Predika de goda nyheterna med fast övertygelse

¹ I början av det första århundradet gav Jesus Kristus sina efterföljare i uppdrag att predika de goda nyheterna om Guds kungarike och ”göra lärjungar av människor av alla nationerna”. (Matt. 24:14; 28:19, 20) Jehovas vittnen har tagit hans uppdrag på allvar — vid slutet av 1900-talet hade vårt kristna brödraskap ökat till mer än 5.900.000 lärjungar i 234 länder. Vilket storslaget rop av lovprisning till vår himmelske Fader!

² Vi har nu kommit in i 2000-talet. Vår motståndare försöker försåtligt hindra oss från att utföra vårt huvudsakliga arbete med att predika om Guds kungarike och göra lärjungar. Han använder påtryckningar från denna tingens ordning i ett försök att avleda vår uppmärksamhet, sluka vår tid och beröva oss vår energi genom många oviktiga intressen och bekymmer. I stället för att låta denna ordning diktera vad som är viktigt i livet prövar vi oss med hjälp av Guds ord fram till vad som är viktigast, nämligen att göra Jehovas vilja. (Rom. 12:2) Det betyder att vi lyder den skriftenliga uppmaningen att ”predika ordet” ”i gynnsam tid” och ”i ogynnsam tid” och helt fullgöra vår tjänst. — 2 Tim. 4:2, 5.

³ Utveckla en fast övertygelse: De kristna måste ”stå . . . fullständiga och med en fast övertygelse om hela Guds vilja”. (Kol. 4:12) Ordet ”övertygelse” definieras som ”en stark förvissning eller tro; det att vara övertygad”. Som kristna måste vi vara övertygade om att Guds profetiska ord är säkert och visst och att vi nu är långt framme i ändens tid. Vi måste ha en lika stark tro som aposteln Paulus, som sade att de goda nyheterna är ”Guds kraft till räddning för var och en som tror”. — Rom. 1:16.

⁴ Djävulen använder onda människor och bedragare, som själva är vilseledda, för att påverka och vilseleda andra. (2 Tim. 3:13) Eftersom vi är förvarnade om detta, vidtar vi åtgärder för att stärka vår övertygelse att vi har sanningen. I stället för att låta livets bekymmer försvaga vårt nit fortsätter vi att sätta Guds kungarikes intressen främst. (Matt. 6:33, 34) Och inte vill vi glömma tidens allvar, i det vi kanske menar att slutet för denna ordning är långt borta. Det kommer allt närmare. (1 Petr. 4:7) Vi kan tycka att spridandet av de goda nyheterna har liten verkan i somliga länder med tanke på det vittnesbörd som redan har avgetts, men arbetet med att varna måste fortsätta. — Hes. 33:7–9.

⁵ De viktigaste frågorna vid denna sena tidpunkt är: ”Tar jag Jesu befallning att göra lärjungar på allvar? När jag predikar de goda nyheterna, visar jag då en fast övertygelse att Guds kungarike är verkligt? Är jag besluten att ha så stor andel som möjligt i denna livräddande tjänst?” Vi inser hur långt framme vi är i ändens tid, och därför måste vi ge akt på oss själva och på vårt uppdrag att predika och undervisa. Om vi gör detta, kommer vi att rädda både oss själva och dem som lyssnar till oss. (1 Tim. 4:16) Hur kan vi alla stärka oss i vår övertygelse som Guds tjänare?

⁶ Efterlikna thessalonikerna: Aposteln Paulus erinrade sig hur hårt bröderna i Thessalonike arbetade och sade till dem: ”De goda nyheter vi predikar . . . kom [inte] till er bara med tal utan också med kraft och med helig ande och fast övertygelse, alldeles som ni vet vad slags människor vi blev för er, för er skull; och ni blev efterliknare av oss och av Herren, i det ni tog emot ordet under stor vedermöda med helig andes glädje.” (1 Thess. 1:5, 6) Ja, Paulus berömde thessalonikernas församling därför att de — trots stor vedermöda — predikade med nit och fast övertygelse. Vad var det som gjorde att de kunde göra detta? Det nit och den övertygelse som de såg att aposteln Paulus och hans medarbetare visade hade i stor utsträckning en positiv verkan på dem. Hur då?

