) I sin kommentar till Daniel förklarar C. F. Keil: ”Daniel och hans kamrater skulle utbildas i de kaldeiska prästernas och lärda männens vishet, som lärdes ut i Babylons skolor.” Den kungliga mattilldelningen utsatte dem också för faran att överträda de restriktioner i fråga om kosten som Moses lag föreskrev. Men hur gick det då för dem?
17 Som talesman för de fyra unga ädlingarna klargjorde Daniel redan från början att de inte tänkte äta eller dricka något som kränkte deras samvete. (Daniel 1:8, 11—13) Jehova välsignade denna fasta ståndpunkt och fick hjärtat hos den ansvarige babyloniske funktionären att vekna. (Daniel 1:9, 14—16) När det gäller dessa fyra unga hebréers studier, bevisar det som hände senare i deras liv utom allt tvivel att deras treåriga tvångsutbildning i babylonisk kultur inte fick dem att rubbas i sin djupa hängivenhet för Jehova och hans rena tillbedjan. (Daniel, kapitel 3 och 6) Jehova gjorde det möjligt för dem att komma helskinnade igenom detta påtvingade treåriga fördjupande i högre babylonisk utbildning. ”Vad dessa barn beträffar, de fyra, gav den sanne Guden åt dem kunskap och insikt i all skrift och vishet; och Daniel för sin del förstod sig på alla slags syner och drömmar. Och beträffande varje fråga om vishet och förstånd, som kungen sökte svar på av dem, kom han också att finna dem tio gånger bättre än alla de magiutövande präster och besvärjare som fanns i hela hans kungarike.” — Daniel 1:17, 20.
18. Vilket utbildningsprogram genomfördes i Juda efter fångenskapen i Babylon?
18 Efter den babyloniska fångenskapen utförde Esra, en präst som ”hade gjort sitt hjärta berett att rådfråga Jehovas lag och att göra enligt den och att i Israel undervisa i förordning och rätt”, ett stort arbete. (Esra 7:10) Han fick hjälp i detta av trogna leviter, som ”förklarade lagen för folket”. (Nehemja 8:7) Esra var en bibelkännare och ”en skicklig avskrivare” eller skrivare. (Esra 7:6) Det var på hans tid som skrivarna blev framträdande som klass betraktade, som skriftlärda.
Rabbinska skolor
19. Vilken klass av lärare hade framträtt i Israel då Jesus kom till jorden, och av vilka viktiga skäl genomgick varken han eller hans lärjungar någon högre judisk utbildning?
19 Vid den tid då Jesus framträdde på jorden hade de skriftlärda blivit en elitklass av lärare, som var mer fästa vid traditioner än vid Guds ords sanna läror. De tyckte om att bli kallade ”Rabbi”, vilket hade blivit en hederstitel, som betydde ”Min store”, ”Min förträfflige” och ”Min mästare”. (Matteus 23:6, 7, fotnot i NW, referensutgåvan) I de kristna grekiska skrifterna nämns de skriftlärda ofta tillsammans med fariséerna, av vilka några var laglärare. (Apostlagärningarna 5:34) Jesus anklagade båda grupperna för att göra Guds ord ogiltigt på grund av sin tradition och att som ”lärosatser” lära ut ”människobud”. (Matteus 15:1, 6, 9) Vi förstår varför varken Jesus eller flertalet av hans lärjungar hade fått utbildning i de rabbinska skolorna. — Johannes 7:14, 15; Apostlagärningarna 4:13; 22:3.
20. Vad har denna genomgång av utbildningen på Bibelns tid visat oss, och vad visar att Jehovas tjänare behöver utbildning?
20 Denna översikt av utbildningen på Bibelns tid har visat att Jehova är den store Undervisaren av sitt folk. Genom Mose organiserade Gud ett effektivt utbildningssystem i Israel. Men så småningom utvecklades ett system av högre judisk utbildning, som lärde ut saker och ting som stred mot Guds ord. Jesus hade inte gått i sådana judiska skolor, men han var ändå en enastående lärare. (Matteus 7:28, 29; 23:8; Johannes 13:13) Han gav också sina lärjungar i uppdrag att undervisa ända till avslutningen på tingens ordning. (Matteus 28:19, 20) För att kunna göra detta måste de vara goda lärare och följaktligen behöva utbildning. Hur bör då de sanna kristna i våra dagar betrakta utbildning? Denna fråga skall vi undersöka i följande artikel.
En test av minnet
◻ Varför kan vi vara övertygade om att Jehova är intresserad av sina tjänares utbildning?
◻ Hur skilde sig Israels utbildningssystem från de andra nationernas?
◻ Vilken utbildning fick israelitiska barn?
◻ Vilka undervisningsmetoder använde man i Israel?
◻ Varför gick inte Jesus eller hans lärjungar i de judiska skolorna för högre utbildning?
[Bild på sidan 14]
Den påtvingade utbildningen i Babylon vände inte Daniel och hans kamrater bort från Jehova