Jesu liv och tjänst

Frågan om faderskap

LÖVHYDDOHÖGTIDEN år 32 v.t. pågår fortfarande, och Jesu diskussioner med de judiska ledarna blir allt intensivare. ”Jag vet att ni är Abrahams avkomma”, erkänner Jesus, ”men ni vill komma åt att döda mig, eftersom mitt ord inte gör framsteg bland er. Vad jag har sett hos min Fader talar jag; och ni, alltså, gör vad ni har hört från er fader.”

Även om Jesus inte säger rent ut vem som är deras fader, gör han klart för dem att de inte har samma fader som han. Utan att veta vem Jesus har i tankarna svarar de judiska ledarna: ”Vår fader är Abraham.” De anser att de har samma tro som Abraham, som var Guds vän.

Till deras bestörtning svarar emellertid Jesus: ”Om ni är Abrahams barn, gör då Abrahams gärningar.” Ja, en verklig son efterliknar ju sin fader. ”Men nu vill ni komma åt att döda mig”, säger Jesus, ”en människa som har sagt er sanningen som jag hörde från Gud. Detta gjorde inte Abraham.” Jesus säger därför ännu en gång: ”Ni gör er faders gärningar.”

Men de fattar fortfarande inte vem Jesus talar om. De anser att de är Abrahams rättmätiga söner och säger därför: ”Vi är inte födda i otukt.” De menar sig således vara sanna tillbedjare precis som Abraham och bedyrar: ”Vi har en enda Fader: Gud.”

Men är Gud verkligen deras Fader? ”Om Gud vore er Fader”, säger Jesus, ”skulle ni älska mig, ty från Gud har jag utgått och är nu här. Inte heller har jag kommit av eget initiativ, nej, utan det är han som har sänt ut mig. Varför vet ni inte vad jag talar om?”

Jesus har försökt visa dessa religiösa ledare vad som blir följden av att de förkastar honom. Men nu säger han rakt på sak: ”Ni är från er fader djävulen, och ni är villiga att göra de ting er fader har begär till.” Vad slags fader är djävulen? Jesus identifierar honom som en mördare och säger också: ”Han är en lögnare och lögnens fader.” Jesus fortsätter därför: ”Den som är från Gud lyssnar till Guds uttalanden. Därför lyssnar inte ni, eftersom ni inte är från Gud.”

Retade till vrede av Jesu fördömande ord svarar judarna: ”Säger vi inte med rätta: Du är samarit och har en demon?” Ordet ”samarit” används här som ett uttryck för förakt och klander, eftersom samariterna är ett folk som judarna hatar.

Utan att bry sig om den föraktfulla kommentaren om att han skulle vara samarit svarar Jesus: ”Jag har inte någon demon, utan jag ärar min Fader, och ni vanärar mig.” Jesus fortsätter sedan med att ge följande häpnadsväckande löfte: ”Om någon håller mitt ord, skall han aldrig någonsin se döden.” Jesus menar naturligtvis inte att alla de som följer honom bokstavligt talat aldrig kommer att se döden. Han menar i stället att de aldrig kommer att se evig tillintetgörelse eller ”den andra döden”, från vilken det inte finns någon uppståndelse.

Judarna tar emellertid Jesu ord bokstavligt. De säger därför: ”Nu vet vi bestämt att du har en demon. Abraham dog, också profeterna; men du säger: ’Om någon håller mitt ord, skall han aldrig någonsin smaka döden.’ Inte är du väl större än vår fader Abraham, som dog? Också profeterna dog. Vem påstår du dig vara?”

Under hela detta samtal är det tydligt att Jesus försöker visa dessa män att han är den utlovade Messias. Men Jesus ger inte något direkt svar på deras fråga om vem han är, utan säger i stället: ”Om jag förhärligar mig själv, är min härlighet ingenting. Det är min Fader som förhärligar mig, han som ni säger är er Gud; och ändå har ni inte känt honom. Men jag känner honom. Och om jag skulle säga att jag inte känner honom, skulle jag vara lik er, en lögnare.”

Jesus hänvisar ännu en gång till den trogne Abraham och fortsätter: ”Abraham, er fader, fröjdade sig mycket över utsikten att få se min dag, och han såg den och fröjdade sig.” Ja, med trons ögon såg Abraham fram mot den dag då den utlovade Messias skulle komma. Judarna svarar misstroget: ”Femtio år är du inte ännu, och ändå har du sett Abraham?”

”Sannerligen, sannerligen”, svarar Jesus, ”innan Abraham blev till, har jag varit till.” Jesus syftar naturligtvis på sin föremänskliga tillvaro som en mäktig andevarelse i himmelen.

Uppretade över att Jesus påstår att han har funnits till före Abraham tar judarna upp stenar för att kasta på honom. Men han gömmer sig och går oskadd ut ur templet. Johannes 8:37—59; Uppenbarelseboken 3:14; 21:8.

◆ Hur visar Jesus att han och hans fiender har olika fäder?

◆ Vad menar judarna när de kallar Jesus för samarit?

◆ I vilken bemärkelse menar Jesus att hans efterföljare aldrig skall se döden?