⁷ Det sätt varpå Paulus och hans reskamrater levde vittnade om att de hade Guds ande och helhjärtat trodde på det de predikade. Innan Paulus och Silas kom till Thessalonike blev de skamlöst behandlade i Filippi. De hade, utan rättegång, blivit slagna, kastade i fängelse och satta i stocken. Men denna påfrestande erfarenhet försvagade inte deras nitälskan för de goda nyheterna. Gud ingrep för att befria dem, och det ledde till att fångvaktaren och hans hushåll omvändes och gjorde att dessa bröder kunde fortsätta sin tjänst. — Apg. 16:19–34.

⁸ Genom Guds andes kraft kom Paulus till Thessalonike. Där arbetade han med att skaffa sig livets nödtorft, och sedan gav han ut sig helt och fullt i att undervisa thessalonikerna om sanningen. Han undandrog sig inte att förkunna de goda nyheterna vid varje tillfälle. (1 Thess. 2:9) Att Paulus predikade med en fast övertygelse hade en sådan kraftfull verkan på lokalbefolkningen att somliga av dem övergav avgudadyrkan och blev tjänare åt den sanne Guden, Jehova. — 1 Thess. 1:8–10.

⁹ Förföljelse hindrade inte dessa nya troende från att handla enligt de goda nyheterna. Thessalonikerna, som drevs av sin nyvunna tro och var fullständigt övertygade om att de skulle få eviga välsignelser, sporrades till att förkunna sanningen som de entusiastiskt tagit emot. Församlingen var så verksam att nyheterna om deras tro och nit spred sig till andra delar av Makedonien och ända till Akaja. När Paulus skrev sitt första brev till thessalonikerna, var deras fina arbete alltså redan känt. (1 Thess. 1:7) Vilket enastående exempel!

¹⁰ Motiverade av kärlek till Gud och människor: Hur kan vi, likt thessalonikerna, bevara en fast personlig övertygelse när vi predikar de goda nyheterna? Paulus skrev om thessalonikerna: ”Vi [har] ständigt . . . i minnet ert trogna arbete och er möda (er ivriga strävan, er kraftansträngning) till följd av kärlek.” (1 Thess. 1:3, fotnot i NW, studieutgåvan) Det är tydligt att de hade djup, innerlig kärlek till Jehova Gud och till de människor som de predikade för. Det var samma kärlek som motiverade Paulus och hans följeslagare att ”inte bara ge . . . [thessalonikerna] av Guds goda nyheter utan också av . . . [sina] egna själar”. — 1 Thess. 2:8.

¹¹ På liknande sätt får vår djupa kärlek till Jehova och våra medmänniskor oss att vilja ta del helt och fullt i det predikoverk som Gud har gett oss att utföra. Med sådan kärlek inser vi att det är vårt personliga, gudagivna ansvar att sprida de goda nyheterna. Genom att vi positivt och uppskattande mediterar över allt det som Jehova har gjort för att vägleda oss till ”det verkliga livet”, blir vi motiverade att tala med andra om samma underbara sanningar som vi helhjärtat tror på. — 1 Tim. 6:19.

¹² När vi är upptagna i predikoverket, måste vår kärlek till Jehova och människor fortsätta att växa. Om den gör det, kommer vi att sporras till att intensifiera vår andel i tjänsten på fältet och ägna oss åt alla andra former av vittnande som vi kan utföra. Vi kommer att utnyttja tillfällen till att vittna informellt för släktingar, grannar och bekanta. Även om de flesta kanske förkastar de goda nyheter som vi erbjuder och somliga kommer att försöka hindra förkunnandet av Guds kungarike, känner vi en inre glädje. Varför det? Därför att vi vet att vi har gjort vårt bästa för att vittna om Guds kungarike och hjälpa människor att bli räddade. Och Jehova kommer att välsigna våra ansträngningar att finna de rättsinniga. Även om påfrestningarna i livet blir allt större och Satan försöker beröva oss vår glädje, kan vi bevara vår fasta övertygelse och vårt nit i arbetet med att vittna för andra. När vi alla gör vår del blir resultatet starka, nitiska församlingar som den i Thessalonike.

