Frågor från läsekretsen

Kan Jehovas vittnen ta emot medicinska produkter utvunna ur blod?

Det grundläggande svaret är att Jehovas vittnen inte tar emot blod. Vi är övertygade om att Guds lag om blodet inte kan ändras för att stämma överens med skiftande åsikter. Men eftersom man numera kan dela upp blodet i fyra huvudkomponenter och även i mindre fraktioner av dessa huvudkomponenter, uppstår nya frågor. När det gäller att avgöra om man skall ta emot något av detta, måste en kristen se längre än till den eventuella medicinska nyttan eller risken. Han bör främst vara intresserad av vad Bibeln säger och av hur hans handlingssätt skulle kunna påverka hans förhållande till den allsmäktige Guden.

Nyckelfrågorna är rätt enkla. Låt oss som en hjälp att se varför det är så begrunda några bibliska, historiska och medicinska fakta.

Jehova Gud gav vår gemensamme stamfader Noa befallning om att blod skulle behandlas som något speciellt. (1 Moseboken 9:3, 4) Längre fram återspeglades blodets helighet i Guds lagar till Israel: ”Vad beträffar en vilken som helst man av Israels hus eller en bofast främling ... som äter något som helst blod — mot den själ som äter blodet kommer jag sannerligen att rikta mitt ansikte.” Genom att förkasta Guds lag kunde en israelit utöva dåligt inflytande på andra. Gud tillade därför: ”Jag kommer verkligen att avskära honom från hans plats bland sitt folk.” (3 Moseboken 17:10) Längre fram påbjöd apostlarna och de äldre männen vid ett möte i Jerusalem att de kristna måste ”avhålla” sig ”från blod”. Detta är lika viktigt som att avhålla sig från sexuell omoraliskhet och avgudadyrkan. — Apostlagärningarna 15:28, 29.

Vad kan detta att ”avhålla” sig från blod ha inneburit på den tiden? De kristna förtärde inte blod, vare sig färskt eller koagulerat, och inte heller åt de kött från ett djur vars blod inte hade fått rinna av. Att äta mat som innehöll blod, till exempel blodkorv, var också uteslutet. Det skulle vara en överträdelse av Guds lag att inta blod på något av dessa sätt. — 1 Samuelsboken 14:32, 33.

Enligt vad som framgår av Tertullianus (100- och 200-talet v.t.) skrifter oroades inte flertalet människor på den tiden av att förtära blod. Som svar på den falska anklagelsen att de kristna förtärde blod nämnde Tertullianus folkstammar som beseglade överenskommelser genom att förtära blod. Han konstaterade också att det under arenaföreställningarna fanns de ”som sörplade i sig brottslingars ännu färska blod ... för att bota sin epilepsi”.

Detta handlingssätt (även om vissa romare gjorde så av hälsoskäl) var orätt för de kristna. Tertullianus skrev: ”Inte ens djurblod är med bland det som vi har lov att äta.” För att sätta de kristnas ostrafflighet på prov brukade romarna erbjuda dem mat som innehöll blod. Tertullianus tillade: ”Hur kan ni tro att de kristna är lystna efter människoblod, när ni vet att de med avsky vänder sig bort från djurblod?”

Om en läkare föreslår en blodtransfusion, är det inte många i våra dagar som har en tanke på att detta skulle vara i strid med den allsmäktige Gudens lagar. Som Jehovas vittnen vill vi helt visst fortsätta att leva, men vi är också förpliktade och angelägna om att lyda Jehovas lag om blodet. Vad innebär detta i ljuset av rådande medicinsk praxis?

