Efterlikna deras tro

”Jag har kommit till tro”

MARTA såg den framför sig – sin brors grav, den där grottan förseglad med en stor sten. Hennes sorg var lika stor och tung som den stenen. Hon kunde inte fatta att hennes älskade Lasarus var borta. Allt som hade hänt de senaste fyra dagarna sedan han drog sitt sista andetag kändes som en enda dimma av sorg, besökare och kondoleanser.

Men nu stod en man framför henne, den man som hade betytt allra mest för Lasarus. När Marta såg på Jesus kände hon sorgen välla upp inom sig, för Jesus var ju den ende som hade kunnat rädda Lasarus. Men ändå, att få vara tillsammans med Jesus den här korta stunden på bergssluttningen utanför den lilla staden Betania gav henne tröst. Hans blick var fylld av värme, och hans djupa empati gav henne som alltid ny styrka. Han ställde frågor som hjälpte henne att styra in tankarna på sin tro och på hoppet om uppståndelsen. Under deras samtal gjorde Marta ett av de viktigaste uttalandena under sitt liv: ”Jag har kommit till tro på att du är Messias, Guds Son, den som kommer till världen.” (Johannes 11:27)

Marta hade mycket stark tro. Det lilla Bibeln avslöjar om henne ger oss fina lärdomar som kan hjälpa oss att stärka vår egen tro. Vi förflyttar oss bakåt i tiden, till det som Bibeln börjar med att berätta om Marta.

Bekymrad och oroad

Vi hamnar flera månader tillbaka i tiden. Då var Lasarus frisk och mådde bra. Snart skulle en betydelsefull gäst komma på besök till hans hem i Betania, nämligen Jesus Kristus. Lasarus, Marta och Maria var en ovanlig familj, för de var tydligen tre vuxna syskon som bodde tillsammans. Några forskare menar att Marta var äldst av de tre, eftersom hon tycks ha haft rollen som värd och flera gånger nämns först. (Johannes 11:5) Det går inte att veta om någon av syskonen gifte sig. Men hur det än var, så blev de goda vänner till Jesus. Under sin tjänst i Judeen, där Jesus mötte så mycket ovänlighet och fientlighet, bodde han hos dem. Det är tydligt att han verkligen uppskattade friden och värmen där.

Marta betydde mycket för hemmets trivsamma och gästfria atmosfär. Hon verkar ha varit en energisk person som jämt hade fullt upp. Det här tillfället när Jesus kom på besök var inget undantag. Hon började laga en fin måltid med många olika rätter åt den här betydelsefulla gästen och kanske till några av dem som färdades tillsammans med honom. På den tiden var det mycket viktigt att vara gästfri. När det kom en gäst skulle man först välkomna honom med en kyss. Sedan hjälpte man honom att ta av sandalerna, tvättade hans fötter och hällde fin, parfymerad olja på huvudet. (Lukas 7:44–47) Man ville göra allt för att gästen skulle känna sig hemma och få det han behövde.

Marta och Maria hade mycket att stå i. Av de här båda systrarna har Maria ibland beskrivits som den mest känsliga och eftertänksamma. Till en början hjälpte hon säkert Marta med förberedelserna, men när Jesus kom blev det annorlunda. Jesus tyckte att det här var ett bra tillfälle att få undervisa, och han passade verkligen på! Till skillnad från de religiösa ledarna på den tiden respekterade Jesus kvinnor och ville gärna berätta för dem om Guds rike, som var själva temat i hans undervisning. Maria blev upplivad av den här speciella möjligheten och satte sig nära Jesus för att inte gå miste om ett enda ord.

Man kan tänka sig hur stressad Marta började känna sig. All mat som skulle lagas och alla gäster som skulle passas upp. Hon blev mer och mer frustrerad. När hon sprang fram och tillbaka passerade hon Maria, som bara satt där utan att hjälpa till. Började det synas på Marta att hon var upprörd? Suckade hon demonstrativt eller rynkade pannan? Det hade inte varit så konstigt. Hon kunde ju inte sköta allt själv!

Till sist kunde Marta inte hålla tillbaka sin irritation. Hon avbröt Jesus och utbrast: ”Herre, betyder det inget för dig att min syster har lämnat mig ensam att bestyra allt? Säg då till henne att hon skall vara med och hjälpa mig.” (Lukas 10:40) I andra bibelöversättningar står det: ”Herre, bryr du dig inte ...?” Det här var starka ord. Hon ville dessutom att Jesus skulle tillrättavisa Maria och befalla henne att hjälpa till.

Marta blev nog förvånad över hur Jesus svarade, och det har nog en och annan bibelläsare också blivit sedan dess. Jesus sade vänligt: ”Marta, Marta, du är bekymrad och oroar dig för många ting. Men endast några få ting behövs, eller bara ett. Vad Maria angår, så har hon valt den goda delen, och den skall inte tas ifrån henne.” (Lukas 10:41, 42) Vad menade Jesus egentligen? Tyckte han att Marta var en materialist? Nedvärderade han hennes ansträngningar att göra en fin middag?

