Frihetsstatyn – ett löfte som infriats?

(The New Colossus, sonett av Emma Lazarus, tillägnad Frihetsstatyn)

HON avlades och föddes i Frankrike, men vid två års ålder flyttade hon till Förenta staterna. Nu är hon drygt ett hundra år gammal och har nyligen fått en ansiktslyftning för många miljoner dollar. Vem är hon? Frihetsgudinnan eller Frihetsstatyn, en av de mest berömda statyerna i världen.

Hon är 46 meter hög och därmed också en av de största statyerna i världen. Med sockeln når hon en höjd av 93 meter, där hon står och stirrar med oseende ögon tvärs över inloppet till New York. Hon har blivit en välkomnande symbol för miljoner immigranter under de hundra senaste åren. Men varför skulle Frihetsstatyn vara av intresse för dig? På grund av att det som den symboliserar — frihet, eller befrielse — berör alla i våra dagar. Ännu i denna historiens sena tid år 1986 råder det inte frihet i varje land, och i många andra länder undergrävs den.

Men vad var det ursprungliga motivet till statyns tillkomst? Och varför är år 1986 ett speciellt år för den? Står möjligheternas ”gyllne dörr” ännu lika öppen som tidigare, och är den lika gyllne som förr?

En middag av stor betydelse

År 1865 deltog en grupp franska lärda män och statsmän i en middag i Glatigny i Frankrike, dit de hade blivit inbjudna av professor Édouard de Laboulaye, president för Franska sällskapet mot slaveri. De var beundrare av Förenta staternas konstitution och dess politiska utveckling. Värden föreslog att man skulle sända en gåva till det amerikanska folket som ett sätt att hylla Förenta staterna och dess ett hundra år av oberoende av England, vilket hade uppnåtts år 1776.

Motiven för dessa liberala fransmän som levde under en kejsare var inte helt oegennyttiga. Charles Mercer framhåller i sin bok Statue of Liberty (Frihetsstatyn): ”Deras idé var en form av propaganda, som skulle tjäna det syftet att vinna både fransmäns och amerikaners stöd för deras egna politiska mål: att grunda Tredje republiken [i Frankrike].”

En skulptör med stora idéer

En av dem som stödde idén var skulptören Auguste Bartholdi. Enligt tidskriften France hade han ”redan utvecklat tycke för det monumentala under en resa till Mellanöstern, där han hade tagit djupt intryck av pyramiderna”. Han födde idén om en kvinna skrudad i mantlar, hållande en brinnande fackla i högra handen.

Projektet körde fast och blev fördröjt, därför att det vid den tidpunkten inte var politiskt passande i det kejserliga Frankrike att fira den uppåtgående nordamerikanska republikens dygder. I samband med kejsar Napoleon III:s fall år 1871 återupplivades emellertid tanken på en gåva till USA. I juli samma år gjorde Bartholdi en resa till Förenta staterna och upptäckte den plats som han ansåg vara den idealiska för den tilltänkta statyn — en liten ö i inloppet till New York som hette Bedloesön (sedan år 1956 känd som Frihetsön).

Men Bartholdis vision om frihetens land motsvarades inte av verkligheten. Charles Mercer kommenterar: ”Även om alla amerikanska svarta en kort tid tidigare hade förklarats fria, så var de nästan alla slavar under djupaste fattigdom, total eller nästan total arbetslöshet och avsaknaden av praktiskt taget all utbildning. Kvinnor [i allmänhet] hade inte ens rösträtt.”

Full av entusiasm arbetade Bartholdi vidare på att realisera sina planer på en pampig staty. När de utkristalliserade sig, blev det uppenbart att han hade införlivat frimurarsymboler i statyns utformning — facklan, boken i hennes vänstra hand och diademet med de sju taggarna som hon bar på huvudet är några exempel. Detta var kanske inte så förvånansvärt, eftersom han var frimurare.a

Tillkommen i Frankrike, uppförd i USA

För att Bartholdis planer skulle förverkligas knöts en annan framstående fransman till denna krets — Gustave Eiffel, som senare blev berömd för sitt Eiffeltorn i Paris. Han konstruerade järnstommen som skulle tjäna som stöd för det nittio ton tunga kopparmaterial som utgjorde Frihetsgudinnans hud och beklädnad.

År 1884 hade statyn, som ursprungligen kallades Friheten upplysande världen, nått sin fulla höjd över taken på de verkstäder i Paris där den byggdes. Den 4 juli samma år överlämnades den officiellt till den amerikanske ambassadören i Paris.

Men nu måste den transporteras till sitt nya hemland — i likhet med miljoner andra skulle Frihetsgudinnan bli invandrare. Statyn monterades ner och packades i 200 lårar och skeppades till New York. Den 28 oktober 1886 invigdes Frihetsstatyn på Bedloesön.

Ny stomme och en ansiktslyftning

Under de nära hundra åren fram till år 1984 hade angreppen av vindar, regn och stormar satt sina spår på statyn. Till följd av detta stängdes den för allmänheten, för att man skulle få tid på sig att genomföra reparationer fram till återöppnandet, som skulle sammanfalla med firandet av självständighetsdagen den 4 juli 1986.