När det efter andra världskriget blev vanligt att ge transfusioner av helblod, insåg vi Jehovas vittnen att detta var i strid med Guds lag, och det är vi fortfarande övertygade om. Men sedan dess har mycket inom läkarvetenskapen förändrats. Nu ges knappast längre några transfusioner av helblod, utan i stället av dess huvudkomponenter: 1) röda blodkroppar; 2) vita blodkroppar; 3) trombocyter och 4) plasma (dvs. den del av blodet som inte utgörs av blodkroppar). Läkare kan, beroende på en patients tillstånd, ordinera röda blodkroppar, vita blodkroppar, trombocyter eller plasma. Jehovas vittnen menar att det är en överträdelse av Guds lag att ta emot en transfusion av helblod eller av någon av dessa fyra huvudkomponenter. Att de på det här sättet har hållit fast vid sin på Bibeln grundade övertygelse har skyddat dem mot många sjukdomar, till exempel hepatit och hiv som kan överföras genom blod.

Men eftersom man ur blodets huvudkomponenter kan utvinna olika fraktioner, uppstår frågor om dessa. Hur används dessa fraktioner, och vad bör en kristen tänka på när han fattar beslut när det gäller detta?

Blodet har en mycket komplex sammansättning. Även plasman, som till 90 procent består av vatten, innehåller mängder av hormoner, oorganiska salter, enzymer och näringsämnen, däribland mineralämnen och socker. Plasma innehåller också sådana proteiner som albumin, koagulationsfaktorer och immunglobuliner, eller antikroppar, som bekämpar sjukdomar. Medicintekniker isolerar många proteiner ur plasma. Faktor VIII är en koagulationsfaktor som ges till blödarsjuka. Och om någon utsätts för vissa sjukdomar, kan läkare ordinera injektioner av gammaglobulin som utvinns ur blodplasma från människor som redan har immunitet. Det finns också andra plasmaproteiner som används medicinskt, men de ovan nämnda visar hur man ur en av blodets huvudkomponenter (plasma) kan få fram olika fraktioner.a

Precis som man kan utvinna olika fraktioner ur blodplasma, kan man också utvinna mindre fraktioner ur de andra huvudkomponenterna (röda blodkroppar, vita blodkroppar och trombocyter). Ur vita blodkroppar kan man exempelvis utvinna interferoner och interleukiner, vilka används för att behandla vissa virusinfektioner och vissa former av cancer. Ur trombocyter kan man utvinna en sårläkande faktor. Man håller också på att utveckla andra läkemedel där (åtminstone i början) extrakt från blodkomponenter ingår. Sådana behandlingsmetoder kan inte likställas med transfusioner av dessa huvudkomponenter; det är vanligtvis fråga om delar eller fraktioner av dem. Skall en kristen ta emot en medicinsk behandling där dessa fraktioner ingår? Vi kan inte säga det, då Bibeln inte ger några detaljer om detta, utan varje kristen måste enligt sitt eget samvete fatta sitt beslut inför Gud.

Vissa skulle vägra att ta emot allt som har utvunnits ur blod (också fraktioner avsedda att ge en tillfällig passiv immunitet). Det är så de uppfattar Guds befallning att ”avhålla” sig från blod. De resonerar som så att Guds lag till Israel påbjöd att blod som avlägsnats från ett djur skulle hällas ut på marken. (5 Moseboken 12:22–24) Varför är det av betydelse? Jo, därför att man måste tillvarata och hantera blod för att kunna framställa gammaglobulin, koagulationsfaktorer osv. Därför vägrar vissa kristna att ta emot sådana produkter, precis som de vägrar att ta emot transfusioner av helblod eller av dess fyra huvudkomponenter. Man bör respektera den ståndpunkt de uppriktigt och enligt sitt samvete har fattat.

Andra kristna ser saken annorlunda. De vägrar också att ta emot transfusioner av helblod, röda blodkroppar, vita blodkroppar, trombocyter eller plasma. Men de kanske låter en läkare behandla dem med en fraktion som har utvunnits ur någon av huvudkomponenterna. Också här kan det finnas skillnader. En viss kristen kanske tar emot en injektion av gammaglobulin, men han kanske tar emot eller inte tar emot en injektion som innehåller något som utvunnits ur röda eller vita blodkroppar. Men vad är det då som kan få somliga kristna att dra slutsatsen att de kan ta emot blodfraktioner?

