Guds son är världens ljus

Det är lövhyddohögtidens sista och sjunde dag, och Jesus undervisar ”vid bidragsbössorna i templet”. (Johannes 8:20; Lukas 21:1) De finns av allt att döma på kvinnornas förgård där folket lämnar bidrag.

Varje kväll under högtiden badar förgården i ljus. Ljuset kommer från fyra gigantiska lampställ, som vart och ett har fyra stora skålar med brinnande olja. Lampornas sken är så starkt att det syns på långt håll. Folket som lyssnar på Jesus kanske associerar till den här ljusinstallationen när han nu säger: ”Jag är världens ljus. Den som följer mig behöver inte vandra i mörker utan har livets ljus.” (Johannes 8:12)

Men fariséerna håller inte med: ”Du vittnar om dig själv, så ditt vittnesbörd är inte giltigt.” Jesus svarar dem: ”Trots att jag vittnar om mig själv är mitt vittnesbörd giltigt, för jag vet varifrån jag har kommit och vart jag är på väg. Men ni vet inte varifrån jag har kommit och vart jag är på väg.” Sedan tillägger han: ”Det står också skrivet i er egen lag: ’Två personers vittnesmål är giltigt.’ Jag vittnar om mig själv, och min Far som har sänt mig vittnar också om mig.” (Johannes 8:13–18)

Fariséerna köper inte det här resonemanget. De frågar: ”Var är din Far?” Jesus ger svar på tal och säger: ”Ni känner varken mig eller min Far. Om ni kände mig skulle ni känna min Far också.” (Johannes 8:19) Fariséerna vill fortfarande få Jesus gripen, men ändå är det ingen som ger sig på honom.

Jesus tar nu upp något som han tidigare sagt: ”Jag ska lämna er, och ni kommer att leta efter mig, men ändå ska ni dö i er synd. Dit jag går kan ni inte komma.” Judarna fattar ingenting och frågar varandra: ”Han tänker väl inte ta livet av sig, eftersom han säger: ’Dit jag går kan ni inte komma’?” De förstår inte, eftersom de inte vet var Jesus kommer ifrån. Jesus förklarar: ”Ni är här nerifrån, jag kommer från ovan. Ni är från den här världen, jag är inte från den här världen.” (Johannes 8:21–23)

Jesus syftar på att han levt i himlen innan han axlade rollen som Messias. De religiösa ledarna borde förstå att Jesus är den Messias de väntat på. Men i stället frågar de föraktfullt: ”Vem är du då?” (Johannes 8:25)

Deras mothugg och attityd får Jesus att säga: ”Varför pratar jag över huvud taget med er?” Men Jesus fortsätter ändå att förklara för judarna varför de borde lyssna till honom. Han riktar uppmärksamheten på sin Far och säger: ”Ni ska veta att han som sänt mig talar sanning, och det jag har hört från honom förmedlar jag till världen.” (Johannes 8:25, 26)

Till skillnad från judarna litar Jesus helt på sin Far. Det märks tydligt av det han nu säger: ”När ni har höjt upp Människosonen, då kommer ni att förstå att jag är den jag är och att jag inte gör något på eget initiativ. Det jag säger är det som Fadern har lärt mig. Och han som har sänt mig är med mig. Han har inte lämnat mig ensam och övergiven, eftersom jag alltid gör det som gläder honom.” (Johannes 8:28, 29)

Det är i alla fall några av judarna som tror på Jesus, och till dem säger han: ”Om ni håller er till min undervisning är ni verkligen mina lärjungar, och ni ska förstå sanningen, och sanningen ska göra er fria.” (Johannes 8:31, 32)

Vissa tycker att det här låter konstigt eftersom de redan ser sig själva som fria. De invänder: ”Vi härstammar från Abraham, och vi har aldrig varit slavar åt någon. Så varför säger du att vi ska bli fria?” Även om judarna ibland har lytt under andra nationer, vägrar de att bli kallade slavar. Men Jesus påpekar att de ändå är i slaveri: ”Jag säger er sanningen: Den som syndar är syndens slav.” (Johannes 8:33, 34)

När judarna vägrar att erkänna att de är slavar hamnar de i en farlig situation. Jesus förklarar att ”slaven blir inte kvar i hushållet för evigt, men sonen blir kvar för evigt”. (Johannes 8:35) En slav har ingen arvsrätt och skulle kunna skickas bort när som helst. Men någon som fötts eller adopterats in i en familj ”blir kvar för evigt”, alltså hela livet.

Den sanna kunskapen om Sonen är den sanning som kan befria människor från synd och död. Jesus säger som det är: ”Om Sonen gör er fria kommer ni att vara verkligt fria.” (Johannes 8:36)