I två år har New Yorks välkomnande dam varit skrudad i byggnadsställningar, medan specialister från Frankrike och Förenta staterna gett henne en översyn och en ansiktslyftning. Alla de inre stödsträvorna av järn har ersatts av 1.700 rostfria stålbalkar. Franska hantverkare har mödosamt belagt den nya facklan med 425 gram bladguld av 24 karat. Man täckte därvid en yta av omkring 17 kvadratmeter med hjälp av pincett, och man belade bara en yta av 13 kvadratcentimeter i taget med bladguld!

Andra förbättringar har också genomförts för att göra tillgängligheten bättre för de två miljoner besökare som kommer från hela världen varje år. Statyn har nu den högsta hydrauliska hissen i Nordamerika. I en hisskorg med glasväggar lyfts besökarna 30 meter. Därefter får de gå uppför en spiraltrappa till statyns huvud.

Kronans sju taggar, som representerar de sju haven och kontinenterna, har restaurerats och förstärkts. Enligt The New York Times blev man tvungen att flytta på en av dessa 2,7 meter långa taggar, därför att den stack hål på huden på den uppåtsträckta armen, när statyn rörde sig i vinden!

Hundraårsfirandet år 1986

Varför är Frihetsgudinnans hundraårsdag av världsomfattande intresse? Lee A. Iacocca, ordförande för The Statue of Liberty-Ellis Island Foundation, Inc., framhöll: ”De frihetsideal som statyn representerar har en universell innebörd, och detta är en händelse som kommer att höras och beskådas över hela världen.” Han förklarade att planerna på en ”Frihetshögtid -86” (3—6 juli) omfattar en serie högtidligheter i New York med deltagande av statsöverhuvuden.

Vid firandet kommer en väldig internationell flottilj och många segelfartyg att delta. Minst 117 länders örlogsflottor har inbjudits att vara med i detta skådespel i form av en internationell örlogsuppvisning. Dessutom har 141 nationer inbjudits att sända sina stora segelfartyg.

Hundraårsdagen kommer att firas med musik och fyrverkerier. Fyrverkeriuppvisningar, som kommer att äga rum på 30 pråmar i hamnen, kommer att uppfylla natthimlen.

Som en påminnelse om Frihetsgudinnans välkomstbudskap till världen kommer 5.000 personer att upptas som nya medborgare i USA på den intilliggande Ellisön av presidenten i USA:s högsta domstol. Samtidigt kommer ytterligare 20.000 att avlägga eden i andra större städer i hela nationen, och alla händelserna förmedlas via satellit.

Men just dessa ceremonier väcker några intressanta frågor. Hur mycket längre kan Frihetsgudinnan hålla den ”gyllne dörren” på vid gavel för immigranter? Kan hon fortfarande kosta på sig att inbjuda världens ”fattiga, hunsade massor”?

Frihetsbudskapet och verkligheten

Sedan år 1886 har enligt U.S.News & World Report ”nära 40 miljoner immigranter passerat genom ’den gyllne dörren’ och slutligen blivit amerikaner”. De flesta har framgångsrikt etablerat sig i denna dynamiska nation. Från rent materiell synpunkt sett förefaller en del ha uppnått allting och blivit miljonärer. Men medaljen har en baksida.

Tillsammans med de legala immigranterna finns det nu miljoner illegala invandrare. Varför strömmar dessa massor till Förenta staterna? John Crewdson skrev i sin bok The Tarnished Door (Den skamfilade dörren): ”Förenta staterna, med sina starka demokratiska traditioner och sitt oförlikneliga välstånd, är destinerat att bli en alltmer attraktiv tillflyktsort för dem som flyr undan politiskt eller ekonomiskt förtryck, vare sig nationen uppskattar sin roll eller inte.”

Dessa utlänningar kommer huvudsakligen från Mexico och från Central- och Sydamerika. Men i många fall flyttar de från en form av fattigdom till en annan. Många bor i bostäder som är fulla av ohyra och som de flesta infödda amerikaner inte skulle tolerera. De tar de lägst betalda och enklaste arbetena. Varför fortsätter de då att komma i stort antal över USA:s gränser och stanna kvar under sådana förhållanden?

I sin bok Immigration besvarar författaren Lydia Anderson denna fråga: ”Illegala invandrare — liksom andra immigranter — kommer därför att ... Amerika fortfarande har det bättre än den värld de lämnar. Det är en stor klyfta mellan ekonomin i Förenta staterna och i tredje världens länder, Mexico och Sydamerika. ... Immigranter kan här ofta på en enda dag förtjäna vad det tar en vecka eller mera att förtjäna hemma — om det över huvud taget finns något arbete att få.”