I ”Frågor från läsekretsen” i Vakttornet för 1 juni 1990 konstaterades det att proteiner (fraktioner) av plasman passerar över från en gravid kvinnas blod till fostrets separata cirkulationssystem. Modern överför således immunglobuliner till sitt barn, något som ger barnet värdefull immunitet. Och när fostrets röda blodkroppar fullbordar sin normala livscykel, omsätts deras syrebärande substans. En del av den blir bilirubin, som passerar placentan till modern och avlägsnas tillsammans med hennes utsöndringsprodukter. Somliga kristna kan dra slutsatsen att eftersom blodfraktioner i denna naturliga miljö kan passera över till en annan människa, kan de ta emot en blodfraktion som utvunnits ur blodplasma eller blodkroppar.

Kan man säga att den här frågan saknar betydelse, eftersom man kan ha olika uppfattningar och samvetsbetänkligheter när det gäller den? Nej, det är en allvarlig fråga. Men den grundläggande principen är enkel. Det som sagts här ovan visar att Jehovas vittnen motsätter sig transfusioner av helblod, liksom av blodets huvudkomponenter. Bibeln befaller de kristna att avhålla sig från ting som är offrade åt avgudar och från blod och från otukt. (Apostlagärningarna 15:29) Men när det gäller fraktioner av vilken som helst av huvudkomponenterna, måste varje kristen under bön och efter allvarlig begrundan själv fatta sitt beslut.

Många människor är villiga att underkasta sig vilken behandlingsmetod som helst som verkar ge omedelbart resultat, även behandlingsmetoder som man vet har hälsorisker, till exempel metoder där man använder blodprodukter. En uppriktig kristen vinnlägger sig om att vara vidsynt och ha en mer balanserad syn på saken och ta hänsyn till mer än bara de fysiska aspekterna. Jehovas vittnen uppskattar läkares ansträngningar att ge god medicinsk vård, och de väger nyttan av en behandling mot riskerna med den. Men när det gäller produkter som utvunnits ur blod, väger de noga in vad Gud, vår livgivare, säger och sitt personliga förhållande till honom. — Psalm 36:9.

Det är verkligen en välsignelse för en kristen att ha sådan tillförsikt som psalmisten som skrev: ”Jehova Gud är sol och sköld; ynnest och härlighet ger han. Jehova själv kommer inte att undanhålla dem något gott som vandrar i oklanderlighet. O ... Jehova, lycklig är den människa som förtröstar på dig.” — Psalm 84:11, 12.

[Fotnoter]

[Ruta på sidan 30]

FÖRSLAG PÅ FRÅGOR SOM KAN STÄLLAS TILL EN LÄKARE

Om du skall genomgå en operation eller någon annan behandling, där en blodprodukt skulle kunna ingå, fråga då:

Vet all den personal som har med min vård att göra att jag som ett Jehovas vittne bestämt säger ifrån att blodtransfusioner (av helblod, röda blodkroppar, vita blodkroppar, trombocyter eller blodplasma) under inga omständigheter får ges mig?

Om det är så att ett läkemedel som ordineras är framställt av blodplasma, röda eller vita blodkroppar eller trombocyter, fråga då:

Har läkemedlet framställts av någon av blodets fyra huvudkomponenter? Kan du i så fall förklara hur det är sammansatt?

Hur mycket av detta ur blod framställda läkemedel skall ges, och hur?

Om mitt samvete tillåter mig att ta emot denna fraktion, vilka är då de medicinska riskerna?

Om mitt samvete får mig att tacka nej till denna fraktion, vilka andra behandlingsmetoder finns det då?

När kan jag ge dig besked om mitt beslut, efter att ha tänkt igenom saken grundligare?