¹³ Ge aldrig upp under prövningar: Vi behöver också ha en fast övertygelse, när vi råkar ut för olika prövningar. (1 Petr. 1:6, 7) Jesus gjorde klart för sina lärjungar att om de följde honom, skulle de vara ”föremål för hat från alla nationerna”. (Matt. 24:9) Paulus och Silas upplevde detta när de var i Filippi. Redogörelsen i Apostlagärningarna, kapitel 16, säger att Paulus och Silas kastades in i det inre fängelset och blev satta i stocken. Vanligtvis bestod fängelset av en kringbyggd gård eller förgård som kantades av celler som hade tillgång till ljus och luft. Det fanns också ett inre fängelse utan något ljus och med begränsad luftväxling. Paulus och Silas var tvungna att stå ut med mörkret, hettan och stanken i detta eländiga fängelse. Kan du föreställa dig den smärta de måste ha känt, när de satt i stocken i timtal med ryggen söndersliten och blödande av piskslagen?

¹⁴ Trots dessa prövningar förblev Paulus och Silas trogna. De visade innerlig övertygelse, och den gav dem styrka att tjäna Jehova, oavsett vilken prövning de gick igenom. Deras övertygelse framhålls i Apg. 16 vers 25 i kapitel 16, där det står att Paulus och Silas höll på att ”be och lovprisa Gud med sång”. De var visserligen i det inre fängelset, men de var så säkra på att de hade Guds godkännande att de sjöng tillräckligt högt för att de andra fångarna skulle höra dem! Vi måste ha liknande övertygelse när vi ställs inför trosprov.

¹⁵ Vi prövas på många olika sätt av Djävulen. För somliga kan det vara förföljelse från familjen. Många av våra bröder står inför rättsliga utmaningar. Man kan stöta på motstånd från avfällingar. Det kan vara ekonomiska bördor och oro över hur man skall få allt att gå ihop. Unga människor utsätts för kamrattryck i skolan. Hur kan vi framgångsrikt klara av dessa prövningar? Vad behövs för att kunna visa övertygelse?

¹⁶ Först och främst måste vi bevara ett nära personligt förhållande till Jehova. När Paulus och Silas var i det inre fängelset använde de inte tiden till att klaga över sin situation eller tycka synd om sig själva. De vände sig genast till Gud i bön och lovprisade honom i sång. Varför det? Därför att de hade ett nära personligt förhållande till sin himmelske Fader. De insåg att de led för rättfärdighetens skull och att deras räddning vilade i Jehovas händer. — Ps. 3:8.

¹⁷ När vi möter prövningar måste vi också vända oss till Jehova. Paulus uppmuntrar oss kristna att låta de ting vi begär ”göras kända för Gud; och Guds frid, som övergår allt förstånd, skall skydda . . . [våra] hjärtan och . . . [våra] sinnesförmögenheter”. (Fil. 4:6, 7) Det är verkligen trösterikt att veta att Jehova inte kommer att låta oss gå igenom prövningar på egen hand! (Jes. 41:10) Han är alltid med oss så länge som vi tjänar honom med sann övertygelse. — Ps. 46:7.

¹⁸ Ett annat viktigt hjälpmedel för att vi skall kunna visa övertygelse är att vi är ständigt upptagna i Jehovas tjänst. (1 Kor. 15:58) Paulus och Silas kastades i fängelse därför att de hade varit upptagna med att predika de goda nyheterna. Slutade de att predika på grund av sina prövningar? Nej, de fortsatte att predika, till och med när de var i fängelse, och sedan de hade blivit frisläppta reste de till Thessalonike och gick till judarnas synagoga, och där ”resonerade” de ”med dem [judarna] och utgick då från Skrifterna”. (Apg. 17:1–3) När vi har stark tro på Jehova och är övertygade om att vi har sanningen, kommer ingenting att ”kunna skilja oss från Guds kärlek som är i Kristus Jesus, vår Herre”. — Rom. 8:35–39.