En polis vid en amerikansk gränspatrull påpekade lakoniskt: ”De svälter ihjäl där de kommer ifrån. De har allt att vinna [på att komma till USA] och ingenting att förlora. Om man har ett rikt land bredvid ett fattigt land, får man problem med illegala invandrare.” (The Tarnished Door) Det är med andra ord så att trots fattigdomen i Förenta staterna är förhållandena bättre där än i de länder de kommit från.

Immigration genom auktion

År 1986 står den renoverade Frihetsstatyn där i sin glans och fortsätter att bjuda de trötta, de fattiga och de hemlösa en tillflykt på sina stränder — men med en skillnad. I dag höjs det starka röster mot USA:s immigrationspolitik. I somligas ögon är denna politik alltför liberal, och enligt andra är den alltför restriktiv. Samtidigt som en del katolska och protestantiska präster erbjuder en fristad åt illegala invandrare, kräver andra röster hårdare kontroll. Det välkomnande frihetsbudskapet håller därför på att bli en smula stympat och diffust.

Som exempel kan nämnas att Julian L. Simon vid Heritage Foundation (en konservativ hjärntrust i Washington) för någon tid sedan lade fram ett radikalt förslag i en artikel i The New York Times: ”Auktionera ut rätten att bli immigrant.” Han rekommenderar att immigration bör stå öppen för dem som bjuder högst under varje årlig världskvot. Köparna, säger Simon, skulle också tillåtas ”flytta in nu och betala senare i samband med inkomstskatt. Underlåtenhet att betala skulle kunna resultera i utvisning.” Han hävdar att detta system skulle vara särskilt fördelaktigt för Förenta staterna, eftersom ”det skulle gallra fram människor som har speciellt stor förmåga att producera varor av stort ekonomiskt värde”.

Vilka slags människor skulle hans idé vara lockande för? Julian Simon skriver: ”De karriärinriktade, för vilka Amerika är en stor, rik marknad, där det går att göra en hel del pengar.” Hans plan skulle kräva utvidgade sanktioner mot alla illegala invandrare. Denna politik kan knappast sägas harmoniera med Emma Lazarus’ ord: ”Ge mig dina trötta, dina fattiga ... , de olyckliga fördrivna på din myllrande strand.” Nej, tvärtom, i detta fall lyder budskapet: ”Ge mig dina karriärinriktade och kompetenta och behåll dina fattiga och förtryckta.”

Källan till sann frihet

Vilka är grundorsakerna till detta omfattande immigrationsproblem? John Crewdson svarar: ”Trycket från fattigdom och överbefolkning över hela världen eller sådana obönhörliga plågoris som svält, politiskt förtryck och inbördeskrig.” Dessa problem har vi levt med i århundraden, och inget politiskt system har förmått föra fram någon bestående lösning. Frågan är därför: Varifrån kan vi förvänta sann frihet — frihet från fattigdom, från förtryck, från sjukdom och död?

Inget land och ingen politisk filosofi har det fullständiga svaret på mänsklighetens behov. Varför inte? Därför att den princip som Petrus tillämpade på avfälliga kristna också är tillämpbar på dem: ”Medan de lovar dem frihet, för de själva en tillvaro såsom fördärvets slavar.” (2 Petrus 2:19) ”Lögnens fader”, Satan, har den nuvarande världsordningen i sitt våld. Politiskt styre, under Satans osynliga kontroll, anstormas av nedbrytande krafter. Frihet, normer och moraliska värden offras på den politiska ändamålsenlighetens och den själviska vinningens altare. — Johannes 8:44; 1 Johannes 5:19.

Som kontrast till detta framhöll Jesus Kristus för 1.900 år sedan: ”Ni skall förstå sanningen, och sanningen skall göra er fria.” Dessa ord äger samma kraft i dag. Men vilken sanning var det som Jesus avsåg? Hans svar till Pontius Pilatus ger oss en ledtråd: ”Du säger nu själv att jag är en kung. Till detta har jag fötts, och till detta har jag kommit i världen: att jag skulle vittna om sanningen. Var och en som är på sanningens sida, han lyssnar till min röst.” — Johannes 8:32; 18:37.

Denna sanning är förbunden med Guds utlovade regering genom Kristus. I en syn såg profeten Daniel Messias, en ”människoson”, föras fram inför Gud. Och bibeln säger: ”Åt denne [Messias] gavs välde och ära och rike, och alla folk och stammar och språk måste tjäna honom. Hans välde är ett evigt välde, som inte skall tas ifrån honom.” — Daniel 7:13, 14.

Det är där som sann frihet och befrielse står att finna — hos Jesus Kristus och under hans kungliga styre som Gud förordnat om! Snart kommer hans rättfärdiga herravälde att göra slut på allt förtryck och alla sjukdomar och till och med all död här på jorden. Det är sannerligen värt att lära känna detta slag av frihet och befrielse. — Matteus 6:9, 10; Uppenbarelseboken 21:3, 4.

[Fotnot]

[Bild på sidan 15]

Frihetsstatyn och Manhattans skyskrapor

[Bildkälla]

New Yorks turistbyrå

[Bildkälla på sidan 12]

New Yorks turistbyrå