Nej. Jesus såg Martas motiv, som var rena och grundade på kärlek. Och han tyckte inte att överflödande frikostighet i sig måste vara fel. Han hade inget emot att vara med på ”en stor mottagningsfest” som Matteus hade ordnat för honom lite tidigare. (Lukas 5:29) Det var inte maten som var huvudfrågan. Nej, det var snarare Martas prioriteringar. Hon var så inställd på att göra en fantastisk middag att hon glömde vad som var viktigast. Och vad var det?

Jesus, som var Jehova Guds enfödde Son, befann sig i Martas hem och undervisade om sanningen. Ingenting, inte ens hennes goda mat och alla förberedelser, kunde vara viktigare. Jesus var utan tvekan ledsen över att Marta gick miste om en unik möjlighet att fördjupa sin tro, men han lät henne göra sitt eget val. Däremot var det något helt annat att Marta bad Jesus tvinga hennes syster att också avstå från att lyssna.

Så han tillrättavisade Marta på ett milt sätt. Han sade tröstande hennes namn två gånger för att lugna ner henne och försäkrade att hon inte behövde vara så ”bekymrad” och oroa sig ”för många ting”. Det räckte med bara en eller två rätter, särskilt när det var en andlig fest på programmet. Det fanns alltså ingen anledning att ta ifrån Maria ”den goda delen” som hon hade valt, dvs. att få lära sig något av Jesus.

Den här lilla vardagsskildringen är full av lärdomar för alla kristna i dag. Vi måste se till att inget tränger undan våra möjligheter att fylla vårt ”andliga behov”. (Matteus 5:3) Vi vill gärna efterlikna Martas generösa och energiska sida, men vi vill inte bli så bekymrade och oroade över den mindre viktiga aspekten av gästfrihet att vi går miste om den allra viktigaste. Vi vill umgås med våra bröder och systrar, men inte främst för att bjuda på eller bli bjudna på fantastisk och påkostad mat. Vi vill att ”det skall bli ett utbyte av uppmuntran” och att vi ska få dela med oss av ”någon andlig gåva”. (Romarna 1:11, 12) Och det är möjligt även när vi bjuder på en enkel fika.

En älskad brors död och uppståndelse

Tog Marta emot Jesu milda tillrättavisning och lärde sig något? Vi behöver inte fundera på det. När aposteln Johannes skriver sin spännande skildring om Martas bror säger han: ”Nu älskade Jesus Marta och hennes syster och Lasarus.” (Johannes 11:5) Flera månader hade gått sedan Jesus hade besökt dem i Betania, som skildrades här ovan. Marta hade inte gått omkring och surat. Hon var inte arg på Jesus för att han hade tillrättavisat henne. I stället hade hon tagit till sig rådet. Även här är hon ett fint exempel, för vem behöver inte ett gott råd ibland?

När Lasarus blev dålig fanns energiska Marta där och pysslade om honom. Hon försökte göra allt som stod i hennes makt för att lindra hans besvär och hjälpa honom att bli bättre. Men Lasarus blev bara sämre och sämre. Timme ut och timme in, dag ut och dag in, fanns hans systrar vid hans sida och gav honom vård. Hur ofta betraktade Marta sin brors hålögda ansikte och tänkte på alla år som de haft tillsammans och all glädje och sorg som de hade delat?

När det verkade som om Lasarus tillstånd bara gick åt ett håll skickade Marta och Maria ett meddelande till Jesus. Han befann sig två dagsresor bort, upptagen i predikoarbetet. Det var ett enkelt meddelande: ”Herre, se, den som du är så fäst vid är sjuk.” (Johannes 11:1, 3) De visste att Jesus älskade deras bror, och de var övertygade om att han skulle göra allt för att hjälpa sin vän. Hoppades de in i det sista att Jesus skulle komma innan det var för sent? I så fall hoppades de förgäves. Lasarus dog.

Marta och Maria sörjde sin bror, hjälptes åt med att ordna begravningen och tog emot gäster som kom från Betania och trakten runt omkring. Fortfarande inte ett ljud från Jesus. Marta blev säkert mer förbryllad för varje dag som gick. Till sist, på fjärde dagen efter Lasarus död, hörde Marta att Jesus närmade sig Betania. Lika handlingskraftig som alltid, även i sorgens stund, rusade hon i väg utan att säga något till Maria för att möta Jesus på vägen. (Johannes 11:20)

När hon fick syn på sin Herre satte hon ord på den tanke som hade plågat både henne och Maria i flera dagar: ”Herre, om du hade varit här, skulle min bror inte ha dött.” Men hoppet och tron fanns fortfarande kvar hos henne, och därför tillade hon: ”Och ändå vet jag nu att vad du än ber Gud om skall Gud ge dig.” Jesus sade genast något för att stärka hennes hopp: ”Din bror skall uppstå.” (Johannes 11:21–23)

Marta tänkte att Jesus pratade om den framtida uppståndelsen, så hon svarade: ”Jag vet att han skall uppstå i uppståndelsen på den sista dagen.” (Johannes 11:24) Det är anmärkningsvärt att hon hade en sådan stark tro på uppståndelsen. Vissa judiska ledare, så kallade sadducéer, förnekade att det skulle bli en uppståndelse, trots att det var en tydlig lära i de inspirerade Skrifterna. (Daniel 12:13; Markus 12:18) Men Marta visste att Jesus hade undervisat om uppståndelsen och till och med uppväckt människor från döden, även om ingen hade varit död lika länge som Lasarus. Hon hade ingen aning om vad som snart skulle hända.