¹⁹ Nutida exempel på fast övertygelse: Det finns många enastående exempel på sådana i vår tid som har visat en fast övertygelse likt Paulus och Silas. En syster som överlevde koncentrationslägret i Auschwitz berättar om den orubbliga tro och övertygelse de bröder och systrar som var där visade. Hon berättar: ”En gång under ett förhör kom en officer mot mig med knutna nävar. ’Vad skall vi göra med er bibelforskare?’ utropade han. ’Om vi arresterar er, bryr ni er inte om det. Om vi sänder er i fängelse, bekymrar det er inte ett dugg. Om vi sänder er till koncentrationsläger, oroar det er inte. Om vi dömer er till döden, står ni där bara helt oberörda. Vad skall vi göra med er?’” Det är verkligen trosstärkande att se den tro som våra bröder hade under sådana svåra förhållanden! De förtröstade hela tiden på att Jehova skulle hjälpa dem att hålla ut.

²⁰ Vi erinrar oss säkert den övertygelse som många av våra bröder har visat när de mött det etniska hat som har förekommit på senare år. Trots att ansvariga bröder befinner sig i farliga situationer är de helt inriktade på att se till att deras bröder och systrar får andlig mat. Alla fortsätter troget i den fasta övertygelsen att ”inget . . . vapen som formas mot . . . [dem] kommer att ha någon framgång”. — Jes. 54:17.

²¹ Många av våra bröder och systrar som har en icke troende äktenskapspartner visar också stark tro och uthållighet. En broder på Guadeloupe mötte starkt motstånd från sin icke troende hustru. För att göra honom missmodig och hindra honom från att besöka de kristna mötena vägrade hon att laga hans mat eller tvätta, stryka och laga hans kläder. Det hände att hon inte talade med honom på flera dagar. Men genom att denne broder visade en innerlig övertygelse när han tjänade Jehova och vände sig till honom i bön om hjälp, kunde han uthärda allt detta. Hur länge? I ungefär 20 år. Därefter förändrades gradvis hans hustrus hjärteinställning. Så småningom kunde han verkligen glädja sig, eftersom hon tog emot hoppet om Guds kungarike.

²² Vi får inte heller glömma våra unga bröders och systrars fasta övertygelse. De går dagligen i skolan och får uppleva kamrattryck och andra utmaningar. Angående påtryckningarna att ge efter för kamrattryck i skolan sade en ung flicka som är ett vittne: ”När man är i skolan så uppmuntras man hela tiden att vara lite upprorisk. Skolkamraterna respekterar en mer, om man gör något på gränsen till det otillåtna.” Våra ungdomar möter verkligen påtryckningar! De måste vara fast beslutna i sinne och hjärta att stå emot frestelse.

²³ Många av de yngre bland oss lyckas bra med att bevara sin ostrafflighet trots prövningar. Ett exempel på detta är en ung syster som bor i Frankrike. En dag efter lunch försökte några av pojkarna tvinga henne att kyssa dem, men hon bad och gjorde starkt motstånd, så pojkarna lämnade henne i fred. Senare kom en av dem tillbaka och talade om för henne att han beundrade henne för det mod hon visade. Hon kunde avge ett gott vittnesbörd om Guds kungarike för honom och förklara de höga moralnormer Jehova kräver att alla som vill få del av hans kungarikes välsignelser skall följa. Under skolåret fick hon också möjlighet att förklara sin tro för hela klassen.

²⁴ Att Jehova låter oss vara med bland dem som med fast övertygelse talar om hans vilja är verkligen ett dyrbart privilegium! (Kol. 4:12) Vi har dessutom den fantastiska möjligheten att få bevisa vår ostrafflighet när vår lejonlike motståndare, Satan, Djävulen, angriper oss. (1 Petr. 5:8, 9) Glöm aldrig bort att Jehova använder budskapet om sitt kungarike för att rädda både oss som predikar det och dem som lyssnar. Må de beslut vi fattar och vårt dagliga liv visa att vi sätter Guds kungarike främst. Låt oss fortsätta att predika de goda nyheterna med fast övertygelse!