Jesus sade då några berömda ord: ”Jag är uppståndelsen och livet.” Ja, Jehova Gud har gett sin Son makten att få ge människor livet tillbaka i en framtida uppståndelse i global skala. Jesus frågade Marta: ”Tror du detta?” Då svarade hon det som sägs i rubriken till den här artikeln. Hon hade tro på att Jesus var Kristus, eller Messias, att han var Guds Son och att profeterna hade förutsagt att han skulle komma till världen. (Johannes 5:28, 29; 11:25–27)

Betyder det något för Gud och hans Son, Jesus Kristus, att man har sådan tro? Det som Marta fick se med egna ögon ger ett tydligt svar på den frågan. Hon skyndade sig att hämta sin syster. Hon såg hur tagen Jesus var när han pratade med Maria och alla de andra sörjande människorna. Hon såg att han fick tårar i ögonen och öppet visade sin djupa sorg över all smärta som döden orsakar. Hon hörde Jesus beordra att stenen skulle tas bort från broderns grav. (Johannes 11:28–39)

Som den praktiska kvinna hon var invände Marta och sade att kroppen måste lukta illa efter fyra dagar i graven. Men Jesus påminde henne: ”Sade jag dig inte att om du trodde skulle du få se Guds härlighet?” Marta trodde, och hon fick verkligen se Jehova Guds härlighet. Precis där och då gav Gud sin Son makten att ge Lasarus livet tillbaka. Det här måste ha varit ett ögonblick som etsade sig fast i Martas minne, något hon kom ihåg resten av sitt liv. Först Jesu rop: ”Lasarus, kom hit ut!” Sedan några svaga ljud inifrån grottan när Lasarus reste sig och fortfarande svept i linnebindlar tog sig fram till gravens öppning. Därefter Jesu befallning: ”Lös honom och låt honom gå”, och till sist den totalt överväldigande känslan när systrarna kunde kasta sig i sin brors armar. (Johannes 11:40–44) Martas sorg förbyttes i stor glädje.

Den här skildringen visar att en uppståndelse inte bara är en önskedröm. Det är en oerhört tröstande lära i Bibeln och en bevisad historisk realitet. Jehova och hans Son vill inget hellre än att belöna sina tjänares tro, som de gjorde i Martas, Marias och Lasarus fall. De vill göra detsamma för dig, om du också bygger upp en stark tro.a

”Marta passade upp”

Marta nämns bara en gång till i Bibeln. Då har vi kommit fram till den sista veckan av Jesu liv här på jorden. Jesus visste att det låg stora svårigheter framför honom, och nu valde han återigen att bo hos de gästfria syskonen i Betania. Därifrån skulle han gå till Jerusalem, som låg tre kilometer bort. När Jesus och Lasarus äter mat hemma hos Simon den spetälske får vi en sista glimt av Marta. Det sägs: ”Marta passade upp.” (Johannes 12:2)

Så typiskt henne! Alltid energisk. När vi först hör talas om henne i Bibeln är hon fullt sysselsatt, och när vi lämnar henne är hon lika upptagen – i full färd med att ta hand om dem omkring sig. Många församlingar av Kristi efterföljare i nutid är välsignade med kvinnor som Marta – modiga och generösa, som alltid omsätter sin tro i praktiken genom att ge av sig själva. Och Marta fortsatte förmodligen att göra det. I så fall var hon klok, för hon skulle få sin beskärda del av svårigheter.

Inom bara några dagar skulle hon få se sin älskade Mästare, Jesus, bli dödad. Och samma mordiska och skenheliga människor som dödade Jesus var helt inställda på att även döda Lasarus, eftersom hans uppståndelse gjorde att många började tro. (Johannes 12:9–11) Och, naturligtvis, till sist var det döden som gjorde att Marta skildes från sina syskon. Vi vet inget om hur och när det hände, men vi kan lita på att Martas tro hjälpte henne att härda ut till slutet. Därför bör alla kristna i dag försöka efterlikna Marta och bygga upp en lika stark tro.

[Fotnot]

[Bild på sidan 11]

Även när Marta sörjde, så tog hon emot hjälp från Jesus och koncentrerade sig på det som bygger upp tron.

[Bild på sidan 12]

Trots att Marta var bekymrad och oroad tog hon ödmjukt emot tillrättavisning.

[Bild på sidan 15]

Martas tro på Jesus blev belönad när hennes bror fick livet tillbaka.